.
Jaha, då fick vi kvitto på hur maffian mördade Vilks. Det är två ”bevis” som berättar var maffian har satt ned foten, vilken linje de valt.
Det ena är naturligtvis att man stängde E4:an och tog bort spåren från skyddsbilen och målade dit andra spår som stämmer med den saga man ska berätta, och som kommer att visa - inte att det var ett trippelmord - utan att det var en olycka.
Det andra är att man har förvissat sig om att de mördade polisernas anhöriga inte kommer att ställa till problem. Frågan har dröjt lite eftersom lösningen kräver att man kontaktar de sörjande och vinner deras förtroende. Naturligtvis är det omöjligt att veta exakt hur de kontakterna har gått till. Men jag har över fyrtio års erfarenhet av att försöka värja våra tillgångar från maffians angrepp och jag är bärare av en erfarenhet insamlad och förmedlad av min far och min farfar med fyrtio år vardera. Jag har därför en ganska bra insikt i hur den svenska offentliga maffian opererar.
Eventuellt måste även någon kollega till de avlidna poliserna mutas. Valet kommer för eventuella okorrumperade kollegor att stå mellan en lite - eller mycket - behagligare framtid och befordringsgång å den ena sidan och en mycket osäker framtid å den andra sidan. Den som kan mörda Vilks och två poliser kan naturligtvis även mörda en tredje polis, som inte låter sig köpas.
Om den offentliga maffian har gjort som den brukar göra har de kontaktat polisernas anhöriga och låtsats vara välvilligt inställda till dem. De har sedan förklarat för de anhöriga att det finns krafter inom rättsväsendet som vill föra en bevistalan mot poliserna eller bara utredningsmässigt komma fram till att de två poliserna misstänks för brott i samband med det inträffade. ”Brukade han använda narkotika” är exempelvis en fråga som de anhöriga nästan säkert fått sig till livs, avslöjande hur man avser smutskasta de avlidna poliserna om de anhöriga krånglar. Inte roligt att höra för sörjande nära anhöriga som kanske har sina illusioner kvar, därför att de inte tidigare konfronterats med rättsmaskineriets baksida. Vidare har den som tar kontakten berättat för de anhöriga att de försöker avstyra saken och istället få fastställt att poliserna är hjältar som inte ska sablas ned, vilket naturligtvis tänder en strimma av hopp hos de anhöriga. Något senare återkommer man och kan berätta att man nu fått gehör för hjältelinjen. Om de anhöriga fungerar som vanliga hederliga människor gör, som inte konfronterats med maffiastatens baksida, blir de både fogliga och tacksamma. Ungefär så har det gått till. Annars skulle inte DN och Aftonbladet idag, efter lång väntan på polisen, ha återgett nära nog identiska pressreleaser från maffian om de två poliserna.
Morden krävde att vissa förutsättningar infriades:
Det går inte - åtminstone inte utan utredning med tillgång till samhällets resurser och tvångsåtgärder - att veta om kollegorna i följebilen, vilkas antal jag inte vet, var inblandade. De kan vara inblandade, men också oskyldiga. Om de inte var inblandade blev det svårare för maffian att få operationen att fungera. Men vi vet ju inte heller om de lyckades på första försöket eller om det gjorts fler försök på snarlikt sätt, som aldrig fullföljts? Det skulle en hederlig polismakt nog kunna ta reda på, men det svenska rättsmaskineriet vill nog inte.
Troligen var någon eller några med befogenhet att dirigera polisresurserna i området inblandade. Det är inte heller helt nödvändigt. En söndag eftermiddag är det inte så mycket polisresurser ute och åker där. Ett minimum är dock att någon som kan överblicka och kommunicera var övriga poliser finns är inblandad. Med hänsyn till de ganska stora risker man tar är det osannolikt att något sådant genomförs utan medverkan även av någon som kan skicka iväg polisen på olika struntutryckningar så att de inte springer i vägen för attentatsmännen under deras flykt.
Själva morden gick sannolikt till på följande sätt:
Följebilen håller sig på tillräckligt stort avstånd för att inte bli inblandad i den förestående eldstriden. Lättast sker det naturligtvis om alla i bilen är införstådda med vad som ska ske. Men i princip räcker det om en är inblandad - i synnerhet om det är föraren. Om inte alla i bilen är inblandade är det ett minimum att den som bestämmer vem som ska köra bilen är inblandad, vare sig han finns i bilen eller någon annanstans. Lagom stort avstånd mellan fordonen är lätt fixat, i synnerhet med dagens tekniska hjälpmedel. Man kan alltid bli illamående, tvingas gå på toaletten osv för att vid behov sinka följebilen. Följebilen lägger sig bakom några lastbilar. Kanske visar de sig först för lastbilsförarna, så att de inte kör onödigt fort. Lastbilsförarna vet inte om det är vågen eller något annat som väntar i färdriktningen och håller igen lite.
Skyddsbilen har passerat strax före följebilen i omvittnade 160 km/h. Det är normalt i sammanhanget. Det blir fort tillräckligt stor lucka till passerade lastbilar som följebilen lägger sig bakom. Det är ungefär som att stå vid vägkanten och följa en bil som passerar i 60 km/h. Det tar inte många sekunder innan den är borta. För varje sekund växer luckan ca 17 m, för varje minut 1 km. Redan efter någon enstaka minut är luckan tillräckligt stor för att allt ska vara över innan någon hinner ikapp och ser vad som händer. Dessutom består inte omgivningen av alerta bedömare med vana att se sådana snabba händelseförlopp på stort avstånd. Efter en stund närmar sig den ensamma skyddsbilen en oidentifierad bil, vars förare och passagerare naturligtvis vet precis var skyddsbilen är och när den väntas. När skyddsbilen ska passera den upphunna bilen, sannolikt en personbil, hindras den. Skyddsbilens förare försöker komma förbi till vänster, sedan till höger. Kanske hinner skyddsbilen försöka påkalla fri väg med blåljus - kanske inte - men i vart fall utan framgång. Eventuellt - men inte nödvändigtvis - sänker den upphunna bilen även hastigheten något. Däremot är det ställt utom rimligt tvivel - givet fortsättningen - att en passagerare i bilen öppnar antingen bakrutan eller en sidoruta och sticker ut ett tyngre vapen.
Då reagerar föraren av skyddsbilen snabbt, går ut till höger, för att få lämplig vinkel mot stängslet, om inte bilen redan är där, och satsar på att fly genom att forcera mitträcket - som han blivit utbildad att göra. Sannolikt hinner inte attentatsmännen skjuta på grund av förarens snabba agerande och eftersom skyddsbilen ögonblicket efter på grund av ren otur krockar med en lastbil. Det är inte så lätt att, sittande i en bil i rörelse, vänd bakåt, få skott på en annan bil i rörelse. Det var inte mycket att göra åt lastbilen för polisen som körde skyddsbilen. Antingen stanna kvar och bli skjuten i småbitar eller satsa på stängslet och kanske överleva. Någon tidsmarginal för att fly senare fanns inte. Hela förfarandet var sannolikt över på 10-15 sekunder.
Efterspelet:
Nu kommer det förmodligen att bli väldigt tyst från utredningen en längre tid. Sociala medier kommer sannolikt att översvämmas av mängder av teorier, den ena mer fantastisk - eller korkad - än den andra. Många av dem kommer att produceras av maffian i syfte att förta trovärdigheten från mer initierade teorier. Alltför verklighetsnära teorier plockar moderatorn bort. Allt är standardförfarande.
Falun torsdagen den 14 oktober 2021
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar