.
Hur långt har statsisbrytaren Anton Swedberg hunnit?
.
måndag 28 februari 2011
Generaldirektör - välavlönad men empatilös
.
Vad sa egentligen Yvonne Fredriksson, Generaldirektör för Energimarknadsinspektionen, i gårdagens Agenda?
- Det spelar ingen roll att eljuntans pris är alldeles för högt för kunderna.
- Det gör inget att vatten- och kärnkraftsproducerad el säljs till kolkraftspris.
- Det viktiga är att elföretagen inte överskrider den ram som vi har satt åt dem.
Var det så hon sa?
Övertorneå den 28 februari 2011
Mikael Styrman
.
Vad sa egentligen Yvonne Fredriksson, Generaldirektör för Energimarknadsinspektionen, i gårdagens Agenda?
- Det spelar ingen roll att eljuntans pris är alldeles för högt för kunderna.
- Det gör inget att vatten- och kärnkraftsproducerad el säljs till kolkraftspris.
- Det viktiga är att elföretagen inte överskrider den ram som vi har satt åt dem.
Var det så hon sa?
Övertorneå den 28 februari 2011
Mikael Styrman
.
lördag 26 februari 2011
Skadebegränsningspatrullen
.
(Klicka på bilden om inte hela texten visas)
Förbrytarstatens skadebegränsningspatrull ute på uppdrag.
Vid fotograferingstillfället dock utan kamouflagedräkter.
.
 |
| Aktuella händelser i media: Saxat ur NSD torsdagen den 24 feb 2011. |
(Klicka på bilden om inte hela texten visas)
Förbrytarstatens skadebegränsningspatrull ute på uppdrag.
Vid fotograferingstillfället dock utan kamouflagedräkter.
.
onsdag 23 februari 2011
måndag 21 februari 2011
Fredrik Reinfeldt, DN och den journalistiska etiken
.
Under förra veckan drabbade statsminister Fredrik Reinfeldt och Dagens Nyheter samman inför öppen ridå. I en anonym kommentar till bloggen ”En billig dysfunktionell Leni Riefenstahl” har jag blivit ombedd att kommentera detta. Det ska jag gärna göra. Men det sker med den reservationen att jag naturligtvis inte deltagit och inte läst allt som skrivits i ämnet.
Om jag har förstått det rätt har Fredrik Reinfeldt med flera upprörts av att Dagens Nyheter feltolkat/omtolkat och vinklat Reinfeldts uttalanden genom en tillspetsad eller rent av felaktig rubriksättning som inte återspeglar av Reinfeldt uttryckta åsikter.
Det borde finnas en fungerande hyresmarknad i Stockholm. Men det finns det inte. Det finns en dysfunktionell hyresmarknad utformad för att ge boende i Stockholms innerstad konstgjort låga hyror med hjälp av hyresreglering och istället ge invandrare och fattiga i förorterna oproportionerligt höga hyror. Det har resulterat i en skev hyressättning och svarthandel med hyresrätter av vilken följer utebliven rörlighet. Att det finns brister med hur systemet med hyresrätter för närvande fungerar i Stockholms innerstad kan väl få blunda för. Det är min uppfattning.
Jag känner väl igen den journalistiska metoden, att i vässande eller manipulativt syfte, med rubriker som saknar förankring i texten, bibringa den stressade läsaren intrycket att intervjuobjektet sagt något helt annat än han/hon verkligen sagt. Sådant har jag i varierande grad blivit utsatt för hela livet. Man blir lika kränkt och upprörd varje gång.
Det hjälper ju föga att man får en annan bild om man dels lyckas frigöra sig från rubrikernas styrning av medvetandet och dels läser varje bokstav i artikeln. För hur många gör det?
Jag kan därför väl förstå Fredrik Reinfeldt, regeringens och moderaternas upprördhet. Samtidigt är det inte utan viss förvåning jag ser att även statsministern kan råka ut för sådant. I min naiva enfald trodde jag att han var fredad från sådant, men tydligen inte.
Vissa journalistiska element, som övervintrat sedan tiden före internet, försvarar sin rätt att påverka genom att manipulera och förvränga och dessutom uttrycka indignation över att deras yrkesmässiga heder sedan ifrågasätts ens i försynta ordalag. Det är väl inte varken nytt eller förvånande men det får en onekligen att vara tacksam över att vi har internet.
Det finns mycket såväl roligt och dråpligt som beklämmande att berätta om DN:s relation till makten. Även en del självupplevt sådant som inte tidigare offentliggjorts, men det får anstå till en annan gång.
Fredrik Reinfeldts protest mot DN:s övergrepp mot honom var helt på sin plats och det har han all heder av, vilket däremot inte DN kan tillskriva sig.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Under förra veckan drabbade statsminister Fredrik Reinfeldt och Dagens Nyheter samman inför öppen ridå. I en anonym kommentar till bloggen ”En billig dysfunktionell Leni Riefenstahl” har jag blivit ombedd att kommentera detta. Det ska jag gärna göra. Men det sker med den reservationen att jag naturligtvis inte deltagit och inte läst allt som skrivits i ämnet.
Om jag har förstått det rätt har Fredrik Reinfeldt med flera upprörts av att Dagens Nyheter feltolkat/omtolkat och vinklat Reinfeldts uttalanden genom en tillspetsad eller rent av felaktig rubriksättning som inte återspeglar av Reinfeldt uttryckta åsikter.
Det borde finnas en fungerande hyresmarknad i Stockholm. Men det finns det inte. Det finns en dysfunktionell hyresmarknad utformad för att ge boende i Stockholms innerstad konstgjort låga hyror med hjälp av hyresreglering och istället ge invandrare och fattiga i förorterna oproportionerligt höga hyror. Det har resulterat i en skev hyressättning och svarthandel med hyresrätter av vilken följer utebliven rörlighet. Att det finns brister med hur systemet med hyresrätter för närvande fungerar i Stockholms innerstad kan väl få blunda för. Det är min uppfattning.
Jag känner väl igen den journalistiska metoden, att i vässande eller manipulativt syfte, med rubriker som saknar förankring i texten, bibringa den stressade läsaren intrycket att intervjuobjektet sagt något helt annat än han/hon verkligen sagt. Sådant har jag i varierande grad blivit utsatt för hela livet. Man blir lika kränkt och upprörd varje gång.
Det hjälper ju föga att man får en annan bild om man dels lyckas frigöra sig från rubrikernas styrning av medvetandet och dels läser varje bokstav i artikeln. För hur många gör det?
Jag kan därför väl förstå Fredrik Reinfeldt, regeringens och moderaternas upprördhet. Samtidigt är det inte utan viss förvåning jag ser att även statsministern kan råka ut för sådant. I min naiva enfald trodde jag att han var fredad från sådant, men tydligen inte.
Vissa journalistiska element, som övervintrat sedan tiden före internet, försvarar sin rätt att påverka genom att manipulera och förvränga och dessutom uttrycka indignation över att deras yrkesmässiga heder sedan ifrågasätts ens i försynta ordalag. Det är väl inte varken nytt eller förvånande men det får en onekligen att vara tacksam över att vi har internet.
Det finns mycket såväl roligt och dråpligt som beklämmande att berätta om DN:s relation till makten. Även en del självupplevt sådant som inte tidigare offentliggjorts, men det får anstå till en annan gång.
Fredrik Reinfeldts protest mot DN:s övergrepp mot honom var helt på sin plats och det har han all heder av, vilket däremot inte DN kan tillskriva sig.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Tack Skatteverket!
.
Sedan jag satt i politiskt fängelse 2009 har Svensk Adressändring envisats med att behålla min adress till Kolmården. Oavsett om det hela började med avsikt eller med Svensk Adressändrings oförmåga att utforma begripliga instruktioner och oförmåga att ändra en uppenbart felaktig adress var naturligtvis bibehållandet av den uppenbart felaktiga adressen en fartblind och korrumperad nomenklaturas sätt att visa att ”vi gör vad vi vill med dig”.
Som trakasserimedel är det mycket verksamt. Många institutioner har inte egen adresshållning utan hämtar adressen från offentliga register. Om den offentliga adressen är felaktig nås man därför inte av fordonsskattefakturor, försäkringsfakturor, bankkorrespondens, viktigare delgivningar m.m. på annat sätt att än att en del av dem så småningom kommer via kronofogden. Det leder till att försäkringar upphör att gälla med stora ekonomiska och rättsliga risker som följd. Fordon drabbas, en själv ovetande, av körförbud. Systemet fungerar även så illa att man aldrig får fordonsskattefakturor - inte senare heller senare och inte ens om man begär att få dem... Man får bara en klumpsumma att betala utan någon förklaring till vad den innehåller. Hur modernt och datoriserat låter det - anno 2011? Även det, ur rättssäkerhetssynpunkt, helt förkastliga systemet med förenklad delgivning går mellan stolarna i en sådan situation eftersom man aldrig får veta om förenklade delgivningar skickas till det politiska fängelset ännu flera år efter att man suttit där.
I slutet av januari d å fick jag en förfrågan från Skatteverket med ifrågasättande av om den särskilda postadressen till det politiska fängelset skulle avslutas.
Tidigare har jag försökt flytta till Södertälje för att komma bort från den kinesiska folkdomstolens i Haparanda upptagningsområde. Då tvångsskrev skattemyndigheten istället mig i Övertorneå.
När valet 2006 närmade sig och jag hade gett upp försöken att bli skriven i Södertälje var tydligen den politiska nomenklaturan obekväm med att ha mig skriven i Övertorneå så då tvångsskrev de mig överraskande i Södertälje istället.
Med den historiken i bagaget läste jag skatteverkets nu anlända förslag till adressändring med nyfiket intresse, men jag vågade inte svara. Jag kunde ju inte veta om det skulle vara till fördel för adressändringen om jag biträdde den eller om det tvärtom skulle leda till att de inte ändrade adressen. Så jag passade.
Nu har skatteverket rättat min adress och tagit bort den felaktiga adressen som Svensk Adressändring bet sig fast vid. Det tackar jag för.
Sen skulle det naturligtvis vara roligt att veta om den nu genomförda adressrättningen är ett utslag av tillnyktring och avpolitisering av skattemyndigheten eller om det är ett utslag av att adresstrakasserierna mot mig, som var roliga i början, i det långa loppet var mer besvärligt för myndigheterna.
Om det beror på avpolitisering av skattemyndigheten finns det kanske hopp om att även andra missförhållanden kan avvecklas, exempelvis
- utmätningen av alla mina tillgångar i kombination med successiv exekutiv försäljning, vid vilka tillgångarna inte kan försvaras eftersom alla tillgångar utmätts,
- den sedan fem månader pågående ”tvångsförvaltningen” som bland annat innebär att vi sköter ledningsnätets drift i Tornedalen men efter fem månader ännu inte fått ett enda öre för att täcka kostnaderna för detta,
- det maktfullkomliga missbruket av skattemyndigheten, förvaltnings- och kammarrätter för att med hjälp av helt godtyckliga och absurda, påhittade formuleringar åstadkomma betydande skatteskulder.
Vems karriär är det som ska räddas eller främjas genom att jag massakreras och trakasseras rättsligt och ekonomiskt med metoder som har stora likheter med judeförföljelserna i 1930-talets Tyskland?
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Sedan jag satt i politiskt fängelse 2009 har Svensk Adressändring envisats med att behålla min adress till Kolmården. Oavsett om det hela började med avsikt eller med Svensk Adressändrings oförmåga att utforma begripliga instruktioner och oförmåga att ändra en uppenbart felaktig adress var naturligtvis bibehållandet av den uppenbart felaktiga adressen en fartblind och korrumperad nomenklaturas sätt att visa att ”vi gör vad vi vill med dig”.
Som trakasserimedel är det mycket verksamt. Många institutioner har inte egen adresshållning utan hämtar adressen från offentliga register. Om den offentliga adressen är felaktig nås man därför inte av fordonsskattefakturor, försäkringsfakturor, bankkorrespondens, viktigare delgivningar m.m. på annat sätt att än att en del av dem så småningom kommer via kronofogden. Det leder till att försäkringar upphör att gälla med stora ekonomiska och rättsliga risker som följd. Fordon drabbas, en själv ovetande, av körförbud. Systemet fungerar även så illa att man aldrig får fordonsskattefakturor - inte senare heller senare och inte ens om man begär att få dem... Man får bara en klumpsumma att betala utan någon förklaring till vad den innehåller. Hur modernt och datoriserat låter det - anno 2011? Även det, ur rättssäkerhetssynpunkt, helt förkastliga systemet med förenklad delgivning går mellan stolarna i en sådan situation eftersom man aldrig får veta om förenklade delgivningar skickas till det politiska fängelset ännu flera år efter att man suttit där.
I slutet av januari d å fick jag en förfrågan från Skatteverket med ifrågasättande av om den särskilda postadressen till det politiska fängelset skulle avslutas.
Tidigare har jag försökt flytta till Södertälje för att komma bort från den kinesiska folkdomstolens i Haparanda upptagningsområde. Då tvångsskrev skattemyndigheten istället mig i Övertorneå.
När valet 2006 närmade sig och jag hade gett upp försöken att bli skriven i Södertälje var tydligen den politiska nomenklaturan obekväm med att ha mig skriven i Övertorneå så då tvångsskrev de mig överraskande i Södertälje istället.
Med den historiken i bagaget läste jag skatteverkets nu anlända förslag till adressändring med nyfiket intresse, men jag vågade inte svara. Jag kunde ju inte veta om det skulle vara till fördel för adressändringen om jag biträdde den eller om det tvärtom skulle leda till att de inte ändrade adressen. Så jag passade.
Nu har skatteverket rättat min adress och tagit bort den felaktiga adressen som Svensk Adressändring bet sig fast vid. Det tackar jag för.
Sen skulle det naturligtvis vara roligt att veta om den nu genomförda adressrättningen är ett utslag av tillnyktring och avpolitisering av skattemyndigheten eller om det är ett utslag av att adresstrakasserierna mot mig, som var roliga i början, i det långa loppet var mer besvärligt för myndigheterna.
Om det beror på avpolitisering av skattemyndigheten finns det kanske hopp om att även andra missförhållanden kan avvecklas, exempelvis
- utmätningen av alla mina tillgångar i kombination med successiv exekutiv försäljning, vid vilka tillgångarna inte kan försvaras eftersom alla tillgångar utmätts,
- den sedan fem månader pågående ”tvångsförvaltningen” som bland annat innebär att vi sköter ledningsnätets drift i Tornedalen men efter fem månader ännu inte fått ett enda öre för att täcka kostnaderna för detta,
- det maktfullkomliga missbruket av skattemyndigheten, förvaltnings- och kammarrätter för att med hjälp av helt godtyckliga och absurda, påhittade formuleringar åstadkomma betydande skatteskulder.
Vems karriär är det som ska räddas eller främjas genom att jag massakreras och trakasseras rättsligt och ekonomiskt med metoder som har stora likheter med judeförföljelserna i 1930-talets Tyskland?
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Sveriges rättsväsende ./. Finlands rättsväsende
.
Att Sveriges regering trivs tillsammans med Finlands regering har framgått med all önskvärd tydlighet i media. Personligen tror jag att det är väldigt bra - för Sverige. Om vi någonsin ska kunna komma tillrätta med den tjuvaktiga amöba som Olof Palme lämnade efter sig och som håller på och äter oss ur huset - den ofantliga sektorn - då har vi mycket att lära av Finland. Vårt grannland i öster sätter ofta skattebetalarnas intressen i främsta rummet. Ibland även om det innebär att byråkratins intressen får stå tillbaka - otänkbart i Sverige. I Finland väljer man ofta kostnadseffektiva lösningar till skillnad från i Sverige där Dyrt och Dåligt tycks vara ledstjärnan för snart sagt all offentlig verksamhet.
Allt det här fick ytterligare en dimension den 8 februari när statsminister Fredrik Reinfeldt i samband med Assangeprövningen i London sa:
”Som alla känner till här i Sverige har vi ett självständigt och ickepolitiskt styrt rättsväsende”
- Men Herre Gud, vilken planet har han vistats på de senaste decennierna?
Nåja, han har ju delvis rätt. Man kan säga att svenskarnas förtroende för rättsväsendet står i omvänt beroende till hur mycket man känner till om det. Ju mindre man haft med det att göra desto högre tankar har man om det och vice versa.
Men eftersom alla i frågan insatta svenskar, till vilka Fredrik Reinfeldt rimligen måste räknas, vet att det är skitprat måste man fråga sig vad som fick honom att säga så? Vad fanns det för rimlig anledning att säga så? Frågan bekymrar mig så till den grad att jag först nu kommit mig för att skriva om det.
Varför sa han inte bara till exempel att: det låga internationella förtroende för det svenska rättsväsendet som indikerats av Julian Assange advokater stämmer till eftertanke. Vi måste självkritiskt fråga oss om det ligger något i den kritik som framförs?
Ett friskt rättsväsende tål att kritiseras och ifrågasättas. Det blir faktiskt bara bättre av det. Bara om rättsväsendet är sjukt måste man stänga dörren till kritik. Så, varför sa Fredrik Reinfeldt det han sade?
Jag hoppas vid Gud att det inte är så enkelt att Fredrik Reinfeldt bara utnyttjar det korrumperade systemet i sin maktutövning och vill fortsätta att göra så utan att ha någon ambition att förändra systemet.
Frågorna fick ännu en dimension när det i veckan kom fram att brottsutredningen mot Finlands tidigare statsminister Matti Vanhanen (c) skulle utökas. Vanhanen klev av från statsministerposten när utredningen om mutbrott i samband med kampanjbidrag började hetta till. Det som tillförde ytterligare en dimension var att det framkom att åtminstone tusentalet av Matti Vanhanens mailkorrespondens hade gått upp i rök när det blev klart att utredningen skulle utökas...
Detta väcker ytterst motiverade frågor:
- Umgås den svenska regeringen med förkärlek med kriminella regeringsledamöter i andra länder?
- är det finska rättsväsendet politiskt osjälvständigt och korrumperat som alltid då och då utreder och lagför brott begångna av politiker?
eller,
- är det svenska rättsväsendet politiskt osjälvständigt och korrumperat som aldrig någonsin dugt till att fullfölja en enda brottsutredning över huvud taget mot en politiker?
- är förklaringen istället att finska politiker är en kriminell samling liderligt avskrap och svenska politiker ett koncentrat av de bästa hedersknyfflar som det här landet kan frambringa?
Jag ska själv dra mitt strå till stacken i den här debatten genom att, efter hand som jag får tid till det, ge några exempel ur verkliga livet på hur politiserat och moraliskt dekadent vårt rättsväsende är:
- Hur man får plundra idrottsföreningar och samvetslöst sko sig på andras ideella arbete om man är centerpolitiker.
- Hur man får bryta sig in i och bränna ned andras hus utan att vare sig bli åtalad eller ersättningsskyldig om pappa är centerpolitiker och farbror moderatpolitiker, båda på sosseriets lönelista.
- Hur Vattenfall får bränna ned människors hus och hur åklagaren överlåter åt Vattenfall att själva utreda om de gjort något fel.
- Hur korrumperade polischefer och deras vapenhandlande kumpaner får stjäla dissidenters vapen ostraffat.
- Hur Skatteverket används för att förfölja ”olydiga” medborgare som inte fogar sig i korrupta politikers önskemål eller låter sig rånas av ett tjuvaktigt och politiserat bankväsende.
- Hur rättsväsendet arbetar i lag med och på uppdrag av ett kriminellt bankväsende.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Att Sveriges regering trivs tillsammans med Finlands regering har framgått med all önskvärd tydlighet i media. Personligen tror jag att det är väldigt bra - för Sverige. Om vi någonsin ska kunna komma tillrätta med den tjuvaktiga amöba som Olof Palme lämnade efter sig och som håller på och äter oss ur huset - den ofantliga sektorn - då har vi mycket att lära av Finland. Vårt grannland i öster sätter ofta skattebetalarnas intressen i främsta rummet. Ibland även om det innebär att byråkratins intressen får stå tillbaka - otänkbart i Sverige. I Finland väljer man ofta kostnadseffektiva lösningar till skillnad från i Sverige där Dyrt och Dåligt tycks vara ledstjärnan för snart sagt all offentlig verksamhet.
Allt det här fick ytterligare en dimension den 8 februari när statsminister Fredrik Reinfeldt i samband med Assangeprövningen i London sa:
”Som alla känner till här i Sverige har vi ett självständigt och ickepolitiskt styrt rättsväsende”
- Men Herre Gud, vilken planet har han vistats på de senaste decennierna?
Nåja, han har ju delvis rätt. Man kan säga att svenskarnas förtroende för rättsväsendet står i omvänt beroende till hur mycket man känner till om det. Ju mindre man haft med det att göra desto högre tankar har man om det och vice versa.
Men eftersom alla i frågan insatta svenskar, till vilka Fredrik Reinfeldt rimligen måste räknas, vet att det är skitprat måste man fråga sig vad som fick honom att säga så? Vad fanns det för rimlig anledning att säga så? Frågan bekymrar mig så till den grad att jag först nu kommit mig för att skriva om det.
Varför sa han inte bara till exempel att: det låga internationella förtroende för det svenska rättsväsendet som indikerats av Julian Assange advokater stämmer till eftertanke. Vi måste självkritiskt fråga oss om det ligger något i den kritik som framförs?
Ett friskt rättsväsende tål att kritiseras och ifrågasättas. Det blir faktiskt bara bättre av det. Bara om rättsväsendet är sjukt måste man stänga dörren till kritik. Så, varför sa Fredrik Reinfeldt det han sade?
Jag hoppas vid Gud att det inte är så enkelt att Fredrik Reinfeldt bara utnyttjar det korrumperade systemet i sin maktutövning och vill fortsätta att göra så utan att ha någon ambition att förändra systemet.
Frågorna fick ännu en dimension när det i veckan kom fram att brottsutredningen mot Finlands tidigare statsminister Matti Vanhanen (c) skulle utökas. Vanhanen klev av från statsministerposten när utredningen om mutbrott i samband med kampanjbidrag började hetta till. Det som tillförde ytterligare en dimension var att det framkom att åtminstone tusentalet av Matti Vanhanens mailkorrespondens hade gått upp i rök när det blev klart att utredningen skulle utökas...
Detta väcker ytterst motiverade frågor:
- Umgås den svenska regeringen med förkärlek med kriminella regeringsledamöter i andra länder?
- är det finska rättsväsendet politiskt osjälvständigt och korrumperat som alltid då och då utreder och lagför brott begångna av politiker?
eller,
- är det svenska rättsväsendet politiskt osjälvständigt och korrumperat som aldrig någonsin dugt till att fullfölja en enda brottsutredning över huvud taget mot en politiker?
- är förklaringen istället att finska politiker är en kriminell samling liderligt avskrap och svenska politiker ett koncentrat av de bästa hedersknyfflar som det här landet kan frambringa?
Jag ska själv dra mitt strå till stacken i den här debatten genom att, efter hand som jag får tid till det, ge några exempel ur verkliga livet på hur politiserat och moraliskt dekadent vårt rättsväsende är:
- Hur man får plundra idrottsföreningar och samvetslöst sko sig på andras ideella arbete om man är centerpolitiker.
- Hur man får bryta sig in i och bränna ned andras hus utan att vare sig bli åtalad eller ersättningsskyldig om pappa är centerpolitiker och farbror moderatpolitiker, båda på sosseriets lönelista.
- Hur Vattenfall får bränna ned människors hus och hur åklagaren överlåter åt Vattenfall att själva utreda om de gjort något fel.
- Hur korrumperade polischefer och deras vapenhandlande kumpaner får stjäla dissidenters vapen ostraffat.
- Hur Skatteverket används för att förfölja ”olydiga” medborgare som inte fogar sig i korrupta politikers önskemål eller låter sig rånas av ett tjuvaktigt och politiserat bankväsende.
- Hur rättsväsendet arbetar i lag med och på uppdrag av ett kriminellt bankväsende.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Avsked på Göteborgska!
.
Så där ja. Äntligen gick det för Göteborgs politiker att få till någonting som SER rejält, hederligt och handlingskraftigt ut i skattebetalarnas ögon. Vd Anders Hedenstedt får sparken från Göteborgs Energi. Fast inte riktigt ändå.
Vad är det då som har hänt som nu plötsligt utlöser denna till synes drastiska åtgärd som inte utlösts av några andra förhållanden inom Göteborgs Energi?
Hedenstedt påstås ha tecknat ett förmånligt pensionsavtal för vice vd Thore Sahlin utan att informera styrelsen eller inhämta styrelsens godkännande.
Susanna Haby (m), vice ordförande i styrelsen för Göteborgs Energi säger till GP:
”Styrelsen har inget förtroende kvar för Anders Hedenstedt. Vid ett styrelsemöte den 14 februari beslutades att vd Anders Hedenstedt nu lämnar sitt uppdrag och går i förtida pension.”
- Men inte så mycket i förtidspension. Anders Hedenstedt är nämligen född 1947.
Och inte så mycket avsked heller. Anders Hedenstedt ska nämligen jobba kvar tills en ersättare rekryterats.
- Mycket väsen för lite ull sa gumman som rakade grisen.
Vad är detta för bullshit? Antingen så finns det väl förtroende och då kan man jobba kvar. Eller så finns det inte förtroende och då får man sluta omedelbart.
Det som egentligen har hänt är väl att Anders Hedenstedt utvecklats till en belastning i kölvattnet på den negativa uppmärksamhet som vållats av ”Göteborgsandan” i Göteborgs kommuns olika organ, bland annat Göteborgs Energi.
Men det gick ju inte an att sparka Hedenstedt för något som politiker var inblandade i. Då skulle han ju förstås kunna ta med sig många i fallet. Av samma skäl kunde man inte heller sparka honom för något verkligt allvarligt. Däremot gick det an att ”låtsassparka” Hedenstedt för något som han kunde acceptera och som de flesta nog skulle kunna sympatisera med Hedenstedt för. Dessutom under sådana former - ett soft-avskedande - som förvandlar hela expeditionen till rena bullshitavskedandet. Ett riktigt Disney-avskedande med andra ord.
Göteborgs politiker fortsätter med svenska politikers paradgren - att inte göra någonting ordentligt men att göra något som ser ut att vara någonting ordentligt. Kan verkligen Göteborgarna ha förtroende för en styrelse som agerar så? Borde de inte allihop få förtidspension, eller avsked som de tydligen kallar det, fast på riktigt?
Göteborgs kommun fortsätter att vara hemsökt av politisk-ekonomisk kriminalitet. Den sitter av allt att döma i tapeterna och ingen av myglarna står i kö för att söka sig från kommunens många välavlönade uppdrag vid köttgrytorna.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
Så där ja. Äntligen gick det för Göteborgs politiker att få till någonting som SER rejält, hederligt och handlingskraftigt ut i skattebetalarnas ögon. Vd Anders Hedenstedt får sparken från Göteborgs Energi. Fast inte riktigt ändå.
Vad är det då som har hänt som nu plötsligt utlöser denna till synes drastiska åtgärd som inte utlösts av några andra förhållanden inom Göteborgs Energi?
Hedenstedt påstås ha tecknat ett förmånligt pensionsavtal för vice vd Thore Sahlin utan att informera styrelsen eller inhämta styrelsens godkännande.
Susanna Haby (m), vice ordförande i styrelsen för Göteborgs Energi säger till GP:
”Styrelsen har inget förtroende kvar för Anders Hedenstedt. Vid ett styrelsemöte den 14 februari beslutades att vd Anders Hedenstedt nu lämnar sitt uppdrag och går i förtida pension.”
- Men inte så mycket i förtidspension. Anders Hedenstedt är nämligen född 1947.
Och inte så mycket avsked heller. Anders Hedenstedt ska nämligen jobba kvar tills en ersättare rekryterats.
- Mycket väsen för lite ull sa gumman som rakade grisen.
Vad är detta för bullshit? Antingen så finns det väl förtroende och då kan man jobba kvar. Eller så finns det inte förtroende och då får man sluta omedelbart.
Det som egentligen har hänt är väl att Anders Hedenstedt utvecklats till en belastning i kölvattnet på den negativa uppmärksamhet som vållats av ”Göteborgsandan” i Göteborgs kommuns olika organ, bland annat Göteborgs Energi.
Men det gick ju inte an att sparka Hedenstedt för något som politiker var inblandade i. Då skulle han ju förstås kunna ta med sig många i fallet. Av samma skäl kunde man inte heller sparka honom för något verkligt allvarligt. Däremot gick det an att ”låtsassparka” Hedenstedt för något som han kunde acceptera och som de flesta nog skulle kunna sympatisera med Hedenstedt för. Dessutom under sådana former - ett soft-avskedande - som förvandlar hela expeditionen till rena bullshitavskedandet. Ett riktigt Disney-avskedande med andra ord.
Göteborgs politiker fortsätter med svenska politikers paradgren - att inte göra någonting ordentligt men att göra något som ser ut att vara någonting ordentligt. Kan verkligen Göteborgarna ha förtroende för en styrelse som agerar så? Borde de inte allihop få förtidspension, eller avsked som de tydligen kallar det, fast på riktigt?
Göteborgs kommun fortsätter att vara hemsökt av politisk-ekonomisk kriminalitet. Den sitter av allt att döma i tapeterna och ingen av myglarna står i kö för att söka sig från kommunens många välavlönade uppdrag vid köttgrytorna.
Övertorneå den 21 februari 2011
Mikael Styrman
.
söndag 20 februari 2011
De hederligaste slutar hälsa...
.
Tvångsförvaltning är ett märkligt begrepp. Det används i lite olika sammanhang. Bland annat om fastigheter.
Kackerlackor
Media har härom året, efter ett reportage av Uppdrag Granskning om Herrgårdenområdet i Malmö, handlat mycket om missförhållanden där man tycker att tvångsförvaltning hade varit rimligt att tillgripa. Där samsas invandrade hyresgäster i för små och icke ändamålsenliga lägenheter med fukt samt kackerlackor och annan ohyra. Ingen hade väl höjt på ögonbrynen om tvångsförvaltning hade tillgripits där. Inte heller hade någon störts över att hyresgästerna där hade betalat hyrorna till en tvångsförvaltare istället för till hyresvärden. Tvärtom hade väl en förkrossande majoritet tyckt att det vore alldeles riktigt.
Spekulation skyddas
Varför inte de invandrartäta områdena i Malmö tvångsförvaltats undandrar sig min bedömning. Men det ligger väl nära till hands att tänka sig, att det kan ha att göra med vad det är för intressen som ligger bakom uppdrivningen av fastighetspriserna i svaga områden, åtföljd av svårigheter att underhålla fastigheterna, för att istället kunna betala räntor och amortering på medel som utlånats till spekulation. Om det inte hade bott invandrare där kanske det hade blivit annan ordning på hyresvärden?
Moraliskt dilemma
Men om det hade varit annorlunda i Herrgården i Malmö då? Om fastigheterna hade varit välskötta, för att inte säga exemplariskt skötta. Om lägenheterna hade varit fria från ohyra, varma, torra och dragfria, utan kackerlackor. Då skulle nog inte många tyckt att det skulle vara rätt att betala någon annan än den som äger, driver och upplåter fastigheten till hyresgästerna. Alldeles säkert skulle de invandrade hyresgästerna i Herrgården upplevt det som rent tjuveri och skulle knappast medverka till något sådant.
Ändå är det precis det som försiggår i Tornedalen. Under regeringens ledning med Maud Olofsson i spetsen, med Energimarknadsinspektionens Yvonne Fredriksson och Göran Morén som regeringens torpeder, tvångsförvaltas Ekfors elnät och tvångsinlösenprocess pågår – igen.
Först desinformation
Naturligtvis slår inte en tvångsförvaltning ned som en blixt från en klar himmel. Först har naturligtvis i vanlig ordning lojala och okritiska media fått grunda med en långvarig desinformationskampanj. Lokala politiker har underlåtit att betala för vägbelysningstjänster och media har med illa dold förtjusning rapporterat om detta på ett sätt som uppenbart skulle leda till utbredda missuppfattningar om huruvida människorna i Tornedalen hade ström av och till eller kanske inte alls. Ja, i de mest extrema fallen har politikens handgångna män, i vår korrumperade svenska mediaverklighet, inte dragit sig för att till och med, både antydningsvis och i klarspråk, rapportera att människorna varit utan ström. Ändå är ju verkligheten precis tvärtom. På få ställen, om något, i vårt land är eldistributionen på landsbygden så väl skött som i nedre Tornedalen.
Nya dygdemönster
Nu när våra myndigheter, och vårt av statsministern för sin hederlighet i dagarna hyllade rättsväsende, gjort det till ett hederligt hantverk att inte betala sin elräkning har jag lagt märke till ett speciellt fenomen.
En av få fördelar med att vara verksam i en liten bygd och under lång tid är, att man vet eller ibland bara tror sig veta, mycket om sina kunder. Inte bara vet man om en hantverkare är en duktig yrkesman. Man vet om både hans far och hans farfar var det. Är man elleverantör vet man om han ska skiljas innan han själv vet det. Alla vet med vem hans fru delar säng eller vem han själv lägrar utan att hans fru vet om det. De kända tjuvarna, människor som jag sedan tidigare vet att inte besväras av att inte göra rätt för sig, de betalar till tvångsförvaltaren och inte utan förtjusning.
De hederligaste slutar hälsa
Paradoxalt nog är det de lite hederligare som slutar hälsa när de slutar betala. De har fått tillräckligt mycket fostran i hemmet för att inte vara bekväma med att nyttiggöra sig någon annans tjänster och utan att ha anledning att vara missnöjd ändå sluta betala.
Men när ”tvångsförvaltaren” fakturerar kanske en sjättedel av de verkliga kostnaderna uppstår moraliska dilemman. Å den ena sidan kan kunden genom att studera sin elmätare, vilket han regelbundet gör sedan många år, se att ”tvångsförvaltarens” debitering är helt otillräcklig. Visserligen räcker de egna inkomsterna mer än väl till att betala räkningarna men det finns ju så mycket annat roligt som man kan göra med sina pengar. Å andra sidan gör sig pappas och mammas förmaningar från barndomen påminda om att man ska göra rätt för sig och inte stjäla.
För att klara av det moraliska dilemmat måste man, likt nazisterna i 1930-talets Tyskland, först avhumanisera den som man ska stjäla av. Det gör man genom att till lika delar sprida förtal och förneka uppenbara missförhållanden. Till exempel blunda för den organiserade brottslighetens försök att stjäla det lokala elverket. Självklart måste den organiserade bankbrottsligheten i samarbete med den politiska nomenklaturan ha rätt att stjäla företag? Inte minst om de ägs av någon som man har anledning att vara avundsjuk på. Då får man ”rätt” att stjäla. Ja, det blir till och med en god gärning. Man blir en samhällsbastion. Det visar sig genom arga blickar och uteblivna hälsningar. Det är de yttre tecknen på att kunden ifråga visserligen stjäl av en men ändå inte är helt bekväm med sitt tjuveri, att kunden stölden till trots ändå brottas med skammen.
Maud gör kunderna en otjänst
Många kunder kommer genom att numera inte betala åt någon att hamna i omständigheter som blir mycket svåra att klara upp med normala inkomster. Vem har Du tänkt att ska stå för det kalaset Maud?
På det här sättet har nämligen alliansregeringen under Maud Olofssons ledning lyckats göra tre generationer Tornedalningar till tjuvar på bara några månader trots att den egna retoriken högljutt talar om en annan sorts samhälle. – Inte illa, det klarade inte ens socialisterna av på 70 år. Men Maud hon kan sköta elverk hon! Och allra bäst sköter hon kärnkraftverk – ju äldre, farligare och dyrare desto bättre!
Övertorneå den 20 februari 2011
Mikael Styrman
.
Tvångsförvaltning är ett märkligt begrepp. Det används i lite olika sammanhang. Bland annat om fastigheter.
Kackerlackor
Media har härom året, efter ett reportage av Uppdrag Granskning om Herrgårdenområdet i Malmö, handlat mycket om missförhållanden där man tycker att tvångsförvaltning hade varit rimligt att tillgripa. Där samsas invandrade hyresgäster i för små och icke ändamålsenliga lägenheter med fukt samt kackerlackor och annan ohyra. Ingen hade väl höjt på ögonbrynen om tvångsförvaltning hade tillgripits där. Inte heller hade någon störts över att hyresgästerna där hade betalat hyrorna till en tvångsförvaltare istället för till hyresvärden. Tvärtom hade väl en förkrossande majoritet tyckt att det vore alldeles riktigt.
Spekulation skyddas
Varför inte de invandrartäta områdena i Malmö tvångsförvaltats undandrar sig min bedömning. Men det ligger väl nära till hands att tänka sig, att det kan ha att göra med vad det är för intressen som ligger bakom uppdrivningen av fastighetspriserna i svaga områden, åtföljd av svårigheter att underhålla fastigheterna, för att istället kunna betala räntor och amortering på medel som utlånats till spekulation. Om det inte hade bott invandrare där kanske det hade blivit annan ordning på hyresvärden?
Moraliskt dilemma
Men om det hade varit annorlunda i Herrgården i Malmö då? Om fastigheterna hade varit välskötta, för att inte säga exemplariskt skötta. Om lägenheterna hade varit fria från ohyra, varma, torra och dragfria, utan kackerlackor. Då skulle nog inte många tyckt att det skulle vara rätt att betala någon annan än den som äger, driver och upplåter fastigheten till hyresgästerna. Alldeles säkert skulle de invandrade hyresgästerna i Herrgården upplevt det som rent tjuveri och skulle knappast medverka till något sådant.
Ändå är det precis det som försiggår i Tornedalen. Under regeringens ledning med Maud Olofsson i spetsen, med Energimarknadsinspektionens Yvonne Fredriksson och Göran Morén som regeringens torpeder, tvångsförvaltas Ekfors elnät och tvångsinlösenprocess pågår – igen.
Först desinformation
Naturligtvis slår inte en tvångsförvaltning ned som en blixt från en klar himmel. Först har naturligtvis i vanlig ordning lojala och okritiska media fått grunda med en långvarig desinformationskampanj. Lokala politiker har underlåtit att betala för vägbelysningstjänster och media har med illa dold förtjusning rapporterat om detta på ett sätt som uppenbart skulle leda till utbredda missuppfattningar om huruvida människorna i Tornedalen hade ström av och till eller kanske inte alls. Ja, i de mest extrema fallen har politikens handgångna män, i vår korrumperade svenska mediaverklighet, inte dragit sig för att till och med, både antydningsvis och i klarspråk, rapportera att människorna varit utan ström. Ändå är ju verkligheten precis tvärtom. På få ställen, om något, i vårt land är eldistributionen på landsbygden så väl skött som i nedre Tornedalen.
Nya dygdemönster
Nu när våra myndigheter, och vårt av statsministern för sin hederlighet i dagarna hyllade rättsväsende, gjort det till ett hederligt hantverk att inte betala sin elräkning har jag lagt märke till ett speciellt fenomen.
En av få fördelar med att vara verksam i en liten bygd och under lång tid är, att man vet eller ibland bara tror sig veta, mycket om sina kunder. Inte bara vet man om en hantverkare är en duktig yrkesman. Man vet om både hans far och hans farfar var det. Är man elleverantör vet man om han ska skiljas innan han själv vet det. Alla vet med vem hans fru delar säng eller vem han själv lägrar utan att hans fru vet om det. De kända tjuvarna, människor som jag sedan tidigare vet att inte besväras av att inte göra rätt för sig, de betalar till tvångsförvaltaren och inte utan förtjusning.
De hederligaste slutar hälsa
Paradoxalt nog är det de lite hederligare som slutar hälsa när de slutar betala. De har fått tillräckligt mycket fostran i hemmet för att inte vara bekväma med att nyttiggöra sig någon annans tjänster och utan att ha anledning att vara missnöjd ändå sluta betala.
Men när ”tvångsförvaltaren” fakturerar kanske en sjättedel av de verkliga kostnaderna uppstår moraliska dilemman. Å den ena sidan kan kunden genom att studera sin elmätare, vilket han regelbundet gör sedan många år, se att ”tvångsförvaltarens” debitering är helt otillräcklig. Visserligen räcker de egna inkomsterna mer än väl till att betala räkningarna men det finns ju så mycket annat roligt som man kan göra med sina pengar. Å andra sidan gör sig pappas och mammas förmaningar från barndomen påminda om att man ska göra rätt för sig och inte stjäla.
För att klara av det moraliska dilemmat måste man, likt nazisterna i 1930-talets Tyskland, först avhumanisera den som man ska stjäla av. Det gör man genom att till lika delar sprida förtal och förneka uppenbara missförhållanden. Till exempel blunda för den organiserade brottslighetens försök att stjäla det lokala elverket. Självklart måste den organiserade bankbrottsligheten i samarbete med den politiska nomenklaturan ha rätt att stjäla företag? Inte minst om de ägs av någon som man har anledning att vara avundsjuk på. Då får man ”rätt” att stjäla. Ja, det blir till och med en god gärning. Man blir en samhällsbastion. Det visar sig genom arga blickar och uteblivna hälsningar. Det är de yttre tecknen på att kunden ifråga visserligen stjäl av en men ändå inte är helt bekväm med sitt tjuveri, att kunden stölden till trots ändå brottas med skammen.
Maud gör kunderna en otjänst
Många kunder kommer genom att numera inte betala åt någon att hamna i omständigheter som blir mycket svåra att klara upp med normala inkomster. Vem har Du tänkt att ska stå för det kalaset Maud?
På det här sättet har nämligen alliansregeringen under Maud Olofssons ledning lyckats göra tre generationer Tornedalningar till tjuvar på bara några månader trots att den egna retoriken högljutt talar om en annan sorts samhälle. – Inte illa, det klarade inte ens socialisterna av på 70 år. Men Maud hon kan sköta elverk hon! Och allra bäst sköter hon kärnkraftverk – ju äldre, farligare och dyrare desto bättre!
Övertorneå den 20 februari 2011
Mikael Styrman
.
Var är Oden?
.
Nu har isen lagt sig i Bottenviken. Den har lagt sig i Bottenhavet. Och den är på väg att lägga sig i Östersjön.
Sjöfarten står stilla - fastfrusen i isen till dryga merkostnader - trots att vi har ett system genom vilket vi pungslagit svenska skattebetalare för att finansiera ett offentligt isbrytarväsende för att hålla sjöfarten igång.
Sjöfartsverket tycker, enligt Radio Norrbotten (naturligtvis), att svensk vintersjöfart klarar sig bra utan Oden. Men sjöfarten står stilla långa tider i igenfrusna farleder och väntar på isbrytarassistans.
Isbrytarna borde arbeta vintertid med att hålla våra farleder öppna. Sommartid vilar de sig i form vid malmhamnen i Luleå. Under sommarhalvåret skulle man möjligen kunna hyra ut dem. Då fick staten lite inkomster och personalen slapp ha tråkigt. Men icke. Staten hyr istället ut dem när vintern kommer men inte till isbrytning i våra farleder utan till expeditioner till Antarktis.
Då undrar vän av ordning på vilka bevekelsegrunder man hyrt ut dem och varför det går före deras huvudsyssla? Om man hyr ut dem bör det naturligtvis inte inkräkta på deras huvudverksamhet och det bör ju alltid ske med reservation för att den svenska isbrytningen ska gå i främsta rummet.
Om så inte skett blir man fundersam? Jag tycker att det luktar lång väg att någon/några fått sig en ordentlig underbordssmörjning.
Är vi numera i en rent Afrikansk situation? Har numera vilken politiker eller tjänsteman som helst rätt att hyra ut statlig utrustning och stoppa en betydande del av ersättningen i egna fickor? Gömmande sig bakom det alltid fungerande inkompetensargumentet? Vad ska man i så fall göra för att få isbrytning? Måste man muta bättre än den som hyrt isbrytaren? Det kan ju vara svårt om den går i oljeprospektering nu? Om man måste muta enskilda tjänstemän och/eller politiker - är inte isbrytarväsendet privatiserat då? Det måste i så fall vara en bra verksamhet ifall staten tar alla kostnader och uthyraren tar alla eller åtminstone en stor del av inkomsterna.
Vem är det som är pappa - eller mamma - till den nuvarande uthyrningen?
Och vilken statlig verksamhet blir nästa att hyras ut i en stat i moras, allt mer påminnande om Sovjetunionen anno 1988? Polishelikoptrarna? Snöplogarna på Arlanda?
Övertorneå den 20 februari 2011
Mikael Styrman
.
Nu har isen lagt sig i Bottenviken. Den har lagt sig i Bottenhavet. Och den är på väg att lägga sig i Östersjön.
Sjöfarten står stilla - fastfrusen i isen till dryga merkostnader - trots att vi har ett system genom vilket vi pungslagit svenska skattebetalare för att finansiera ett offentligt isbrytarväsende för att hålla sjöfarten igång.
Sjöfartsverket tycker, enligt Radio Norrbotten (naturligtvis), att svensk vintersjöfart klarar sig bra utan Oden. Men sjöfarten står stilla långa tider i igenfrusna farleder och väntar på isbrytarassistans.
Isbrytarna borde arbeta vintertid med att hålla våra farleder öppna. Sommartid vilar de sig i form vid malmhamnen i Luleå. Under sommarhalvåret skulle man möjligen kunna hyra ut dem. Då fick staten lite inkomster och personalen slapp ha tråkigt. Men icke. Staten hyr istället ut dem när vintern kommer men inte till isbrytning i våra farleder utan till expeditioner till Antarktis.
Då undrar vän av ordning på vilka bevekelsegrunder man hyrt ut dem och varför det går före deras huvudsyssla? Om man hyr ut dem bör det naturligtvis inte inkräkta på deras huvudverksamhet och det bör ju alltid ske med reservation för att den svenska isbrytningen ska gå i främsta rummet.
Om så inte skett blir man fundersam? Jag tycker att det luktar lång väg att någon/några fått sig en ordentlig underbordssmörjning.
Är vi numera i en rent Afrikansk situation? Har numera vilken politiker eller tjänsteman som helst rätt att hyra ut statlig utrustning och stoppa en betydande del av ersättningen i egna fickor? Gömmande sig bakom det alltid fungerande inkompetensargumentet? Vad ska man i så fall göra för att få isbrytning? Måste man muta bättre än den som hyrt isbrytaren? Det kan ju vara svårt om den går i oljeprospektering nu? Om man måste muta enskilda tjänstemän och/eller politiker - är inte isbrytarväsendet privatiserat då? Det måste i så fall vara en bra verksamhet ifall staten tar alla kostnader och uthyraren tar alla eller åtminstone en stor del av inkomsterna.
Vem är det som är pappa - eller mamma - till den nuvarande uthyrningen?
Och vilken statlig verksamhet blir nästa att hyras ut i en stat i moras, allt mer påminnande om Sovjetunionen anno 1988? Polishelikoptrarna? Snöplogarna på Arlanda?
Övertorneå den 20 februari 2011
Mikael Styrman
.
tisdag 1 februari 2011
Trixande och Fifflande inget konsumentintresse.
.
Den anonyma kommentar som inspirerade mig att skriva bloggen ”Och vad är det som har blivit bättre av Era pajaserier?” har inspirerat även denna blogg.
Kommentaren är måhända skriven av en högt uppsatt person som spelat dubbelspel i Ekforsärendet och nu känner att det börjar bränna under fötterna. Kanske indikerar försöken att göra det här till en höger-vänster-delande fråga att personen inte helt saknar manipulativa talanger.
Det bör inte vara i alliansregeringens intresse att hålla liv i sosseriets ickefungerande pseudoelmarknad som skapat fantasipriser för el. Den har dessutom samverkat med att politikerna strypt möjligheterna att tillföra produktionsresurser vilket skapat en prisdrivande brist. Härvid lag har politikerna och byråkratin varit solidariska med storkraftindustrin istället för med folket. Det är ingen höger-vänster-delande fråga. Däremot är det en fråga som man med lätthet kan förlora nästa val på.
När vidden av tokerierna i Tyskland uppenbaras ligger det nära till hands att någon kommer att få bära hundhuvudet för dem.
I dagsläget är Sveriges ekonomi skenbart god. USA och Europa har med lite olika framgång köpt bort lågkonjunkturen genom att trycka pengar i allt snabbare takt. Sverige är extremt utrikeshandelsberoende. Det är inte långsökt att tänka sig, att när, i den nära framtiden, förtroendet slutligen försvinner för de skenande sedeltryckerierna i USA och Europa kan Sverige komma att gå från bäst i klassen till sämst i klassen.
Att då även måsta ta itu med dagens försyndelser på elmarknaden i allmänhet och i Vattenfall i synnerhet är förstås inget önskescenario.
Ett tag till kan man vilseleda elkonsumenterna genom att sysselsätta dem med att fiffla och trixa med olika tariffmodeller som går ut på att försöka minimera sitt betalningsansvar och försöka pådyvla sina medmänniskor en större del av de gemensamma kostnaderna. Tanken är förstås att så länge man kan sysselsätta elkunderna med att försöka lura varandra har de inte tid att identifiera ”Mubarak”.
Eltariffer ska inte bestå av olika modeller som man kan fiffla och trixa med. De ska istället vara enkla och schabloniserade så att de är lätta att genomskåda och förstå och som gör att var och en betalar sin del av elförsörjningssystemet. ”Mubaraks” uppgift är att se till att inte ledande politiker och tjänstemän tar mutor för att sabotera elbranschen så att konsumenterna betalar 1,50 kr för något som kostar 0,15 kr att producera.
Övertorneå den 1 februari 2011
Mikael Styrman
.
Den anonyma kommentar som inspirerade mig att skriva bloggen ”Och vad är det som har blivit bättre av Era pajaserier?” har inspirerat även denna blogg.
Kommentaren är måhända skriven av en högt uppsatt person som spelat dubbelspel i Ekforsärendet och nu känner att det börjar bränna under fötterna. Kanske indikerar försöken att göra det här till en höger-vänster-delande fråga att personen inte helt saknar manipulativa talanger.
Det bör inte vara i alliansregeringens intresse att hålla liv i sosseriets ickefungerande pseudoelmarknad som skapat fantasipriser för el. Den har dessutom samverkat med att politikerna strypt möjligheterna att tillföra produktionsresurser vilket skapat en prisdrivande brist. Härvid lag har politikerna och byråkratin varit solidariska med storkraftindustrin istället för med folket. Det är ingen höger-vänster-delande fråga. Däremot är det en fråga som man med lätthet kan förlora nästa val på.
När vidden av tokerierna i Tyskland uppenbaras ligger det nära till hands att någon kommer att få bära hundhuvudet för dem.
I dagsläget är Sveriges ekonomi skenbart god. USA och Europa har med lite olika framgång köpt bort lågkonjunkturen genom att trycka pengar i allt snabbare takt. Sverige är extremt utrikeshandelsberoende. Det är inte långsökt att tänka sig, att när, i den nära framtiden, förtroendet slutligen försvinner för de skenande sedeltryckerierna i USA och Europa kan Sverige komma att gå från bäst i klassen till sämst i klassen.
Att då även måsta ta itu med dagens försyndelser på elmarknaden i allmänhet och i Vattenfall i synnerhet är förstås inget önskescenario.
Ett tag till kan man vilseleda elkonsumenterna genom att sysselsätta dem med att fiffla och trixa med olika tariffmodeller som går ut på att försöka minimera sitt betalningsansvar och försöka pådyvla sina medmänniskor en större del av de gemensamma kostnaderna. Tanken är förstås att så länge man kan sysselsätta elkunderna med att försöka lura varandra har de inte tid att identifiera ”Mubarak”.
Eltariffer ska inte bestå av olika modeller som man kan fiffla och trixa med. De ska istället vara enkla och schabloniserade så att de är lätta att genomskåda och förstå och som gör att var och en betalar sin del av elförsörjningssystemet. ”Mubaraks” uppgift är att se till att inte ledande politiker och tjänstemän tar mutor för att sabotera elbranschen så att konsumenterna betalar 1,50 kr för något som kostar 0,15 kr att producera.
Övertorneå den 1 februari 2011
Mikael Styrman
.
Och vad är det som har blivit bättre av Era pajaserier?
.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Gullesjö och Rejlers framfart i Ekfors-bolagen”.)
Det stämmer att vi ligger i bakkant beträffande installation av fjärravlästa mätare.
Det beror på att de egentligen inte är något konsumentintresse.
Hela grejen har tillkommit därför att de stora - främst Vattenfall - inte dög till att tillhandahålla ett smidigt och lyhört preliminärdebiteringssystem. Istället bar de sig åt som om preliminärdebiteringssystemet var ett redskap till att hunsa och förnedra kunderna med. Hos de mindre elverken däremot var aldrig preliminärdebitering något problem.
Den här cirkusen, eller terapin, som Du beskriver, är ju bara till för att sysselsätta kunderna med nonsens för att de inte ska upptäcka att de tre stora, politikerna och byråkratin stjäl deras pengar. Under tiden som de här tjuvaktiga oduglingarna har ägnat sig åt ”elmarknaden” som det moderna kodordet är, har elräkningarna förändrats från tre (3) rader till en mindre och helt obegriplig pocketroman i omfattning och priset har ökat från ungefär 15 öre/kWh till ungefär
1 krona och 50 öre/kWh!
När det gäller mätarna gjorde vi bedömningen, att om man har för bråttom att byta kommer man att tvingas byta flera gånger, eftersom byråkratin kommer att ”skruva” kraven. Och precis så har det blivit. De som bytte först - i överdriven Bror Duktig-nit - tvingas nu byta igen.
Men våra mätare skulle ändå ha varit bytta nu om det inte hade varit så omfattande Stasi-verksamhet riktad mot vårt företag. Ekfors motsvarar en tredjedels promille av landets energiförsörjning. Det är säkert ett större problem att många grodor som är kunder hos stora elverk nu plaskar omkring i det varma vattnet utan att varken kunna byta ockerleverantör via internet eller se vad de förbrukade i huset förra timman. Är det risk för att de kommer att upptäcka att Ni håller på att koka dem om de inte sysselsätts med meningslöst trams?
Även om det säkert finns många i landet och i branschen som inte begriper vad Ni håller på med behöver Du ju för den skull inte tro att ingen förstår vad Ni håller på med.
Vi ska importera fler Tunisier och Egyptier till landet. Tillsammans ska vi dricka upp ert vin, hänga upp er i era slipsar och skita i halsen på er. Sen får Ni på sin höjd bli gatusopare så att Ni får lära er att jobba samhällsnyttigt, istället för egennyttigt - och med jobb som Ni kan förväntas klara av. :-)
Och vad är det som har blivit bättre på grund av alla era pajaserier?
Övertorneå den 1 februari 2011
Mikael Styrman
.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Gullesjö och Rejlers framfart i Ekfors-bolagen”.)
Det stämmer att vi ligger i bakkant beträffande installation av fjärravlästa mätare.
Det beror på att de egentligen inte är något konsumentintresse.
Hela grejen har tillkommit därför att de stora - främst Vattenfall - inte dög till att tillhandahålla ett smidigt och lyhört preliminärdebiteringssystem. Istället bar de sig åt som om preliminärdebiteringssystemet var ett redskap till att hunsa och förnedra kunderna med. Hos de mindre elverken däremot var aldrig preliminärdebitering något problem.
Den här cirkusen, eller terapin, som Du beskriver, är ju bara till för att sysselsätta kunderna med nonsens för att de inte ska upptäcka att de tre stora, politikerna och byråkratin stjäl deras pengar. Under tiden som de här tjuvaktiga oduglingarna har ägnat sig åt ”elmarknaden” som det moderna kodordet är, har elräkningarna förändrats från tre (3) rader till en mindre och helt obegriplig pocketroman i omfattning och priset har ökat från ungefär 15 öre/kWh till ungefär
1 krona och 50 öre/kWh!
När det gäller mätarna gjorde vi bedömningen, att om man har för bråttom att byta kommer man att tvingas byta flera gånger, eftersom byråkratin kommer att ”skruva” kraven. Och precis så har det blivit. De som bytte först - i överdriven Bror Duktig-nit - tvingas nu byta igen.
Men våra mätare skulle ändå ha varit bytta nu om det inte hade varit så omfattande Stasi-verksamhet riktad mot vårt företag. Ekfors motsvarar en tredjedels promille av landets energiförsörjning. Det är säkert ett större problem att många grodor som är kunder hos stora elverk nu plaskar omkring i det varma vattnet utan att varken kunna byta ockerleverantör via internet eller se vad de förbrukade i huset förra timman. Är det risk för att de kommer att upptäcka att Ni håller på att koka dem om de inte sysselsätts med meningslöst trams?
Även om det säkert finns många i landet och i branschen som inte begriper vad Ni håller på med behöver Du ju för den skull inte tro att ingen förstår vad Ni håller på med.
Vi ska importera fler Tunisier och Egyptier till landet. Tillsammans ska vi dricka upp ert vin, hänga upp er i era slipsar och skita i halsen på er. Sen får Ni på sin höjd bli gatusopare så att Ni får lära er att jobba samhällsnyttigt, istället för egennyttigt - och med jobb som Ni kan förväntas klara av. :-)
Och vad är det som har blivit bättre på grund av alla era pajaserier?
Övertorneå den 1 februari 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)