fredag 20 januari 2023

Sprängningarna och dess följder

 .

Den svenska politiken och vårt korrupta rättsväsende sitter ännu fast i sin Kalle Anka-verklighet.


Eftersom det - ännu - inte sprängs några handgranater och andra bomber i entréer och trapphus till domstolar, riksdagshus och andra offentliga byggnader samt i områden där politiker och domare lever och vistas så ”finns” egentligen inte problemet. Det drabbar ju bara Kreti & Pleti. Mest ute i förorten. Tråkigt? Javisst! Men inte mer engagerande än så.


Det går bra att fortsatta döma hänsynslösa grova våldsbrottslingar till korta perioder av saft och bullar med socialen och möjligen till löjligt korta vistelser i förbrytarskolorna som vi kallar fängelser i olika former, men det ändrar ju ingenting. 


Om någon så mycket som andas om att man kan plocka av dem deras svenska medborgarskap och skicka hem dem, så utlöser det alltjämt ett ramaskri bland galningarna som släpat hit dem och kanske gjort det mot bättre vetande. För varje dag som går förvärras katastrofen. Fler får svenskt medborgarskap, vilket kommer att göra det jobbigare att så småningom bli av med dem. Men det är ändå troligt att det är så det här samhällsexperimentet kommer att sluta. Men inte förrän varje annan utväg prövats. Förmodligen måste även förfallet gå så långt att även de som skapat förfallet själva drabbas av det.


Det svenska politiska systemets oförmåga att hantera problemet som de själva skapat verkar leda oss i riktning mot en okontrollerbar situation. Att spå om hur det kommer att bli är lätt. Att veta är svårare. En libanesisk situation, eller mexikansk, med en åtminstone delvis havererad stat och olika väpnade grupper som bekämpar varandra ter sig allt mindre osannolik för varje dag som går. Det är nästan vad vi har i dag, men ännu mycket lågintensivt mot vad som är att vänta. Svenskarna är ännu i förkrossande majoritet, men har inte de sedan generationer nedärvda traditionerna att uppträda beväpnade med maskingevär ute i samhället, som vissa minoritetsgrupper verkar ha tagit med sig hit.


Det behöver inte utesluta att svenskarna så småningom ledsnar på situationen med en stor offentlig sektor som suger ut befolkningen, men samtidigt tillhandahåller allt mindre av de samhällsfunktioner som motiverar svenskarna att föda den offentliga sektorn. Det är inte troligt att svenskar som i allt högre grad drabbas av den grova brottsligheten och rättsväsendets närmast narraktiga tillkortakommanden i längden kommer att acceptera förhållandena.


Man kan därför inte helt utesluta att svenskarna så småningom tar itu med saken själva. Det kan till och med komma att leda till välfärdsstatens och rättsstatens slutliga sammanbrott och vägen dit kommer att kantas av misstag - medborgarinitiativ som trots de bästa av avsikter går ut över fel personer. Vi kommer i så fall att kastas mellan två ytterligheter. Från en passiv och improduktiv före detta rättsstat som slutar att få någonting över huvud taget uträttat till ett eller flera överdrivet handlingskraftiga medborgarinitiativ som istället får alldeles för mycket gjort och alldeles för snabbt.


Det något märkliga är att det är den godhjärtade dumheten som kommer att ha orsakat katastrofen - och naturligtvis med de bästa av avsikter. 


Falun fredagen den 20 januari 2023

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: