torsdag 29 juni 2023

Hycklar-Magdalena slår till igen

 .

Ännu en fullträff från Magdalena Andersson i SVT:s morgonintervju från Sveriges Sodom och Gomorra.


Problemet med gatubrottsligheten kan lösas med ett gratis mål mat om dagen. Som om det skulle vara problemet som driver narkotikahandeln - även i relativt högt uppsatta sossekretsar.


Ibland är det inte så lätt att veta om hon är en aningslös stolle eller bara en skamlös kriminell.


Klart är i alla fall att hon betraktar sina väljare in spe som aningslösa stollar - fritt fram att exploatera…


Falun torsdagen den 29 juni 2023

Mikael Styrman

.

Hycklande marockaner och dito svenskar

 .

Marocko kallar hem sin ambassadör på grund av den senaste koranbränningen.


Hyckleri är väl det minsta man kan säga?


Varför så blygsamma? Varför bara kalla hem ambassadören? Marocko borde kalla hem det kriminella marockanska slöddret - från gatubarn och uppåt - som drar omkring på våra gator och stjäl, langar knark och gruppvåldtar!


Vilket kryperi kommer Kristersson och Billström att svara med istället för att sköta sitt arbete och se till att de marockanska kollegorna följer med sin ambassadör?


Nog är det väl på tiden att våra oduglingar sätter ned foten och visar att Sverige har andra ambitioner än att bara vara Mellanösterns och Afrikas soptunna?


Ett första steg kan ju vara att meddela Marocko att om de inte medverkar till att lösa problemet behöver de inte besvära sig med att skicka hit någon ambassadör. Men det går väl inte? Det finns förstås något moderaterna närstående affärsintresse som kräver kryperi även gentemot Marocko, vilket innebär att vi andra måste vara soptipp åt ännu ett dysfunktionellt afrikanskt land.


- Kolonialism är väl inte så bra, men omvänd kolonialism är inte bättre.


Falun torsdagen den 29 juni 2023

Mikael Styrman

.

torsdag 22 juni 2023

Tillämpad Darwinism

 .


Det finns mycket märklig mänsklig verksamhet att förundras över så här när vår civilisation passerat sitt zenit och utförsbacken blir allt brantare.


Trängsel på Mount Everests topp uppmärksammade media ganska mycket för något år sedan. Nu har Himalaya-fokus förskjutits något och rapporteringen har glidit över till att uppmärksamma att de stora asiatiska floderna har sina källflöden i Himalaya. En konsekvens av att Himalayas glaciärer smälter bort med accelererande takt befaras bli att två miljarder människor blir utan vatten. Det kommer att orsaka problem som inte ens Miljöpartiet kan lösa genom fri invandring till Sverige - oavsett om de nyanländande skjuter och spränger eller ej.


Senare tiders rapportering har handlat om att världens rika fyller rymden med kommunikationsskrot - och bilar(!) - vilka med största sannolikhet kommer att ha mycket begränsad livslängd, men säkert kommer att ligga kvar och förhindra annan jordnära rymdtrafik för nästan eviga tider.


Ett annat fenomen som säkert är ett utslag av akut storhetsvansinne är Jeff Bezos och Elon Musks inbördes tävlan genom organisation av rymdresor och byggande av rymdstationer. Det först nämnda är naturligtvis inget annat än rena tokerier givet vad som just nu händer med vårt klimat. Chocken över vad vi har gjort med klimatet gör att de får hålla på med det där utan att bli inlåsta - åtminstone än så länge. Det senare är minst lika svamligt med hänsyn till de stora resurser som krävs för att hålla igång rymdverksamhet, de ofattbart stora avståenden i rymden och de begränsade resurser som de trasiga resterna av vår planet kan ställa upp med. Verksamheten är förmodligen självreglerande. De lär väl få hålla på och förstöra tills deras kunder drabbas av några ordentliga dödsoffer varefter verksamheten somnar in av sig själv och deras skapare vandrar vidare mot nya galenskaper. Nu tror jag inte en minut att de nämnda miljardärerna tror på vad de låtsas hålla på med. Snarare handlar det om en sådan avart som marknadsekonomin tyvärr bjuder på ibland. Lee Andersson som lärde oss att flyga helikopter när Ekfors skaffade helikopter hade en dekal bak på sin bil, med texten:


- Den som är rikast när han dör vinner!


En modernare variant vore kanske ”den som är rikast när alla dör vinner”?


De allra senaste dagarna har handlat om ”Titan”, ett undervattens-experimentfordon med vars hjälp miljardärer med dödslängtan erbjuds att mot miljoner i ersättning ägna sig åt några timmars katastrof-turism, med kanske 50% chans att göra Titanic’s olycksaliga passagerare bestående sällskap i djupet och evigheten. Det som nu framkommer om på hur lösa boliner de sätter sina liv på spel, hur lite man de facto kan förväntas se, hur sannolikt lite det kan förväntas tillföra, och hur utomordentligt obekvämt det måste vara, i jämförelse med vad man sätter på spel, får en nästan att tro att hela den makabra cirkusen drivs av just dödslängtan, om det nu inte är så enkelt, som ofta är fallet, att allt drivs av monumental mänsklig dumhet.


Syret börjar i skrivande stund att vara slut i Titan, tror man. Men nu har räddningscirkusen kommit igång och vill ha sin stund i ljuset, så det här lär hålla på ett tag. Vad förmodligen alla vet, men nästan ingen säger, är att man inte får upp Titan i tid ifall man mot alla odds råkar hitta den. Enda chansen är nog om man skulle råka finna Titan vid vattenytan. En, som jag tycker, märklig sak som framkommit är att även om passagerarna lyckats ta burken upp till ytan kan de inte ta sig ur den eftersom den är försluten utifrån och så amatörmässigt byggd att den inte ens skulle kunna öppnas av passagerarna vid vattenytan. Det beror både på att den måste öppnas utifrån och den är så byggd att om den skulle kunna öppnas fylls den strax med rejält kallt vatten. Det paradoxala skulle kunna inträffa att passagerarna kvävs vid vattenytan utan att komma åt att andas luften de hela tiden kan se. Hela farkosten är ju märklig - nästan utan fönster. Tänk att betala miljoner för att ta sig ned till Titanic och bara erbjudas en liten glugg att kika ur. En annan sak som slår en är att passagerarna betalar miljoner för sin resa och för det får en transport med en farkost så enkel att den kunde vara vunnen på Bingo. Om rapporteringen stämmer finns det mycket sparsamt med dubblerade system eller hjälpmedel som kan hjälpa till att lokalisera farkosten. Det handlar ju inte om någon science fiction-lösning. Sådan utrustning finns exempelvis till och med på de enklaste flygplan utan att de är på väg till Titanic. 


Bankande ljud nämns diffust och sparsamt av mediala- och räddningscirkusen. Det omnämnda bankandet verkar vara enstaka, glesa och regelbundna. Det låter som något som kan åstadkommas naturligt, men inte som något som människor skulle göra. Nu tycks stora delar av räddningspådraget jaga det bankande ljudet, fullt medvetna om att det inte har något med Titan att göra. The show must go on!


Vår hjärna bjuder oss på både lustiga och rationella överraskningar när den spontant letar i minnets erfarenhetsbank. När jag läste om nyss nämnda drog jag mig till minnes att Bruno Andersson, som sålde lastbilar på Bil & Traktor i Luleå, ibland när världsproblemen löstes, för några decennier sedan, kunde avrunda med ett uppgivet kroppsspråk samtidigt som han uttalade:


- Det finns människor till allt!


Tydligare än så kan väl inte världshändelserna sammanfattas…


Falun torsdagen den 22 juni 2023

Mikael Styrman

.

onsdag 21 juni 2023

Grandet i regeringens öga

 .



Magdalena Andersson uttalar sig i media under tisdagen. Regeringen har för avsikt att lagstiftningsvägen förhindra att sosseeliten lurar svagbegåvade sossar från att låna pengar för att köpa lotter i elitens parti.


”Ett hot mot demokratin” uttalar Magdalena Andersson upprört. Men varför är det ett hot mot demokratin om sosseriet inte får lura människor att skuldsätta sig för att köpa lotter?


Om det är ett så stort hot mot demokratin, då var det väl ett lika stort hot mot demokratin när de nuvarande regeringspartierna var i opposition - utan att sälja lotter och sosseriet sålde lotter utan att dela med sig av bytet. Då hade sosseriet kunnat göra en insats för demokratin. Men då var inte demokratin viktig. Då hade sosseriet ändå regeringsmakten och kunde ju ganska fritt även plundra svenska företagare, oppositionella och skattebetalare och hade väl inte behövt några lotterier.


Magdalena Andersson gömmer sig bakom att regeringspartierna inte behöver sälja lotter eftersom de får stöd från näringslivet. Men är det där riktigt sant Magdalena - efter att sosseriet haft makten i cirka hundra år? Kanske var det sant en gång i tiden? Men numera har ju ofta högprofilerade företagare sin tunga så långt inparkerad i den socialdemokratiska jättepempan att de inte ens syns om man inte betraktar dem bakifrån.


Makt korrumperar säger man, och absolut makt korrumperar absolut. Efter de här hundra åren har även näringslivet lärt sig att inbilska sossar fungerar ungefär som den där åsnan som man kunde beställa från Hobbex en gång i tiden. Om man smekte den över svansen så ramlade det ut en belöning. I den åsnans fall var belöningen en cigarett. Men när högprofilerade svenska företagare smeker åsnan kommer nog inte skattebetalarna så billigt undan som med en cigarett.


Nej, det är nog så att Magdalena Andersson ser grandet i regeringspartisternas ögon men inte bjälken i det egna ögat.


Falun onsdagen den 21 juni 2023

Mikael Styrman

.

söndag 18 juni 2023

Vi har ett nytt narkotikalandskap men det gamla samhällets polis- och rättsväsende

.

Välavlönad - och ständigt på hugget!

Narkotikalangning är inget nytt i Sverige. Det har vi haft i säkert långt över hundra år. De som låg i Humlegården och knarkade som unga blev senare ministrar som äldre. Det gick inte alltid så bra, men det berodde nog inte på knarket - åtminstone inte bara på knarket. Däremot ledde det till att narkotikalangningen kom att till stor del utföras av den politiska nomenklaturan som hade ett övertag gentemot andra brottslingar. De kontrollerade nämligen polisen och rättsväsendet och de skaffade sig efter hand allt starkare grepp om dem.


Det är häri man finner förklaringen till att rikspolischefen med hjälp av sin handgångne man jagade livet ur vice rikspolischefen. Den ene brann för att utföra sitt arbete, den andre brann för att hålla sig väl med nomenklaturan och inte störa deras affärer. Det var oförenliga ambitioner som så småningom ledde till att vice rikspolischefen drevs att ta sig själv av daga.


Det nya narkotikalandskapet är en följd av att många i den senaste miljonen nysvenskar inte finner sig i att spela andra fiolen. De som levt under svåra förhållanden och har gått igenom stora svårigheter för att snabbt skapa sig en tillvaro med guldkant i främmande land, drar sig inte för att gå igenom lite ytterligare svårigheter för att ”trygga” sin tillvaro. Det var inte riktigt så planen såg ut. Planen var, att så som skett flera gånger tidigare, importera ett tillräckligt antal vänsterväljare som nomenklaturan kunde mata och skämma bort med det arbetande folkets pengar, i utbyte mot att de röstade på sosseriet och deras underhuggare, vilka därigenom kunde behålla makten.


De nya och de gamla langarna har både saker som förenar dem och sådant som skiljer dem åt. Till det som förenar dem hör att ingendera gruppen bryr sig ett dugg om att deras egen välfärd bygger på, och förutsätter, de många andras misär. Till det som skiljer dem åt hör att den som redan är etablerad och till stora delar kontrollerar såväl polisväsendet som pajasväsendet inte nödvändigtvis behöver utföra det smutsiga hantverket själv. Det sköter samhällets institutioner och servila media om, vanligtvis ganska fredligt. Den som ännu inte är etablerad däremot kan bara undantagsvis räkna med draghjälp från polis- och pajasväsendena. Den som vill sig upp måste själv organisera och ibland även utföra det smutsiga hantverket. Därav sprängandet och skjutandet. Den redan etablerade kan luta sig tillbaka och förlita sig på att polis- och pajasväsendena håller efter konkurrenterna. 


Det är sällan bra för en verksamhet att sakna konkurrens. Effektiviteten sjunker och det är lätt hänt att organisationen skurkar till sig på ett oönskat sätt, som exempelvis Vattenfall och Televerket gjorde. Konkurrens håller även marknadsdominanten pigg och alert. Dessutom tillför konkurrens i det här sammanhanget ett ovärderligt tillskott. Tack vare att marknadsdominanten och polis- och pajasväsendena tillsammans av och till kan avslöja och gripa konkurrenter in spe får marknadsdominanten vara i fred, och polis- och pajasväsendena får möjlighet att upprätthålla skenet av att vara fungerande polis- och rättsväsenden.


Problemen uppstår när marknadsdominanten, eller snarare marknadsdominanterna, och polis- och pajasväsendena i förening spelat sina roller allt för länge utan att på allvar utsättas för marknadskrafterna. Då visar det sig att man har förlorat förmågan att utföra riktigt polis- och rättsväsendearbete, om man någonsin haft förmågan fullt ut. Därom tvistar de vise. När polisen en gång i tiden förstatligades påstods det vara i syfte att medborgarna skulle tillförsäkras en poliskår som hade tillräckliga resurser och professionell ledning vilka gjorde det möjligt att bygga upp och bevara den polisiära kompetensen. De stolta planerna tog definitivt slut i och med att ledande politiker tog sig till att återkommande droga och knulla småflickor som istället borde ha åtnjutit samhällets beskydd. Palme och Geijer tyckte inte alls att det var någon bra idé att polisledningen lade sig i att politiker knarkade ned och knullade av samhället omhändertagna småflickor. 


Nu ser vi resultatet av rötan. Det visar sig att inte bara den senaste byråkratiska låtsasreformen inom polisen blev misslyckad. Även förstatligandet av polisen som allt byggde på gick åt helvete. Avsikten var - åtminstone officiellt - att vi skulle få en effektiv statlig polis utan den kommunala polisens brister och begränsningar. Vi fick istället en kommunal polis som åker omkring i statliga bilar och förlitar sig nästan helt på utländsk polis för att vid enstaka tillfällen klara upp brott, samtidigt som allt fler brott i praktiken avkriminaliserats, därför att ”balansen” växt från ett antal högar till ett monumentalt bergsmassiv under fortsatt stark tillväxt.


Åtminstone delvis kan detta förklaras med ”feta katter-syndromet”. En polisledning som aldrig avkrävts att vara polis utan bara behövt fokusera på att hålla sig väl med den grövsta organiserade brottsligheten och den politiska ledningen - vilka ibland går in i varandra - kan inte förväntas vara kapabel att agera med skärpa inom arbetsuppgifter som det var så länge sedan de behövde skötas att ytterst få nu levande personer inom organisationen kommer ihåg hur man skulle göra. Det fanns dessutom inte särskilt många sådana kunniga från början och det var inte heller i deras kretsar man rekryterade cheferna.


Ett tag kan naturligtvis politiker även i en sönderfallande nation ligga lågt och avvakta - förmodligen för att inte stöta sig med någon som vet för mycket - men med tiden blir det allt svårare att veta vilken prislapp som blir svårast att bära - den fridsamma passivitetens eller den utmanande aktivitetens. Båda har sina risker.


Falun söndagen den 18 juni 2023

Mikael Styrman

.

Det finns många sätt…

 .

…att få slut på knarkkriget som sosseriet, miljöanarkisterna och Åsa-Nisse-Marxisterna har etablerat på våra gator. Åtminstone om man får tro de många debattörerna och förståsigpåarnas förslag.


En del vill lösa problemet med hårdare tag. Andra tycker att hårda tag är helt fel. Istället ska man med varsam hand integrera nysvenskarna från Afrika, Asien och Främre Orienten. Dessa adrenalin- och testosteronstinna ofta unga män vill inget hellre än att gå ned i lön rejält, skaffa sig ett tråkigt lågstatusjobb med dålig lön och köpa sig en begagnad Volvo som inte imponerar på några brudar - sa man åtminstone förr. Och så finns det hela gråskalan debattörer där emellan.


Men pudelns kärna är att mycket få av dem som anslutit, eller kommer att ansluta, sig till något gäng har något egentligt incitament att göra något annat. Tills motsatsen är bevisad påstår jag att flertalet inblandade i gängkrigen inte kan varken tala eller skriva svenska mer än i bästa fall hjälpligt - och kanske inte något annat språk heller - åtminstone inte tillräckligt bra för att få några andra jobb än lågbetalda lågstatusjobb som varken imponerar på självkänslan, plånboken, brudar eller kompisar. 


I den andra vågskålen återfinns pengar, häftiga bilar, snygga brudar och förmodligen inte minst en häftig livsstil. En Glock i handskfacket gör att ingen hånar en för att man inte kan tala rent - åtminstone inte flera gånger. Det kan misstolkas för respekt och någon sorts status ger det naturligtvis. Mycket liten risk för att åka fast och ännu mindre risk för att drabbas av en längre tids fängelse avskräcker inte heller. Samma gäller för förhållandena i svenska fängelser. Man måste tillhöra eliten i det gamla hemlandet för att kunna leva under förhållanden lika goda som de i svenska fängelser.


Att ens offentligt föreslå att man kan prata ur nysvenskarna deras livsstil har verkligen något nästan gulligt efterblivet över sig. Ändå gör olika debattörer det utan att skämmas. Många gånger är de exempelvis riksdagsmän eller har andra höga positioner. Det säger oss naturligtvis mycket om varför det här problemet över huvud taget har uppstått. Man kan egentligen inte anklaga nysvenskarna för att de lever som de gör, när nationen länge verkar ha styrts enligt devisen ”fullast kör”.


Säga vad man vill om hårdare tag, men så länge man sitter i fängelse är man inte ute och begår grova brott. Åtminstone inte i andra länder. Jag förmodar att det även är en av idéerna med svenska fängelser. Samhället har kanske inte nått ut med informationen till de som ska utföra uppdraget?


Sätten som föreslås är många. Det som verkar saknas i debatten är dock det sätt som kan rycka undan mattan under den grova narkotikabrottsligheten och därmed indirekt mycken annan brottslighet, vilken drivs av behovet att dra in pengar till narkotika. Jag menar naturligtvis att förstöra lönsamheten i narkotikahandeln. Att se till att narkotika säljs fritt för självkostnadspris, som alla andra varor. Låt den fria konkurrensen trycka ned priset på narkotikan.


En sådan lösning har inte bara de som langar narkotika som motståndare. Många andra grupper i samhället som officiellt har andra drivkrafter har nämligen bakom kulisserna andra motiv. Vi har lagstiftare och höga byråkrater som inte bara på olika sätt drar nytta av att det pågår en hopplös låtsasjakt på narkotikahandeln utan även i en del fall till och med leder sådana organisationer. Vi har också en omfattande byråkrati som åtminstone tror sig om att bli arbetslösa om inte missbrukarna är ute och ställer till det för sig själva och andra. Det är något machiavelliskt över det hela. Den som vill ändra detta system, som alla säger sig vara emot, samtidigt som de alla drar nytta av systemet, har naturligtvis dem alla till motståndare.


Förr brukade det sägas, av narkotikalangningens beskyddare i hemlighet, att om man släpper knarket fritt kommer mängder av människor att knarka ihjäl sig med enorma sociala problem som följd. Det vill säga att man har låtsats att samhällets insatser mot narkotika skulle haft något annat syfte än att hålla uppe priset på narkotikan och därmed lönsamheten. Nu vet vi, att efter snart hundra år av samhälleliga strävanden att motverka narkotika-langning och -bruk har vi nått en situation som innebär att landet översvämmas av narkotika. Vilken svensk som helst, var som helst i landet, kan få tag i narkotika inom 15 minuter, enkelt, bekvämt hemkört, utan mer än helt försumbar risk för att åka fast.


Att släppa knarket fritt, och sälja det till självkostnadspris, kommer således inte att medföra att någon enda individ skulle få tag i narkotika, som inte redan idag kan få tag i narkotika. Men däremot skulle det leda till att den övriga brottsligheten, inkl inbrott, stölder, mord mm skulle minska kraftigt. Det är nämligen inte tillgången till narkotika som bestämmer om man blir narkoman. Det är ett beslut som var och en fattar själv och som förmodligen i hög grad bestäms av vilka värderingar man har fått med sig från barndomshemmet.


För att ändra denna absurda tingens ordning kommer vi således att som motståndare ha alla som drar nytta av den nuvarande ordningen, samtidigt som de låtsas vara emot den nuvarande ordningen.


Falun söndagen den 18 juni 2023

Mikael Styrman

.

onsdag 14 juni 2023

Kuriöst med Putin och Trump

 .


När Trump gjorde sin piruett i Helsingfors 2018 och drev igenom en amerikansk kovändning i fråga om relationen till Ryssland kan det väl inte ha varit så många som missade det uppenbara - att Putin hade köpt Trump.

Efter en kort och förvånad debatt i media blev det alldeles tyst i frågan. Det tolkar nog många som att det inte fanns någon substans i misstankarna att Putin hade hjälpt Trump ekonomiskt. Jag vill mena att det är precis tvärt om. Det faktum att det är tyst i frågan bekräftar inte att farhågorna var ogrundade. Tvärtom bekräftar tystnaden att farhågorna är korrekta och att den som vill driva frågorna inte vill ha en spretig debatt om detta som löper amok.


Jag tror inte att Putin skulle lyckas hålla Trump under armarna finansiellt utan att FBI skulle avslöja saken.


Trumps anhängare är till stora delar blinda för hans tillkortakommanden. De ser inte vad han gör, för de vill inte se. De vill att han ska vara Messias och därför ser de bara Messias. Inte ens topprepublikaner vågar säga ett ont ord om Trump. Inte av rädsla för att inte bli omvalda. Mer troligt på grund av rädsla för att bli mördade. USA är tämligen fullt av enfaldiga människor som är tungt beväpnade och som tror på Trump.


Det finns nog inte på världskartan att det inte skulle avslöjas om Putin köpt Trump. Men med samma logik som grodan sitter kvar i kastrullen om man värmer upp vattnet långsamt går det inte göra frågan om Trumps beroende av Putin till en maratondebatt. Den måste lanseras i rätt tid och på rätt sätt. Troligen måste det grundas med olika skandaler och rättegångar innan man släpper det stora avslöjandet. Annars förmår man inte bryta förtrollningen. 


Falun onsdagen den 14 juni 2023

Mikael Styrman

.

Djävulsön är väl ledig?

.


Det påstås av en del dilletanter att det är omöjligt att lösa problemet med den invandrade grova brottsligheten i Sverige. Det sägs att nya unga brottslingar står i kö för att kliva in i gängen och ta vid där deras företrädare lämnat. Det där tror jag inte alls på. Att det finns en känsla av att det är omöjligt beror bara på att man inte försökt på allvar att lösa problemet.


Det pratas även mycket om att svenska fängelser och häkten är fulla, eller överfulla. Så fulla att det inte ens går att isolera personer som ska vara isolerade av utredningsskäl.


Men det är väl inget stort problem? Om nu Sverige inte vill uppdra åt något afrikanskt land att förvara av sossarna och miljöpartiet importerade grova brottslingar så kan vi väl göra det själva? Den franska straffkolonin i Guyana, mer känd som djävulsön, är väl ledig sedan fransmännen lade ned sin verksamhet där 1953 (enligt Wikipedia). Sverige kan väl hyra den av fransmännen?


De flesta av de här grova brottslingarna som med pajasväsendets beskydd skjuter och mördar på våra gator kommer ju från varmare trakter. Det kan ju inte må bra av det råa svenska vädret. Av rent humanitära skäl borde vi förvara dem i ett för dem gynnsammare klimat.


Det vore mycket humanare, nu när det visat sig omöjligt att få dem att bli hederliga, att låta dem välja själva. Antingen avsäger de sig sitt svenska medborgarskap eller uppehållstillstånd och accepterar att bli luftlandsatta i sina hemländer, eller, så slutförvarar vi dem på Djävulsön.


Jag lovar att det löser problemet. Det enda återstående hindret utöver ett franskt godkännande är alla dessa förment godhjärtade stollar som med emfas kommer att hävda att det är mer humant att låta dem hålla på och mörda skyldiga såväl som oskyldiga urskiljningslöst i Sverige än att förvara mördarna på Djävulsön.


I slutändan är det nog bara de som själva behöver gratis knark, eller som eljest tjänar på droghandeln, som skulle argumentera emot en sådan lösning. Till och med de skulle kunna ändra sig, sedan, när katastrofen drabbar den egna familjen.


Falun onsdagen den 14 juni 2023

Mikael Styrman

.

söndag 11 juni 2023

Drogade yrkesmördare behandlas som småbarn i Sverige

.

Härom dagen var det sju (7) personer som blev skjutna i Stockholms-trakten. En del dödades, andra skadades i varierande utsträckning. Ofta är gärningsmännen i samband med de här skjutningarna som numera plågar vårt samhälle unga, till och med mycket unga. Sådana straffas ju inte. Pajas-samhället som S, MP, V och C lämnat efter sig behandlar drogade yrkesmördare som om de vore småbarn som snattat godis på dagis.


Dessa yrkesmördare daltas det till synes obegränsat med. I bästa fall sätts de in något år på något ynglingadagis där de får lära sig av andra kriminella hur de ska göra när de inom något år kommer ut och kan fortsätta mörda. Ja, om de inte väljer att nästan helt ohindrade ge sig ut på luffen i förtid.


Det är en märklig empati som dessa våra politiska dilettanter ger uttryck för. Empatin begränsar sig till empati med mördarna. Men offren, de ofta oskyldiga människor, som får sina liv ändade, eller totalt förstörda, räcker inte våra multi-kulti-ivrares empati till.


Vad händer då med ett samhälle som tar ut världens nästan högsta skatter, men inte prioriterar att skydda skattebetalarna mot narkotikalangande politiska pampars underhuggare?


Framtiden visar - om ingen gör något åt saken. Förmodligen går ett sådant samhälle mot upplösning och undergång. Så har det gått i andra länder där rättsstaten övergått till att vara tjänare åt grova brottslingar i politiken och byråkratin.


De som missbrukar sin ungdom till att mörda skyldiga och oskyldiga urskiljningslöst har förbrukat sin rätt till samhällets omsorger. Om vårt samhälle och vår rättsstat ska överleva måste vi skydda våra hederliga medborgare mot dessa brottslingar. Samhället kan inte som hittills bara ducka och hoppas att problemet ska gå över av sig självt. Det har man provat och spåren förskräcker. Det har fått den grova brottsligheten att skena.


Mördarna däremot beter sig helt rationellt, om än hänsynslöst. Om man kan tjäna en rejäl slant på att mörda någon eller några och inte riskerar något straff att tala om borde det inte vara så svårt att förstå att många finner det alternativet attraktivt. I synnerhet om man kommer från en miljö där människor mördas dagligen i stort antal. Det borde inte heller vara svårt att förstå att man tar sina seder med sig dit man kommer. Så har migranter gjort i alla tider.


Fängelser och häkten börjar vara fulla. Om man ska dra slutsatser av hur den svenska politiken och byråkratin brukar lösa ”sina” problem kommer de snart att börja slussa ut grova brottslingar i förtid i förhoppning att det inte ska märkas.


Det är hög tid att den svenska politiken - som är de som ställt till med eländet - får tummen ur ändan och hanterar problemet innan fängelserna är så fulla med mördare att det utfärdas någon sorts allmän amnesti och massor av mördare och andra grova brottslingar kommer ut på ett bräde. Ett sätt att hantera problemet kan vara att öppna svenska fängelser på entreprenad i Mellanöstern och Afrika och naturligtvis att plocka av det grövsta slöddret deras svenska medborgarskap och uppehållstillstånd.


Omvärlden betraktar förskräckt Sveriges bedrifter inom migrationsområdet. I andra länder har börjat sprida sig att dess medborgare avråds från att besöka Sverige på grund av risken för att bli skjuten på öppen gata. Sverige spelar därmed numera i samma liga som ett antal länder i Syd- och Mellanamerika. Det tar lång tid att bygga upp ett gott rykte, men det går fort att rasera det. Det är svårt att omedelbart bedöma hur mycket det kommer att kosta att låta dessa invandrade brottslingar ta sig rätten att ödelägga andra svenskars näringsverksamhet, eller för att uttrycka sig som politiker brukar förstå: 


- Hur många svenskar måste bli arbetslösa innan politiken tycker att man verkligen ska göra något substantiellt åt att brottslingarna breder ut sig på alla andras bekostnad?


Falun söndagen den 11 juni 2023

Mikael Styrman

.