Byggnationen av pyramiderna

 .

Arkeologin - åtminstone betydande delar av den - kämpar med att forska om jordens och mänsklighetens historia. Verksamheten försvåras av att det alltid varit nödvändigt att komma fram till att mänsklighetens utveckling beskriver en hyggligt rak linje framåt, innebärande att varje civilisation, varje släkte, ska vara längre kommen i sin utveckling än alla tidigare.

Så har det nog alltid varit med arkeologin även om jag tror att behovet av att ha ”rätt” åsikter inte är lika tydligt nu som det varit förr i tiden. I de flesta samhällssystem torde behovet av att ljuga för att behaga makthavare vara mindre nu än tidigare. Åtminstone hoppas jag att det är så, för annars har arkeologin alltjämt stora problem.

Länge har etablerade arkeologer suttit som korken Orvar i flaskan och aktivt motarbetat alla ansatser till nytänkande. Framför allt - får man förmoda - gällande nytänkande som de inte själva står för och då blir ju utrymmet minst sagt begränsat.

Senare tids rön har visat och visar att människans tid på Jorden vida överstiger vad som tidigare erkänts. Vi talar numera om åtminstone hundratals gånger länge mänsklig tid på Jorden än tidigare accepterat. Det har ju helt ändrat uppfattningen om exempelvis hur gamla pyramiderna är, även om en del ännu bara lyft foten lite lätt utan att ännu sätta ned den på en ny plats längs tidsaxeln. Just i skrivande stund råkade jag se en nyhetsblänkare som gjorde gällande att man nu funnit en mänsklig tand som man kunnat åldersbestämma till 560.000 år gammal.

Dessa bakåtsträvare som envist försvarat tidsbestämningar på sätt som rimligen måste ha skett mot bättre vetande får det allt svårare numera. De underjordiska städerna i turkiska Derinkuju-området exempelvis pekar tydligt mot att människans tid vida överstiger arkeologins antaganden. Motsvarande gäller förstås för Göbekli Tepe - även det i Turkiet. 

I Sydamerika görs motsvarande erfarenheter. Ett stort problem är överallt åldersbestämningen eftersom tidsspannen är så långa att det inte längre finns något material kvar, vilket vetenskapen med idag känd teknik kan åldersbestämma. 

Min högst personliga gissning är att många mellanamerikanska fornfynd är mycket felaktigt daterade, sannolikt åtminstone delvis på grund av rädsla för att anklagas för att överdriva fyndens ålder.

En annan svårighet som man nu har att förhålla sig till är att man i Sydamerika visar sig ha kunnat transportera enormt tunga stenblock över svårforcerade hinder utan att vi kan förstå hur de burit sig åt för att lyckas med det. Murar och byggnader har kunnat uppföras i jordbävningsutsatta områden med för oss okänd teknik, vilken gjort dem vida jordbävningssäkrare än vi någonsin varit ens i närheten av att kunna prestera. Man har kunnat gjuta, prefabricera, avancerade byggelement. På grund av nyss nämnda problem har forskningen ännu inte kunnat åldersbestämma dem. Men det i sig pekar troligen mer mot hundratusentals år än mot tusentals år. Frågan vilken teknik de använt drar nästan mot science fiction. Vi har i alla fall ingen teknik som skulle klara uppgiften. Den som lever får se om framtiden ger svar på frågorna om hur de burit sig åt.

I Egypten har man funnit keramikföremål och byggnadsdelar vilka förutsätter tillverkningsmetoder och ger precision vida överstigande vad vi kan prestera och hantera. Man har kunnat hantera byggnadsdelar så stora och tunga att det är svårt att göra gällande att vi med säkerhet skulle kunna utföra jämförbara arbeten. Vår maskinpark är helt enkelt inte inriktad mot att kunna hantera sådana byggnadsdelar. Utrymmena i deras täkter och deras byggnadsobjekt tillåter inte att vår civilisations redskap och maskiner används. Så hur har man kunnat hantera materialet och genomföra bygget? Då pratar vi om byggnader vilka tidigare uppskattats till storleksordningen några tusen år gamla, men vilka vi idag anar att är minst en global istid tillbaka i tiden - kanske flera… Det mesta tyder på att man har haft kunskap om och tillgång till någon för oss okänd teknik som möjliggjort deras arbeten.

Tecknen tyder på att man arbetat underjordiskt utan att det finns några spår efter ljus, facklor eller öppen eld. Följaktligen har man haft kännedom om elektricitet och dito belysning eller haft tillgång till någon annan, för oss okänd teknik, som tillhandahållit motsvarande nyttighet.

En försvårande omständighet som leder till att vi i vart fall inte får lättare att förstå hur de burit sig åt, och med vilken sorts teknik, tror jag är att vår arkeologi i just det här sammanhanget är illa rustad att förstå vad de ställs inför. Lite tillspetsat kan man uttrycka det som att vi låter människor som genom intresse, utbildning och yrkeserfarenhet är helt inriktade på att karva i backen efter dinosaurietänder och våra förfäders numera förstenade spillning, forska i lämningar som bättre vore lämpade för våra mest avancerade tekniker och fysiker, kanske även kemister, kan det visa sig - om vi når framgång. Sannolikheten för att våra arkeologer ska lyckas lösa frågan om vilken teknik tidigare civilisationer använt sig av är ungefär lika stor som sannolikheten för att ett uppslagsverk ska uppstå genom en explosion i ett tryckeri.

När jag gick i skolan fick vi lära oss att människan utvecklades i Afrika, från apan och flera delvis parallella grenar av människoapor. Kanske stämmer det ännu delvis? Kanske överlevde människospillror betydande svårigheter och naturfenomen på olika håll i världen utan att på nytt behöva utvecklas från apor i Afrika? Åtminstone saknas det betydande pusselbitar. Är det till exempel troligt att Jorden - som man trott - varit helt nedfryst i relativt nära forntid?

För att komma till lite mer jordnära frågeställningar vill jag skriva några ord om hur man byggde pyramiderna. I den frågan har vi hittills matats med helt orimliga förklaringar som gått ut på att man byggt pyramiderna, vilka till stora delar består av mycket hårda bergarter, med hjälp av redskap vilka varit på tok för mjuka för att kunna göra jobbet. Nå, det är naturligtvis inte så lätt att veta. Särskilt för den som inte är yrkesman. Men så mycket borde den samlade vetenskapen ha förstått som att den förklaring de presenterat inte fungerar. Det är helt enkelt inte möjligt. Men det faller nog tillbaka på att det är människor med helt fel kunskaper som sysslat med frågorna. Arkeologin hämmas ännu av att den förr var en hobby för adelsmän.

Vi har matats med sagor som att man släpat stenblock vägande tiotals ton från Assuan för att väl på plats släpa dem på sand som man vattnar för minskad friktion. Om det vore sant skulle de ännu hålla på att bygga pyramiderna.

Problemet i det här sammanhanget är nog att arkeologin bitit sig fast vid en utvecklingslinje vilken innebär att forntidens egyptier skulle ha huggit ut granitblock med kopparmejslar i Assuan m fl ställen och släpat dem på sand som man vattnat för minskad friktion, seglat dem nedför Nilen, sedan släpat dem till pyramiderna och därefter släpat eller lyft upp dem på pyramiderna. I skenet av vad vi numera vet, eller tror oss veta, har man inte huggit ut några granitblock med kopparmejslar, men vi vet ännu inte hur man gjort. Dock talar allt för att man haft tillgång till avancerade redskap. Kanske mer avancerade än våra? Jobbet skulle inte utan betydande svårighet kunnat utföras med våra redskap, vilka ändå är mycket bättre än kopparmejslar.

Man har inte heller släpat stenblocken till Nilen för att sedan i Giza släpa dem till byggplatsen. Intressant är att det har föreslagits, såg jag på nätet, att det har funnits en gren av Nilen, vilken passerade alldeles nära pyramiderna. Om det inte har funnits någon sådan har man naturligtvis grävt en kanal mellan Nilen och bygget. Den kanalen har sannolikt dragits ändra fram till, eller till och med in under pyramiden.

Upp på bygget har den tidens byggare sannolikt lyft blocken ungefär som vi skulle göra liknande arbete. Vi har flera olika metoder. Se nedan bilder med några exempel. Sannolikt har någon av dessa eller någon snarlik metod använts för att lyfta blocken till rätt nivå. 

Väl uppe på rätt nivå kan man naturligtvis ha flyttat dem på rullar för att slutligen lyfta dem på plats med lämpligt redskap eller lämplig maskin. I allra enklaste fall och med mindre stenblock sannolikt med hävstångsmetoden.

Problemet med hittills rådande teorier om hur det har gått till är att de har utvecklats av människor som inte har en susning om hur man i byggbranschen gör motsvarande arbeten. Övertygelsen om arkeologernas egna överlägsenhet och forntida egyptiers underlägsenhet har resulterat i att man har föreslagit metoder som helt enkelt inte är genomförbara och heller aldrig har varit realistiska. De som har byggt pyramiderna har varit väl så avancerade som vi. I vart fall har de varit bättre på att bygga pyramider. Men gårdagens arkeologers fokus har legat nog så mycket på att framställa egyptierna som underlägsna dem själva. 

Fortfarande präglas synen - i alla skrifter och andra media - av kolonialismens syn på byggen utförda i kolonierna. Att det blivit extra tokigt just i fråga om pyramiderna beror nog på att det är fråga om helt olika kulturer.

Det är inte dagens egyptiska kultur som har byggt pyramiderna. Om man inte ens kan få till en toalett på en bensinstation ute i öknen utan att det blir en stor sjö på gården av bajs, urin och toapapper kan man naturligtvis inte bygga några pyramider. Men det är ju inte dagens egyptier som har byggt pyramiderna utan en tidigare civilisation, väl så högt stående som vår egen.

Falun söndagen den 14 december 2025

Mikael Styrman