.
Det känns rätt märkligt att sossepacket på TV4 inte ens kan hålla borta partipolitiken på julaftonen.
Att TV4 är mycket politiserad, det vet vi ju sedan tidigare, men att sänka sig så lågt att man använder julaftonen också till partipropaganda är väl nästan bottenlöst osmakligt.
Men i TV4:s värld är tydligen Håkan Juholt så nära opolitisk som det går att komma.
Falun onsdagen den 24 december 2025
Mikael Styrman
.
.
Venezuelas nästa steg är enligt Trumps strategi ett venezuelanskt motangrepp mot USA.
Det kommer nog ganska säkert att komma ett angrepp mot amerikanska intressen.
I vart fall ett angrepp som ser ut som en venezuelansk attack.
Blir det inte ett venezuelanskt angrepp - vilket är mindre troligt - så blir det en amerikansk false flag-attack.
Det vill säga USA angriper sig själv. Ungefär som Hitler brukade göra. Som Hitler gjorde den 3 september 1939.
Syftet är att anklaga Venezuela och skaffa sig alibi för att angripa någon uppenbart underlägsen.
Minst lika viktigt är att rikta bort fokus från det egna skurkandet.
Falun söndagen den 14 december 2025
Mikael Styrman
.
.
Adolf Hitler brände ned riksdagshuset i Berlin.
Donald Trump rev Vita Huset’s östra flygel.
ICE är Donald Trump’s motsvarighet till Adolf Hitler’s SA-trupper.
Intressant att svenska media ligger så lågt i frågan. De tittar bort. Ganska snarlikt hur man gjorde när Hitler grepp makten i Tyskland.
Falun söndagen den 14 december 2025
Mikael Styrman
.
.
Arkeologin - åtminstone betydande delar av den - kämpar med att forska om jordens och mänsklighetens historia. Verksamheten försvåras av att det alltid varit nödvändigt att komma fram till att mänsklighetens utveckling beskriver en hyggligt rak linje framåt, innebärande att varje civilisation, varje släkte, ska vara längre kommen i sin utveckling än alla tidigare.
Så har det nog alltid varit med arkeologin även om jag tror att behovet av att ha ”rätt” åsikter inte är lika tydligt nu som det varit förr i tiden. I de flesta samhällssystem torde behovet av att ljuga för att behaga makthavare vara mindre nu än tidigare. Åtminstone hoppas jag att det är så, för annars har arkeologin alltjämt stora problem.
Länge har etablerade arkeologer suttit som korken Orvar i flaskan och aktivt motarbetat alla ansatser till nytänkande. Framför allt - får man förmoda - gällande nytänkande som de inte själva står för och då blir ju utrymmet minst sagt begränsat.
Senare tids rön har visat och visar att människans tid på Jorden vida överstiger vad som tidigare erkänts. Vi talar numera om åtminstone hundratals gånger länge mänsklig tid på Jorden än tidigare accepterat. Det har ju helt ändrat uppfattningen om exempelvis hur gamla pyramiderna är, även om en del ännu bara lyft foten lite lätt utan att ännu sätta ned den på en ny plats längs tidsaxeln. Just i skrivande stund råkade jag se en nyhetsblänkare som gjorde gällande att man nu funnit en mänsklig tand som man kunnat åldersbestämma till 560.000 år gammal.
Dessa bakåtsträvare som envist försvarat tidsbestämningar på sätt som rimligen måste ha skett mot bättre vetande får det allt svårare numera. De underjordiska städerna i turkiska Derinkuju-området exempelvis pekar tydligt mot att människans tid vida överstiger arkeologins antaganden. Motsvarande gäller förstås för Göbekli Tepe - även det i Turkiet.
I Sydamerika görs motsvarande erfarenheter. Ett stort problem är överallt åldersbestämningen eftersom tidsspannen är så långa att det inte längre finns något material kvar, vilket vetenskapen med idag känd teknik kan åldersbestämma.
Min högst personliga gissning är att många mellanamerikanska fornfynd är mycket felaktigt daterade, sannolikt åtminstone delvis på grund av rädsla för att anklagas för att överdriva fyndens ålder.
En annan svårighet som man nu har att förhålla sig till är att man i Sydamerika visar sig ha kunnat transportera enormt tunga stenblock över svårforcerade hinder utan att vi kan förstå hur de burit sig åt för att lyckas med det. Murar och byggnader har kunnat uppföras i jordbävningsutsatta områden med för oss okänd teknik, vilken gjort dem vida jordbävningssäkrare än vi någonsin varit ens i närheten av att kunna prestera. Man har kunnat gjuta, prefabricera, avancerade byggelement. På grund av nyss nämnda problem har forskningen ännu inte kunnat åldersbestämma dem. Men det i sig pekar troligen mer mot hundratusentals år än mot tusentals år. Frågan vilken teknik de använt drar nästan mot science fiction. Vi har i alla fall ingen teknik som skulle klara uppgiften. Den som lever får se om framtiden ger svar på frågorna om hur de burit sig åt.
I Egypten har man funnit keramikföremål och byggnadsdelar vilka förutsätter tillverkningsmetoder och ger precision vida överstigande vad vi kan prestera och hantera. Man har kunnat hantera byggnadsdelar så stora och tunga att det är svårt att göra gällande att vi med säkerhet skulle kunna utföra jämförbara arbeten. Vår maskinpark är helt enkelt inte inriktad mot att kunna hantera sådana byggnadsdelar. Utrymmena i deras täkter och deras byggnadsobjekt tillåter inte att vår civilisations redskap och maskiner används. Så hur har man kunnat hantera materialet och genomföra bygget? Då pratar vi om byggnader vilka tidigare uppskattats till storleksordningen några tusen år gamla, men vilka vi idag anar att är minst en global istid tillbaka i tiden - kanske flera… Det mesta tyder på att man har haft kunskap om och tillgång till någon för oss okänd teknik som möjliggjort deras arbeten.
Tecknen tyder på att man arbetat underjordiskt utan att det finns några spår efter ljus, facklor eller öppen eld. Följaktligen har man haft kännedom om elektricitet och dito belysning eller haft tillgång till någon annan, för oss okänd teknik, som tillhandahållit motsvarande nyttighet.
En försvårande omständighet som leder till att vi i vart fall inte får lättare att förstå hur de burit sig åt, och med vilken sorts teknik, tror jag är att vår arkeologi i just det här sammanhanget är illa rustad att förstå vad de ställs inför. Lite tillspetsat kan man uttrycka det som att vi låter människor som genom intresse, utbildning och yrkeserfarenhet är helt inriktade på att karva i backen efter dinosaurietänder och våra förfäders numera förstenade spillning, forska i lämningar som bättre vore lämpade för våra mest avancerade tekniker och fysiker, kanske även kemister, kan det visa sig - om vi når framgång. Sannolikheten för att våra arkeologer ska lyckas lösa frågan om vilken teknik tidigare civilisationer använt sig av är ungefär lika stor som sannolikheten för att ett uppslagsverk ska uppstå genom en explosion i ett tryckeri.
När jag gick i skolan fick vi lära oss att människan utvecklades i Afrika, från apan och flera delvis parallella grenar av människoapor. Kanske stämmer det ännu delvis? Kanske överlevde människospillror betydande svårigheter och naturfenomen på olika håll i världen utan att på nytt behöva utvecklas från apor i Afrika? Åtminstone saknas det betydande pusselbitar. Är det till exempel troligt att Jorden - som man trott - varit helt nedfryst i relativt nära forntid?
För att komma till lite mer jordnära frågeställningar vill jag skriva några ord om hur man byggde pyramiderna. I den frågan har vi hittills matats med helt orimliga förklaringar som gått ut på att man byggt pyramiderna, vilka till stora delar består av mycket hårda bergarter, med hjälp av redskap vilka varit på tok för mjuka för att kunna göra jobbet. Nå, det är naturligtvis inte så lätt att veta. Särskilt för den som inte är yrkesman. Men så mycket borde den samlade vetenskapen ha förstått som att den förklaring de presenterat inte fungerar. Det är helt enkelt inte möjligt. Men det faller nog tillbaka på att det är människor med helt fel kunskaper som sysslat med frågorna. Arkeologin hämmas ännu av att den förr var en hobby för adelsmän.
Vi har matats med sagor som att man släpat stenblock vägande tiotals ton från Assuan för att väl på plats släpa dem på sand som man vattnar för minskad friktion. Om det vore sant skulle de ännu hålla på att bygga pyramiderna.
Problemet i det här sammanhanget är nog att arkeologin bitit sig fast vid en utvecklingslinje vilken innebär att forntidens egyptier skulle ha huggit ut granitblock med kopparmejslar i Assuan m fl ställen och släpat dem på sand som man vattnat för minskad friktion, seglat dem nedför Nilen, sedan släpat dem till pyramiderna och därefter släpat eller lyft upp dem på pyramiderna. I skenet av vad vi numera vet, eller tror oss veta, har man inte huggit ut några granitblock med kopparmejslar, men vi vet ännu inte hur man gjort. Dock talar allt för att man haft tillgång till avancerade redskap. Kanske mer avancerade än våra? Jobbet skulle inte utan betydande svårighet kunnat utföras med våra redskap, vilka ändå är mycket bättre än kopparmejslar.
Man har inte heller släpat stenblocken till Nilen för att sedan i Giza släpa dem till byggplatsen. Intressant är att det har föreslagits, såg jag på nätet, att det har funnits en gren av Nilen, vilken passerade alldeles nära pyramiderna. Om det inte har funnits någon sådan har man naturligtvis grävt en kanal mellan Nilen och bygget. Den kanalen har sannolikt dragits ändra fram till, eller till och med in under pyramiden.
Upp på bygget har den tidens byggare sannolikt lyft blocken ungefär som vi skulle göra liknande arbete. Vi har flera olika metoder. Se nedan bilder med några exempel. Sannolikt har någon av dessa eller någon snarlik metod använts för att lyfta blocken till rätt nivå.
Väl uppe på rätt nivå kan man naturligtvis ha flyttat dem på rullar för att slutligen lyfta dem på plats med lämpligt redskap eller lämplig maskin. I allra enklaste fall och med mindre stenblock sannolikt med hävstångsmetoden.
Problemet med hittills rådande teorier om hur det har gått till är att de har utvecklats av människor som inte har en susning om hur man i byggbranschen gör motsvarande arbeten. Övertygelsen om arkeologernas egna överlägsenhet och forntida egyptiers underlägsenhet har resulterat i att man har föreslagit metoder som helt enkelt inte är genomförbara och heller aldrig har varit realistiska. De som har byggt pyramiderna har varit väl så avancerade som vi. I vart fall har de varit bättre på att bygga pyramider. Men gårdagens arkeologers fokus har legat nog så mycket på att framställa egyptierna som underlägsna dem själva.
Fortfarande präglas synen - i alla skrifter och andra media - av kolonialismens syn på byggen utförda i kolonierna. Att det blivit extra tokigt just i fråga om pyramiderna beror nog på att det är fråga om helt olika kulturer.
Det är inte dagens egyptiska kultur som har byggt pyramiderna. Om man inte ens kan få till en toalett på en bensinstation ute i öknen utan att det blir en stor sjö på gården av bajs, urin och toapapper kan man naturligtvis inte bygga några pyramider. Men det är ju inte dagens egyptier som har byggt pyramiderna utan en tidigare civilisation, väl så högt stående som vår egen.
Falun söndagen den 14 december 2025
Mikael Styrman
.
Här är en i mitt tycke intressant bild. Man tror ju sig veta att Sahara har blomstrat en gång i tiden. Det har jag inga problem med. Det är nog säkert att det har skett vid ett eller flera tillfällen i historien. Hur länge och när är svårare att veta.
En annan sak som är både närbesläktad och intressant är tillståndet i de delar som illustrationen inte tar sikte på. Jag syftar på Spanien, södra Italien, Grekland, Turkiet, Iran och områdena öster om Kaspiska havet.
Just den här illustrationen tar inte sikte på just dem. Men de har förmodligen en snarlik historia och det gäller kanske även södra Afrika.
Klimatet har varierat över tid. Det har funnits olika stränga och utbredda istider. När klimatet samt vatten- och nederbördsförhållandena varit gynnsamma har de nog alla blomstrat, åtminstone en tid. Inte bara en enda tid. Förhållandena har nog upprepats under flera mellanistider och i samband med att klimatet varierat. Sedan kan man ju roa sig med att fundera över varför de slutat blomstra? Den mest näraliggande förklaringen är kanske att de får en viss tid på sig, med gynnsamma förhållanden, efter att isarna smält undan. Sedan blir förhållandena för nederbördsfattiga och vändkretsöknar uppstår och breder ut sig, som idag.
Falun söndagen den 14 december 2025
Mikael Styrman
.
.
Det finns ett antal kända pyramider, huvudsakligen i Egypten. Sins emellan är de av mycket varierande skick idag.
En del är ganska opåverkade av tidens tand. Andra är stadda i kraftigt förfall.
Härav drar man gärna slutsatsen att de i sämre skick är äldre och de i bättre skick är yngre. Det är logiskt att tänka sig att det förhåller sig på det sättet.
För den som vill veta hur det förhåller sig med den saken är det en försvårande omständighet att det över lag tycks saknas organiska lämningar vilka vi tror oss kunna åldersbestämma. Om inte annat så pekar just denna omständighet mot att de är gamla - mycket gamla - mycket äldre än den gängse uppfattningen som innebär att de antas vara uppförda under den mellanistid som vi själva lever i.
Det tror jag inte på. Snarare förhåller det sig så, att de - eller i vart fall merparten av dem - är uppförda under en eller flera tidigare mellanistider.
De är nog - bortsett från att ha utsatts för historieförvanskare - i en del fall även ärvda, ändrade och påbyggda av flera efter vandra kommande civilisationer. Flera pyramider kan visa sig ha haft flera ”liv” och byggmaterialet de består av kan ha återanvänts. Bara för att de ser ut som pyramider idag betyder inte det att alla alltid har sett ut som pyramider. Det kan nog komma att visa sig att en eller flera av dem haft ett tidigare liv som del av någon annan sorts byggnad.
Med hänsyn till utseendet hos de stora mer välkända pyramiderna vid Giza är det mycket svårt att svälja att utseendet, ytfinishen - skulle vara följden av något annat än långvarigt hög havsytenivå efter inlandsisars avsmältning. Men givetvis är det svårt att veta om de varit delvis översvämmade bara en eller flera gånger. Jag lutar mot att det snarare handlar om flera gånger. Om inte annat så därför att den etablerade arkeologiska forskningen i sina antaganden konsekvent landat fel och alltid underskattat pyramidernas ålder. Åldersbestämningen har ju i avsaknad av material som går att åldersbestämma konsekvent bestämts av vad som varit politiskt önskvärt eller möjligt. Åldersbestämningen är således inte på något sätt vetenskapligt grundad.
Ganska uppenbart anser jag det vara att de egyptiska civilisationer vi känner till inte har uppfört dem. Istället har de uppförts av någon eller några tidigare civilisationer, ännu oklart för oss vilka.
En sak som möjligen talar i den riktningen är att Egyptens civilisationer, i vart fall deras härskare, haft en klar tendens till skrytsamhet. Ändå finns ännu inga kända lämningar som berättar hur dessa monumentala byggnadsverk skapats. Det är en inkonsekvens som är svår att komma runt, menar jag.
Sentida egyptiska civilisationer har såvitt man känner till inte alls haft den sorts redskap och det sorts material, som skulle ha behövts för att bygga pyramiderna. Detta har ju kunnat befästas genom en mängd praktiska prov.
De i relativ närtid gjorda fynden i Egypten indikerar tydligt att de som byggt pyramiderna, i vart fall de mer framträdande av dem, har haft ett teknologiskt kunnande som vida överträffar senare egyptiska civilisationers. Man har kunnat konstatera att de som byggt pyramiderna i flera avseenden har besuttit ett kunnande som överträffar vår samlade civilisations kunnande i så hög grad att vi inte ens förstår hur de burit sig åt.
För att återknyta till rubriken drar vi naturligtvis gärna slutsatsen att de pyramider som är i sämst skick också är äldst. Men jag vill dra en lans för att det inte behöver vara på det sättet. Har det i Egypten funnits betydande landmärken som de stora pyramiderna ju är, uppförda av tidigare civilisationer, kan det mycket väl ha inspirerat senare kommande civilisationer att göra likadant, men i händelse av sämre kunnande har de inte lyckats lika bra.
En del av pyramiderna ser ju - i jämförelse med de bättre - snarare ut som om ett kringresande tivolisällskap gjort ett misslyckat försök att resa ett tält, bara för att senare dra vidare.
Till sist: Den hittills totala avsaknaden av material som går att åldersbestämma talar med viss styrka för att de blygsamma åldersbestämningar vi hittills sett av pyramiderna inte är i närheten av att vara rätt.
Falun söndagen den 14 december 2025
Mikael Styrman
.
.
Staten försöker nu tolka om verkligheten och få det till att det är skogsbrukets fel att statens klåpare inte kan sköta vägarna.
Staten bör sköta vägarna istället för att skylla ifrån sig.
Vi har drivit skogsbruk i hundratals år i Sverige.
Vägar och biltrafik är ett senare påfund.
Men ingetdera är nytt och regnade och smälte snö gjorde det förr också.
När man bygger väg ska man ta hänsyn till andra, redan pågående, verksamheter.
Det innebär att man dimensionerar vägar, diken och trummor så att de klarar att ta emot de mängder vatten som kommer i samband med regn och snösmältning.
Nu börjar en allt dysfunktionellare stat att vrida fokus.
Nu ska skogsbruket istället anpassa sig till att statens klåpare inte kan vare sig bygga eller underhålla vägar.
Det är naturligtvis bara svammel.
Lär er sköta vägarna och dimensionera dem rätt istället för att skylla på skogsbruket.
Anställ kompetent personal istället för odugliga lallare.
Falun lördagen den 13 december 2025
Mikael Styrman
.
.
Knappt har stormen rasat ut kring de läkare som i hemlighet spridit sin egen säd via sjukvården till mängder av barnlösa kvinnor. Ett av problemen med denna ”filantropiska” verksamhet visade sig vara att mängder av barn i geografiskt avgränsade ytor visat sig ha samma pappa utan att de kan veta om det. Som bäddat för genetiska skador hos avkomman med andra ord, särskilt som det även i nästa generation finns betydande risk för allt för nära släktband.
Eftersom uppgift om ”pappans” identitet vid insemination hemlighålls går det inte att skydda sig mot inavel.
Förr kunde man veta om, eller åtminstone minska risken för inavel, genom långt geografiskt avstånd. I den moderna tiden är inte längre metoden lika tillförlitlig. Människor reser, människor flyttar, över stora avstånd och i stort antal.
Det inträffade var utslag av egoism och hänsynslöshet, illa kamouflerat till omsorg och medmänsklighet.
Problemet med detta är att det kan ske, och forsätter att ske, utan risk, därför att tiden från nidingsdåd till uppdagande är så lång att när det uppdagas kan inget ansvar utkrävas. Det finns därför få eller inga återhållande krafter. Ännu större problem är förmodligen att ”brottet” inte uppenbart är uppmärksammat av lagstiftaren och straffbelagt. En ganska enig och dekadent bransch väljer att titta bort och tiga ihjäl sina skurkstreck istället för att göra något åt saken. Den anklagelsen träffar såväl sjukvården som juridiken och politiken. Ingen tar sitt etiska ansvar.
Nu blommar det upp en ny katastrof som samma dekadenta och hänsynslösa branscher åstadkommit. På grund av - som det får förstås - nonchalans och hänsynslöshet, har man spridit allvarliga sjukdomar via inseminering. I stor utsträckning sprids allvarliga såväl som obotliga sjukdomar med metoden. Donatorer som är bärare av anlag för allvarliga sjukdomar har nämligen godtagits som spermiedonatorer.
Människor som drabbas åsamkas onödigtvis ett livslångt lidande - kanske i flera generationer. Den skyldige däremot drabbas inte av något eller möjligen som mest av något symboliskt.
Straffet som de skyldiga riskerar måste stå i rimlig relation till den skada de orsakar och preskriptionstiden måste medge att ansvar för hänsynslöshet och vårdslöshet verkligen kan utkrävas.
För att komma åt detta missförhållande räcker inte det normalsvenska lallandet med oegentligheter i nomenklaturan. Det behövs sannolikt amerikanska straff i straffskalan. Preskriptionstid bör inte finnas alls och kretsen av personer och funktionärer som kan ställas till svars får inte avgränsas så att ansvarsutkrävande i praktiken bara blir en chimär.
Falun torsdagen den 11 december 2025
Mikael Styrman
.
