måndag 21 juni 2021

Söndra och härska…så länge det går

 .

Frågan om Vänsterledaren Nooshi Dadgostars förlorade förtroende för statsminister Stefan Löfven handlar i grunden om något helt annat än det politikerna hittills uttalat offentligt och det som media hittills rapporterat om. Kanske saknar många av de direkt inblandade såväl som stora delar av mediafolket det fågelperspektiv som är nödvändigt för att förstå vad som pågår? Det finns en sekelgammal kamp mellan sosseriet och vänsterpartiet om vänsterväljarnas gunst. En annan viktig omständighet är att vänsterns popularitet ökat under senare år.


Många har höjt på ögonbrynen över hur mycket Centern fick igenom i januari-överenskommelsen. Centern fick faktiskt så mycket att man måste fråga sig vad som ligger bakom? Det är naturligtvis sosseriets makthunger som spökar. I samma andetag kan man även fråga sig vad som fick Annie Lööf att tillägna sig sosseriets mobbande av andra partier? Intoleransen har varit tydlig och framför allt skjutit sin sig på SD, men under senare tid allt mer tagit sikte även på Vänsterpartiet.


Vägledande för Stefan Löfvens och sosseriets senaste regeringsbildning har varit den gamla diktatorsregeln att söndra och härska. Borgerligheten söndrades genom att de partier som bytte sida lovades nära nog vad som helst - det mesta stick i stäv med vad sosseriet försöker tuta i sina egna väljare att sosseriet står för. SD uteslöts i vanlig ordning från alla former av samarbete eller ens diskussioner och Vänsterpartiet skulle utgöra regeringsunderlag, men inte få någonting alls att säga till om.


Vi vet sedan tidigare att Annie Lööf har ett ego som är så enormt att det skulle kunna få en väderballong att bli grön av avund. Det ligger i farans riktning att sosseriets manipulatörer skickligt har spelat på just Annie Lööfs ego och triggat henne att agera som frihetens och ljusets sista utpost - en Jeanne D’Arc i modern tid, som rider spärr mot alla odemokratiska krafter genom att mobba V och SD på ett sätt som innebär att hon sätter sig över den demokratiska processen. Det kränker naturligtvis demokratin när de som valts att representera var fjärde väljare i landet i Sveriges riksdag helt utesluts från varje form av inflytande och dessutom ganska påtagligt mobbas. Men Annie Lööf har helt skamlöst tagit på sig att agera som sosse-ledningens torped.


Mobbningen mot V har sitt ursprung i tider då partiet i någon form hette kommunistparti, var Moskva-troget och helt lyckades blunda för de många och grova övergreppen mot befolkningen i Sovjetunionen. Mobbningen har sedan suttit i, oaktat att dess berättigande blivit allt mer tveksamt av tidens tand. Utan tvekan är det hotet att förlora väljare till V som fått sosseriet - och propagandaapparaten som de kontrollerar - att bita sig fast vid sättet att förhålla sig mot V. Delvis ligger samma orsaker naturligtvis bakom sosseriets sätt att förhålla sig till SD. Om både V och SD istället hade varit partier som tog väljare från C och L eller M hade tonen från sosseriet och våra partitrogna media med säkerhet varit mer försonlig.


Det är svårt att med säkerhet veta om sosseriet saknar sjukdomsinsikt och helt sonika inte begriper hur odemokratiskt och bitvis rent ut sagt svinaktigt de beter sig, eller om de förstår, men struntar i det. Personligen tror jag på det senare.


I vart fall gick både Löfven och hans underhuggare samt Annie Lööf uppenbarligen för långt nu. Det normala skulle förstås ha varit att Nooshi Dadgostar skulle varit lika ryggradslös och foglig som Lars Ohly och Jonas Sjöstedt. Självklart skulle hon ignoreras och så småningom vika ned sig eller låta sig köpas - som sina företrädare. Ganska uppenbart blev de S-märkta gubb-pamparna provocerade och kränkta av att Nooshi Dadgostar inte lät sig trampas på. Hon har uppenbarligen lite mer skinn på näsan och är inte korrumperad på samma sätt som sina ”svenskare” kollegor - åtminstone inte än.


Som sosseriet nonchalant brukar säga när de klantat till något riktigt ordentligt så såg de förstås det inte komma. Men det kändes - var så säkra. Chocken över att denna kvinna med invandrarbakgrund inte lät sig trampas på och det sår i den manliga pampfåfängan som hon åstadkommit genom avsättningen kommer att svida länge - var så säkra.


Nu kanske sosseriet både söndrade och härskade lite för mycket? Det kanske var överslugt att bussa Annie Lööf på både SD och V?


Sosseriet försöker nog för närvarande ta in vad det är som har hänt. Men V:s resa mot att bli korrekt behandlade har nog bara börjat, även om dagens expedition innebar ett långt steg. Om man verkligen vill få ordning på sosseriets bemötande måste man nog vara beredda att flagga för att man kan tänkas medverka även i blå-röda sammanhang. Det är vanligt i andra länder. Borde inte vara omöjligt i Sverige. Kan man tänka sig det plockar man nog ned de nationalsocialdemokratiska översittarna på jorden. Kanske måste man demonstrera hur det går till för att alla ska förstå?


Falun måndagen den 21 juni 2021

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: