.
Syrien har nu i åtminstone mer än ett decennium sett ut som något som kan beskrivas som ett allas krig mot alla. Fler beväpnade särintressen än man orkar hålla i minnet har bekämpat varandra i olika och föränderliga konstellationer. Bakom olika grupperingar har ofta eller alltid stått utländska intressen.
Jag skulle inte bli förvånad om det skulle komma fram att olika internationella intressen deltagit i flera inbördes stridande konstellationer samtidigt. Det brukar bli så när olika intressen inte kan bedöma vem som kommer att vinna. Då deltar man på alla sidor samtidigt. Det ger förstörelsen tidigare oanade resurser.
Ska man döma av historiken i flertalet andra muslimska länder i Mellanöstern, och även en del muslimska länder på annat håll, är det inte mycket som talar för att den närmaste tiden kommer att bli någon dans på rosor för befolkningen.
I flertalet länder har en hårdhänt regims sammanbrott inte resulterat i fred och trygghet utan istället öppnat dörren till än värre kaos och ibland till och med en helgalen regim.
I sådana här sammanhang öppnas typiskt sett alltid alla fängelsernas portar. Det är inte enbart en framgångssaga. Även om många som finns där nog kan vara ganska oskyldiga finns det säkert goda skäl till att flertalet borde hållas kvar bakom lås och bom.
Mycket talar för att nu väntar en plundring lik den som drabbade Iraks huvudstad Bagdad efter att president George W Bush agerade fredsduva i landet och raserade alla landets institutioner, vilket resulterade i att allt blev mycket sämre för nästan alla.
Falun söndagen den 8 december 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar