Dagens Nyheter har länge varit det svenska vanstyrets trogna vapendragare. Som sådan har man pålitligt lagt locket på över de flesta fall av maktmissbruk och korruption. Undantagsvis har ett och annat sipprat igenom, men troligen bara sådana fall där man först fått klartecken eller anfallsorder från maktens centrum.
Under senare tid har det börjat synas allt fler tecken på att media vill distansera sig från de som nu allt tydligare och allt snabbare kör landet i sank. Det är förstås inte så konstigt mot bakgrund av vad som pågår i landet. Vem vill bli betraktad som maffians kollaboratör när det gått åt helvete?
En sådan sak som nu framkommit i just DN är att inte mindre 870.000 (!) personer som inte är bosatta i landet har fått svenskt samordningsnummer. Ännu värre är att cirka 45% av dem inte har styrkt sin identitet. Hur i all världen kan man göra ett system som innebär att en enda person får samordningsnummer utan att ha styrkt sin identitet? Och vi har cirka 391.500 från var som helst i världen som ingen vet vilka de är?
Det är klart att det finns en verklighet emellan 0 och 870.000. Det här har ju inte byggts upp över en natt. Självklart hade det varit anmärkningsvärt mycket om tidningen redan mycket tidigare hade slagit larm om detta. Det är svårt att frigöra sig från tanken att detta faktiskt varit på tapeten väldigt länge, men att publicering valts bort av hänsyn till relationerna till makthavare. Läsare, prenumeranter och medborgare pissar tidningen på, men politiska makthavare är man mån om.
Att det nu ändå publiceras betyder förstås någonting. Förmodligen betyder det att hela historien med samordningsnummer som delas ut till vem som helst löper amok. Istället för att styras upp växer det explosionsartat och tidningens personal, ledning och ägare kan se att samhället inte kan formera sig till att göra något adekvat åt saken. För varje dag som går utan publicering blir det allt tydligare att när det äntligen skrivs om saken kommer frågorna: Varför har ni inte skrivit om detta tidigare?
Fenomenet har skapat ett parallellsamhälle med okända människor utanför det ordnade samhället. Människor som gör det allt svårare att bedriva legal verksamhet i Sverige - och ingenting görs åt saken.
Vad används alla dessa, förmodligen till stor del falska identiteter till? Det har väl inte framkommit särskilt tydligt än. Men en miljon människor kajkas ju inte till Sverige för att lägga upp samordningsnummer utan att någon tjänar pengar på det. Om det är som det har brukat vara tidigare är det de stora offentliga infrastruktur- och byggjobben som hemsöks av grovt fiffel och grova bedrägerier, med våra politikers och byråkraters benägna medverkan, medan våra polis-, åklagar- och domstolsattrapper taktfullt tittar bort och på sin höjd trakasserar några vanliga hederliga svenska företagare för att hålla uppe illusionen om att de gör något.
Det är klart att när sjukhus börjar kosta miljarder och tiotals miljarder mer än de ska, så visst fan är det någon som stjäl pengar, men med korrupta polis-, åklagar- och domstolsväsen får vi inte någon ordning utan att samhället först kollapsar.
Falun lördagen den 7 december 2019
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar