Mördarmaskineriet tuffar på i österled

.
När Sovjetunionen kollapsade efter att dess nomenklatura slutade att vara lojala med systemet, för att istället övergå till att plundra detsamma, ledde det till stora förändringar för många. Närmast en parentes i sammanhanget är att Sovjetunionens sammanbrott även förebådade den svenska soft-diktaturens sammanbrott något decennium senare. Orsaken till sammanbrottet i Sverige är märkligt nog ungefär densamma som i Sovjet. Att nomenklaturan fortsatt att plundra folket, men numera tydligare för egen vinnings skull och utan att vara lojala med systemet.

Men Sovjetunionens sammanbrott ledde inte till att NATO lades ned, trots att dess fiende upphört att existera. Det kunde nog många förstå att det inte förebådade något gott att NATO-byråkratin hade börjat leva sig eget liv. Och mycket riktigt har NATO,  med en kärna av amerikanska armégrupperingar och krigsindustri, lojalt stödda av de av Västeuropas politiker som är mer uttalat psykopatiskt lagda,  dragit likt en präriebrand världen runt och bombat det ena fattiga landet efter det andra till stenåldern. NATO har blivit samma sorts plundrande och mördande rövarpack som det romerska riket var i antiken. Eller som Alexander den store och hans balkankrigare eller varför inte som Gustav II Adolf som plundrade i Tyskland på sin tid, och som vi alla ända fram i modern tid, och alltjämt, får lära oss att var en ”stor” svensk konung. Fast han enligt nutida synsätt var en tjuv, mördare och vandal. Hade han levt idag hade han nog varit med Carl Bildt i NATO och Ukraina.

Och nu är det Ukraina som ska ödeläggas. Som ett led i Sovjetunionens sammanbrott bröt sig några rådsrepubliker lös från det forna Sovjet för att bilda sina egna mer lokala diktaturer. De flesta med en egen Stalintyp i ledningen. Ukraina har tillhört Ryssland sedan Katarina II:s dagar, i slutet av 1700-talet. Före det revs och slets det också i olika delar av Ukraina, åt olika håll. På mer än 200 år hinner ekonomi- och samhällsstrukturer integreras en hel del i en nation. Det ger sig självt att drar man en gräns genom ett land, efter så lång tid, blir många verksamheter dysfunktionella.

Efter Sovjetunionens sammanbrott har Västmakterna underblåst en Ukrainsk frigörelse från Ryssland. Inte så mycket ont i det om ledstjärnan hade varit att främja en god Ukrainsk utveckling. Verkligheten har burit vittnesmål om att syftet istället varit att trasa sönder den forna propagandafiendens arvtagare Ryssland, mer än att gynna Ukraina. Den Ukrainska ekonomin, helt integrerad med den ryska - har trasats sönder, utan att ersättas av något annat. Förmodligen har det skett därför att det inte varit viktigt för västmakterna med en god Ukrainsk utveckling - tvärtom har det handlat om att söndra och härska. Allt förmodligen drivet av viljan att även kunna fortsätta att trasa sönder Ryssland.

Men ryssarna har uppenbarligen fattat galoppen. Antingen slåss de nu för sin överlevnad mot NATO:s mördarorganisation eller så väntar man och försöker försvara sig mot ett krigiskt NATO med baser även i Ukraina.

Under hela min levnad har den Sovjetiska nationen, ledningen och politiken framställts som farlig, aggressiv och oberäknelig i den propaganda som präglat hela det svenska samhället. Och visst har den Sovjetiska politiken innehållet många konstigheter: 1930-talets utrensningar och deportationer, svältandet av 20 miljoner Ukrainare till döds, Katyn-massakern, angreppet på Finland, Molotov-Ribentrop-pakten (obs, den riktiga Ribentrop avses - inte hans nutida svenska kopia) osv. Så har allt annat som ryssar eller sovjeter tagit sig för framställts som endast de senaste av en galnings nycker. Men jag tror att man låter lura sig grovt om man tror att allt har haft sådana grunder och saknat rationella motiv.

Stalin som under lång tid dominerade Sovjetunionen var en hänsynslös, varför inte även galen, psykopat som fullständigt saknade respekt för andra människor. Mycket av det han gjorde ska inte försvaras, kan inte försvaras och bör inte försvaras. Men mycket går att förstå som varande rationellt, men fullständigt hänsynslöst. När Stalin lät mörda de polska officerarna i Katyn så var det samma trick som han hade gjort mot den Sovjetiska officerskåren. Han mördade alla som skulle kunna duga så mycket till, att de kunde hota honom och hans maktmonopol. Och det tricket fungerade ju bra i Polen som för decennier framåt förvandlades till en trogen Sovjetisk undersåte.

I vår västerländska historieskrivning framställs Katynmassakern med rätta som ett nidingsdåd. Men när Churchills och Roosevelts folk ödelade Dresden, när man terrorbombade den tyska civilbefolkningen, när Harry Truman och de andra amerikanska galningarna släppte två atombomber på Hiroshima och Nagasaki trots att kriget i praktiken redan var slut, så beskrivs de som ärkeängeln Gabriels ställföreträdare på jorden.

Mycket annat som sovjeterna gjorde går att förstå, om än inte försvara. När Sovjet, som en följd av Molotov-Ribentrop-pakten besatte halva Polen, hela Baltikum och därutöver angrep Finland så handlade det - i strid med hur det framställs i vår vinklade värld - om Sovjetisk realpolitik. Det handlade om att skapa buffertar och försvarbara gränser. Annekteringen av Baltikum och senare försöket att ta Finland syftade till att ge Sovjetunionen mer havsgräns och mindre landgräns. Annekteringen av halva Polen tjänade liknande syfte genom att flytta landgränsen längre bort.

Mycket lite möda har använts i efterkrigstidens Sverige för att förstå varför olika åtgärder vidtogs. Desto mer möda har spillts på att framställa åtgärderna som obegripliga och omotiverat krigiska. Om man betraktar Molotov-Ribentrop-paktens förutsättningar exempelvis behöver man inte vara någon större Einstein för att räkna ut att det uttalade, eller underförstådda, alternativet till en Sovjetisk annektering av Baltikum var att Tyskland hade annekterat samtliga områden självt. Då hade Sovjet befunnit sig i en situation med stridsberedd Tysk trupp i hela Baltikum och vid den Polsk-Sovjetiska gränsen. Den fortsatta händelseutvecklingen under Andra Världskriget kom ju nästan att innebära just det. Dock med den skillnaden att när Tysk trupp nådde den Sovjetiska gränsen var deras avsikter sedan länge kända. Om man nyktert, fritt från NATO-propagandans inflytande, betraktar Molotov-Ribentrop-paktens förutsättningar är det svårt att förstå att det kunde ha gått på något annat sätt, givet att man hade Adolf Hitler till granne och själv inte var rustad för krig.

Från ”Operation Barbarossa” den 22 juni 1941, det tyska angreppet mot Sovjetunionen, och fram till ”Dagen D” den 6 juni 1944, dvs nästan i 36 månader eller tre hela år kämpade Sovjetunionen ensamma mot Hitler-Tyskland, medan de allierade av främst egoistisk-nationalistiska skäl ”lekte krig” under motsvarande period. Det var först när det var klart att Sovjetunionen hade besegrat Tyskland som man i västlägret fick väldigt bråttom till Berlin för att kunna vara med och dela på bytet.

Under mer än 1.000 år har, åtminstone ända sedan vikingatiden, med undantag för Molotov-Ribentrop-paktens konsekvenser, praktiskt taget alla aggressiva handlingar, alla plundringståg, gått från väst till öst och inte tvärtom. Ryssland har varit förvånansvärt passivt, förvånansvärt inställt på försvar och märkligt lite lagt åt plundringståg mot väster. Ändå framställer vår CIA-styrda media nästan motsatt bild. När Karl XII krigade långt inne i Ukraina ledde inte det till någon ockupation av Sverige. Visst har det rott omkring lite ryssar på Svenska vatten och bränt lite byar i Sverige. Men ockupation - nej då. Möjligen mindre straffexpeditioner för att få svenskarna att hålla sig hemma.

När Napoleon begav sig till Moskva och tog med sig en armé som sällskap, som oturligt nog frös ihjäl längs vägen, inte ledde det till någon ockupation av Frankrike.

Att Hitlers angrepp på Sovjetunionen resulterade i ockupation av Tyskland kan man nog ha överseende med, mot bakgrund av att krigslyckan vände bara några kilometer från Moskva samt mot bakgrund av att Tyskland annars skulle ha ockuperats av västmakterna allena, som ju inte hade gjort särskilt mycket för att besegra Hitler-Tyskland.

Detta bör man gärna ha i åtanke när man läser den CIA-styrda svenska pressens förljugna propaganda om det ”aggressiva och expansiva” Ryssland med dess ”maktgalna och oberäkneliga” ledare Putin, nu när de amerikanska psykopaterna är i Ukraina och underminerar och ödelägger landet.

Södertälje onsdagen den 16 april 2014
Mikael Styrman
.