.
Vi har sett det förut, exempelvis när sosseriet smekte Annie Lööfs hybris medhårs och gav henne ”den breda mittens” politik. Den som på sin höjd är en smal gångstig, men asfalterad så att den är framkomlig med bondmorans numera så karakteristiska stilettklackar.
Ett annat exempel är när sosseriet åstadkom en palatskupp mot Anna Kinberg-Batra för att hon närmade sig SD och istället tillsatte sina låtsasmoderater, Kristersson och Svantesson. De bedriver nu klädsam låtsaspolitik, lagom mycket. Tillräckligt mycket för att lura lättlurade moderata väljare, men inte så mycket att man retar upp sosseriet.
Sosseriets interventioner och intriger i Ebba Busch fastighetsaffär har vi nyss kunnat följa. Det var naturligtvis straffet för att hon bjöd in SverigeDemokraterna från kylan de förpassats till av NationalSocialdemokraterna.
Stefan Löfvens taktiska avgång den 22 augusti är maktspel på hög nivå och kan sägas vara startskottet för valrörelsen. Avgången beror inte främst på att Löfven är trött på att vara galjonsfigur för en politik som blir stolligare och stolligare. Det är framför allt ett sätt att beröva oppositionen dess starkaste kort: motståndaren som ställt till det mesta. Magdalena Andersson kan - hur medskyldig hon än är till den förda politiken - susa fram i Löfvens skugga. Hon är skyddad mot eländet på ett sätt som Stefan Löfven inte skulle ha varit.
Det största hotet mot den svenska demokratin är nog ändå att Moderaterna är så svaga. Tydligare uttryckt: att Moderaterna styrs av sosseriet.
Extra tydligt har det blivit de senaste veckorna när Sosseriet använt sig av Uppdrag Granskning för att framgent hålla Ulf Kristersson på mattan. Den omfattande stölden av och försäljningen av chilenska barn var en smutsig hantering i vilken Ulf Kristerssons åtgärder milt uttryckt inte imponerar. Signalvärdet av att Kristersson inte ställde upp på en intervju - nu - ett år före valet - är mycket stort och säger oss förmodligen mycket om framtiden. Det betyder att han - och moderaterna - kommer att få leva under hotet att få de smutsiga barnstölderna och handeln med de stulna barnen slängda i ansiktet under nästa valrörelse. Det enda som kan hindra det är att Kristersson lyder sosseriet som sitter på knappen som styr den politiska giljotinen.
Om Kristersson hade varit fri från sosseriets koppel skulle han naturligtvis ha tagit barnadoptionskatastrofen nu, istället för att ha den hängande över sig i valrörelsen. Att han inte gör det betyder sannolikt att han har valt väg. Moderaterna lägger sig som flickorna i Paris för sosseriet när det blir allvar.
En annan sak som tydligt indikerar vart vi är på väg, är att Uppdrag Granskning lade ned så mycket resurser på ett så snaskigt ärende, men så …. poff! Fortsättningen - den stora finalen - gick upp i rök när reportaget var framme vid den korrumperade chilenska domarens drömvilla men inte trollade fram domaren. UG var även framme vid spindeln i nätet - svenska ”Aja” som utan förklaring fortsatte att vara ett dolt kort. Slutligen förklaringen till att de två korten mörkas: Kristerssons duckande genom att avböja en intervju.
Sosseriet har således numera kastrerat Moderaterna som politisk kraft. Allt är som förr när moderaterna var ett låtsasparti - ett demokratiskt alibi för den nationalsocialdemokratiska diktaturen.
Moderaterna har nu att se fram emot att antingen slaktas i valrörelsen av Sosseriet genom att fortsättningen av adoptionsskandalen serveras allmänheten, eller av att besvikna moderatväljare som genomskådat skumraskaffärerna lämnar partiet till följd av allt för tydligt rövslickeri gentemot sosseriet. Enda hoppet tycks vara den av sosseriet kontrollerade rösträkningsprocessen. Är den det enda hopp som bjuds för att säkra sina platser vid köttgrytorna blir det svårt att agera mot rösträkningsrötan. Det mesta tyder därför på att moderaterna kommer att följa samma ”breda väg” som Centern redan valt och som åtminstone hittills inneburit deras skenbara räddning - åtminstone på kort sikt.
Ett enda orosmoln som skulle kunna hota den nationalsocialdemokratiska kontrollen över moderaterna tycks ha stört Sosseriet, nämligen Hanif Bali. Honom fick Sosseriets moderata femtekolonnare i uppdrag att ta hand om. Det tycks numera vara löst. Inga lysande stjärnor syns numera på den moderata natthimlen, som skulle kunna leda bort moderaterna från en framtid i det återupplivade nationalsocialdemokratiska kopplet.
Sosseriet har slagit oppositionen i spillror. Det är nu fritt fram att fortsätta det framgångsrika arbetet med att slå sönder det som återstår av Sverige.
Falun söndagen den 3 oktober 2021
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar