.
Av en händelse råkade jag höra en diskussion om återanpassning av grova brottslingar. Jag tror den sändes i radions P1, och att jag körde bil då, mellan Gävle och Uppsala.
Ganska uppenbart har den här diskussionen om återanpassning av huvudsakligen importerade grova brottslingar påtaglig slagsida.
Det är lite oklart om de som för den här diskussionen, folk från media och folk från olika institutioner, förstår det eller inte? Förmodligen är det som det brukar vara. En del förstår att diskussionen missar målet, men väljer för sin egen karriärs skull att hålla masken. Andra begriper ingenting, men har tillägnat sig i branschen för stunden förhärskande floskler och svänger sig med dem. Det brukar vara ofarligt, men det leder inte heller till att någonting nyttigt blir uträttat.
Radioinslaget handlade skenbart om att återanpassa grova brottslingar till samhället. Redan här spårade dock hela diskussion ur fullständigt.
Det absoluta flertalet av dessa som ska återanpassas - nästan alla - har aldrig levt ett liv i samhället utan att ägna sig åt grov kriminalitet. De har således aldrig varit anpassade till samhället. Det går inte att återanpassa någon som aldrig varit anpassad.
Vad värre är - deras föräldrar har inte inte heller varit anpassade till ett liv utan grov kriminalitet och inte heller deras far- och morföräldrar. Merparten av dessa huvudsakligen importerade grova gangsters kommer från släkter som har varit grovt kriminella när tillfälle getts, så långt tillbaka i tiden att ingen vet att berätta om någon annan tillvaro.
Den offentliga diskussionen i media, vilken skenbart vill lösa problemet, har således istället till uppgift att dölja problemet, och framför allt att dölja vilka som skapat problemet, genom att göra det till ett svenskt problem, och som därigenom skyddar problemet och gör det omöjligt att lösa.
Journalisten som ledde diskussionen hade inte till uppgift att föra diskussionen framåt mot någon sorts lösning på problemet. Den journalistiska uppgiften var istället att låtsas föra en diskussion, men samtidigt styra bort diskussionen från alla farliga frågor, vilka kunde få lyssnaren att förstå sambandet mellan en skenande grov kriminalitet och den förda politiken.
Det går naturligtvis inte att lösa problemet när man inte ens vågar nämna det vid namn.
Det är ganska mycket av det gamla Sovjetunionen över den svenska diskussionen om den grova kriminaliteten.
Falun måndagen den 9 december 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar