.
Odemokratiska tendenser i Polen och Ungern kritiseras hårt av det svenska politiska etablissemanget och våra media som i allt väsentligt går i den svenska diktaturens koppel. Media sysselsätter sig med det och kanske ännu mer med den bristande demokratin i Ryssland.
Men i Ryssland vågar i alla fall någon utmana Putin i allmänna val, må vara med stora svårigheter och förföljelser från en korrupt statsapparat som följd.
I Sverige däremot lanseras inga alternativa kandidater när en ny ordförande ska väljas i ett parti som samlar människor av diametralt olika åsikter. I Polen, Ungern och Ryssland kallas det för diktatur av svenska media. Motsvarigheten i Sverige kallas för ”en demonstration i enighet”.
Socialdemokraterna är så rädda för gangstrarna som styr partiet att de inte ens vågar föreslå en annan person än Magdalena Andersson till posten som partiordförande. Och hon kommer naturligtvis att väljas med 102% av rösterna på partistämman, för så går det till i diktaturer och med dem besläktade gangsterorganisationer.
Vi brukade skratta gott åt röstetalen som presenterades i Kina, Nordvietnam och Nordkorea. Men numera har den svenska nationalsozialdemokratin så till den milda grad tappat masken att ingen ens vågar föreslå någon annan kandidat.
Falun onsdagen den 6 oktober 2021
Mikael Styrman
.
2 kommentarer:
Intressant det här med att du påstår att Putin skulle förfölja oppositionen typ de forna kommunisterna som gick framåt i valet med 6% eller Zirinovskijs nationalistiska parti eller för den delen liberala Jabloko. Har du läst detta i fulmedia? Om du menar nynazisten Navalnyj så hade han suttit i fängelse i vilket land som helst för bedrägerier och uppvigling. Dessutom så har han inget som helst mätbart stöd i Ryssland och det är bara i fulmedia som styrs av USA som han presenteras som opposition! Men det passar ju inte fulmedia att säga att kommunistpartiet i Ryssland är den verkliga oppositionen och det näst största partiet. Hur skulle det se ut?
Benny
Vad jag framför allt menar, är att svenska politiker och media gärna kritiserar och fördömer saker i ett mindre antal andra länder, vilka ofta återkommer i sammanhanget. Men när snarlika saker sker i Sverige presenteras de istället i positiva ordalag.
Exempelvis när demokratin, den fria debatten och oppositionen förtrycks i Sverige framställs det i närmast smickrande ordalag - på sin höjd dubbeltydigt eller som förtäckt kritik - som ”en demonstration i enighet”.
Jag är inte ute efter att kritisera förhållanden i de länder jag nämner som exempel och om vilka jag naturligtvis har svårt att bedöma hurdana förhållandena verkligen är. Det är det ohederliga sättet att rapportera och det mediala kryperiet gentemot den svenska maffian som stör mig.
Skicka en kommentar