.
Ännu vet vi förstås inte vilka som utförde den troliga false flag-attacken i Gubbängen.
Men givet hur det brukar gå till, skulle åtminstone inte jag bli jätteförvånad om det visar sig att de som utfört attacken kommer från Botkyrka.
Falun lördagen den 27 april 2024
Mikael Styrman
.
.
Det blir intressant att följa fortsättningen av attentatet mot vänsteraktiviteterna i Gubbängen. Jag tyckte redan för början att det var lite för bra för att vara sant. Det passar alldeles för bra, givet det bakvatten som Magdalena Andersson och hennes kumpaner befinner sig i. Aktionen som sådan framstod också som tämligen meningslös. Dokumentationen däremot över förväntan.
 |
Tills motsatsen är bevisad tror jag att det inte var någon riktig attack från några högerextremister. Mer troligt är att det var en False Flag-attack iscensatt av de skurkar som Magdalena Andersson omger sig med och i syfte att komma ur det politiska bakvattnet.
Nu återstår att se om det går att härleda röstfisket till någon eller några som inte kan försvara sig.
Falun lördagen den 27 april 2024
Mikael Styrman
.
.
Den rådande turbulensen kring länsstyrelsen i Stockholm påminner oss om den gamla sanningen att med nya tider följer nya seder.
Förr fick man ofta börja från botten, även inom den ofantliga sektorn, och sedan arbeta sig uppåt.
Numera tycks det vara så, åtminstone i Stockholms länsstyrelse, att man får börja från toppen och sedan arbeta sig nedåt.
Fördelen med det är för den anställde att inte behöva vara fattig under läro- eller inskolningstiden. Det är förbehållet skattebetalarna som har att stå för kalaset. De senare har ju inte heller någon lättnad att se fram emot, eftersom det hela tiden anställs nya chefer - alltid med högre löner och okunnigare än de tidigare.
Falun lördagen den 20 april 2024
Mikael Styrman
.
.
Enligt medias rapportering har Anna Kinberg Batra (AKB) under sin ganska korta tid som landshövding hunnit anställa vad som påstås vara ”AB Släkt och Vänner” på ett flertal höga och nyinrättade chefspositioner i Länsstyrelsen.
Det framgår inte av rapporteringen huruvida nyrekryteringarna varit förenade med motsvarande rationaliseringar inom organisationen eller om det är fråga om en ren expandering och fördyring av byråkratin?
Inte heller går det att bli klok på om rekryteringarna verkligen är föranledda av konkreta behov och på så sätt kan förväntas vara en del av en effektivisering av organisationen?
Man kan i och för sig inte förvänta sig att Kreti & Pleti ska kunna bedöma om vidtagna rekryteringsåtgärder är till gagn eller till skada för organisationens effektivitet - åtminstone inte med den information vi hittills fått del av. Annorlunda uttryckt: Kommer de att resultera i att mindre lyckligt lottade stockholmare får mer eller mindre överavlönat dödkött att bära på sina axlar?
Det råder ju - åtminstone till namnet - demokrati i Sverige. Innebörden av det är att det i slutändan är just Kreti & Pleti som ska ta ställning till om förvaltningen är skickligt skött eller mer kan liknas vid hur blinda slåss.
Vi har i decennier kunnat se framför allt hur nationalsocialdemokratin låtit byråkratin svälla i landet genom att rekrytera och befordra sina vapendragare.
Har vi nu gått in i ett nytt skede innebärande att varje maktskifte resulterar i att nya gunstlingar ska städslas och organisationen konsekvent ska växa i den dyraste änden, vare sig det finns behov eller ej?
Den frågans belysande saknas i det närmaste helt i stormen runt AKB:s landshövdingeskap. För att diskussion ska leda till något nyttigt och inte bara vara svårbedömd politisk pajkastning behöver detta belysas.
Falun lördagen den 20 april 2024
Mikael Styrman
.
.
…verkar vara två farsoter som lätt breder ut sig bland framgångsrika människor - inte minst bland politiker.
De flesta - åtminstone de flesta som är lite äldre - kan nog dra sig till minnes att Anna Kinberg Batra (AKB) fått leva en stor del av sitt liv i skuggan av sitt i ungdomligt och ganska harmlöst östermalmsövermod uttalade att ”stockholmare är smartare än lantisar”.
AKB är nog inte ensam om att hysa sådana åsikter och ibland stämmer de säkert. Men som den senaste händelseutvecklingen runt AKB visar pekar det med styrka mot att hon kan ha en språklig defekt som gör att hon har svårt att skilja på begreppen ”smart” och ”fräck”. Visst kan stockholmare ibland vara smarta, men det kan även lantisar. Man är naturligtvis på grund av arv och miljö bra på olika saker. Stockholmare behandlar - som alla andra - av naturliga skäl sällan ämnen som de själva är okunniga om och andra är bättre på. Tyvärr tycks det leda till att en del människor, trots uppväxt och boende i stora städer ändå lever i en begränsad liten värld, ganska ovetande om världen utanför stadens, eller stadsdelens, lilla bubbla av självtillräcklighet. Jag tror också att det är få utanför Stockholm boende som inte är benägna att hålla med om att de stockholmare som syns och hörs ofta är mer fräcka än smarta.
Jag, som många andra, följer nu med intresse kalabaliken runt AKB i syfte att få klarhet i vad som egentligen har utspelat sig, vad förkastligt hon har gjort respektive inte har gjort och vad som istället kanske är politiska angrepp från sosseriet, ägnade att rikta bort debattens fokus från den senaste tidens mord i förorterna och Magdalena Anderssons dysfunktionella klanterier i mordens kölvatten och i medias kameraljus.
 |
| Folkhumorn, när den är som bäst |
Om rekryteringarna av kompisar till välbetalda chefsposter på Länsstyrelsen i Stockholms län gått till så som det nu verkar av medias rapportering motsäger det med viss kraft AKB:s ovan nämnda tes om stockholmarnas smarthet, som hon för evigt synes förknippad med.
Politiker har lagt ned stor omsorg vid att skapa och presentera regelverk som ska garantera en hederlig och korrekt rekryteringsprocess som ska ge oss kompetenta höga tjänstemän. Åtminstone ska det se så ut. Tyvärr verkar det myntet ha två sidor. En blank och fin sida som man visar upp mot medborgare och väljare. En annan, inte lika vacker, som man inte visar offentligt, men som man låter styra sitt eget agerande i rekryteringsprocessen.
AKB kuppades bort från moderatledningen på ett för en utomstående betraktare mycket ofint sätt av Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson, när AKB ville samarbeta med SD. Den fortsatta händelseutvecklingen kan sägas ha gett henne rätt eftersom moderaterna nu suttit en tid vid makten tack vare SD:s hjälp. Det ligger i korten att bortkuppandet av AKB från moderatledningen legat och skavt i det moderata medvetandet, vilket säkert bidrog verksamt till utnämnandet av AKB till landshövding i Stockholms län. Om nu det som media lyft fram de senaste dagarna stämmer verkar AKB:s revansch ha resulterat i att även hon drabbats av hybris. De middagar i Tessinska Palatset som det rapporterats om nyligen ger intrycket att ha mer att göra med livsstilen hos en italiensk renässansfurste än hos en landshövding i Stockholms län. Eller är AKB:s agerande inte ett undantag utan istället typiskt för svenska landshövdingar? Vi får kanske se den närmaste tiden om det visar sig finnas, eller ha funnits, fler italienska renässansfurstar på landshövdingetaburetterna runt om i landet. Ytterst bestäms det nog av om media VILL rapportera om fler sådana. Dubbelfakturerande skurkar som frias av korrupta domstolar känner vi ju till, men renässansfurstar..?
En annan variant på hybris verkar utspela sig inom KD och regeringen. Ebba Busch har utsetts till näringsminister och därmed högsta hönset i kampen för att återuppbygga elförsörjningen som galenpannorna i främst S och MP snabbt och metodiskt rev ned, resulterande i en darrig elförsörjning och kostnader på i vart fall tiotals, men förmodligen hundratals miljarder för skattebetalarna. Slutet på den katastrofen har vi inte sett än. Vi är ännu bara i början av det elände som kommer att hemsöka oss för att MP släpptes in i maktens boningar av en maktgalen nationalsocialdemokrati.
Det hade varit viktigt att till posten som ansvarig för återuppbyggnad av en tillförlitlig elförsörjning utse en kunnig och kompetent, samt saklig och hyggligt opolitisk kraft, som dessutom hade förmågan att få saker och ting uträttade. Men tyvärr förhindras det uppenbarligen av ledande politikers självbild, vilken numera bjuder att om man vill finna en mycket dugande kraft måste man söka inom kretsen av höga politiker. Också det ett utslag av allvarlig hybris. En hybris som måhända leder oss mot en återkommande kollapsande elförsörjning.
Andra exempel på hybris finner vi i maktkampen och de andra turerna som präglat KD under senare tid. Sara Skyttedal har avsatts och återinsatts fram och åter, som en vindrutetorkare, för att slutligen avpolletteras. KD:s styrelse verkar för en utomstående ha bemannats med nickedockor som saknar såväl civilkurage som moralisk kompass. På annat sätt går det väl inte att förstå att KD avsatte Skyttedal som lyckades 50% bättre i EU-valet än KD:s partiledning lyckades i riksdagsvalet. Att KD (läs: Ebba Busch) sedan ersatte Sara Skyttedal med den moderata debattören Alice Teodorescu Måve är ju inte ägnat att stärka förtroendet för KD:s ledning. I hela KD-rörelsen fanns således ingen tillräckligt dugande person för att kunna företräda partiet i EU-Parlamentet? Nog skickar det en tråkig signal om framtidsutsikterna till de unga som hoppades någon gång kunna ta över partiet - om Ebba väljer att sluta. Givet vad som utspelat sig får man kanske som potentiell sympatisör känna viss lättnad över att inte Ebba Busch, och hennes doa-doa-kör i partistyrelsen, på grund av omsorg om Ebbas taburett utsåg Göran Greider eller Anders Lindberg att företräda KD i EU-Parlamentet. Ingen av dem skulle förmodligen heller utgöra något hot mot Ebba Busch position, vilket kan anas ha varit det viktigaste kriteriet vid val av politiker att företräda partiet i EU-Parlamentet. Med Alice vet vi väl inte riktigt? Hon byter ju jobb lika ofta som vi andra byter skjorta. Nästa tuva att hoppa till är alltid lockande…
Falun torsdagen den 18 april 2024
Mikael Styrman
.
.
Media rapporterar att Donald Trump har kommit med ett förslag till ”fredsöverenskommelse” mellan Ryssland och Ukraina. Förslaget innebär - föga förvånande - att Ukraina ska godta att Ryssland berövat dem betydande delar av landet och ödelagt andra betydande delar. Det skulle lösa alla problem enligt Donald Trump.
Det är inte helt lätt avgöra om Trump är en dumskalle som verkligen tror på det han själv säger eller om han är Putins nyttiga mutkolv? Trump har redan tidigare gjort anmärkningsvärda kursändringar i USA:s utrikespolitik efter att ha talat med Putin på tu man hand. Givet Trumps finansiellt - och kanske även resultatmässigt - ansträngda läge ligger det nära till hands att förmoda att Putin håller Trump under armarna ekonomiskt. Det har i så fall redan tidigare påverkat USA:s utrikespolitik och det kan naturligtvis förväntas göra det igen, skulle Trump återkomma till den amerikanska presidentposten.
Det Trump föreslår beträffande Ryssland-Ukraina-kriget är till vissa delar till förväxling likt det Storbritanniens dåvarande premiärminister Neville Chamberlain åstadkom i München 1938, med sin appeasement-politik visavi Hitler, som innebar att Hitler fick roffa åt sig Sudetlandet.
Winston Churchill, som var mer klarsynt än Chamberlain, kommenterade saken med uttalandet:
”Ni valde mellan krig och vanära.
Ni valde vanära och ni kommer att få krig.”
Chamberlain gick med på Hitlers anspråk den 30 september 1938.
Den 1 september 1939 angrep Hitler Polen och det Andra Världskriget hade börjat.
Det finns ingenting som talar för att någonting alls kommer att bli bättre av att tillämpa Chamberlains misslyckade appeasement-politik även mot Putin.
Att Trump är beroende av Putins nödhjälp för att hålla sin koncern på fötter ger inte anledning till någon annan bedömning.
Att tro att eftergifter visavi Putin kommer att medföra något gott - givet vad han redan ställt till med runt om i världen - är ungefär lika begåvat som att tro att man kan göra en vegetarian av ett lejon genom att stå och slänga köttstycken åt lejonet.
Man skulle nog vara mer varsam om sin tid ifall man borrade lite i hur Trump får del av Putins nödhjälp.
Kanske får vi veta så småningom - den som lever får se.
Falun onsdagen den 17 april 2024
Mikael Styrman
.
.
 |
| Möjlig rikspolischef i arbete? |
Två veckors visitationszoner, dessutom överklagningsbara och kopplade till omfattande byråkratiskt tingel-tangel. Hur verkningsfulla blir sådana mot den grova organiserade brottsligheten? Naturligtvis inte alls verkningsfulla. Det är klassiskt svenskt improduktivt byråkratiskt trams!
Mer eller mindre permanent befogenhet för polisen, att visitera misstänkta personer, möjligen begränsade - inte till små zoner utan till regioner, årsvist förlängda, hade - kanske - kunnat tillföra något i kampen mot den importerade grova brottsligheten.
Men de beslutade visitationszonerna, som är kraftigt begränsade i tid och rum, kommer naturligtvis inte att uträtta någonting av värde.
Det är uppenbart att zonerna fått sina begränsningar på grund av ett allt för stort tillmötesgående mot narkotikahandelns önskemål. Maffians torpeder inom Polisen och Justitiedepartementet har åstadkommit en låtsaslösning ägnad att lura i media och befolkningen att man verkligen lyckats göra något åt den skenande brottsligheten. Men i verkligheten kommer man inte att uträtta ett piss. Man kommer - i bästa fall - under förbrukande av avsevärda resurser och med omfattande byråkratiskt lallande med låtsaszonerna, att tillfälligt flytta narkotikahandeln till angränsande områden. Polisen, och förmodligen även media, kommer att rapportera om visitationszonerna som en framgång. Men i verkligheten kommer de bara att vara en framgång för narkotikahandeln och alla dess avarter.
- Mycket väsen för lite ull, sa gumman som rakade grisen!
Falun söndagen den 14 april 2024
Mikael Styrman
.
.
Medias rapportering från sosseriets knarklangande röstboskaps mord på en 39-årig pappa i åsyn av hans 12-åriga son i Skärholmen i onsdags är verkligen upprörande.
Dagen efter mordet ordnades en sorts minnesstund på mordplatsen. Expressen och Aftonbladet rapporterade båda, med filmade inslag, om hur Magdalena Andersson klantade till det igen. Som en magnet drogs hon till platsen och medias kameror, men struntade blankt i de anhöriga. De var inte viktiga för henne. All heder åt Expressen och Aftonbladet vilka båda skötte sitt uppdrag.
De anhöriga reagerade skarpt, vilket åtminstone delvis berodde på att de råkade vara nära vänner till 12-åriga Adrianas familj. Hon som blev skjuten av sosseriets nysvenska röstboskap i Fittja härom året. Magdalena Andersson gjorde likadant då. När medias kameror slocknade drog hon som en avlöning och struntade även den gången i de anhöriga. Därför hade de anhöriga viss insikt i hur hon kunde förväntas bete sig denna gång.
I USA brukar man tala om ”ambulansjägare”. Jurister som jagar människor som blivit skadade, i syfte att berika sig själva genom att stämma någon som kan tänkas vara vållande till olyckan. På snarlikt sätt beter sig våra politiker. De dras som flugor till en gödselstack när något inträffar som i sin tur drar medias uppmärksamhet till sig. När andra människor ser en tragisk familjehändelse verkar många hänsynslösa politiker se ett lovande fototillfälle.
Visst är det mot bakgrund av omständigheterna rimligt att regeringen företräds i en sådan här situation, i första hand av justitieministern och/eller statsministern. Men vad gör alla de andra byapolitikerna med mycket ringa uppgifter i samhället på platsen, annat än parasiterar på andras olycka?
För att återvända till medias rapportering - eller rättare sagt brist på rapportering - så undvek både Sveriges Television och TV4 att rapportera från Magdalena Anderssons parasiterande och den välförtjänta avspisning som hon belönades med. Det väcker frågor. Frågor om hur många gånger nämnda media inte uppträder som politikens granskare, utan istället beter sig som någon sorts jourhavande kompis som mörklägger politikernas oförmåga att agera på ett hedervärt sätt?
Sveriges Radio var inte bättre. Radions rapportering vid 11-tiden på fredag väcker många frågor. De hade med ett uttalande från justitieminister Gunnar Strömmer, men förbigick statsminister Ulf Kristersson med tystnad. Däremot nämnde man Magdalena Andersson, dock utan att redogöra för vad som verkligen hade utspelat sig. Sedan hade man gett mycket utrymme åt Ardalan Shekarabi, vilket framstår som ganska märkligt mot bakgrund av vad som utspelat sig på platsen. Det gav nästan intrycket att radions personal betraktade minnesstunden som någon sorts demokratitävling. Det är ju skandal att även radion mörkade Magdalena Anderssons magplask. Hon hade för övrigt ingen officiell uppgift på platsen annat än att göra reklam för sig själv. Något som givet omständigheterna inte var annat än totalt omdömeslöst. Radions inslag var värre än så. Av i bästa fall obegripliga skäl hade man valt att ta med ett inslag som närmast vilseledde lyssnaren om vad som utspelat sig kring Magdalena Andersson. Den som inte sett Expressen och Aftonbladets inslag förleddes lätt att tro att Magdalena Andersson utfört en både ädel och stridbar insats på platsen när verkligheten innebar att hon parasiterade på andras tragik. Jag lämnades med uppfattningen att det inte var oavsiktligt. Jag skulle nästan ha lust att sparka den reportern eller den redaktör som kokat ihop inslaget och göra det utan dröjsmål för att ge vederbörande möjlighet att söka ett arbete som han eller hon klarar av att sköta på ett hedervärt sätt.
Frågan är om reportern själv hade räknat ut att han skulle göra en äreräddning åt Magdalena Andersson eller om han blivit beordrad att göra det? Kanske fick alltihop slagsida för att någon helt sonika satte in inslaget i ett sammanhang där det inte hörde hemma? Om det senare gäller är det kanske fler eller andra på Sveriges Radio som behöver byta arbete.
Vad gäller övriga politiska bifigurer och linslöss skulle Muharram Demirock gjort mer nytta om han stannat på jobbet och skrivit brev till sina högt uppsatta släktingar i Turkiet, syftande till att få de grova brottslingar av turkisk och annan härkomst, vilka beretts en fristad i Turkiet, vidarebefordrade till turkiskt fängelse. Magdalena Andersson borde istället tagit sig till Botkyrka för att där nysta i det grovt kriminella näste som hennes parti förvandlats till lokalt. Ebba Bush skulle med fördel kunnat stanna på jobbet och där arbetat med bristen på kärnkraft, vilken hotar att ställa oss alla utan fungerande elförsörjning. Men det verkar vara svårt att sköta sitt arbete om det någon annanstans i länet ansamlas pressfolk…
Falun söndagen den 14 april 2024
Mikael Styrman
.
.
Den förestående omröstningen om modifiering av en äldre könstillhörighetslag till en ”Josef Mengele-lag”, som ger psykopater i vården större spelrum att utföra experiment på andras barn, sätter fingret på den ihåliga svenska demokratin.
På pappret väljs svenska riksdagsmän av folket och får ett personligt mandat. Men i praktiken råder rysk demokrati i Sverige. Det innebär att hårdhudade gangsters tar sig rätten att i strid med gällande lagstiftning tvinga svenska riksdagsmän att rösta så som andra, mer makthungriga och inte sällan psykopater vill.
Vi har en en lagstiftning som ska skydda mot sådana övergrepp vid röstning. Men det är en ren papperskonstruktion - till intet förpliktigande. Vi har ju nämligen ingen ordningsmakt och inget rättsväsende som vågar ta itu med grov kriminalitet i den politiska maktapparaten. Istället har vi - som ryssarna - en samling kärringar med och utan kjol som följer gangstrarnas minsta vink. Kärringar här använt i ordets negativa betydelse, innebärande ryggradslösa rundningsmärken, som oavsett kön, inte utför det arbete de blivit utsedda till. Istället fungerar de som någon sorts möjliggörare, som hjälper odemokratiska och makthungriga gangsters att upprätthålla en lagstridig kontroll över riksdagsmän och andra förtroendevalda, vilket sätter demokratin ur spel.
Falun fredagen den 5 april 2024
Mikael Styrman
.
.
”Man måste ha respekt för att det här är en väldigt komplex fråga”, uttalade en moderatkvinna i Aktuellt 21 igår kväll. Det är ett kraftigt ”understatement”.
Att döma av den information som hittills nått oss är det här en väldigt komplex fråga som hanteras av ett koppel ansvarslösa stollar.
Följden kommer av allt att döma att bli att ett mindre antal, med ett i de flesta fall i tiden begränsat lidande, av ett antal doktor Mengele-typer som identifierar sig som Gud och godheten förkroppsligad, kommer att ändras till ett stort antal drabbade med ett livslångt lidande till följd av klåfingriga stollars omsorger.
Om riksdagen mot allt förnuft fullföljer det lagförslag som nu behandlas i media kommer den här frågan att förfölja dem under överskådlig tid. I många fall säkert under deras återstående tid som aktiva politiker och kanske längre ändå.
Politikerna går en plågsam framtid till mötes när media sedan - efter en tids ångestfylld total tystnad om de som drabbats av riksdagsmännens doktor Mengele-lek - börjar exploatera alla förstörda liv som kommer att följa i spåren efter dessa politikers omdömeslösa gudslek.
Tyvärr kommer det inte att hjälpa deras offer och offrens närstående.
Falun fredagen den 5 april 2024
Mikael Styrman
.
