.
Idag kom Svenskan med EN förklaring till vad ”The Löfven Show” gör i USA. Enligt SvD är man där och fikar efter en plats i FN:s säkerhetsråd. Att man gör det i USA kan svårligen tolkas på annat sätt än att man är där och betygar USA sin lojalitet, för att på så sätt ta sig fram till köttgrytorna.
Som SvD påpekar får de tillfälliga ledamöterna i säkerhetsrådet ofta dra ett tyngre lass än övriga. Innebörden av detta kan vara, eller visa sig bli, att Sverige överger sin position i Palestinafrågan till förmån för en plats i FN:s säkerhetsråd samt att många svenskar får räkna med att dö på utlandsuppdrag, på den amerikanska krigsindustrins uppdrag, för att hålla några självupptagna psykopater framme vid köttgrytorna.
Det svenska storhetsvansinnet och den svenska nomenklaturans sociala ambitioner saknar tyvärr sin motsvarighet i förmåga att styra landet. Följaktligen är Sverige, trots att bollen låg på straffpunkten med målvakten utkallad ur målet efter andra världskriget, numera en allt fattigare dekadent föredetting med maffiakontrollerade banker, stillastående tåg, kriminellt rättsväsende och skolor som utbildar analfabeter, väl i nivå med de analfabeter som importeras en masse. Landet och folket kommer allt närmare undergången medan nomenklaturan söker sig allt närmare solen. Likheten med den franske Solkungen Ludvig den XIV blir allt påtagligare.
Om man samtidigt ska säga något snällt så får det väl bli att så länge ”The Löfven Show” är i USA och leker så är man ingen annanstans och gör skada.
Södertälje fredagen den 21 november 2014
Mikael Styrman
.
fredag 21 november 2014
torsdag 20 november 2014
The Löfven Show nu i USA
.
Håkan Löfven är i USA och träffar svenska hockeyspelare. Åtminstone om man får tro svenska tidningar. Bland annat har han träffat Henrik Lundkvist. Kanske för att försöka övertala honom att komma till Modo och Örnsköldsvik med sina pengar och hjälpa nationalsocialdemokratin att sanera Örnsköldsviks affärer?
Metanolsvindlerierna i Tanzania och andra viktiga kommunalpolitiska uppgifter och miljardsvindlerier och nationalsocialdemokratiska framgångar har gjort Övik till en av landets mest skuldsatta kommuner. Det behövs verkligen många svenska hockeyspelare som är villiga att komma hem, och låta sig plundras av kommunen, för att trygga det nationalsocialdemokratiska maktinnehavet.
Men allvarligt talat - vad gör Löfven i USA? Är han där och försvarar självständig svensk politik eller är han där och kryper och låter sig hunsas?
Om han bara får träffa svenska hockeyspelare och perifera figurer i administrationen kanske han bör överväga att byta resebyrå eller att hålla sig hemma istället för att åka dit och bli hunsad. Det kostar att vara på topp. Likaledes att vara självständig. Men man måste visa att man menar allvar. Kanske är det dags att stänga spioncentralen i Luleå?
Södertälje torsdagen den 20 november 2014
Mikael Styrman
.
Håkan Löfven är i USA och träffar svenska hockeyspelare. Åtminstone om man får tro svenska tidningar. Bland annat har han träffat Henrik Lundkvist. Kanske för att försöka övertala honom att komma till Modo och Örnsköldsvik med sina pengar och hjälpa nationalsocialdemokratin att sanera Örnsköldsviks affärer?
Metanolsvindlerierna i Tanzania och andra viktiga kommunalpolitiska uppgifter och miljardsvindlerier och nationalsocialdemokratiska framgångar har gjort Övik till en av landets mest skuldsatta kommuner. Det behövs verkligen många svenska hockeyspelare som är villiga att komma hem, och låta sig plundras av kommunen, för att trygga det nationalsocialdemokratiska maktinnehavet.
Men allvarligt talat - vad gör Löfven i USA? Är han där och försvarar självständig svensk politik eller är han där och kryper och låter sig hunsas?
Om han bara får träffa svenska hockeyspelare och perifera figurer i administrationen kanske han bör överväga att byta resebyrå eller att hålla sig hemma istället för att åka dit och bli hunsad. Det kostar att vara på topp. Likaledes att vara självständig. Men man måste visa att man menar allvar. Kanske är det dags att stänga spioncentralen i Luleå?
Södertälje torsdagen den 20 november 2014
Mikael Styrman
.
måndag 17 november 2014
I låtsaskrigens förlängning
.
Det krigsindustriella komplexets Hollywood-inspirerade produktioner tuffar vidare. I Mellanöstern pågår ett folkmord, som torde vara det värsta sedan Adolf Hitlers tid. Det uppenbara syftet att destabilisera nationalstaterna i Mellanöstern, för att kunna stjäla oljan, och samtidigt inför det amerikanska folket försvara, att man blivit ett land i konstant krig. Uppstår inga krig skapar man dem själva.
I Ukraina pågår ett skenkrig ägnat att få oss att glömma de pågående folkmordens Mellanöstern. Men, sitter man i ett utbombat hus i Ukraina, kan det säkert vara svårt att ha det perspektivet, oavsett vilken av sidorna som förstörde huset.
Det pågår sedan länge ett slags folkmord ”slow” i många länder. En terror mot civilbefolkningen som man helst vill att vi ska glömma och vara omedvetna om. Det är Obama-regimens drönarterror jag syftar på. Det ska vi helst glömma - vare sig offren är lokalbefolkning, amerikaner eller annat. Däremot ska vi med folkmördartrogna medias hjälp uppmärksamma när Obama-regimen låter sina underhuggare i ISIS skära halsen av någon enstaka amerikan. Upplägget är tydligt, för den som vill se verkligheten.
Vi ska alla på detta mediala sätt stärkas i tron att det som pågår i Mellanöstern är ett rättfärdigt religionskrig, med de kristna som de godas företrädare och muslimerna som det ondas. Situationen och upplägget kan jämföras med den mörka medeltidens korståg. Oljan är den stora skillnaden. Och 1100-talets människor hade nog svårare att syna och genomskåda propagandan.
Vad tänkte människorna under Hitlertiden? Hade man över huvud taget tid, kraft och perspektiv till att fundera över vad som skulle hända sedan - efter Hitler-tiden? Få visste då om koncentrationslägrens hemskheter. Vidden av terrorn mot Europas civilbefolkning var nog också svår att förstå.
Vad tänker dagens människor? Hur många kan ta till sig och placera Barack Obama och David Cameron med sina respektive underhuggare - ibland överordnade - i Adolf Hitlers roll? Vad kommer att hända sedan? Kommer vi att få se George W Bush, Dick Cheney, Barack Obama och David Cameron bli åtalade för brott mot mänskligheten? Möjligen om den amerikanska rövarnationen bryter samman i den nära framtiden. Men det förutsätter förstås att det finns en ordnad makt och struktur som efteråt kan och vill skipa skenbar rättvisa. Det är svårt att idag se att det kommer att ske, men jag tror för den skull inte att vi ska utesluta det. Verkligheten överträffar ofta dikten. Och kommer den postfolkmordiska rättsskipningen att innebära att mediaägare, redaktörer och journalister ställs till svars för sin roll i folkmordens maskineri? Efter Andra Världskriget blev det inte så. En och annan nazi-koryfé och några gaskammarinkastare åtalades för syns skull varefter världen tuffade vidare mot nästa folkmord. Men jag tror, att om vi ska kunna vingklippa mordiska psykopater i framtiden måste vi förhålla oss till deras medhjälpare i media. Det är propagandamaskineriet som är nyckeln till Disneykrigens framgångsrika förankring hos allmänheten. Det måste vara skillnad på att rapportera om vad som händer och att driva propaganda.
Södertälje måndagen den 17 november 2014
Mikael Styrman
.
Det krigsindustriella komplexets Hollywood-inspirerade produktioner tuffar vidare. I Mellanöstern pågår ett folkmord, som torde vara det värsta sedan Adolf Hitlers tid. Det uppenbara syftet att destabilisera nationalstaterna i Mellanöstern, för att kunna stjäla oljan, och samtidigt inför det amerikanska folket försvara, att man blivit ett land i konstant krig. Uppstår inga krig skapar man dem själva.
I Ukraina pågår ett skenkrig ägnat att få oss att glömma de pågående folkmordens Mellanöstern. Men, sitter man i ett utbombat hus i Ukraina, kan det säkert vara svårt att ha det perspektivet, oavsett vilken av sidorna som förstörde huset.
Det pågår sedan länge ett slags folkmord ”slow” i många länder. En terror mot civilbefolkningen som man helst vill att vi ska glömma och vara omedvetna om. Det är Obama-regimens drönarterror jag syftar på. Det ska vi helst glömma - vare sig offren är lokalbefolkning, amerikaner eller annat. Däremot ska vi med folkmördartrogna medias hjälp uppmärksamma när Obama-regimen låter sina underhuggare i ISIS skära halsen av någon enstaka amerikan. Upplägget är tydligt, för den som vill se verkligheten.
Vi ska alla på detta mediala sätt stärkas i tron att det som pågår i Mellanöstern är ett rättfärdigt religionskrig, med de kristna som de godas företrädare och muslimerna som det ondas. Situationen och upplägget kan jämföras med den mörka medeltidens korståg. Oljan är den stora skillnaden. Och 1100-talets människor hade nog svårare att syna och genomskåda propagandan.
Vad tänkte människorna under Hitlertiden? Hade man över huvud taget tid, kraft och perspektiv till att fundera över vad som skulle hända sedan - efter Hitler-tiden? Få visste då om koncentrationslägrens hemskheter. Vidden av terrorn mot Europas civilbefolkning var nog också svår att förstå.
Vad tänker dagens människor? Hur många kan ta till sig och placera Barack Obama och David Cameron med sina respektive underhuggare - ibland överordnade - i Adolf Hitlers roll? Vad kommer att hända sedan? Kommer vi att få se George W Bush, Dick Cheney, Barack Obama och David Cameron bli åtalade för brott mot mänskligheten? Möjligen om den amerikanska rövarnationen bryter samman i den nära framtiden. Men det förutsätter förstås att det finns en ordnad makt och struktur som efteråt kan och vill skipa skenbar rättvisa. Det är svårt att idag se att det kommer att ske, men jag tror för den skull inte att vi ska utesluta det. Verkligheten överträffar ofta dikten. Och kommer den postfolkmordiska rättsskipningen att innebära att mediaägare, redaktörer och journalister ställs till svars för sin roll i folkmordens maskineri? Efter Andra Världskriget blev det inte så. En och annan nazi-koryfé och några gaskammarinkastare åtalades för syns skull varefter världen tuffade vidare mot nästa folkmord. Men jag tror, att om vi ska kunna vingklippa mordiska psykopater i framtiden måste vi förhålla oss till deras medhjälpare i media. Det är propagandamaskineriet som är nyckeln till Disneykrigens framgångsrika förankring hos allmänheten. Det måste vara skillnad på att rapportera om vad som händer och att driva propaganda.
Södertälje måndagen den 17 november 2014
Mikael Styrman
.
Låtsasgranskningen
.
Den senaste tiden har Dagens Nyheter, Aftonbladet, Norrländska Socialdemokraten och eventuellt även någon ytterligare maffiatrogen tidning låtsats granska landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Säkert har fler än jag reagerat på låtsasgranskningen.
Jag skriver låtsasgranskningen. Vad ska man annars kalla det för? När fråga är om en person med uttalat egennyttiga, gränsande till psykopata, drag och ett omvittnat syndaregister, behöver man inte gräva upp några svartbyggda kojor någonstans i skogen utanför Karungi, som ingen ens vet var de ligger, för att få till en granskning.
Det enda intressanta med den ”granskningen” var att Sven-Erik, till och med i detta betydelselösa ärende röjer sina karaktärsfel. Att alltid ljuga. Att hoppa och skrika på palissaderna och ta åt sig äran när något går bra och att gå och gömma sig och skicka fram någon underhuggare när något skiter sig aldrig så lite. Att sedan tubba någon åkare som inte kan värja sig från att ljuga för hans räkning.
Själva frågan förefaller vald med omsorg av medias uppdragsgivare.
Få, om någon, människa kan uppröras av en sådan fråga. Istället förefaller den vald för att skapa en aura runt Sven-Erik som en man av folket. En vanlig man, trakasserad av maktapparaten, som han istället är en tongivande del av. Vem har inte, med rätt eller orätt, varit rädd för att bli trakasserad med hjälp av bygglovslagstiftningen? Detta nödtorftigt kamouflerade makt- och trakasseriinstrument. Sven-Erik däremot behöver inte vara rädd. Som lokal maffiapamp bestämmer han själv om han ska få bygglov eller inte. Det har inte de perifera mähäna så mycket att skaffa med. Och det gör han heller ingen hemlighet av.
Vi har vår plan- och bygglagstiftning för de bästa av syften - officiellt. Inofficiellt är det ett instrument med vars hjälp den politiska dräggen tilltvingar sig beskyddarpengar och trakasserar sådana som man av ett eller annat skäl har ett horn i sidan till. Det kan kan handla om för bra jobb, för god ekonomi, för vältalig, skrivkunnig, för vacker hustru, för vackra barn, för intelligenta barn, för fint hus - you name it! Skälen är många för att släppa lös folksjukdomen nummer ett.
Tyvärr används inte samhällsplaneringen till sitt rätta syfte. Jag behöver bara ta ett par exempel så förstår alla vad jag menar. Om samhällsplaneringen fyllde sitt syfte skulle inte en miljon stockholmare ta sig till att korsa stan, från den ena kanten till den andra, två gånger om dagen. Allihop samtidigt. Då skulle istället människorna ha bott där de arbetar eller vice versa. De skulle åtminstone ha fått goda incitament att göra det.
Men istället ska många av dem ta sig förbi Gamla Stan och Riddarholmen, två gånger per dag, skakande sönder och förorenande det kulturarv som finns där. Om vi hade haft samhällsplanering för sitt goda syftes skull hade istället Gamla Stan endast haft gågator, med begränsad biltrafik. Såväl mälarsidan som östersjösidan av Gamla Stan skulle ha omfattande båt- och gästhamnar, Skeppsbron skulle vara ett grönskande människovänligt paradis och politikerna skulle inte trakassera sina uppdragsgivare genom att riva upp en viktig trafiklösning utan att ha byggt dess ersättning i förväg. Och Ni vet ju alla vad som pågår runt Gamla Stan - även om det felaktigt och manipulativt omnämns som en fråga om Slussens vara eller icke vara. Och den blygsamma verkliga förbifartstrafiken ska dras runt staden trots att sådana lösningar redan finns. Syftet med förbifarten är således något helt annat - och mycket lönsamt för alla frågans pådrivande.
Om man avslutningsvis ska säga något positivt och vackert om den svenska samhällsplaneringen så får det väl bli att chimpanser med förbundna ögon, som kastade pil på roterande Dart-tavlor, skulle göra ett ännu bättre arbete.
Och för att återvända till inledningen: varför låtsas den maffiatrogna pressen jaga Sven-Erik Bucht för hans svartbyggen? Naturligtvis därför att det finns så mycket viktigare frågor att avleda uppmärksamheten ifrån.
Bucht fyller den viktiga funktionen att vara Kalle Anka-ministärens Tobias Billström. Ni minns Billström som inte behövde säga många ord som inte var vägda på guldvåg innan det samlade mediadrevet kastade sig över honom, för att inte behöva uppmärksamma Bildts grova oegentligheter. Varje regering behöver en klåpare som kan dra på sig elden när det går åt helvete. Det är av allt att döma Sven-Erik Buchts uppgift i regeringen eller i maffiahierarkin. Annars skulle naturligtvis media ha uppmärksammat hans roll i stölden av Ekfors-bolagen, plundringen av länsstyrelsens stiftelser, plundringen av LKAB, svindlerierna omkring Northland och vems pengar som egentligen stals, LKAB:s felinvesteringar i nya gruvor på all-time-high och så vidare. Men för att slippa göra sitt riktiga jobb fokuserar korrumperade tidningsägare, redaktörer och journalister istället på Sven-Erik Buchts svartbyggen. Vad blir nästa varv på veven när något behöver döljas? Finns det månntro asbest i spisarna i svartbyggena?
Södertälje måndagen den 17 november 2014
Mikael Styrman
.
Den senaste tiden har Dagens Nyheter, Aftonbladet, Norrländska Socialdemokraten och eventuellt även någon ytterligare maffiatrogen tidning låtsats granska landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Säkert har fler än jag reagerat på låtsasgranskningen.
Jag skriver låtsasgranskningen. Vad ska man annars kalla det för? När fråga är om en person med uttalat egennyttiga, gränsande till psykopata, drag och ett omvittnat syndaregister, behöver man inte gräva upp några svartbyggda kojor någonstans i skogen utanför Karungi, som ingen ens vet var de ligger, för att få till en granskning.
Det enda intressanta med den ”granskningen” var att Sven-Erik, till och med i detta betydelselösa ärende röjer sina karaktärsfel. Att alltid ljuga. Att hoppa och skrika på palissaderna och ta åt sig äran när något går bra och att gå och gömma sig och skicka fram någon underhuggare när något skiter sig aldrig så lite. Att sedan tubba någon åkare som inte kan värja sig från att ljuga för hans räkning.
Själva frågan förefaller vald med omsorg av medias uppdragsgivare.
Få, om någon, människa kan uppröras av en sådan fråga. Istället förefaller den vald för att skapa en aura runt Sven-Erik som en man av folket. En vanlig man, trakasserad av maktapparaten, som han istället är en tongivande del av. Vem har inte, med rätt eller orätt, varit rädd för att bli trakasserad med hjälp av bygglovslagstiftningen? Detta nödtorftigt kamouflerade makt- och trakasseriinstrument. Sven-Erik däremot behöver inte vara rädd. Som lokal maffiapamp bestämmer han själv om han ska få bygglov eller inte. Det har inte de perifera mähäna så mycket att skaffa med. Och det gör han heller ingen hemlighet av.
Vi har vår plan- och bygglagstiftning för de bästa av syften - officiellt. Inofficiellt är det ett instrument med vars hjälp den politiska dräggen tilltvingar sig beskyddarpengar och trakasserar sådana som man av ett eller annat skäl har ett horn i sidan till. Det kan kan handla om för bra jobb, för god ekonomi, för vältalig, skrivkunnig, för vacker hustru, för vackra barn, för intelligenta barn, för fint hus - you name it! Skälen är många för att släppa lös folksjukdomen nummer ett.
Tyvärr används inte samhällsplaneringen till sitt rätta syfte. Jag behöver bara ta ett par exempel så förstår alla vad jag menar. Om samhällsplaneringen fyllde sitt syfte skulle inte en miljon stockholmare ta sig till att korsa stan, från den ena kanten till den andra, två gånger om dagen. Allihop samtidigt. Då skulle istället människorna ha bott där de arbetar eller vice versa. De skulle åtminstone ha fått goda incitament att göra det.
Men istället ska många av dem ta sig förbi Gamla Stan och Riddarholmen, två gånger per dag, skakande sönder och förorenande det kulturarv som finns där. Om vi hade haft samhällsplanering för sitt goda syftes skull hade istället Gamla Stan endast haft gågator, med begränsad biltrafik. Såväl mälarsidan som östersjösidan av Gamla Stan skulle ha omfattande båt- och gästhamnar, Skeppsbron skulle vara ett grönskande människovänligt paradis och politikerna skulle inte trakassera sina uppdragsgivare genom att riva upp en viktig trafiklösning utan att ha byggt dess ersättning i förväg. Och Ni vet ju alla vad som pågår runt Gamla Stan - även om det felaktigt och manipulativt omnämns som en fråga om Slussens vara eller icke vara. Och den blygsamma verkliga förbifartstrafiken ska dras runt staden trots att sådana lösningar redan finns. Syftet med förbifarten är således något helt annat - och mycket lönsamt för alla frågans pådrivande.
Om man avslutningsvis ska säga något positivt och vackert om den svenska samhällsplaneringen så får det väl bli att chimpanser med förbundna ögon, som kastade pil på roterande Dart-tavlor, skulle göra ett ännu bättre arbete.
Och för att återvända till inledningen: varför låtsas den maffiatrogna pressen jaga Sven-Erik Bucht för hans svartbyggen? Naturligtvis därför att det finns så mycket viktigare frågor att avleda uppmärksamheten ifrån.
Bucht fyller den viktiga funktionen att vara Kalle Anka-ministärens Tobias Billström. Ni minns Billström som inte behövde säga många ord som inte var vägda på guldvåg innan det samlade mediadrevet kastade sig över honom, för att inte behöva uppmärksamma Bildts grova oegentligheter. Varje regering behöver en klåpare som kan dra på sig elden när det går åt helvete. Det är av allt att döma Sven-Erik Buchts uppgift i regeringen eller i maffiahierarkin. Annars skulle naturligtvis media ha uppmärksammat hans roll i stölden av Ekfors-bolagen, plundringen av länsstyrelsens stiftelser, plundringen av LKAB, svindlerierna omkring Northland och vems pengar som egentligen stals, LKAB:s felinvesteringar i nya gruvor på all-time-high och så vidare. Men för att slippa göra sitt riktiga jobb fokuserar korrumperade tidningsägare, redaktörer och journalister istället på Sven-Erik Buchts svartbyggen. Vad blir nästa varv på veven när något behöver döljas? Finns det månntro asbest i spisarna i svartbyggena?
Södertälje måndagen den 17 november 2014
Mikael Styrman
.
fredag 14 november 2014
Våldtäkten mot försvaret
.
Det är inte lätt att försvara Sverige, eller att jobba i försvaret. Tvärtemot den officiella bilden var det inte lätt för tio, tjugo och trettio år sedan heller.
- Varför?
Därför att försvaret och försvarsbudgeten vare sig nu eller då har använts till att försvara Sverige och landets befolkning. Istället har försvarsanslagen varit maffians rov. Kriminella politiker har skickat försvarsbudgeten tämligen oavkortad till maffian i utbyte mot i huvudsak oanvändbart skrot, som man sedan fyllt mobförråd i snart sagt varje buske med. Oanvändbart för att tillmötesgå maffians önskemål om att inte störa den civila marknaden när utrustningen väl kommer ut på marknaden. Smörjmedlet som vanligt mutor i olika form till tongivande politiker.
Under senare år har vi konsumenter blivit bekanta med uttryck som programmerat åldrande. Det viss säga att industrin bygger varor och produkter - inte för att hålla - utan för att gå sönder. Kortsiktigt bra för industrins affärer men en katastrof för mänsklighetens långsiktiga överlevnadsmöjligheter. Om produkterna inte går sönder av sig själva slutar de därför fungera ändå. Men den svenska maffian har nog i detta sammanhang varit före sin tid. De krängde utrustning till militären som var oduglig i det ögonblick den lämnade industrins löpande band.
Man kan förledas att tro, att om man arbetar inom försvaret, liksom i många andra delar av staten, är man djärv och trygg. Visst finns det sådana också. Men de utgör en försvinnande liten minoritet. Merparten är nämligen, som de flesta andra statstjänstemän, rädda. Inom försvaret tog det sig uttrycket att man inte vågade, eller ville, invända mot att av maffian mutade politiker använde försvarsanslagen till att berika sig själva genom att köpa oanvändbart skräp till kraftiga överpriser. Bättre att tiga och få någon utrustning alls än att öppna munnen och få ingenting, eller vara före detta hög militär, eller i bättre fall vara karriärmässigt och lönemässigt diskriminerad och förbisprungen, chef över något meningslöst eller kanske bara chef över sig själv ute på någon myr, fyr eller något övningsfält ute i skogen som ingen har hört talas om.
Den som följt med i media de senaste veckorna kunde se att det inte fanns några riktiga ubåtsiakttagelser. Efter den maffiatrogna pressens manipulationer ryckte de flesta på axlarna - försvarets budgetubåtar var den allmänna uppfattningen. Men det var orättvist mot försvaret. Så långt möjligt utförde de sitt arbete på ett hedervärt sätt och stod emot maffians propåer att ljuga ihop lite ubåtar - ryska naturligtvis. Länge tillbakavisade man den maffiatrogna pressens systematiska lögner.
Men nu tryter maffians tålamod. Med en blandning av piska och morot har försvarsledningen vallats in i fållan och de politiska dilletanterna samlats till presskonferens för att där berömma sig själva och varandra och presentera en ihopljugen historia om ubåtskränkningar, med vars hjälp statskassan och skattebetalarna ska kunna pungslås på stora summor, vilka bättre behövs på annat håll. Som vanligt när man ljuger så står man på podiet och skyller i från sig: alla andra svenska myndigheter, som vi alla har ett gott samarbete med, ljuger också. Ve den som talar sanning. Allt för att hålla konkursen borta från maffians skyddade verkstäder och korrumperade politikers plånböcker. Nu ska åter handlas meningslöst skräp för miljardbelopp och Nato-propagandan omhuldas, rysskräcken underblåsas och pajaserierna ta fart.
Det låg väl i farans riktning efter att vi sett ”The Löfven Show” i EU-nämnden.
Södertälje fredagen den 14 november 2014
Mikael Styrman
.
Det är inte lätt att försvara Sverige, eller att jobba i försvaret. Tvärtemot den officiella bilden var det inte lätt för tio, tjugo och trettio år sedan heller.
- Varför?
Därför att försvaret och försvarsbudgeten vare sig nu eller då har använts till att försvara Sverige och landets befolkning. Istället har försvarsanslagen varit maffians rov. Kriminella politiker har skickat försvarsbudgeten tämligen oavkortad till maffian i utbyte mot i huvudsak oanvändbart skrot, som man sedan fyllt mobförråd i snart sagt varje buske med. Oanvändbart för att tillmötesgå maffians önskemål om att inte störa den civila marknaden när utrustningen väl kommer ut på marknaden. Smörjmedlet som vanligt mutor i olika form till tongivande politiker.
Under senare år har vi konsumenter blivit bekanta med uttryck som programmerat åldrande. Det viss säga att industrin bygger varor och produkter - inte för att hålla - utan för att gå sönder. Kortsiktigt bra för industrins affärer men en katastrof för mänsklighetens långsiktiga överlevnadsmöjligheter. Om produkterna inte går sönder av sig själva slutar de därför fungera ändå. Men den svenska maffian har nog i detta sammanhang varit före sin tid. De krängde utrustning till militären som var oduglig i det ögonblick den lämnade industrins löpande band.
Man kan förledas att tro, att om man arbetar inom försvaret, liksom i många andra delar av staten, är man djärv och trygg. Visst finns det sådana också. Men de utgör en försvinnande liten minoritet. Merparten är nämligen, som de flesta andra statstjänstemän, rädda. Inom försvaret tog det sig uttrycket att man inte vågade, eller ville, invända mot att av maffian mutade politiker använde försvarsanslagen till att berika sig själva genom att köpa oanvändbart skräp till kraftiga överpriser. Bättre att tiga och få någon utrustning alls än att öppna munnen och få ingenting, eller vara före detta hög militär, eller i bättre fall vara karriärmässigt och lönemässigt diskriminerad och förbisprungen, chef över något meningslöst eller kanske bara chef över sig själv ute på någon myr, fyr eller något övningsfält ute i skogen som ingen har hört talas om.
Den som följt med i media de senaste veckorna kunde se att det inte fanns några riktiga ubåtsiakttagelser. Efter den maffiatrogna pressens manipulationer ryckte de flesta på axlarna - försvarets budgetubåtar var den allmänna uppfattningen. Men det var orättvist mot försvaret. Så långt möjligt utförde de sitt arbete på ett hedervärt sätt och stod emot maffians propåer att ljuga ihop lite ubåtar - ryska naturligtvis. Länge tillbakavisade man den maffiatrogna pressens systematiska lögner.
Men nu tryter maffians tålamod. Med en blandning av piska och morot har försvarsledningen vallats in i fållan och de politiska dilletanterna samlats till presskonferens för att där berömma sig själva och varandra och presentera en ihopljugen historia om ubåtskränkningar, med vars hjälp statskassan och skattebetalarna ska kunna pungslås på stora summor, vilka bättre behövs på annat håll. Som vanligt när man ljuger så står man på podiet och skyller i från sig: alla andra svenska myndigheter, som vi alla har ett gott samarbete med, ljuger också. Ve den som talar sanning. Allt för att hålla konkursen borta från maffians skyddade verkstäder och korrumperade politikers plånböcker. Nu ska åter handlas meningslöst skräp för miljardbelopp och Nato-propagandan omhuldas, rysskräcken underblåsas och pajaserierna ta fart.
Det låg väl i farans riktning efter att vi sett ”The Löfven Show” i EU-nämnden.
Södertälje fredagen den 14 november 2014
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)