Så här gick morden på Vilks och poliserna till

 .

Jaha, då fick vi kvitto på hur maffian mördade Vilks. Det är två ”bevis” som berättar var maffian har satt ned foten, vilken linje de valt.

Det ena är naturligtvis att man stängde E4:an och tog bort spåren från skyddsbilen och målade dit andra spår som stämmer med den saga man ska berätta, och som kommer att visa - inte att det var ett trippelmord - utan att det var en olycka. 

Det andra är att man har förvissat sig om att de mördade polisernas anhöriga inte kommer att ställa till problem. Frågan har dröjt lite eftersom lösningen kräver att man kontaktar de sörjande och vinner deras förtroende. Naturligtvis är det omöjligt att veta exakt hur de kontakterna har gått till. Men jag har över fyrtio års erfarenhet av att försöka värja våra tillgångar från maffians angrepp och jag är bärare av en erfarenhet insamlad och förmedlad av min far och min farfar med fyrtio år vardera. Jag har därför en ganska bra insikt i hur den svenska offentliga maffian opererar. 

Eventuellt måste även någon kollega till de avlidna poliserna mutas. Valet kommer för eventuella okorrumperade kollegor att stå mellan en lite - eller mycket - behagligare framtid och befordringsgång å den ena sidan och en mycket osäker framtid å den andra sidan. Den som kan mörda Vilks och två poliser kan naturligtvis även mörda en tredje polis, som inte låter sig köpas.

Om den offentliga maffian har gjort som den brukar göra har de kontaktat polisernas anhöriga och låtsats vara välvilligt inställda till dem. De har sedan förklarat för de anhöriga att det finns krafter inom rättsväsendet som vill föra en bevistalan mot poliserna eller bara utredningsmässigt komma fram till att de två poliserna misstänks för brott i samband med det inträffade. ”Brukade han använda narkotika” är exempelvis en fråga som de anhöriga nästan säkert fått sig till livs, avslöjande hur man avser smutskasta de avlidna poliserna om de anhöriga krånglar. Inte roligt att höra för sörjande nära anhöriga som kanske har sina illusioner kvar, därför att de inte tidigare konfronterats med rättsmaskineriets baksida. Vidare har den som tar kontakten berättat för de anhöriga att de försöker avstyra saken och istället få fastställt att poliserna är hjältar som inte ska sablas ned, vilket naturligtvis tänder en strimma av hopp hos de anhöriga. Något senare återkommer man och kan berätta att man nu fått gehör för hjältelinjen. Om de anhöriga fungerar som vanliga hederliga människor gör, som inte konfronterats med maffiastatens baksida, blir de både fogliga och tacksamma. Ungefär så har det gått till. Annars skulle inte DN och Aftonbladet idag, efter lång väntan på polisen, ha återgett nära nog identiska pressreleaser från maffian om de två poliserna.

Morden krävde att vissa förutsättningar infriades:

Det går inte - åtminstone inte utan utredning med tillgång till samhällets resurser och tvångsåtgärder - att veta om kollegorna i följebilen, vilkas antal jag inte vet, var inblandade. De kan vara inblandade, men också oskyldiga. Om de inte var inblandade blev det svårare för maffian att få operationen att fungera. Men vi vet ju inte heller om de lyckades på första försöket eller om det gjorts fler försök på snarlikt sätt, som aldrig fullföljts? Det skulle en hederlig polismakt nog kunna ta reda på, men det svenska rättsmaskineriet vill nog inte.

Troligen var någon eller några med befogenhet att dirigera polisresurserna i området inblandade. Det är inte heller helt nödvändigt. En söndag eftermiddag är det inte så mycket polisresurser ute och åker där. Ett minimum är dock att någon som kan överblicka och kommunicera var övriga poliser finns är inblandad. Med hänsyn till de ganska stora risker man tar är det osannolikt att något sådant genomförs utan medverkan även av någon som kan skicka iväg polisen på olika struntutryckningar så att de inte springer i vägen för attentatsmännen under deras flykt.

Själva morden gick sannolikt till på följande sätt:

Följebilen håller sig på tillräckligt stort avstånd för att inte bli inblandad i den förestående eldstriden. Lättast sker det naturligtvis om alla i bilen är införstådda med vad som ska ske. Men i princip räcker det om en är inblandad - i synnerhet om det är föraren. Om inte alla i bilen är inblandade är det ett minimum att den som bestämmer vem som ska köra bilen är inblandad, vare sig han finns i bilen eller någon annanstans. Lagom stort avstånd mellan fordonen är lätt fixat, i synnerhet med dagens tekniska hjälpmedel. Man kan alltid bli illamående, tvingas gå på toaletten osv för att vid behov sinka följebilen. Följebilen lägger sig bakom några lastbilar. Kanske visar de sig först för lastbilsförarna, så att de inte kör onödigt fort. Lastbilsförarna vet inte om det är vågen eller något annat som väntar i färdriktningen och håller igen lite.

Skyddsbilen har passerat strax före följebilen i omvittnade 160 km/h. Det är normalt i sammanhanget. Det blir fort tillräckligt stor lucka till passerade lastbilar som följebilen lägger sig bakom. Det är ungefär som att stå vid vägkanten och följa en bil som passerar i 60 km/h. Det tar inte många sekunder innan den är borta. För varje sekund växer luckan ca 17 m, för varje minut 1 km. Redan efter någon enstaka minut är luckan tillräckligt stor för att allt ska vara över innan någon hinner ikapp och ser vad som händer. Dessutom består inte omgivningen av alerta bedömare med vana att se sådana snabba händelseförlopp på stort avstånd. Efter en stund närmar sig den ensamma skyddsbilen en oidentifierad bil, vars förare och passagerare naturligtvis vet precis var skyddsbilen är och när den väntas. När skyddsbilen ska passera den upphunna bilen, sannolikt en personbil, hindras den. Skyddsbilens förare försöker komma förbi till vänster, sedan till höger. Kanske hinner skyddsbilen försöka påkalla fri väg med blåljus - kanske inte - men i vart fall utan framgång. Eventuellt - men inte nödvändigtvis - sänker den upphunna bilen även hastigheten något. Däremot är det ställt utom rimligt tvivel - givet fortsättningen - att en passagerare i bilen öppnar antingen bakrutan eller en sidoruta och sticker ut ett tyngre vapen.

Då reagerar föraren av skyddsbilen snabbt, går ut till höger, för att få lämplig vinkel mot stängslet, om inte bilen redan är där, och satsar på att fly genom att forcera mitträcket - som han blivit utbildad att göra. Sannolikt hinner inte attentatsmännen skjuta på grund av förarens snabba agerande och eftersom skyddsbilen ögonblicket efter på grund av ren otur krockar med en lastbil. Det är inte så lätt att, sittande i en bil i rörelse, vänd bakåt, få skott på en annan bil i rörelse. Det var inte mycket att göra åt lastbilen för polisen som körde skyddsbilen. Antingen stanna kvar och bli skjuten i småbitar eller satsa på stängslet och kanske överleva. Någon tidsmarginal för att fly senare fanns inte. Hela förfarandet var sannolikt över på 10-15 sekunder. 

Efterspelet:

Nu kommer det förmodligen att bli väldigt tyst från utredningen en längre tid. Sociala medier kommer sannolikt att översvämmas av mängder av teorier, den ena mer fantastisk - eller korkad - än den andra. Många av dem kommer att produceras av maffian i syfte att förta trovärdigheten från mer initierade teorier. Alltför verklighetsnära teorier plockar moderatorn bort. Allt är standardförfarande.

Falun torsdagen den 14 oktober 2021

Mikael Styrman

.

Va i helvete har de för sig på E4:an efter tre?

 .

Minns du den? Hasse & Tage´s nummer ”Va i helvete har de för sig i banken efter tre?” Ifall du inte minns, eller möjligen är för ung för att ha hört den förut är här en länk till den på Youtube.

Nu ska det här inte handla om vad de har för sig på banken efter tre, men väl om vad i helvete de har för sig på E4:an efter tre och mer specificerat:

Vad gjorde regeringens torpeder på E4:an utanför Markaryd med början efter tre, söndagen den 3 oktober, som höll på i flera dagar? Med regeringens torpeder syftar jag närmast på Specialkommandot Poliskonst & Bevisförfalskning.

Som en liten aptitretare - en teaser - kan jag avslöja att regeringen och polisen antagligen snart kommer att ha vernissage på E4:an utanför Markaryd, där de kommer att visa specialkommandots senaste alster: de nymålade och helt omgjorda spåren efter morden på Lars Vilks och - förmodligen - även två poliser. Jag skriver förmodligen, för ingen tycks ha sett dem. Ingen vet vad de heter och kanske har inte polisen i polisområde Syd räknat sina mannar för att se om någon saknas? Ett aldrig tidigare skådat verk ska visas som helt vänder på förståelsen av händelseförloppet och av bevisningen gällande de nämnda morden.

Ack, ack, ack.Vad hade inte de underbart roliga och bitska samhällskritiska komikerna Hasse & Tage kunnat göra av ett sådant ämne:

Regeringen är livrädd för att förlora makten och tappa kontrollen över utredningarna av mängder av grova brott. Bland annat 853 mord på Estonia och mordet på statsministern. Det är klart att man kan bli stressad för mindre. För att försöka behålla makten med hjälp av de muslimska rösterna går regeringen landets fundamentalistiska och i förekommande fall även kriminella muslimska ledare till mötes och låter ett mordkommando ta livet av Lars Vilks. Som ganska brukligt är för regeringen skiter hela operationen sig när någon av dilletanterna inte gör rätt och det slutar med att livvakterna försöker fly för sina och skyddsobjektets liv. Det bar sig inte bättre än att hela gänget hamnade under en lastbil och även de två poliserna dör. För det var väl inte planerat att även poliserna skulle dö? Så samvetslös är väl inte Sveriges regering? Eller?

Nu var i alla fall goda råd dyra. Och det var bråttom. Att fatta snabba beslut är ju inte regeringens bästa gren. Att sitta i månader och år och fundera och sedan ångestfyllt komma fram med något ganska meningslöst och otillräckligt det må ju vara. Men att ta bollen på volley…eller ska jag säga att fånga de brinnande bilarna med liken i flykten - det är inte regeringens grej. Följaktligen fortsätter det att skita sig när någon livrädd jubelidiot kommer på den lysande iden att man ska stänga av E4:an i flera dagar och göra om alla spåren. Förfalska alla bevis. Göra nya spår som kan passa med någon inte heller särskilt klyftig idé som man sedan ska få de korrupta och lydiga nollorna i media att sälja in till fårskocken.

Sedan fortsatte det att skita sig när man i paniken inte klarade av samordningen och Aftonbladet gick ut med bilder tagna åratal innan morden men photoshopade till att se nytagna ut, inkl däckspår. Men tyvärr, med tydliga bevis för att bilderna var manipulerade.

Vi har kommit långt bort från rättsstaten. Förmodligen långt, mycket långt bort från vad Hasse & Tage ens i sina värsta mardrömmar någonsin kunde föreställa sig att förfallet i Sveriges regering skulle kunna sjunka till. Men psykopaterna i och kring regeringen är fartblinda och känner inga gränser. Det går nog. Vi trycker igenom det, säger man till varandra, med röster som inte kan dölja ångesten?

Men är det verkligen så? Får man verkligen människorna i propagandaapparaten med sig på båten den här gången också? Börjar inte risken för att själv dras med ner i djupet vara allt för påtaglig? Finns det inte en gräns när det blir så grovt att allt förnuft bjuder att det är dags att kliva av båten?  Finns det verkligen inga människor kvar i framskjutna positioner som har någon heder och något förstånd kvar i kroppen?

Den närmaste tiden kommer att visa oss. Och är det verkligen så illa bävar åtminstone jag inför vart vi är på väg. Vilken framtid går vi till mötes om vi inte ens kan befria oss från en regering som mördar människor, inklusive poliser, för att behålla makten och dölja sina tidigare brott?

Som ett litet PS bifogar jag en bild från media tagen kort tid efter morden och visande originalspåren, även en delförstoring. Jag bifogar också en film, och några stillbilder ur den, som en vän till mig tog under tisdagen visande de förfalskade spåren som regeringens torpeder och amatörkluddar åstadkommit.

Det skurkarna åstadkom uppvisar som synes inte mycket till likhet med verklighetens spår.

Synd att de gick och mördade Vilks. Nu hade de behövt honom. Han hade säkert gjort trovärdigare spår än de där klåparna åstadkom och han skulle nog ha uppskattat att ”konstverket” lever vidare.

Tala om att göra allting fel - från början till slut…

Verklighetens spår:

De förfalskade bevisen:

Falun onsdagen den 13 oktober 2021

Mikael Styrman

.

Aftonbladet lurat - eller luras?

.

Under måndagseftermiddagen har Aftonbladet publicerat en artikel med bilder som påstås visa spåren efter Vilks-olyckan. I artikelns inledning skriver man att de tidigare publicerande bilderna, vilka visade att skyddsbilen svängde 90 grader var tagna med teleobjektiv vilket förvränger perspektivet och visar en felaktig bild av spåren. De nya bilderna däremot visar en annan, rakare, och som det får förstås, mer rättvisande kurs för skyddsbilen före ”olyckan”. Längre ned i artikeln, betydligt mer undanskymt, kan man visserligen läsa att bilderna kan vara manipulerade. Men det vet vi ju alla att många läsare bryr sig inte om det finstilta. Men bilderna kan de titta på…

Dessutom har Aftonbladet valt att skenbart stödja artikeln bland annat med en drönarbild som sägs visa olycksplatsen. Den är tagen på så långt avstånd att olycksplatsen inte alls kan urskiljas, knappt ens skönjas. Till läsaren förmedlar den ringa, utöver möjligen en illusion av att artikeln är en följd av ett stycke gediget journalistiskt arbete.

Det är minst sagt märkligt att Aftonbladet valt att på detta sätt misskreditera de bilder som tidigare publicerats utvisande spåren efter skyddsbilen, inte minst mot bakgrund av de ännu oklara omständigheterna kring olyckan … attentatet … morden, eller vad det nu var. 

Reuters bild av olycksplatsen

Inte blir det mindre märkligt av att en kunnig person lätt inser att påståendena om teleobjektivets inverkan inte är seriösa. Teleobjektivet drar ihop perspektivet, men det är inget kalejdoskop. Det ljuger inte svart till vitt.

Alla fyra bilder påstås visa skyddsbilens hjulspår men är uppenbart photoshoppade. De är sannolikt tagna vid någon annan tidpunkt - före Vilks-händelsen. De stämmer inte överens sinsemellan. Man kan tro vad man vill om Vilks-händelsen, men man kan inte tro att den samtidigt är fyra inbördes olika händelser. 

Jag vet inte om väghållaren har reparerat stängslet än? Men det vet nog tidningen? Åtminstone bör tidningen hålla reda på det för att veta om de förmedlar autentiska bilder eller sprider desinformation. På åtminstone en av bilderna har den som preparerat bilderna ”blurrat” den vid stängslet, så att man inte ska kunna se om stängslet är helt eller trasigt. Men det går att se att stolparna finns där även om man försökt trolla bort dem.

Alla bilderna har det gemensamt att det inte finns något spår av olyckan i de mötande körfälten trots den stora krocken och branden. Jag har inte kunnat vara på platsen, men jag vill nog tro att det talar för att bilderna är tagna före olyckan. Det känns inte troligt att det inte skulle finnas några spår på platsen efter branden och krocken. Redan av detta skäl borde naturligtvis alla varningsklockor ringt på Aftonbladet.

På en av bilderna är det så smalt mellan hjulspåren att de - om de vore verkliga, inte skulle kunna vara avsatta av en skyddsbil av typen Range Rover - snarare av en packmoped eller mopedbil. Den måste ha stannat och blivit lyft över stängslet för att därefter fortsätta avsätta spår över mötande körfälten för att sedan inte krocka med lastbilen förrän nere i diket. Det finns nämligen spår av packmopeden på mötande körfält, men inga spår av vare sig krocken eller branden på vägen.

På åtminstone en bild verkar bilen ha fortsatt in i skogen på andra sidan, utan att vare sig krocka eller brinna. Kanske menar Aftonbladet att den står där än och väntar på lastbilen som den ska krocka med?

På medias bilder, från när det hela utspelade sig, tagna mycket långt från platsen, därför att polisen inte släppte fram media till olycksplatsen, framgår mycket tydligt att vägen har BÅDE mitträcke och vägkanträcken. Se exempelvis Reuters bild ovan. Av bilderna som Aftonbladet anser att visar att skyddsbilen inte alls rört sig mer än 90 grader mot vänster utan istället följt en rakare kurs, kan vi utläsa på en bild att vägen inte har några räcken alls. På de tre andra bilderna framgår att vägen har mitträcke, men inga vägkanträcken. Det är banne mig en bedrift av Aftonbladet att med dessa bilder kunna informera sina läsare om hur skyddsbilen hållit en mycket rakare kurs mot lastbilen som påstås ha dödat Lars Vilks och två poliser.

På en av de bilder Aftonbladet publicerat kan man se ett däckspår, möjligen ana ett ytterligare. På två av bilderna finns det tre däckspår. På en bild finns det fyra spår, men med olika spårvidd mellan fram- och bakaxel medan det på Reuters bild från katastrof-tillfället finns fyra spår. Förklara det den som kan - på annat sätt än att Aftonbladet publicerar förfalskade bilder i vilseledande syfte.

Jag tycker att Aftonbladet både har otur med personalen och otur med lojaliteten. Kanske är detta en uppvisning i lojalitet, men det är i alla fall inte någon uppvisning i lojalitet mot sina läsare.

Nog tycker åtminstone jag att det tarvar åtgärder på Aftonbladet, såvida det inte är tidningens absoluta målsättning att snart följa Lars Vilks i graven, om än av helt andra skäl.

Falun tisdagen den 12 oktober 2021

Mikael Styrman

. 

Dementimaskinen har kommit igång

 .

Dementi- och mörkläggningsmaskinen har nu startat efter morden på Lars Vilks och de två poliserna. 

Härom dagen kunde vi läsa en debattartikel i DN, författad av Ängla Eklund och Mårten Schultz, med rubriken ”Spridning av bilder på döda borde kunna ge fängelse.” Två års fängelse nämns i artikeln. Skenbart handlar debattartikeln om önskad ny lagstiftning mot kränkande fotografering av döda. Det tidsmässiga sambandet mellan debattartikeln och det troliga mordet på Lars Vilks och de två poliser som var hans livvakter, gör debattartikeln till en händelse som ser ut som en tanke. Kanske är inte det primära syftet med artikeln att propagera för ny lagstiftning? Det kan lika gärna vara ett kamouflage, en förevändning för att skriva i en av landets största tidningar i ett annat ärende. Det verkliga syftet, givet tidpunkten, är möjligen att skrämma livet ur dem som trots den exempellösa och proportionslösa avspärrningen av E4:n i samband med Vilks-attentatet, ändå kan tänkas ha lyckats ta foton, eller filma bevis, vilka visar att det inte var en olycka. De vidlyftiga avspärrningarna och den uthålliga branden var avsedda att utplåna bevisen, vilka aldrig var menade att nås av allmänhetens ögon. Det inbäddade budskapet i artikeln är, att om du lägger fram bevis som visar att det inte var en olycka låser den svenska gangsterstaten in dig i fängelse i två år.

Skulle det vara så, som jag tidigare skrivit, att regeringen eller regeringen närstående element, medverkat till att Vilks och poliserna mördades finns det naturligtvis ett betydande intresse för att förhindra att saken blir känd av allmänheten, ett år före valet. Då kan man ju inte att gå ut i klartext och offentligt hota människor med tråkigheter om de offentliggör sådana bevis. Men budskapet vill man ändå gärna föra fram. Då brukar det bli ungefär så här, lite mer subtilt. Man låtsas föra fram något, medan det verkliga budskapet ligger dolt mellan raderna. Är det en skicklig manipulatör kanske inte ens den som utvalts att föra fram budskapet själv förstår att vederbörande blivit utnyttjad. Men mera vanligt är nog att budbäraren visst förstår, men hänger sig åt funktionell dumhet för att det är mest gynnsamt för budbäraren själv. 

Även om den lagstiftning som debattartikeln utger sig för att propagera för ännu inte finns, vet nog de flesta svenskar att det inte är något skydd mot att bli förföljd av den svenska gangsterstaten, om den upplever sina intressen hotade. Det blir i så fall varken det första eller det sista justitiemordet i nationalsocialdemokratins Sverige. Tidpunkten för publicering av en sådan debattartikel är ju annars helt obegriplig och okänslig. Sådana kollektiva hjärnblödningar finns inte att en sådan debattartikel skulle kunna publiceras av misstag, givet tidpunkten.

En annan gren av dementimaskinen kunde vi följa i TV4 och Expressen under söndagen. Det var ett inslag, eller en intervju, med Leif GW Persson om nämnda attentat. Leif GW Persson, som ju har ett stort folkligt genomslag syntes mena att det var en olycka och att ett flertal attentat som varit mot Vilks inte skulle föranleda någon försiktighet med att avfärda det hela som en olycka. Nåja, var och en har ju rätt till sin egen bedömning och Geijer-affären gjorde naturligtvis Leif GW försiktigare med att kliva ut på svagisen i frågor där tungt kriminella personer på höga positioner kan lura i vassen.

Men vare sig hur det vill med den saken så sa han i alla fall att ”Vilks-olyckan” kommer att bli den mest utredda trafikolyckan i Sverige någonsin. Det har han säkert rätt i. 

Precis som Palme-mordet blev det mest utredda statsministermordet någonsin.

Estonia-”olyckan” blev det mest utredda fartygshaveriet.

Morden på Cattis Falck och Lena Gräns blev de mest utredda journalistmorden.

Carl Fredrik Algernon det mest utredda mordet på en krigsmaterialinspektör.

Catrin da Costa det mest utredda styckmordet på en prostituerad, och,

Johan från Sundsvall blev det mest utredda barnarovet som genererade inte mindre åtta falska morddomar från vårt rättsväsende, vilka domar sedan tack vare journalisten Hannes Råstam alla visade sig vara grova justitiemord. En del av offren var inte ens dödade, men det hindrade inte ett korrupt rättsväsende att döma Tomas Quick för mord på dem.

Vad har de uppräknade fallen alla gemensamt? - Politiska eller eljest inflytelserika förbrytare som gärningsmän och att fallen därför förblir outredda.

Det finns ett ganska linjärt förhållande mellan omfattande svenska polisutredningar och resultatlösa utredningar. De blir resultatlösa när grova förbrytare dels är gärningsmän och dels är i position att påverka utredningarna. De blir omfattande därför att den verkliga gärningsmannen blir känd tidigt eller åtminstone tidigt begränsad till en viss krets. Därefter vidtar ett omfattande, tidsödande och ångestfyllt pappersproducerande. Perifera personer av ringa betydelse för utredningen förhörs ingående och återkommande medan utredarna passar sig väldigt noga för att av misstag råka närma sig någon som verkligen är inblandad.

Gärningsmannen/-männen håller gärna liv i den skenbara i utredningarna för att spåren säkert ska hinna kallna innan utredningen så småningom även officiellt läggs ned. Utredningen skulle egentligen kunna läggas ned ett par dagar efter mordet eller den aktuella händelsen, för redan då är det bestämt hur utredningen kommer att sluta - åtminstone i förhållande till den riktiga gärningsmannen. Sedan är det förstås en öppen fråga om man ska lyckas skylla mordet på någon oskyldig, som inte lyckas bevisa sig oskyldig, som till exempel Tomas Quick, eller rättsläkaren och obducenten i da Costa-fallet, för ungefär så faller bevisbördan när gärningsmannen eller anstiftaren är inflytelserik politiker eller dito högre tjänsteman i Sverige. 

Det är onekligen förenat med vissa problem att framgångsrikt slutföra polisutredningar och rättsprocesser när grova förbrytare tagit sig in i statsapparaten och rättsväsendet.

Falun måndagen den 11 oktober 2021

Mikael Styrman

.

Lät den svenska regeringen mörda Lars Vilks och två poliser?

 .

Med regeringen menas i det här sammanhanget naturligtvis inte regeringen som helhet, men väl delar av regeringen eller regeringen närstående element, och svaret på frågan i rubriken är

- Ja, mycket talar för att regeringen ligger bakom morden på Vilks och poliserna.

Låt mig utveckla resonemanget, så kan du som läser sedan bilda dig din egen uppfattning.

Många enskildheter är anmärkningsvärda. Tillsammans bildar de ett mönster.

Efter söndagens trafikolycka utanför Markaryd har framkommit en mängd, för de flesta av oss, tidigare okända omständigheter.

Systematiska trakasserier mot paret Vilks

Paret Vilks har med början 2018, efter vissa polisiära, personella förändringar på chefsnivå, ganska tydligt trakasserats av berörda polischefer. Om detta har - efter mordet på Vilks - både Expressen och Aftonbladet redogjort. Syftet synes ha varit att göra parets tillvaro så odräglig att man helt skulle avsäga sig polisbeskydd. Därmed skulle Vilks, tidigare utsatt för flera mordförsök, kunna mördas utan att någon nämnvärd skugga skulle falla på det svenska polisväsendet. Han hade ju i så fall själv avböjt polisbeskydd.

Men Vilks lät sig inte provoceras att avsäga sig skyddet, vilket så småningom ledde till söndagens händelser.

Följebil på villovägar

Livvakternas följebil med fler poliser, vilka normalt befinner sig i omedelbart närhet till skyddsobjektet, befann sig när allt inträffade på så långt avstånd från skyddsbilen att allt hade inträffat innan de anlände till platsen. Sådant kan ske av legitima skäl. Men givet vad som hände kommer saken i ett helt annat ljus.

Inga polisiära åtgärder omedelbart efter morden

Såvitt bekant vidtogs inga polisiära åtgärder i omedelbar anslutning till morden, ägnade att upphinna, eftersöka, inringa eller med avspärrningar stoppa de som kunde ha orsakat kollegornas och skyddspersonens död. När följebilen anländer kan naturligtvis ingen - som inte i förväg är invigd i planerna - veta vad som orsakat katastrofen. Men polisen väljer ändå bort - så vitt går att förstå av medias rapportering - att utföra sitt arbete. Det förtjänar att påpekas att det inte var en utflykt med söndagsskolan utan en skyddstransport av en person flera gånger utsatt för mordförsök. Det var därför inte långsökt att det inträffade var resultatet av en attack. Tvärtom måste det ha varit den naturliga första slutsatsen - tills motsatsen var bevisad.

Polisiärt fokus på att hålla media borta

Polisen valde ändå bort att utföra sitt arbete. Fullt fokus lades istället på att hålla allmänheten, och framför allt media, på flera kilometers avstånd, tills alla eventuellt komprometterande bevis brunnit upp. Ett helt unikt beteende.

Och upp brann bevisen, eftersom branden som borde varit släckt senast inom tio minuter efter brandkårens ankomst enligt media brann en och en halv timma, eller mer. Då ska vi veta att det inte var en tankbil som var inblandad, det var en trailerdragare och trailern brann inte upp. Det var med andra ord en personbil och dragbil som brann efter att bränslet runnit ut på marken. Var är den journalistiska granskningen av det?

Vilseledande uppgifter i media

Ganska snart efter olyckan publicerades gravt vilseledande uppgifter om de förväntade följderna av en punktering, innehållande förment sakkunniga uttalanden som ”jag tror inte att någon klarar att hålla en bil som får ett framhjul punkterat“. Det sker trots att kunskapsläget är det diametralt motsatta.

Anledning till uttalandena om punkteringar är sannolikt att tidiga vittnesuppgifter talade om att händelsen inleddes med en explosion. En explosion som behövde bortförklaras med en uppenbar lögn. Det skulle vara intressant att veta hur den intervjun hamnade i media? Hur togs kontakten osv?

Vittnesuppgifter talar om att skyddsbilen före olyckan framfördes i ca 160 km/h. Så kan det säkert vara. Det är nog inget ovanligt i samband med dylika skyddstransporter. Det har jag själv sett flera gånger. Men det är uppenbart att hastigheten var mycket lägre i de avgörande ögonblicken.

Bilderna som media lyckades ta - trots polisiär mörkläggning

Bilderna av skyddsbilens däckspår omedelbart innan mitträcket forceras visar vid en snabb och ytlig betraktelse visst att bilen har fått punktering på ett hjul. Det framgår av ett brett och fett svart spår. - Men icke så! Tittar man lite närmare finner man strax att det svarta spåret inte har något alls med skyddsbilen att skaffa. Det är något annat som funnits på vägen sedan tidigare och skyddsbilen har korsat detta svarta, vilket framgår tydligt vid en förstoring av bilden.

Bilderna av spåren visar istället med all önskvärd tydlighet att det vi presenterats om händelseförloppet är felaktigt. Skyddsbilen påstås ha framförts med ca 160 km/h, fått punktering, tappat kontrollen, åkt genom mitträcket och krockat med lastbilen. Men det är sannolikt omöjligt och det framgår av bilderna av däckspåren med tillämpning av lite elementär matematik och fysik.

Omöjlig sväng

En bil som framförs med 160 km/h rör sig framåt med 44 m/s. En bil som rör sig med nämnda hastighet framåt kan inte omedelbart omedelbart ändra kurs 90 grader grader åt sidan, i synnerhet inte om den väger 4,5 ton. Till den åtgärden erfordras en betydande svängradie och det blir ändå, på torr asfaltväg, förenat med mycket påtagliga däckspår.

Av bilderna framgår att skyddsbilen inte bara svängt 90 grader utan närmare 110 grader. Den har med andra ord ändrat kurs så mycket att den börjat röra sig bakåt och det under flyttning framåt om bara några meter. Det finns inte på världskartan att en sådan kursändring skulle vara möjlig i de omvittnade hastigheterna. För det erfordas en katapultstol i bilens sida som kastar iväg bilen i en ny riktning.

Av spåren framgår även att bilen rört sig från en position relativt långt till höger, på den högra filen, och därefter korsat båda filerna och mittstängslet.

Om man bara som ett tankeexperiment jämför rörelsen framåt enligt spåren med rörelsen i sidled och utgår från den av vittnena uppgivna hastigheten 160 km/h finner vi att samtidigt som bilen rört sig framåt uppskattningsvis ca 2 m har den rört sig mot vänster ca 7 m, eller 3,5 ggr mer. Relationen som denna i och för sig ganska ovetenskapliga beräkning visar innebär att om bilen rört sig framåt med 160 km/h har den samtidigt rört sig i sidled med 560 km/h. Det är uppenbart omöjligt att åstadkomma en sådan sväng i hög hastighet. 

Sväng under flykt

Det visar att svängen mot vänster skett i ganska låg hastighet och att skyddsbilens förare utan större svårighet hade kunnat stanna bilen om han så hade önskat. Spåren efter bakhjulen tyder, menar jag, på att svängen skett i samband med kraftigt gaspådrag.

Givet att detta inte var en utflykt med varken Kyrkliga Syföreningen eller Söndagsskolan utan en skyddstransport utförd av för ändamålet särskilt utbildade och tränade poliser, tränade att ha hög handlingsberedskap vid plötsligt uppkommande hotfulla situationer, menar jag att övervägande skäl talar för att följande har hänt:

Skyddsbilen, ensam eftersom följebilen håller sig på betryggande avstånd, möjligen av hänsyn till sin egen säkerhet, kommer fram till ett stillastående eller långsamt körande hinder. Spåren från skyddsbilen börjar i högerfilen vilket är något oförenligt med den omvittnade hastigheten och de hastigheter i vilka sådana transporter vanligen utförs. Men placeringen i vägbanan är inte bara rimlig utan till och med den förväntade i två specialsituationer, ovanliga för vanliga civilpersoner, men befarade eller förväntade för en skyddstransport. Det kan bli så om skyddsbilen kommer fram till ett långsammare eller stillastående fordon som inte släpper förbi skyddsbilen. Då söker föraren ta sig förbi ömsom på ena sidan, ömsom på andra. Det finns en situation till och det är om hindret visar sig vara ett konkret hot vilket utomordentligt skyndsamt måste motverkas. Då återstår i den givna situationen nästan bara att gå ut till höger för att hämta fart, och sedan trycka med all kraft på gaspedalen i syfte att forcera mittstängslet för att kunna fly faran.

Lastbilen oturlig tajming

Lastbilen är förmodligen att betrakta som olyckliga omständigheter. Om skyddsbilen var föremål för ett nytt attentat - ett av flera mot Vilks - ungefärligen som det jag nyss beskrivit, ligger 100% av fokus på faran framför bilen och den mänskliga kapaciteten räcker knappast till att även hantera den mötande lastbilen rätt. Även om föraren hade kapacitet att ta in även lastbilen - vad skulle han göra? Om man blir beskjuten framifrån med exempelvis ett vanligt gevär eller ett pansarbrytande dito är handlingsutrymmet begränsat till att satsa mot stängslet och kanske överleva, eller vänta tills lastbilen passerat, ganska säkert innebärande allas död.

Troligen utmärkt polisarbete i skyddsbilen

Jag vill nog mena att livvakterna i skyddsbilen kan ha skött sin uppgift på ett eminent sätt i en extremt svår situation och jag finner det ytterst motbjudande att en korrupt regering som infiltrerar poliskåren med korrupta element, eller grova brottslingar, på detta sätt inte bara låter mörda alla i bilen utan även tar heder och ära av de poliser man mördat för att vinna de muslimska rösterna i det snart stundande valet.

Lastbilsföraren

Det finns en ännu levande person som har varit inblandad i olyckan - lastbilsföraren. Om han har sett något och kan och vill berätta, är det inte säkert att han överlever sjukhusvården. Åtminstone inte i sådant skick att han kan och vill berätta.

Parallellt med Vilks-händelserna har - före morden - utspelat sig annat som pekar i samma riktning och kan ha visst samröre med morden.

Säpochefen avgick

Säpo-chefen avgick för drygt en månad sedan. Familjeskäl åberopades. Jag har sett sådant hända flera gånger tidigare. När hederliga statstjänstemän avkrävs att begå grova brott för att behålla sitt ämbete brukar de sluta - antingen på jobbet eller med att vara hederliga. Ny Säpo-chef tillsattes.

IS-kvinnorna hämtas hem - och släpps omedelbart lös

Trots regeringens vidlyftiga löften om motsatsen väntade inga rättsliga efterräkningar trots IS-kvinnornas delaktigheter i terrororganisationernas svinaktigheter i Syrien och Irak. Om vi väntar ett tag och återkommer i frågan kommer vi att finna att Sveriges skattebetalare föder dessa terrorister och håller dem med bostad, aningen direkt eller omvägen via någon skattefinansierad fundamentalistisk organisation. Sådana omständigheter har en otäck förmåga att så småningom upptäckas och förnekas, städas bort, och inom kort i hemlighet återuppstå i blygsamt förändrad form och åter skattefinansierad.

Varför allt detta?

Det är naturligtvis det snabbt antågande valet som är problemet, i kombination med en total brist på moral hos regeringen eller regeringen närstående kretsar. Ett år kvar till valet för en regering som är hårt trängd i opinionen och som bara nödtorftigt lyckas hålla uppe fasaden med hjälp av fejkade opinionsundersökningar.

Regeringen riskerar att åter tvingas stänga av Valmyndighetens dator under valvakan för att kunna justera siffrorna. Det undviker man gärna eftersom det är ett högriskbeteende som kan skita sig. När skiten träffar fläkten är risken överhängande för att nationalsozialdemokratin förvandlas till en före detta politisk kraft som kanske aldrig kommer tillbaka till köttgrytorna.

600.000 muslimska väljare av vilka många varken kan tala eller läsa svenska, men är vana att följa ett patriarkaliskt styre, upplevs av regeringen som enda möjligheten att bita sig fast vid makten. Men det kräver återkommande omfattande jultomteverksamhet visavi fundamentalistiska organisationer. Det kräver också i hög grad straffrihet för narkotikalangning och annan grov kriminalitet med muslimska förtecken. Allt detta riskerar ändå att gå om intet på grund av utbrett missnöje hos fundamentalistiska ledare orsakat av att svenska polisen skyddade Vilks. Detta problem för regeringen är nu löst genom morden på Lars Vilks och de två poliserna som gav sina liv i tjänsten.

Det här är inte första gången grov kriminalitet utövas i landet och utgår från regeringskansliet, Säkerligen inte heller sista. Det är inte heller något som kommer att avklinga och försvinna av sig självt. Erfarenheten lär oss att det bara blir värre. Jag anser att ett betydande mått av fartblindhet har inträtt om det har gått så långt att man börjat mörda poliser. Medborgare och tjänstemän som inte är kriminella måste sätta ned foten. Vi måste fatta de politiska brottslingarna vid hornen.

Falun fredagen den 8 oktober 2021

Mikael Styrman

.