Ge oss en Frisjukhusreform.

.

Även svar till två anonyma kommentarer till bloggen ”Skattemyndighetens KK-ansökan...” som både är anonyma och utan signatur.


Opraktiskt utan vare sig namn eller signatur.

Det är lite svårt med anonyma kommentarer på bloggen som saknar såväl namn som signatur. Jag kan väl förstå att inte alla tycker sig kunna skriva under med sitt namn. Ibland vill jag kommentera samtidigt och det blir lite krångligt när inlägg både är anonyma och saknar signatur. Bloggprogrammet slänger in dem i tidsordning. Det blir litet ordrikt att i efterhand rikta en kommentar till ett visst inlägg.


Småpampar låtsas vara gräsrötter.

Det måste väl vara lite motsägelsefullt att klaga på ”censur” men själv inte vara beredd att stå för sina åsikter? Inte helt lätt att bli tagen på allvar då. Beträffande den påstådda censuren präglas en del kommentarer till min blogg av nationalsozialdemokratins etablerade sätt att använda media för att manipulera folket. Ett litet fåtal personer skriver, anonymt, inte sällan utger de sig för att vara gräsrötter istället för småpampar.

Det må vara att de är vana att göra så och att stora delar av massmedia fortfarande går i deras koppel. Men just nu är ganska många av de där så kallade gräsrötterna ovanligt sura och vresiga eftersom de förlorat sina platser vid köttgrytorna. Det gör att språkbruket kan bli sådant som jag inte riktigt kan acceptera på bloggen. Jag känner ju ett visst ansvar för att även läsare som har något innanför pannbenet ska vilja läsa bloggen.


Statsfinansierade organ för publicering av politiserad smörja.

Sådana inlägg publiceras istället med fördel i det ”lokala” statsfinansierade propagandaorganet Haparandabladet. Förr i tiden var det en moderat tidning, så inte längre. Den drivs ju numera av en trogen partikramare, nämligen av Örjan-Smörjan, som tycker att det är rimligt att det är hans uppgift som statsfinansierad chefredaktör att uppträda som Sven-Erichs Buchts biträde på Ekfors bolagsstämma (!) när Bucht anser sig ha rätt, att med partiresursernas hjälp försöka stjäla ett lokalt familjeföretag.


Åratal av nazistpropaganda.

De inläggen kan gärna finnas i Haparandabladet (HB). Där har man i åratal, åtta närmare bestämt, med kattstora rubriker, kunnat läsa om Ekfors och mina påstådda olagligheter. Den av Sven-Erich Bucht ihoptrummade särskilda granskningen skulle dra fram grova olagligheter i dagen hette det. Tariffhöjningar påstods vara olagliga och oskäliga. Södra Sverige var utan el i månader men våra höjningar påstods vara oskäliga. HB kritiserar inte att ett psykopatiskt lagt kommunalråd i åratal hållit, och alltjämt håller, kommuninvånarna i mörker av personliga skäl. Ekfors pengar påstods ha tagit slut redan för åtta år sedan och konkursen var i det närmaste ett faktum påstods det i snudd på vetenskapliga utläggningar. Den tredje statsmaktens representant ifrågasatte inte heller när Handelsbanken på Vattenfalls och sosseriets uppdrag sade upp bolagets lån och med en veckas varsel gav in en konkursansökan mot bolaget. Staten skulle tvångsförvalta nätet och sedan tvångsinlösa det. Exemplen kan göras legio.


Journalistisk slagsida.

När sedan Högsta Domstolen slutligen förpassar begäran om prövningstillstånd för tvångsinlösen till papperskorgen och därmed begraver den senaste ingrediensen, i sosseriets strävan att värna sitt maffiaimperium – då blir inte hela artikeln - inklusive rubrik - större än att den kan täckas av ett mycket litet barns hand.

Om inte jag överlåter åt Haparandabladet att publicera sådan smörja, blir det väl svårt för politrukerna att fortsätta att pumpa in våra skattemedel, i en tidning vars litterära höjdpunkt är, att det går att tända i bastukaminen med den. Och hur skulle Örjan-Smörjan då kunna försörja sig? Hur illa jag än tycker om att han och hans far ständigt är spökskrivare åt nationalsozialdemokratiska lokala politiker med analfabetisk läggning så inte vill jag ju att han ska svälta ihjäl. Och de nyss nämnda är ju inte precis kända för att betala någonting med egna pengar...


Mycket missförstånd om skatter.

Naturligtvis har vi inte ännu betalat in skatter som vi debiterat för december som den anonyme syftar på. De ska heller inte vara betalda ännu. När det sedan gäller moms och energiavgifter haltar resonemanget påtagligt och en liten rättelse är på sin plats.

Det påstås att ”moms och energiavgifter...skall till staten för att ombesörja en någorlunda nivå på skola omsorg och sjukvård”. Det framgår inte om skribenten är okunnig, har förläst sig på propagandamaterial eller i själva verket är en sossepamp, ute i syfte att desinformera, men så här är det egentligen:

Energiavgifterna ska till oss – inte till staten. De använder vi till att köpa elenergi för, så att det ska komma något annat än struntprat ur spisen, när kunderna vill laga mat.


Skolan.

Momsen ska visserligen till staten men sedan blir det mesta fel. Skola är en kommunal angelägenhet och vi driver inte in kommunalskatter. Sosseriet i Övertorneå har gjort stort nummer av att kommunen använder mest pengar i landet till skolan. De har gjort mindre nummer av att de, trots förbrukande av avsevärda medel, nått mycket dåliga utbildningsresultat. Dyrast är inte alltid bäst visar det sig. Skolan i Övertorneå är dyrast och sämst, och det är något av en bedrift att lyckas med.


Omsorgen.

Ansvaret för omsorgen kan man väl säga att delas av kommun och landsting. Vi driver inte in landstingsskatt heller. Omsorgen har efter 70 års sosseri organiserats så att nästan alla är chefer, om inte annat så åt sig själva. Omsorgens fokus förskjuts och det är förödande för effektiviteten med för mycket chefer, särskilt om följden blir för lite folk i omsorgen som inte är chefer.


Sjukvården.

Sjukvården svarar landstinget för och vi driver, som sagt, inte in landstingsskatt heller. Påståendet att avgifterna ska ”ombesörja en någorlunda nivå” är även i övrigt synnerligen tveksamt. Efter sitt långa maktinnehav, och i det närmaste totalt monopol som läkararbetsgivare, har sosseriet lyckats ställa till med, att vi snart bara har stafettläkare, till tre gånger högre kostnader för skattebetalarna.

Ändå har flertalet orter i Norrland svårt att locka läkare. Som icke sjukvårdsanställd, och inte heller politiskt verksam, skattebetalare kan jag inte dra andra slutsatser än att sjukvården måste vara en
D Å L I G T skött arbetsplats om det inte går att få folk till jobb som är bland våra bäst betalda.


Frisjukhus.

Allt fler tycks idag vara chefer och åker omkring på i det närmaste nollproduktiva möten och konferenser. I klartext åker de omkring och umgås i största allmänhet på betald arbetstid, istället för att arbeta. Kanske är det dags att privatisera alla våra sjukhus? Efter hand som sosseriet låter administrationen svälla, och istället lägger ned sjukhus, blir det nog det enda alternativet till nedläggning. Om stora delar av norrland, med åldrande befolkning och stora transportavstånd, ställs utan sjukvård kommer det att orsaka problem vars magnitud inte bör underskattas. Vi bör åtminstone få en ”Frisjukhusreform” lik vår Friskolereform. Det skulle ge åtminstone de mer driftdugliga kommunerna möjlighet att, i kommunal regi eller privat dito, skydda sin befolkning från landstingens sammanbrott. Det skulle också kunna sätta den press på landstingen, att ägna sig åt kärnverksamhet, som de idag synes befriade ifrån.

Det finns en enorm central administration i landstingsvärlden, trots att sjukvården egentligen inte behöver mer administration än, på varje sjukhus, en chef, en kamrer och en inköpare. På varje avdelning en fackkunnig medicinskt ansvarig, befriad från politisk klåfingrig detaljstyrning – inte vilken nolla som helst med rätt åsikter.


Tjänsteuniform för landstingspolitiker.

Om sjukvården även framgent ska skötas som nu, om oansvariga politiker ska använda skattemedel till att bygga storregioner, för att inte väljarna ska kunna utmäta ansvar och avsätta odugliga politiker, bör landstingspolitiker ha tjänsteuniform. Vad vore lämpligare än clownen Zeppos tjänsteuniform? - röd-vit randiga ballongbyxor, jättelånga skor, bälgtuta och röd näsa. Tänk vad mycket skitprat vi skulle slippa höra om landstingspolitikerna, i stället för att tala, tutade ett par gånger i bälgtutan. Det skulle bli ett himla tutande i plenisalen men vården skulle förmodligen börja fungera ganska bra efter ett tag. I avsaknad av svammel från landstingsledningen skulle snart utvecklas informella chefer i vården. Efter en viss inkörningstid skulle det säkert fungera bättre än idag. Stollarna må härja ett tag – precis som i dagens landsting – men efter tag söker förnuftet sig egna vägar och vi får en åtminstone någorlunda fungerande sjukvård, till skillnad från dagens landsting som är under förvandling till vuxendagis.

- Fram för en Frisjukhusreform!

.