Enligt WMO är det 70% sannolikhet för att den genomsnittliga temperaturökningen under den kommande 5-årsperioden kommer att överstiga Paris-avtalets mål att hålla temperaturökningen under 1,5 graders ökning i förhållande till förindustriell tid.
Det antas också vara 80% risk att minst ett av de kommande fem åren tar över rekordet från 2024 som det varmaste året som uppmätts globalt.
- No shit, Sherlock?
Det där kan man läsa på lite olika sätt. Medan en läser om ett tilltagande hot uppfattar någon annan en falsk känsla av kontroll över situationen, eftersom den låter sig förutspås. Sanningen finns i betraktarens öga. Det här är spådom mot bakgrund av tidigare erfarenheter. Förmodligen stämmer det ganska bra, tills det inte längre gör det. Då och då under historiens lopp har klimatet svängt om påtagligt - utan mänsklig inblandning. Det finns sannolikt rikliga exempel på förändringar som låtit sig förutsägas, men ännu fler sådana som inte låtit sig förutsägas.
Några aktuella frågor:
- Varför blir det varmare?
- Hur varmt kommer det att bli?
- Kan vi göra något det?
För att börja med den sista frågan är det sannolikt inte mycket vi kan göra åt saken, särskilt som det inte är klarlagt varför det blir varmare. Mycket talar för att det beror på vårt brännande av fossila bränslen. Men klarlagt är det inte. Det som är mest klarlagt är forskarvärldens ängsliga behov av att försvara ”rätt” ståndpunkt. Att inte sticka ut så mycket att man förlorar sin tjänst efter enfaldiga människors handlingskraftiga ingripande. Den omständighetens vikt ska inte underskattas när det gäller i vilket läger forskarna sätter ned foten. Mänskligheten är nedlusad med dumskallar som inte mycket begriper och framför allt inte begriper att de inte begriper så mycket. Det hindrar dem dock inte att tvinga andra att ansluta sig till deras uppfattning.
Naturen skjuter till växthusgaser vilkas effekter kan vara mycket större än människans utsläpp. Dessutom - och troligtvis - finns det sannolikt flera orsaker vilka samverkar. Det gör inte saken lättare. Vi vet inte ens om, eller i hur hög grad, förändringen drivs av faktorer utanför Jorden och som även på så sätt är utanför vår rådighet, som Solens variationer exempelvis. Vi söker spår efter klimatets förändringar i historisk och förhistorisk tid. Men den tid vi ens har kunnat tänka sådana tankar är en försvinnande kort parentes i Jordens historia men samtidigt för en människa obegripligt lång.
Klimatdebatten styrs i hög grad av enfaldiga - men handlingsmotiverade - människor, i tron att Jordens klimat är stabilt. Men om om det är någonting vi lärt oss är det väl att Jordens klimat inte är stabilt, heller aldrig har varit stabilt och kanske inte kommer att bli stabilt. Klimatet är i ständig rörelse, ständig variation, och påverkas av mängder av olika faktorer i en svåröverskådlig mix, vilken skapas av allt från små och snabba förändringar till stora och långsamma förändringar, så långsamma att de misstas för statiska tillstånd.
Bilden är förmodligen så komplex att tron på att vi, mänskligheten, ska ha i vår makt att med ett alexanderhugg förändra förloppet är hopplöst naiv. Visst har människan bidragit till det pågående förloppet, men hur mycket och om det är till det bättre eller det sämre låter sig inte ens bedömas. Det är inte länge sedan media och människornas medvetande upptogs av rädslan för nästa istid, som sades vara nära förestående. Den rädslan kanske är befogad? Vi vet inte. Ett antal större vulkanutbrott, eller ett meteoritnedslag, skulle kunna slå ut stora delar av mänsklighetens möjligheter att producera livsmedel. Det skulle i sin tur mycket snabbt kunna sätta stopp för mänsklighetens utsläpp orsakade av fossila bränslen, men till priset av en istid - stor eller liten.
Mänsklighetens allt för stora numerär och snabba befolkningstillväxt och vad de åstadkommer, är förmodligen ett minst lika stort hot mot mänskligheten som klimatförändringar orsakade av människan, genom nyttjande av fossila bränslen. Överbefolkningen leder till stora förändringar i naturen, vilkas effekter kanske bara kan bedömas i efterhand, när de inte längre kan göras ogjorda. Mänsklighetens numerär kan vara den enda betydelsefulla faktorn som alls står i vår makt att påverka, men som vi förmodligen aldrig kommer att gå i mål med. Naturen löser det på sitt sätt - då och då. Inför alla övriga frågor av betydelse är vi lika maktlösa som sagans möss, som kom på att de skulle sätta en bjällra om halsen på katten, men inte kunde enas om av vem och hur det skulle ske.
När jag gick i småskolan fick vi lära oss att den då samlade vetenskapen trodde att människans civilisation sträckte sig tillbaka till några tusen år före Kristus och människans tid på Jorden ytterligare några tusen år eller på sin höjd några tiotusen år. Nu börjar det vara uppenbart att människans tid på Jorden sträcker sig minst en istid tillbaka i tiden och möjligen/troligen flera istider. På annat sätt låter sig svårligen senare decenniers fynd efter tidigare civilisationer förklaras.
Under Medelhavet, Atlanten, Stilla havet och Indiska Oceanen döljer sig lämningar efter tidigare civilisationer - oåtkomliga för oss, Utspridda över Jorden finns lämningar som inte täcks av haven vilka svårligen låter sig förklaras på annat sätt än att de ligger minst en istid tillbaka i tiden, möjligen flera istider. Mänskligheten har av allt att döma ett flertal gånger varit nära att utrotas, men överlevt i mindre populationer. Men nio miljarder människor har aldrig gjort det och kommer inte heller att göra det nästa gång, vare sig det är nära förestående eller ligger långt fram i tiden.
Med den logik som följer av att den sista idioten inte ens är född än, kommer det inte att hindra mänskliga stollar från att samlas kring enkla lösningar vilka kommer att presenteras som mänsklighetens enda chans till överlevnad. Det ser vi bevis på varje dag. Ju okunnigare människa, desto säkrare på att ha lösningen till mänsklighetens överlevnad. Desto viktigare att även tvinga på lösningen på andra människor.
Beträffande nästa fråga ovan vet ingen hur varmt det kommer att bli. Om mänskligt liv alls kommer att vara möjligt? Men lämningar runt om i världen, så gamla att de inte låter sig åldersbestämmas, vittnar om att mänskligheten - åtminstone spillror av mänskligheten - förr har överlevt under svåra förhållanden. Alla kommer förstås inte att överleva, men släktet kommer sannolikt att överleva även nästa massutrotning.
Däremot finns det knappas någon möjlighet - och är förmodligen inte heller önskvärt - att alla ska överleva. Jorden bär rikliga spår efter att vi är för många. Vi är för många för att det ska vara bra för oss, för planeten Jorden och för alla andra livsformer. Människans numerär kommer åtminstone att kraftigt reduceras. Vi vet bara inte av vilket eller snarare vilka skäl. Förmodligen blir det till följd av ett flertal omständigheter och hot. Kandidater saknas inte. För att bara nämna några utgör vårt jordbruks monokulturer ett påtagligt hot, både mot vårt jordbruk och mot för jordbruket viktiga insekter. Utbredda monokulturer är utsatta för sjukdomar och insekter. Bekämpningsmedel har visat sig kunna göra lika mycket, eller mer, skada än nytta. Nyttan blir synlig genast. Skadan är ofta mer smygande och försåtlig. Den nästan obegripligt smala genetiska bas, som snart sagt hela vårt jordbruk lutar sig mot, har redan den kraften att orsaka ett massutdöende. Utfiskningen av haven är knappast heller någon bingovinst för mänskligheten. Försöken att imitera - och förbättra - naturens sätt att odla föda åt oss i såväl växtriket som djurriket visar att det kan gå bra en tid, men så småningom leda till kollaps därför att naturen visar sig illa anpassad att stängas in i våra matfabriker. Vi drabbas också av egna sjukdomar, som forskningen hittills lyckats hålla stången. Men att det skulle kunna fortsätta i evig tid är nog en fåfäng förhoppning, som inte kommer att infrias. Mänskligt liv är i stora delar av världen hotat av vattenbrist. Stora grundvattenreservoarer töms snabbt på grund av ett allt för intensivt jordbruk, medan ytliga vattenresurser blir odrickbara genom vårdslöst eller för intensivt mänskligt nyttjande av vattenresursen. Klimatet utgör inte bara ett hot till följd av ökande temperatur, utan kan visa sig åstadkomma förändrade vind- och nederbördsförhållanden, vilka kan orsaka torka lokalt och regionalt, kanske också globalt. De först nämnda exemplen finns i vår inte allt för avlägsna historia. Vi har åtminstone ännu inte kunnat förklara dem, men vi vet att de har resulterat i månghundraårig torka med ödesdigert resultat för dåvarande civilisationer.
Detta bara några exempel utan några som helst ambitioner att vara komplett.
För att adressera tredje frågan: Vi kommer - förmodligen - att kunna hantera en del hot. Vi kommer att lyckas sämre med andra hot. En hela tiden ökande - och redan för stor - mänsklig population, medför att det inte finns reservområden att söka sig till när livsbetingelserna förändras till det sämre. Vi har redan tagit reserverna i anspråk.
De bästa tiderna har vi sannolikt bakom oss. Det blir ingen vacker framtid - när den nu infinner sig - och resurserna inte räcker för alla. Erfarenheten visar - alla vackra floskler till trots - att det inte blir vackert när resurserna inte räcker till alla.
Med detta vill jag bara hjälpa till att sätta in saker och ting i sitt rätta sammanhang, i syfte att påminna om att vi inte ska ha så bråttom att låta oss ryckas med av allehanda stollar som vill göra karriär på det senast upptäckta hotet mot mänskligt liv.
Falun onsdagen den 28 maj 2025
Mikael Styrman
.
