.
Donald Trump har skickat en mindre delegation av trogna mänskliga torpeder till Ukraina, kanske med syfte att försöka skrämma skiten ur Zelenskyj.
Det finns sannolikt flera samverkande motiv som föranleder den resan.
Troligt är att kollegan, tillika chefen, Vladimir Putin som är allt mer trängd har hört av sig och begärt hjälp mot Ukraina, i utbyte mot fortsatt tystnad om Trumps eskapader. Givet att Trumpeten börjar vara ganska trängd på många områden gör han säkert vad han kan för att hjälpa till, eller åtminstone försöka att få det att se så ut.
Vi har alla kunnat se hur Ukraina sopat både golven och haven med de sorgliga resterna som återstod av det ryska försvaret efter decennier av svarta affärer på alla nivåer. Men inte bara Putin och Trump har anledning att känna oro på grund av Ukrainas framgångar med sina egentillverkade drönare.
Det amerikanska militärindustriella komplexet har säkert varit på Trumpeten och begärt utdelning på sina mutor. Visserligen är USA:s magasinerade stridsvagnar sannolikt avsevärt både nyare och i bättre skick än deras ryska motsvarigheter. Men de står sig nog lika kort som de ryska mot drönare. Skulle större affärer med stridsvagnar ”ligga i röret” i USA just nu, är förstås det som pågår i Ukraina ganska jobbigt - både för industrin och beställarna.
Med hjälp av militära stridsflygplan har USA mjölkat pengar ur sina skyddslingar i decennier. Inte märkligare än maffians beskyddarverksamhet mot bland annat krogar som ju alltid har funnits i USA, och som nu, tack vara den galopperande sosse- och centerledda invandringen, även finns här.
Med sin ambivalenta hållning och sin benägenhet att hemfalla åt utpressningsmetoder, har Donald Trump snart förvandlat den amerikanska tillverkningen av stridsflygplan till en rent nationell angelägenhet, med ytterst få inslag av export. Det är ju ändå rätt märkligt att Donald Trump som hela tiden kraxar om ”Make America Great Again” snart har utplånat alla framgångsrika amerikanska exportbranscher och skapat massarbetslöshet i USA.
Värre ändå är förstås att den senaste tidens utveckling av drönarna, sannolikt har visat alla som följer med vad som händer i världen, hur hopplöst passé krigsfartyg är i nuläget. Nästan vilken barfotakrigare som helst kan idag sänka vilken flotta som helst - vare sig den har hangarfartyg eller ej - åtminstone med lite hjälp från bemedlade och hämndlystna fanatiker.
Den forcerade ukrainska utvecklingen av drönare kan nog förklaras av att ”nöden är uppfinningarnas moder”. Donald Trump och hans kumpaner kan nog gräma sig en del idag över att de behandlade Ukraina-kriget med utgångspunkt i att det skulle bedrivas till den sista ukrainaren. Hade man inte låtit Putin bestämma hur man skulle behandla Ukraina hade nog drönarna ännu legat några år fram i tiden.
Men gjort är gjort och går inte att göra ogjort. Nu återstår istället att se vad barfotakrigarna runt om i världen kommer att åstadkomma med drönare och de amerikanska hangarfartygen. Jag kan tänka mig att det finns en ganska lång rad människor som känner sig misshandlade av USA i så hög grad att de skulle vilja flyga drönare. Det finns naturligtvis inte på världskartan att man inte skulle vara mycket väl medvetna om det i USA. Att vara medveten om det är dock inte samma sak som att omedelbart kunna göra något åt saken.
I åratal har det hänsynslösa ryska packet tvingat ukrainarna att frysa vintrarna igenom och att leva i skräck för ryska missilangrepp. Det kan nog betraktas som utslag av gudomlig rättvisa om det nu är ryssarnas tid att frysa ett tag.
Jag såg någonstans lite uppgifter om vad man tror att de rysk-amerikanska fredssträvandena går ut på. Nu minns jag inte i detalj vad det var, men jag upplevde det som författat av någon som är väldigt, väldigt långt borta från verkligheten. Det var ju faktiskt generande tondövt.
Ukraina bär ett tungt lass till gagn för alla européer. Historien visar att ett krig mot Ryssland då och då möjligen är ofrånkomligt. Men om det är så, är det bättre att det klaras av i Ukraina och Ryssland - med europeisk hjälp - än att det utkämpas även i resten av Europa. Det blir knappast bättre av att man väntar med det. Bättre tillfälle än nu ges knappast.
Mycket tyder på att Donald Trump bryter ny mark och verkligen blir den förste amerkanske presidenten att skaka galler. Det brukar inte dömas ut korta straff i USA, så Donald Trump kommer att ha gott om tid att fundera på olika fredsvillkor. Det är dock inte säkert att Vladimir Putin har lika mycket tid på sig. Det brukar gå fortare därborta i öster, när det väl händer.
Falun torsdagen den 20 november 2025
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar