.
Man kan med fog undra vad Ukrainare, åtminstone Öst-Ukrainare, och Ryssar är för konstiga människor som motsätter sig den amerikanska infiltrationen av Ukraina. Varför vill inte de hälsa en framtid med amerikanska drönare surrande högt över sina huvuden? Här har de världens chans att skyddas av skickliga och omdömesgilla drönarchaufförer, med fjärrkontroll, i den amerikanska mellanvästern. Inget ont kan väl längre hända Ukrainarna när drönarna med närmast kirurgisk precision, som en blixt från en klar himmel, kan eliminera alla som från tusentals meters höjd kan misstänkas vara terrorister eller religiöst oliktänkande. Visserligen bara misstänkta, inte rannsakade, inte funna skyldiga i domstol, men i så hög grad misstänkta att det nästan är sant att de är skyldiga, för att använda sig av Tage Danielsson-argumentation. Och ändå vill de inte.
Vi får verkligen hoppas, att Europas rakryggade och omdömesgilla politiker gör en insats, för att tvinga även Ukrainas befolkning att begåvas med drönarnas välsignelse, och den renhet som följer av att så småningom få börja bygga upp sitt land från grunden, efter samma fullständiga ödeläggelse som drabbat andra länder som fått amerikanarnas hjälp att komma till rätta med sina problem. Självklart vet Carl Bildt och hans amerikanska uppdragsgivare bättre än bakåtsträvande Ukrainare och Ryssar vad som är bra för dem.
Carl Bildt har ett tungt lass att dra för att få igång Östeuropas ödeläggelse. Kanske bör den Svensk-Amerikanska delegationen förstärkas? Varför inte skicka Maud Olofsson och Ola Alterå? Då kan det börja hända grejor. Då kan snart avstängning av den ryska gasen, som nu framställs som ett hot, istället komma att betraktas som en förbättring av situationen. Och för sjutton, medan vi ändå håller på och förstärker: Skicka Pernilla Reinfeldt också så att hon kan lära Ukrainarna att för miljarder bygga sjukhus utan vårdplatser, på vilka sjukvårdsbyråkraterna kommer att vara strängt upptagna med att bara administrera sig själva. En sådan extremt vältrimmad och dugande delegation är förstås inte komplett utan att man även skickar maffians man, Anders Sundström. Ingen kan väl som han lära Ukrainarna att vara utan pengar? Åker han finns det snart nästan inget bankkontor i Ukraina som hanterar kontanter. Alla kontoren kommer att ha minst 50 personer i tålmodig och luttrad kö, ett tjugotal ”finansieringskonsulter” men bara ett par som tar emot kunder. I ett hörn står automaten med vars hjälp man kan sätta in kontanter på sitt konto, med en handskriven lapp på, som omtalar att den är trasig. Anders tar säkert med sig sin adept, Peter Roslund, från Piteå så att även Ukrainarna kan börja låsa in och överge åldringarna på ålderdomshemmen nattetid, apropå hovnarren Ronny Erikssons träffsäkra ”Faster Aina”.
Södertälje måndagen den 28 april 2014
Mikael Styrman
.
måndag 28 april 2014
fredag 25 april 2014
De manipulerade opinionsundersökningarnas land
.
Sverige styrs återkommande på ungefär samma sätt. Först planteras lämpliga artiklar hos den i allt väsentligt underdåniga pressen. De återberättar maktens sagor oavsett vad de handlar om, vem som ursprungligen skrivit dem eller för vilket syfte. Som nu exempelvis när vapenmaffian kokat ihop en lovande konflikt i Ukraina, på gränsen till Ryssland.
När man sedan skrämt upp svenskarna lagom mycket, och länge, kommer de fantastiska lösningarna - svaren på alla frågor. Vi ska visserligen höja skatterna för att bekosta vård, skola och omsorg. Men trots att vården bommar igen vårdplatser på löpande band för att det är brist på gratisarbetande sjuksköterskor, omsorgen representerad av Anders Sundström och Peter Roslunds Piteå låser in och överger åldringarna på nätterna och skolorna har övergått till att utbilda analfabeter som inte kan räkna, så ska pengarna nu användas till U-båtar och kryssningsrobotar på JAS-planen. Och det är inte första april. Kalle Anka har inte tagit makten i Sverige. Ändå finns det politiker som torgför att Sverige ska följa Karl XII, Napoleon och Hitlers exempel och rusta sig för anfallskrig mot Moskva.
Och när man grundat ett tag med skrämselpropaganda om de amerikanska psykopaternas försök att etablera en amerikansk lydstat i Ukraina, vid Ryska gränsen, då tas de manipulerade opinionsundersökningarna till heders - som vanligt. Svensken vill nämligen inte sticka ut. Han vill vara som alla andra. Skriver man om rysshot ett tag och sedan publicerar en i vanlig ordning manipulerad opinionsundersökning, så visst accepterar svensken att pengarna används till militära leksaker - om han kan fås att tro att övriga svenskar vill det.
Det är traditionell svensk maktutövning. Nyckeln är kontrollen över media.
Södertälje fredagen den 25 april 2014
Mikael Styrman
.
Sverige styrs återkommande på ungefär samma sätt. Först planteras lämpliga artiklar hos den i allt väsentligt underdåniga pressen. De återberättar maktens sagor oavsett vad de handlar om, vem som ursprungligen skrivit dem eller för vilket syfte. Som nu exempelvis när vapenmaffian kokat ihop en lovande konflikt i Ukraina, på gränsen till Ryssland.
När man sedan skrämt upp svenskarna lagom mycket, och länge, kommer de fantastiska lösningarna - svaren på alla frågor. Vi ska visserligen höja skatterna för att bekosta vård, skola och omsorg. Men trots att vården bommar igen vårdplatser på löpande band för att det är brist på gratisarbetande sjuksköterskor, omsorgen representerad av Anders Sundström och Peter Roslunds Piteå låser in och överger åldringarna på nätterna och skolorna har övergått till att utbilda analfabeter som inte kan räkna, så ska pengarna nu användas till U-båtar och kryssningsrobotar på JAS-planen. Och det är inte första april. Kalle Anka har inte tagit makten i Sverige. Ändå finns det politiker som torgför att Sverige ska följa Karl XII, Napoleon och Hitlers exempel och rusta sig för anfallskrig mot Moskva.
Och när man grundat ett tag med skrämselpropaganda om de amerikanska psykopaternas försök att etablera en amerikansk lydstat i Ukraina, vid Ryska gränsen, då tas de manipulerade opinionsundersökningarna till heders - som vanligt. Svensken vill nämligen inte sticka ut. Han vill vara som alla andra. Skriver man om rysshot ett tag och sedan publicerar en i vanlig ordning manipulerad opinionsundersökning, så visst accepterar svensken att pengarna används till militära leksaker - om han kan fås att tro att övriga svenskar vill det.
Det är traditionell svensk maktutövning. Nyckeln är kontrollen över media.
Södertälje fredagen den 25 april 2014
Mikael Styrman
.
Maffians boendeoffer INFÖR Stora Enso-stämman
.
Kanske såg Du det? Inslaget för ca två veckor sedan i TV-nyheterna, i vilket en ung mellanchef vid Stora Enso, en adept i karriären, hade fått i uppdrag att ”ta kulan” som var på väg mot maffiapotentaterna i styrelsen.
Den stora frågan var, inför Stora Ensos stämma, och är alltjämt, mångmiljardsvindlerierna mot de många aktiespararna, privata såväl som institutionella.
I likhet med durkdrivna maktspelare i de högre offentliga makthierarkierna jobbar erfarna svindlare, som de i Stora Enso, på det sättet att stora besvärliga frågor döljs bakom en mer obetydlig fråga, som plötsligt blir väldigt viktig.
Vid inslaget som jag syftar på handlade det om att Stora Enso utnyttjar barnarbetare och plundrar fattigt folk i tredje världen. Det är faktiskt ingen stor fråga - för Stora Enso. Så gör de hela tiden. Här också. Man behöver inte gå halva jordklotet runt för att hitta människor som Stora Enso utnyttjar. Därför är det ingen stora fråga. Det är business as usual. Och på Stora Enso-språk är det bättre att ”rödingarna” sysselsätter sig med det än med något riktigt allvarligt - som mångmiljardsvindlerierna exempelvis.
Därför skickade man fram sin förväntansfulla mellanchef i karriären för att i TV-nyheterna avleda elden. Som moderaterna skickar fram Tobias Billström med någon mindre groda som blir väldigt viktig när Carl Bildt har fastnat i syltburken. Men Billström förstår sin plats och sin uppgift. Efter några hundår i maffian, där man ibland får täcka upp för bossarna, kommer skördetid. Den tid då man själv, som mer erfaren maffiaboss, högre upp i karriären, kommer undan och någon underhuggare får ta smällen.
Mellanchefen i Stora Enso visste vad som väntade. Hans uppgift var att ljuga som ett litet barn och bli ertappad. Alla blir, och blev, nöjda. Mellanchefens karriär fortsätter. Svindlarna i Stora Enso kommer undan och journalisten blir nöjd. Han får ju sitt ”avslöjande” som förhoppningsvis få förstår att var upplagt i förväg. Media i allmänhet slickar i sig att man fungerat som tredje statsmakt, trots att det man egentligen gjorde var att springa maffians ärenden.
Den lite lustiga konsekvensen är att det är mediaägare, redaktörer och journalister som är de riktiga skurkarna. De som inte gör sitt jobb och därmed låter maffian komma undan genom att bedra folket.
Södertälje fredagen den 25 april 2014
Mikael Styrman
.
Kanske såg Du det? Inslaget för ca två veckor sedan i TV-nyheterna, i vilket en ung mellanchef vid Stora Enso, en adept i karriären, hade fått i uppdrag att ”ta kulan” som var på väg mot maffiapotentaterna i styrelsen.
Den stora frågan var, inför Stora Ensos stämma, och är alltjämt, mångmiljardsvindlerierna mot de många aktiespararna, privata såväl som institutionella.
I likhet med durkdrivna maktspelare i de högre offentliga makthierarkierna jobbar erfarna svindlare, som de i Stora Enso, på det sättet att stora besvärliga frågor döljs bakom en mer obetydlig fråga, som plötsligt blir väldigt viktig.
Vid inslaget som jag syftar på handlade det om att Stora Enso utnyttjar barnarbetare och plundrar fattigt folk i tredje världen. Det är faktiskt ingen stor fråga - för Stora Enso. Så gör de hela tiden. Här också. Man behöver inte gå halva jordklotet runt för att hitta människor som Stora Enso utnyttjar. Därför är det ingen stora fråga. Det är business as usual. Och på Stora Enso-språk är det bättre att ”rödingarna” sysselsätter sig med det än med något riktigt allvarligt - som mångmiljardsvindlerierna exempelvis.
Därför skickade man fram sin förväntansfulla mellanchef i karriären för att i TV-nyheterna avleda elden. Som moderaterna skickar fram Tobias Billström med någon mindre groda som blir väldigt viktig när Carl Bildt har fastnat i syltburken. Men Billström förstår sin plats och sin uppgift. Efter några hundår i maffian, där man ibland får täcka upp för bossarna, kommer skördetid. Den tid då man själv, som mer erfaren maffiaboss, högre upp i karriären, kommer undan och någon underhuggare får ta smällen.
Mellanchefen i Stora Enso visste vad som väntade. Hans uppgift var att ljuga som ett litet barn och bli ertappad. Alla blir, och blev, nöjda. Mellanchefens karriär fortsätter. Svindlarna i Stora Enso kommer undan och journalisten blir nöjd. Han får ju sitt ”avslöjande” som förhoppningsvis få förstår att var upplagt i förväg. Media i allmänhet slickar i sig att man fungerat som tredje statsmakt, trots att det man egentligen gjorde var att springa maffians ärenden.
Den lite lustiga konsekvensen är att det är mediaägare, redaktörer och journalister som är de riktiga skurkarna. De som inte gör sitt jobb och därmed låter maffian komma undan genom att bedra folket.
Södertälje fredagen den 25 april 2014
Mikael Styrman
.
tisdag 22 april 2014
Stora Enso, Folksam och maffian
.
Aktiespararna har, med rätta, väckt ett förslag om att begära en oberoende granskning av svindlerierna, och de försvunna femtio miljarderna, i Stora Enso på dess bolagsstämma. Tyvärr har förslaget mycket små möjligheter att gå igenom. Därtill är banden mellan stora institutionella ägare och maffian allt för starka.
Detta har vi kunnat se många gånger nu. Man kan säga att alla kan se det som inte aktivt väljer att blunda. Exempelvis Folksam skickar gärna fram sitt kuttersmycke i ägarstyrningsfrågor, Camilla Lundberg-Markow. Hon sätter upp en bra show för spararna och gör käcka och handlingskraftiga uttalanden vilka gör sig bra i maffiakontrollerade media. Men sedan, bakom ryggen på spararna, är det Anders Sundström och den övriga maffian som bestämmer och de institutionella ägarna viker ned sig. Som i Lundin Oil när deras skumrask-affärer i Östafrika, som bland annat Anders Sundströms politiska ”motståndare” Carl Bildt var inblandad i, skulle utredas av en särskild granskningsman. Då röstade stämman igenom särskild granskning men man valde att låtsas som om man inte begrep aktiebolagslagens röstningsregler och misstolkade avsiktligt röstningen till att ha utfallit som om stämman inte hade beslutat att tillsätta särskild granskningsman. Men alla som granskar bolagsärenden vet att tillsättande av särskild granskningsman inte sker genom majoritetsbeslut utan med stöd av aktiebolagslagens regler om minoritetsskydd. Den samlade ”granskande tredje statsmakten” stack ändå svansen mellan benen - som de brukar när maffian är inblandad.
Om banden mellan sossarnas Sundström och Folksam å ena sidan och Lundin och Carl Bildt å andra sidan är så starka, måste en nykter analys av förutsättningarna rimligen komma fram till att det inte finns stora möjligheter till att de institutionella ägarna ska rösta igenom en granskning av maffians svindlerier i Stora Enso på stämman imorgon.
Södertälje tisdagen den 22 april 2014
Mikael Styrman
.
Aktiespararna har, med rätta, väckt ett förslag om att begära en oberoende granskning av svindlerierna, och de försvunna femtio miljarderna, i Stora Enso på dess bolagsstämma. Tyvärr har förslaget mycket små möjligheter att gå igenom. Därtill är banden mellan stora institutionella ägare och maffian allt för starka.
Detta har vi kunnat se många gånger nu. Man kan säga att alla kan se det som inte aktivt väljer att blunda. Exempelvis Folksam skickar gärna fram sitt kuttersmycke i ägarstyrningsfrågor, Camilla Lundberg-Markow. Hon sätter upp en bra show för spararna och gör käcka och handlingskraftiga uttalanden vilka gör sig bra i maffiakontrollerade media. Men sedan, bakom ryggen på spararna, är det Anders Sundström och den övriga maffian som bestämmer och de institutionella ägarna viker ned sig. Som i Lundin Oil när deras skumrask-affärer i Östafrika, som bland annat Anders Sundströms politiska ”motståndare” Carl Bildt var inblandad i, skulle utredas av en särskild granskningsman. Då röstade stämman igenom särskild granskning men man valde att låtsas som om man inte begrep aktiebolagslagens röstningsregler och misstolkade avsiktligt röstningen till att ha utfallit som om stämman inte hade beslutat att tillsätta särskild granskningsman. Men alla som granskar bolagsärenden vet att tillsättande av särskild granskningsman inte sker genom majoritetsbeslut utan med stöd av aktiebolagslagens regler om minoritetsskydd. Den samlade ”granskande tredje statsmakten” stack ändå svansen mellan benen - som de brukar när maffian är inblandad.
Om banden mellan sossarnas Sundström och Folksam å ena sidan och Lundin och Carl Bildt å andra sidan är så starka, måste en nykter analys av förutsättningarna rimligen komma fram till att det inte finns stora möjligheter till att de institutionella ägarna ska rösta igenom en granskning av maffians svindlerier i Stora Enso på stämman imorgon.
Södertälje tisdagen den 22 april 2014
Mikael Styrman
.
måndag 21 april 2014
En till statlig maffiaräd
.
Det är lockande att falla för frestelsen att påstå att maffians stöld av Ekfors-bolagen, med hjälp av ”rättsväsendet” var och är en förövning inför den nya stöld som nu utspelar sig. Den av Thyssen-Krupp Marine Systems, TKMS AB, eller Kockums som det alltjämt gemenligen omnämns, med ca 1.000 anställda. Det senare har man sålt och stulit tillbaka. Det föregående hade man aldrig ägt.
Men så är det förstås inte. Ekfors var nog bara ett fall i raden i vilken TKMS är det senaste. Inte det sista, men det senaste.
Det här är förstås jämförbart med hunduppfostran. En hund med svag husse söker efter gränser och blir djupt olycklig och oregerlig om den inte finner några. Svenska folket är en sådan svag husse för riksdag och regering såväl som för rättsväsende och maffia, i den mån de två senaste bör omnämnas som två olika och inte en och samma organisation.
Det kommer därför inte att bli bättre av sig självt. Istället kommer det att bli allt värre. Ända tills maffian slutligen plundrar fel person eller fel organisation eller slutligen stjäl så mycket att samhälle och näringsliv upphör att fungera.
I fallet TKMS är det särskilt intressant att just SAAB är den part som maffian satt att stjäla TKMS. SAAB har i lag med diverse korrumperade politiker, ingen nämnd och ingen glömd, nyligt desperat lobbat för det hopplösa företaget att lura på svenska skattebetalarna fler JAS-plan som man inte behöver och inte har råd med.
Och nu ska den NATO-hopkokade Ukraina-konflikten användas för att, med den maffiatrogna pressens hjälp, istället slussa U-båtsmiljarder till SAAB. Vilket exempellöst trams! Som om Sverige behöver fler U-båtar oavsett vilken köckenmödding psykopaterna får till i Ukraina. Det kan nog istället vara tid att Fredrik Reinfeldt kallar hem hela världens U-båtsexpert, Carl Bildt, från Ukraina nu. Inte bara han själv utan hela Sverige görs löjligt av hans maffiauppdrag i Ukraina.
Men vadan denna hetsjakt på skattebetalarnas pengar från SAAB:s sida? Är det den Europeiska verkligheten som gör sig påmind hos den Svenska maffian? Länge kunde man sälja vad som helst till det pris man önskade. Ett sönderbombat Europa hade inte mycket att välja på. Numera, med en återuppbyggd Europeisk industri, med ett industrialiserat Asien och ett till stora delar industrialiserat Sydamerika är situationen förstås inte lika gynnsam. Den traditionella kartellverksamheten försvåras dessutom med fler aktörer. Håller våra gamla fina maffiaföretag på att förvandlas till svarta hål som suger in och förstör alla pengar som kommer i närheten? Eller är det den gamla sjukan att mycket vill ha mer som gör sig påmind?
Dödens Väntrum måndagen den 21 april 2014
Mikael Styrman
.
Det är lockande att falla för frestelsen att påstå att maffians stöld av Ekfors-bolagen, med hjälp av ”rättsväsendet” var och är en förövning inför den nya stöld som nu utspelar sig. Den av Thyssen-Krupp Marine Systems, TKMS AB, eller Kockums som det alltjämt gemenligen omnämns, med ca 1.000 anställda. Det senare har man sålt och stulit tillbaka. Det föregående hade man aldrig ägt.
Men så är det förstås inte. Ekfors var nog bara ett fall i raden i vilken TKMS är det senaste. Inte det sista, men det senaste.
Det här är förstås jämförbart med hunduppfostran. En hund med svag husse söker efter gränser och blir djupt olycklig och oregerlig om den inte finner några. Svenska folket är en sådan svag husse för riksdag och regering såväl som för rättsväsende och maffia, i den mån de två senaste bör omnämnas som två olika och inte en och samma organisation.
Det kommer därför inte att bli bättre av sig självt. Istället kommer det att bli allt värre. Ända tills maffian slutligen plundrar fel person eller fel organisation eller slutligen stjäl så mycket att samhälle och näringsliv upphör att fungera.
I fallet TKMS är det särskilt intressant att just SAAB är den part som maffian satt att stjäla TKMS. SAAB har i lag med diverse korrumperade politiker, ingen nämnd och ingen glömd, nyligt desperat lobbat för det hopplösa företaget att lura på svenska skattebetalarna fler JAS-plan som man inte behöver och inte har råd med.
Och nu ska den NATO-hopkokade Ukraina-konflikten användas för att, med den maffiatrogna pressens hjälp, istället slussa U-båtsmiljarder till SAAB. Vilket exempellöst trams! Som om Sverige behöver fler U-båtar oavsett vilken köckenmödding psykopaterna får till i Ukraina. Det kan nog istället vara tid att Fredrik Reinfeldt kallar hem hela världens U-båtsexpert, Carl Bildt, från Ukraina nu. Inte bara han själv utan hela Sverige görs löjligt av hans maffiauppdrag i Ukraina.
Men vadan denna hetsjakt på skattebetalarnas pengar från SAAB:s sida? Är det den Europeiska verkligheten som gör sig påmind hos den Svenska maffian? Länge kunde man sälja vad som helst till det pris man önskade. Ett sönderbombat Europa hade inte mycket att välja på. Numera, med en återuppbyggd Europeisk industri, med ett industrialiserat Asien och ett till stora delar industrialiserat Sydamerika är situationen förstås inte lika gynnsam. Den traditionella kartellverksamheten försvåras dessutom med fler aktörer. Håller våra gamla fina maffiaföretag på att förvandlas till svarta hål som suger in och förstör alla pengar som kommer i närheten? Eller är det den gamla sjukan att mycket vill ha mer som gör sig påmind?
Dödens Väntrum måndagen den 21 april 2014
Mikael Styrman
.
onsdag 16 april 2014
Mördarmaskineriet tuffar på i österled
.
När Sovjetunionen kollapsade efter att dess nomenklatura slutade att vara lojala med systemet, för att istället övergå till att plundra detsamma, ledde det till stora förändringar för många. Närmast en parentes i sammanhanget är att Sovjetunionens sammanbrott även förebådade den svenska soft-diktaturens sammanbrott något decennium senare. Orsaken till sammanbrottet i Sverige är märkligt nog ungefär densamma som i Sovjet. Att nomenklaturan fortsatt att plundra folket, men numera tydligare för egen vinnings skull och utan att vara lojala med systemet.
Men Sovjetunionens sammanbrott ledde inte till att NATO lades ned, trots att dess fiende upphört att existera. Det kunde nog många förstå att det inte förebådade något gott att NATO-byråkratin hade börjat leva sig eget liv. Och mycket riktigt har NATO, med en kärna av amerikanska armégrupperingar och krigsindustri, lojalt stödda av de av Västeuropas politiker som är mer uttalat psykopatiskt lagda, dragit likt en präriebrand världen runt och bombat det ena fattiga landet efter det andra till stenåldern. NATO har blivit samma sorts plundrande och mördande rövarpack som det romerska riket var i antiken. Eller som Alexander den store och hans balkankrigare eller varför inte som Gustav II Adolf som plundrade i Tyskland på sin tid, och som vi alla ända fram i modern tid, och alltjämt, får lära oss att var en ”stor” svensk konung. Fast han enligt nutida synsätt var en tjuv, mördare och vandal. Hade han levt idag hade han nog varit med Carl Bildt i NATO och Ukraina.
Och nu är det Ukraina som ska ödeläggas. Som ett led i Sovjetunionens sammanbrott bröt sig några rådsrepubliker lös från det forna Sovjet för att bilda sina egna mer lokala diktaturer. De flesta med en egen Stalintyp i ledningen. Ukraina har tillhört Ryssland sedan Katarina II:s dagar, i slutet av 1700-talet. Före det revs och slets det också i olika delar av Ukraina, åt olika håll. På mer än 200 år hinner ekonomi- och samhällsstrukturer integreras en hel del i en nation. Det ger sig självt att drar man en gräns genom ett land, efter så lång tid, blir många verksamheter dysfunktionella.
Efter Sovjetunionens sammanbrott har Västmakterna underblåst en Ukrainsk frigörelse från Ryssland. Inte så mycket ont i det om ledstjärnan hade varit att främja en god Ukrainsk utveckling. Verkligheten har burit vittnesmål om att syftet istället varit att trasa sönder den forna propagandafiendens arvtagare Ryssland, mer än att gynna Ukraina. Den Ukrainska ekonomin, helt integrerad med den ryska - har trasats sönder, utan att ersättas av något annat. Förmodligen har det skett därför att det inte varit viktigt för västmakterna med en god Ukrainsk utveckling - tvärtom har det handlat om att söndra och härska. Allt förmodligen drivet av viljan att även kunna fortsätta att trasa sönder Ryssland.
Men ryssarna har uppenbarligen fattat galoppen. Antingen slåss de nu för sin överlevnad mot NATO:s mördarorganisation eller så väntar man och försöker försvara sig mot ett krigiskt NATO med baser även i Ukraina.
Under hela min levnad har den Sovjetiska nationen, ledningen och politiken framställts som farlig, aggressiv och oberäknelig i den propaganda som präglat hela det svenska samhället. Och visst har den Sovjetiska politiken innehållet många konstigheter: 1930-talets utrensningar och deportationer, svältandet av 20 miljoner Ukrainare till döds, Katyn-massakern, angreppet på Finland, Molotov-Ribentrop-pakten (obs, den riktiga Ribentrop avses - inte hans nutida svenska kopia) osv. Så har allt annat som ryssar eller sovjeter tagit sig för framställts som endast de senaste av en galnings nycker. Men jag tror att man låter lura sig grovt om man tror att allt har haft sådana grunder och saknat rationella motiv.
Stalin som under lång tid dominerade Sovjetunionen var en hänsynslös, varför inte även galen, psykopat som fullständigt saknade respekt för andra människor. Mycket av det han gjorde ska inte försvaras, kan inte försvaras och bör inte försvaras. Men mycket går att förstå som varande rationellt, men fullständigt hänsynslöst. När Stalin lät mörda de polska officerarna i Katyn så var det samma trick som han hade gjort mot den Sovjetiska officerskåren. Han mördade alla som skulle kunna duga så mycket till, att de kunde hota honom och hans maktmonopol. Och det tricket fungerade ju bra i Polen som för decennier framåt förvandlades till en trogen Sovjetisk undersåte.
I vår västerländska historieskrivning framställs Katynmassakern med rätta som ett nidingsdåd. Men när Churchills och Roosevelts folk ödelade Dresden, när man terrorbombade den tyska civilbefolkningen, när Harry Truman och de andra amerikanska galningarna släppte två atombomber på Hiroshima och Nagasaki trots att kriget i praktiken redan var slut, så beskrivs de som ärkeängeln Gabriels ställföreträdare på jorden.
Mycket annat som sovjeterna gjorde går att förstå, om än inte försvara. När Sovjet, som en följd av Molotov-Ribentrop-pakten besatte halva Polen, hela Baltikum och därutöver angrep Finland så handlade det - i strid med hur det framställs i vår vinklade värld - om Sovjetisk realpolitik. Det handlade om att skapa buffertar och försvarbara gränser. Annekteringen av Baltikum och senare försöket att ta Finland syftade till att ge Sovjetunionen mer havsgräns och mindre landgräns. Annekteringen av halva Polen tjänade liknande syfte genom att flytta landgränsen längre bort.
Mycket lite möda har använts i efterkrigstidens Sverige för att förstå varför olika åtgärder vidtogs. Desto mer möda har spillts på att framställa åtgärderna som obegripliga och omotiverat krigiska. Om man betraktar Molotov-Ribentrop-paktens förutsättningar exempelvis behöver man inte vara någon större Einstein för att räkna ut att det uttalade, eller underförstådda, alternativet till en Sovjetisk annektering av Baltikum var att Tyskland hade annekterat samtliga områden självt. Då hade Sovjet befunnit sig i en situation med stridsberedd Tysk trupp i hela Baltikum och vid den Polsk-Sovjetiska gränsen. Den fortsatta händelseutvecklingen under Andra Världskriget kom ju nästan att innebära just det. Dock med den skillnaden att när Tysk trupp nådde den Sovjetiska gränsen var deras avsikter sedan länge kända. Om man nyktert, fritt från NATO-propagandans inflytande, betraktar Molotov-Ribentrop-paktens förutsättningar är det svårt att förstå att det kunde ha gått på något annat sätt, givet att man hade Adolf Hitler till granne och själv inte var rustad för krig.
Från ”Operation Barbarossa” den 22 juni 1941, det tyska angreppet mot Sovjetunionen, och fram till ”Dagen D” den 6 juni 1944, dvs nästan i 36 månader eller tre hela år kämpade Sovjetunionen ensamma mot Hitler-Tyskland, medan de allierade av främst egoistisk-nationalistiska skäl ”lekte krig” under motsvarande period. Det var först när det var klart att Sovjetunionen hade besegrat Tyskland som man i västlägret fick väldigt bråttom till Berlin för att kunna vara med och dela på bytet.
Under mer än 1.000 år har, åtminstone ända sedan vikingatiden, med undantag för Molotov-Ribentrop-paktens konsekvenser, praktiskt taget alla aggressiva handlingar, alla plundringståg, gått från väst till öst och inte tvärtom. Ryssland har varit förvånansvärt passivt, förvånansvärt inställt på försvar och märkligt lite lagt åt plundringståg mot väster. Ändå framställer vår CIA-styrda media nästan motsatt bild. När Karl XII krigade långt inne i Ukraina ledde inte det till någon ockupation av Sverige. Visst har det rott omkring lite ryssar på Svenska vatten och bränt lite byar i Sverige. Men ockupation - nej då. Möjligen mindre straffexpeditioner för att få svenskarna att hålla sig hemma.
När Napoleon begav sig till Moskva och tog med sig en armé som sällskap, som oturligt nog frös ihjäl längs vägen, inte ledde det till någon ockupation av Frankrike.
Att Hitlers angrepp på Sovjetunionen resulterade i ockupation av Tyskland kan man nog ha överseende med, mot bakgrund av att krigslyckan vände bara några kilometer från Moskva samt mot bakgrund av att Tyskland annars skulle ha ockuperats av västmakterna allena, som ju inte hade gjort särskilt mycket för att besegra Hitler-Tyskland.
Detta bör man gärna ha i åtanke när man läser den CIA-styrda svenska pressens förljugna propaganda om det ”aggressiva och expansiva” Ryssland med dess ”maktgalna och oberäkneliga” ledare Putin, nu när de amerikanska psykopaterna är i Ukraina och underminerar och ödelägger landet.
Södertälje onsdagen den 16 april 2014
Mikael Styrman
.
När Sovjetunionen kollapsade efter att dess nomenklatura slutade att vara lojala med systemet, för att istället övergå till att plundra detsamma, ledde det till stora förändringar för många. Närmast en parentes i sammanhanget är att Sovjetunionens sammanbrott även förebådade den svenska soft-diktaturens sammanbrott något decennium senare. Orsaken till sammanbrottet i Sverige är märkligt nog ungefär densamma som i Sovjet. Att nomenklaturan fortsatt att plundra folket, men numera tydligare för egen vinnings skull och utan att vara lojala med systemet.
Men Sovjetunionens sammanbrott ledde inte till att NATO lades ned, trots att dess fiende upphört att existera. Det kunde nog många förstå att det inte förebådade något gott att NATO-byråkratin hade börjat leva sig eget liv. Och mycket riktigt har NATO, med en kärna av amerikanska armégrupperingar och krigsindustri, lojalt stödda av de av Västeuropas politiker som är mer uttalat psykopatiskt lagda, dragit likt en präriebrand världen runt och bombat det ena fattiga landet efter det andra till stenåldern. NATO har blivit samma sorts plundrande och mördande rövarpack som det romerska riket var i antiken. Eller som Alexander den store och hans balkankrigare eller varför inte som Gustav II Adolf som plundrade i Tyskland på sin tid, och som vi alla ända fram i modern tid, och alltjämt, får lära oss att var en ”stor” svensk konung. Fast han enligt nutida synsätt var en tjuv, mördare och vandal. Hade han levt idag hade han nog varit med Carl Bildt i NATO och Ukraina.
Och nu är det Ukraina som ska ödeläggas. Som ett led i Sovjetunionens sammanbrott bröt sig några rådsrepubliker lös från det forna Sovjet för att bilda sina egna mer lokala diktaturer. De flesta med en egen Stalintyp i ledningen. Ukraina har tillhört Ryssland sedan Katarina II:s dagar, i slutet av 1700-talet. Före det revs och slets det också i olika delar av Ukraina, åt olika håll. På mer än 200 år hinner ekonomi- och samhällsstrukturer integreras en hel del i en nation. Det ger sig självt att drar man en gräns genom ett land, efter så lång tid, blir många verksamheter dysfunktionella.
Efter Sovjetunionens sammanbrott har Västmakterna underblåst en Ukrainsk frigörelse från Ryssland. Inte så mycket ont i det om ledstjärnan hade varit att främja en god Ukrainsk utveckling. Verkligheten har burit vittnesmål om att syftet istället varit att trasa sönder den forna propagandafiendens arvtagare Ryssland, mer än att gynna Ukraina. Den Ukrainska ekonomin, helt integrerad med den ryska - har trasats sönder, utan att ersättas av något annat. Förmodligen har det skett därför att det inte varit viktigt för västmakterna med en god Ukrainsk utveckling - tvärtom har det handlat om att söndra och härska. Allt förmodligen drivet av viljan att även kunna fortsätta att trasa sönder Ryssland.
Men ryssarna har uppenbarligen fattat galoppen. Antingen slåss de nu för sin överlevnad mot NATO:s mördarorganisation eller så väntar man och försöker försvara sig mot ett krigiskt NATO med baser även i Ukraina.
Under hela min levnad har den Sovjetiska nationen, ledningen och politiken framställts som farlig, aggressiv och oberäknelig i den propaganda som präglat hela det svenska samhället. Och visst har den Sovjetiska politiken innehållet många konstigheter: 1930-talets utrensningar och deportationer, svältandet av 20 miljoner Ukrainare till döds, Katyn-massakern, angreppet på Finland, Molotov-Ribentrop-pakten (obs, den riktiga Ribentrop avses - inte hans nutida svenska kopia) osv. Så har allt annat som ryssar eller sovjeter tagit sig för framställts som endast de senaste av en galnings nycker. Men jag tror att man låter lura sig grovt om man tror att allt har haft sådana grunder och saknat rationella motiv.
Stalin som under lång tid dominerade Sovjetunionen var en hänsynslös, varför inte även galen, psykopat som fullständigt saknade respekt för andra människor. Mycket av det han gjorde ska inte försvaras, kan inte försvaras och bör inte försvaras. Men mycket går att förstå som varande rationellt, men fullständigt hänsynslöst. När Stalin lät mörda de polska officerarna i Katyn så var det samma trick som han hade gjort mot den Sovjetiska officerskåren. Han mördade alla som skulle kunna duga så mycket till, att de kunde hota honom och hans maktmonopol. Och det tricket fungerade ju bra i Polen som för decennier framåt förvandlades till en trogen Sovjetisk undersåte.
I vår västerländska historieskrivning framställs Katynmassakern med rätta som ett nidingsdåd. Men när Churchills och Roosevelts folk ödelade Dresden, när man terrorbombade den tyska civilbefolkningen, när Harry Truman och de andra amerikanska galningarna släppte två atombomber på Hiroshima och Nagasaki trots att kriget i praktiken redan var slut, så beskrivs de som ärkeängeln Gabriels ställföreträdare på jorden.
Mycket annat som sovjeterna gjorde går att förstå, om än inte försvara. När Sovjet, som en följd av Molotov-Ribentrop-pakten besatte halva Polen, hela Baltikum och därutöver angrep Finland så handlade det - i strid med hur det framställs i vår vinklade värld - om Sovjetisk realpolitik. Det handlade om att skapa buffertar och försvarbara gränser. Annekteringen av Baltikum och senare försöket att ta Finland syftade till att ge Sovjetunionen mer havsgräns och mindre landgräns. Annekteringen av halva Polen tjänade liknande syfte genom att flytta landgränsen längre bort.
Mycket lite möda har använts i efterkrigstidens Sverige för att förstå varför olika åtgärder vidtogs. Desto mer möda har spillts på att framställa åtgärderna som obegripliga och omotiverat krigiska. Om man betraktar Molotov-Ribentrop-paktens förutsättningar exempelvis behöver man inte vara någon större Einstein för att räkna ut att det uttalade, eller underförstådda, alternativet till en Sovjetisk annektering av Baltikum var att Tyskland hade annekterat samtliga områden självt. Då hade Sovjet befunnit sig i en situation med stridsberedd Tysk trupp i hela Baltikum och vid den Polsk-Sovjetiska gränsen. Den fortsatta händelseutvecklingen under Andra Världskriget kom ju nästan att innebära just det. Dock med den skillnaden att när Tysk trupp nådde den Sovjetiska gränsen var deras avsikter sedan länge kända. Om man nyktert, fritt från NATO-propagandans inflytande, betraktar Molotov-Ribentrop-paktens förutsättningar är det svårt att förstå att det kunde ha gått på något annat sätt, givet att man hade Adolf Hitler till granne och själv inte var rustad för krig.
Från ”Operation Barbarossa” den 22 juni 1941, det tyska angreppet mot Sovjetunionen, och fram till ”Dagen D” den 6 juni 1944, dvs nästan i 36 månader eller tre hela år kämpade Sovjetunionen ensamma mot Hitler-Tyskland, medan de allierade av främst egoistisk-nationalistiska skäl ”lekte krig” under motsvarande period. Det var först när det var klart att Sovjetunionen hade besegrat Tyskland som man i västlägret fick väldigt bråttom till Berlin för att kunna vara med och dela på bytet.
Under mer än 1.000 år har, åtminstone ända sedan vikingatiden, med undantag för Molotov-Ribentrop-paktens konsekvenser, praktiskt taget alla aggressiva handlingar, alla plundringståg, gått från väst till öst och inte tvärtom. Ryssland har varit förvånansvärt passivt, förvånansvärt inställt på försvar och märkligt lite lagt åt plundringståg mot väster. Ändå framställer vår CIA-styrda media nästan motsatt bild. När Karl XII krigade långt inne i Ukraina ledde inte det till någon ockupation av Sverige. Visst har det rott omkring lite ryssar på Svenska vatten och bränt lite byar i Sverige. Men ockupation - nej då. Möjligen mindre straffexpeditioner för att få svenskarna att hålla sig hemma.
När Napoleon begav sig till Moskva och tog med sig en armé som sällskap, som oturligt nog frös ihjäl längs vägen, inte ledde det till någon ockupation av Frankrike.
Att Hitlers angrepp på Sovjetunionen resulterade i ockupation av Tyskland kan man nog ha överseende med, mot bakgrund av att krigslyckan vände bara några kilometer från Moskva samt mot bakgrund av att Tyskland annars skulle ha ockuperats av västmakterna allena, som ju inte hade gjort särskilt mycket för att besegra Hitler-Tyskland.
Detta bör man gärna ha i åtanke när man läser den CIA-styrda svenska pressens förljugna propaganda om det ”aggressiva och expansiva” Ryssland med dess ”maktgalna och oberäkneliga” ledare Putin, nu när de amerikanska psykopaterna är i Ukraina och underminerar och ödelägger landet.
Södertälje onsdagen den 16 april 2014
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)