.
Det finns mycket märklig mänsklig verksamhet att förundras över så här när vår civilisation passerat sitt zenit och utförsbacken blir allt brantare.
Trängsel på Mount Everests topp uppmärksammade media ganska mycket för något år sedan. Nu har Himalaya-fokus förskjutits något och rapporteringen har glidit över till att uppmärksamma att de stora asiatiska floderna har sina källflöden i Himalaya. En konsekvens av att Himalayas glaciärer smälter bort med accelererande takt befaras bli att två miljarder människor blir utan vatten. Det kommer att orsaka problem som inte ens Miljöpartiet kan lösa genom fri invandring till Sverige - oavsett om de nyanländande skjuter och spränger eller ej.
Senare tiders rapportering har handlat om att världens rika fyller rymden med kommunikationsskrot - och bilar(!) - vilka med största sannolikhet kommer att ha mycket begränsad livslängd, men säkert kommer att ligga kvar och förhindra annan jordnära rymdtrafik för nästan eviga tider.
Ett annat fenomen som säkert är ett utslag av akut storhetsvansinne är Jeff Bezos och Elon Musks inbördes tävlan genom organisation av rymdresor och byggande av rymdstationer. Det först nämnda är naturligtvis inget annat än rena tokerier givet vad som just nu händer med vårt klimat. Chocken över vad vi har gjort med klimatet gör att de får hålla på med det där utan att bli inlåsta - åtminstone än så länge. Det senare är minst lika svamligt med hänsyn till de stora resurser som krävs för att hålla igång rymdverksamhet, de ofattbart stora avståenden i rymden och de begränsade resurser som de trasiga resterna av vår planet kan ställa upp med. Verksamheten är förmodligen självreglerande. De lär väl få hålla på och förstöra tills deras kunder drabbas av några ordentliga dödsoffer varefter verksamheten somnar in av sig själv och deras skapare vandrar vidare mot nya galenskaper. Nu tror jag inte en minut att de nämnda miljardärerna tror på vad de låtsas hålla på med. Snarare handlar det om en sådan avart som marknadsekonomin tyvärr bjuder på ibland. Lee Andersson som lärde oss att flyga helikopter när Ekfors skaffade helikopter hade en dekal bak på sin bil, med texten:
- Den som är rikast när han dör vinner!
En modernare variant vore kanske ”den som är rikast när alla dör vinner”?
De allra senaste dagarna har handlat om ”Titan”, ett undervattens-experimentfordon med vars hjälp miljardärer med dödslängtan erbjuds att mot miljoner i ersättning ägna sig åt några timmars katastrof-turism, med kanske 50% chans att göra Titanic’s olycksaliga passagerare bestående sällskap i djupet och evigheten. Det som nu framkommer om på hur lösa boliner de sätter sina liv på spel, hur lite man de facto kan förväntas se, hur sannolikt lite det kan förväntas tillföra, och hur utomordentligt obekvämt det måste vara, i jämförelse med vad man sätter på spel, får en nästan att tro att hela den makabra cirkusen drivs av just dödslängtan, om det nu inte är så enkelt, som ofta är fallet, att allt drivs av monumental mänsklig dumhet.
Syret börjar i skrivande stund att vara slut i Titan, tror man. Men nu har räddningscirkusen kommit igång och vill ha sin stund i ljuset, så det här lär hålla på ett tag. Vad förmodligen alla vet, men nästan ingen säger, är att man inte får upp Titan i tid ifall man mot alla odds råkar hitta den. Enda chansen är nog om man skulle råka finna Titan vid vattenytan. En, som jag tycker, märklig sak som framkommit är att även om passagerarna lyckats ta burken upp till ytan kan de inte ta sig ur den eftersom den är försluten utifrån och så amatörmässigt byggd att den inte ens skulle kunna öppnas av passagerarna vid vattenytan. Det beror både på att den måste öppnas utifrån och den är så byggd att om den skulle kunna öppnas fylls den strax med rejält kallt vatten. Det paradoxala skulle kunna inträffa att passagerarna kvävs vid vattenytan utan att komma åt att andas luften de hela tiden kan se. Hela farkosten är ju märklig - nästan utan fönster. Tänk att betala miljoner för att ta sig ned till Titanic och bara erbjudas en liten glugg att kika ur. En annan sak som slår en är att passagerarna betalar miljoner för sin resa och för det får en transport med en farkost så enkel att den kunde vara vunnen på Bingo. Om rapporteringen stämmer finns det mycket sparsamt med dubblerade system eller hjälpmedel som kan hjälpa till att lokalisera farkosten. Det handlar ju inte om någon science fiction-lösning. Sådan utrustning finns exempelvis till och med på de enklaste flygplan utan att de är på väg till Titanic.
Bankande ljud nämns diffust och sparsamt av mediala- och räddningscirkusen. Det omnämnda bankandet verkar vara enstaka, glesa och regelbundna. Det låter som något som kan åstadkommas naturligt, men inte som något som människor skulle göra. Nu tycks stora delar av räddningspådraget jaga det bankande ljudet, fullt medvetna om att det inte har något med Titan att göra. The show must go on!
Vår hjärna bjuder oss på både lustiga och rationella överraskningar när den spontant letar i minnets erfarenhetsbank. När jag läste om nyss nämnda drog jag mig till minnes att Bruno Andersson, som sålde lastbilar på Bil & Traktor i Luleå, ibland när världsproblemen löstes, för några decennier sedan, kunde avrunda med ett uppgivet kroppsspråk samtidigt som han uttalade:
- Det finns människor till allt!
Tydligare än så kan väl inte världshändelserna sammanfattas…
Falun torsdagen den 22 juni 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar