Våldtäkten mot försvaret

.
Det är inte lätt att försvara Sverige, eller att jobba i försvaret. Tvärtemot den officiella bilden var det inte lätt för tio, tjugo och trettio år sedan heller.

- Varför?

Därför att försvaret och försvarsbudgeten vare sig nu eller då har använts till att försvara Sverige och landets befolkning. Istället har försvarsanslagen varit maffians rov. Kriminella politiker har skickat försvarsbudgeten tämligen oavkortad till maffian i utbyte mot i huvudsak oanvändbart skrot, som man sedan fyllt mobförråd i snart sagt varje buske med. Oanvändbart för att tillmötesgå maffians önskemål om att inte störa den civila marknaden när utrustningen väl kommer ut på marknaden. Smörjmedlet som vanligt mutor i olika form till tongivande politiker.

Under senare år har vi konsumenter blivit bekanta med uttryck som programmerat åldrande. Det viss säga att industrin bygger varor och produkter - inte för att hålla - utan för att gå sönder. Kortsiktigt bra för industrins affärer men en katastrof för mänsklighetens långsiktiga överlevnadsmöjligheter. Om produkterna inte går sönder av sig själva slutar de därför fungera ändå. Men den svenska maffian har nog i detta sammanhang varit före sin tid. De krängde utrustning till militären som var oduglig i det ögonblick den lämnade industrins löpande band.

Man kan förledas att tro, att om man arbetar inom försvaret, liksom i många andra delar av staten, är man djärv och trygg. Visst finns det sådana också. Men de utgör en försvinnande liten minoritet. Merparten är nämligen, som de flesta andra statstjänstemän, rädda. Inom försvaret tog det sig uttrycket att man inte vågade, eller ville, invända mot att av maffian mutade politiker använde försvarsanslagen till att berika sig själva genom att köpa oanvändbart skräp till kraftiga överpriser. Bättre att tiga och få någon utrustning alls än att öppna munnen och få ingenting, eller vara före detta hög militär, eller i bättre fall vara karriärmässigt och lönemässigt diskriminerad och förbisprungen, chef över något meningslöst eller kanske bara chef över sig själv ute på någon myr, fyr eller något övningsfält ute i skogen som ingen har hört talas om.

Den som följt med i media de senaste veckorna kunde se att det inte fanns några riktiga ubåtsiakttagelser. Efter den maffiatrogna pressens manipulationer ryckte de flesta på axlarna - försvarets budgetubåtar var den allmänna uppfattningen. Men det var orättvist mot försvaret. Så långt möjligt utförde de sitt arbete på ett hedervärt sätt och stod emot maffians propåer att ljuga ihop lite ubåtar - ryska naturligtvis. Länge tillbakavisade man den maffiatrogna pressens systematiska lögner.

Men nu tryter maffians tålamod. Med en blandning av piska och morot har försvarsledningen vallats in i fållan och de politiska dilletanterna samlats till presskonferens för att där berömma sig själva och varandra och presentera en ihopljugen historia om ubåtskränkningar, med vars hjälp statskassan och skattebetalarna ska kunna pungslås på stora summor, vilka bättre behövs på annat håll. Som vanligt när man ljuger så står man på podiet och skyller i från sig: alla andra svenska myndigheter, som vi alla har ett gott samarbete med, ljuger också. Ve den som talar sanning. Allt för att hålla konkursen borta från maffians skyddade verkstäder och korrumperade politikers plånböcker. Nu ska åter handlas meningslöst skräp för miljardbelopp och Nato-propagandan omhuldas, rysskräcken underblåsas och pajaserierna ta fart.

Det låg väl i farans riktning efter att vi sett ”The Löfven Show” i EU-nämnden.

Södertälje fredagen den 14 november 2014
Mikael Styrman
.