.
Det är alltid med blandade känslor jag tar del av Transparency International Sveriges årliga skönmålningar av tillståndet i landet. Det spelar ingen större roll hur stort mått av korruption som avslöjas i landet. Sverige hamnar alltid i topp, bland världens minst korrumperade länder.
Man lämnas alltid förbryllad av de märkliga slutsatserna, utan att kunna säkert veta om resultatet är en följd av att de som producerar den, för Sveriges del, är aningslösa naiva lallare, som sitter på någon institution någonstans och där, fjärran från verkligheten fantiserar ihop vad de tror att är en något så när rättvisande beskrivning av situationen i landet.
Det leder naturligtvis till motsvarande funderingar om resultaten för andra länder. Hur är de ihopvävda? På samma boliner som de svenska ”resultaten”?
Mest troligt är det väl med Transparency som det är med Amnesty International i Sverige. De här organisationerna har infiltrerats och så småningom tagits över av den svenska maffian - såvida inte de ursprungligen startats av maffian med det uttalade syftet att föra folket, som i slutändan plundras, bakom ljuset. Transparency hittar ingen korruption och Amnesty hittar ingen politisk kriminalitet i landet. Ändå har vi - naturligtvis ouppklarade - mordet på statsminister Olof Palme, krigsmaterialinspektören Carl Fredrik Algernon samt journalisten Cattis Falck och väninnan Lena Gräns, Chatrine da Costa-skandalen, Quick-morden som inte begicks av men skylldes på Tomas Quick av ett korrupt rättsväsende, mörkläggningen av morden på de 930 passagerarna på Estonia samt mordet på Lars Wilks, för att nu bara nämna några av de mest kända och mest uppenbara politiska brotten.
Falun tisdagen den 31 januari 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar