Låtsasgranskningen

.
Den senaste tiden har Dagens Nyheter, Aftonbladet, Norrländska Socialdemokraten och eventuellt även någon ytterligare maffiatrogen tidning låtsats granska landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Säkert har fler än jag reagerat på låtsasgranskningen.

Jag skriver låtsasgranskningen. Vad ska man annars kalla det för? När fråga är om en person med uttalat egennyttiga, gränsande till psykopata, drag och ett omvittnat syndaregister, behöver man inte gräva upp några svartbyggda kojor någonstans i skogen utanför Karungi, som ingen ens vet var de ligger, för att få till en granskning.

Det enda intressanta med den ”granskningen” var att Sven-Erik, till och med i detta betydelselösa ärende röjer sina karaktärsfel. Att alltid ljuga. Att hoppa och skrika på palissaderna och ta åt sig äran när något går bra och att gå och gömma sig och skicka fram någon underhuggare när något skiter sig aldrig så lite. Att sedan tubba någon åkare som inte kan värja sig från att ljuga för hans räkning.

Själva frågan förefaller vald med omsorg av medias uppdragsgivare.

Få, om någon, människa kan uppröras av en sådan fråga. Istället förefaller den vald för att skapa en aura runt Sven-Erik som en man av folket. En vanlig man, trakasserad av maktapparaten, som han istället är en tongivande del av. Vem har inte, med rätt eller orätt, varit rädd för att bli trakasserad med hjälp av bygglovslagstiftningen? Detta nödtorftigt kamouflerade makt- och trakasseriinstrument. Sven-Erik däremot behöver inte vara rädd. Som lokal maffiapamp bestämmer han själv om han ska få bygglov eller inte. Det har inte de perifera mähäna så mycket att skaffa med. Och det gör han heller ingen hemlighet av.

Vi har vår plan- och bygglagstiftning för de bästa av syften - officiellt. Inofficiellt är det ett instrument med vars hjälp den politiska dräggen tilltvingar sig beskyddarpengar och trakasserar sådana som man av ett eller annat skäl har ett horn i sidan till. Det kan kan handla om för bra jobb, för god ekonomi, för vältalig, skrivkunnig, för vacker hustru, för vackra barn, för intelligenta barn, för fint hus - you name it! Skälen är många för att släppa lös folksjukdomen nummer ett.

Tyvärr används inte samhällsplaneringen till sitt rätta syfte. Jag behöver bara ta ett par exempel så förstår alla vad jag menar. Om samhällsplaneringen fyllde sitt syfte skulle inte en miljon stockholmare ta sig till att korsa stan, från den ena kanten till den andra, två gånger om dagen. Allihop samtidigt. Då skulle istället människorna ha bott där de arbetar eller vice versa. De skulle åtminstone ha fått goda incitament att göra det.

Men istället ska många av dem ta sig förbi Gamla Stan och Riddarholmen, två gånger per dag, skakande sönder och förorenande det kulturarv som finns där. Om vi hade haft samhällsplanering för sitt goda syftes skull hade istället Gamla Stan endast haft gågator, med begränsad biltrafik. Såväl mälarsidan som östersjösidan av Gamla Stan skulle ha omfattande båt- och gästhamnar, Skeppsbron skulle vara ett grönskande människovänligt paradis och politikerna skulle inte trakassera sina uppdragsgivare genom att riva upp en viktig trafiklösning utan att ha byggt dess ersättning i förväg. Och Ni vet ju alla vad som pågår runt Gamla Stan - även om det felaktigt och manipulativt omnämns som en fråga om Slussens vara eller icke vara. Och den blygsamma verkliga förbifartstrafiken ska dras runt staden trots att sådana lösningar redan finns. Syftet med förbifarten är således något helt annat - och mycket lönsamt för alla frågans pådrivande.

Om man avslutningsvis ska säga något positivt och vackert om den svenska samhällsplaneringen så får det väl bli att chimpanser med förbundna ögon, som kastade pil på roterande Dart-tavlor, skulle göra ett ännu bättre arbete.

Och för att återvända till inledningen: varför låtsas den maffiatrogna pressen jaga Sven-Erik Bucht för hans svartbyggen? Naturligtvis därför att det finns så mycket viktigare frågor att avleda uppmärksamheten ifrån.
Bucht fyller den viktiga funktionen att vara Kalle Anka-ministärens Tobias Billström. Ni minns Billström som inte behövde säga många ord som inte var vägda på guldvåg innan det samlade mediadrevet kastade sig över honom, för att inte behöva uppmärksamma Bildts grova oegentligheter. Varje regering behöver en klåpare som kan dra på sig elden när det går åt helvete. Det är av allt att döma Sven-Erik Buchts uppgift i regeringen eller i maffiahierarkin. Annars skulle naturligtvis media ha uppmärksammat hans roll i stölden av Ekfors-bolagen, plundringen av länsstyrelsens stiftelser, plundringen av LKAB, svindlerierna omkring Northland och vems pengar som egentligen stals, LKAB:s felinvesteringar i nya gruvor på all-time-high och så vidare. Men för att slippa göra sitt riktiga jobb fokuserar korrumperade tidningsägare, redaktörer och journalister istället på Sven-Erik Buchts svartbyggen. Vad blir nästa varv på veven när något behöver döljas? Finns det månntro asbest i spisarna i svartbyggena?

Södertälje måndagen den 17 november 2014
Mikael Styrman
.