onsdag 13 april 2022

Det industriella bedrägeriet i norr

 .

I norra Sverige ska göras stora industriinvesteringar. En del av dem pågår redan. De sker för att rädda klimatet och därmed mänskligheten - trodde ni kanske - för så har ni blivit lärda av propagandaorganen.

Men så är det inte. Istället görs investeringarna för att rädda den livsstil och den industristruktur som tillsammans med överbefolkningen har skapat problemen som inte bara hotar mänsklighetens överlevnad utan även de flesta andra livsformer på Jorden.


Investeringarna syftar inte till att bevara mänskligheten utan istället till att bevara vår livsstil, vår överkonsumtion av naturtillgångar, vår förorening av land, hav och luft. Livsstilen innehåller absurditeter som att vi bor på ena sidan av staden och morgon och kväll ska korsa staden - allihopa samtidigt - med bil - i ensamt majestät. Ofta räcker det inte ens med att korsa staden. Det kan vara tio mils körning, eller mer, innan man är framme vid staden och kan korsa den. Det är naturligtvis helt onödigt att leva så.


Politiker  och oligarker vill att ni ska tro att bilar även framgent ska kunna köpas för att användas endast något år. Vi ska inte heller behöva bo där vi arbetar. Vi ska kunna bygga flygplatser i fjällen och flyga in folk dit för att åka skidor, trots att där snart inte kommer att finnas någon snö. Framtiden visar om fjällbyarna kommer att överges och växa igen eller om de kläs in i plast och fungerar som skidbackar eller om det blir flyktingförläggningar - utan plastbackar. 


Jag brukar tänka på våra politikers sätt att hantera problem som att de löser dem ungefär som människorna gjorde på Påskön. Där gick alla resurser åt till att bygga stengubbar. Det förbrukade alla resurser och skapade problem som jorderosion som försvårade jordbruket och brist på trä att bygga fiskekanoter av. Bilismen är vår tids stenstoder. Nu vill man tok-öka utsläppen som skapar klimatproblemen genom att ersätta alla bilar med elbilar. Det vi egentligen borde göra är naturligtvis att hålla liv i våra nuvarande bilar så länge som möjligt, men använda dem så lite som möjligt. Eventuellt skulle det vara klokt att successivt konvertera befintliga bilar till eldrift - så småningom - ifall det kommer fram rimligt fungerande lösningar för bilarnas drift, för produktion av el och för distribution av densamma. 


Istället för att värna konsumtions- och pendlingssamhället behöver vi anpassa samhället till verkligheten, exempelvis bo där vi arbetar, och sluta behandla bilar som förbrukningsvaror, sluta med massiv ensamkörning i så hög grad som möjligt.


Mot bakgrund av att idén om en snabb övergång till elbilar som lösning på problemen vilar på en bluff är det väl inte särskilt förvånande att metoden att producera fossilfritt stål synes vara allt annat än oomstridd. Paniken vilar tungt över såväl batterifabriker som stålverk. Det andas dessutom bedrägerier lång väg att de är under uppförande utan att deras eventuella nytta utretts.


Trovärdigheten i lösningarna som ska frälsa oss förbättras naturligtvis inte av att regeringen nu slänger fram ett elektrifieringsprogram som bär samma bedrägliga prägel. 8,4 miljarder av skattebetalarnas pengar ska slösas bort på åtgärder som kanske i och för sig behöver utföras, men som är fel åtgärder och som inte löser problemet.


Förr kunde man, apropå förbrukningen av ändliga naturresurser, säga att mänsklighetens populär och livsstil skulle kräva flera jordklot och det talesättet är inte mindre relevant idag när det visar sig att vi även skulle behöva flera atmosfärer.


Det som skulle behöva göras är att snabbt minska belastningen på klimatet. Men den svenska regeringen gör tvärtom. Den  lägger i en högre växel och trycker hårt på gasen. Klimatuppvärmningen kan dock inte lösas genom att vidta åtgärder som får klimatuppvärmningen att skena. Den kan med hittills känd och beprövad teknik bara lösas genom att minska de åtgärder som skapat problemen. Det vill exempelvis säga att sluta skapa stora utsläpp genom att producera slit- och slängbilar och använda dem för okynneskörning.


Regeringen ökar istället ansträngningarna för att ”knuffa klimatet över kanten” för att det ännu är bekvämare för politiker än att vidta åtgärder som skulle vara nyttiga. Ingenting görs däremot åt det industriella slit- och slängsamhället samt befolkningsutvecklingen vilka är de faktorer som främst skapat hotet mot allas vår överlevnad. 


På Påskön försökte man ”lösa” problemet med de skövlade skogarna genom att bygga ännu en stengubbe. Tusen år senare gör vi ungefär likadant. 


- Ja, varför inte? Dum gjorde som Tok sa, som talesättet bjuder.


Falun onsdagen den 13 april 2022

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: