.
Efterdebatten till lerskredet i Stenungsund präglas av ångest. Men ångesten synes begränsa sig till rädsla för att få ansvaret för att ha åstadkommit det redan inträffade skredet. Ingen rädsla verkar finnas för att vara den som orsakar fler och allvarligare skred i området.
De som genom en förmodad mix av inkompetens och vårdslöshet bidragit till lerskredet utanför Stenungsund och förmodligen fler skred som kommer att inträffa, gör nu sitt bästa för att hålla verkligheten på avstånd.
Andra försöker föra fram de verkliga orsakerna utan att drabbas av förföljelse från de potentiellt skyldigas krets.
Idag exempelvis diskuterades i TV4:s morgonsändningar hur mycket av förklaringen till lerskredet som ligger i sprängningar som har utförts i området och parallellt pågår ett liknande blame-game om uppläggningen av massor på byggnadsområdet ovanför vägen.
Säkert bidrar många olika omständigheter i viss mån till lerskredet. De nämnda sprängningarna betyder sannolikt minst av de frågor som nu nämns. Det kunde varit annorlunda om det hade funnits ett mycket nära samband i tiden mellan sprängningarna och skredet. Men det finns det inte, enligt vad som hittills framkommit.
Uppläggning av massor kan säkert ha haft större betydelse, i kombination med andra omständigheter, som vibrationer från trafiken och vattenstinn lera.
Men den helt avgörande faktorn måste förmodas härröra från vibrationer från trafiken, i synnerhet den tunga trafiken, i kombination med den vattenstinna leran. Det är svårt att snyta ur näsan vad som eventuellt kan göras åt vattnet. Men vad gäller hur mycket vibrationer som ska överföras till leran från framför allt den tunga trafiken finns det nog ett mycket nära samband mellan fordonens vikt och den hastighet de framförs med.
Kanske saknas det forskning på området - jag vet inte - det undandrar sig min bedömning.
Men det har ju inte saknats liknande skred tidigare i region. Så att risken fanns för ytterligare skred i området är ju mycket väl bekant.
Det framstår som mycket märkligt, rent av vårdslöst, för att inte säga grovt vårdslöst, att det tycks vara allmänt bekant att markerna är ovanligt vattenstinna i området utan att hastigheten har dragits ned, eller dras ned, på vägarna och utan att den tillåtna vikten begränsas för fordonen.
Ännu märkligare kan tyckas vara att man utan att till synes kunna dra några intelligenta slutsatser av det inträffade lägger över den tunga trafiken till E45:an där tidigare inträffat stora och allvarliga lerskred i Lilla Edet, Tuve och Surte. För mig framstår det som ett sätt att be om problem - stora problem. Men kanske inte så mycket problem för egen räkning som för dem som riskerar att drabbas av nya och allvarligare lerskred i området.
En annan sak som förvånar är den till synes totala avsaknaden av debatt om järnvägen i området. Är järnvägen undantagen från verkligheten i området?
En ytterligare sak som saknas i den offentliga debatten är frågan om de tunga transporterna utan dröjsmål bör läggas över på antingen järnväg eller båt. Jag föreställer mig att en mycket stor del av den tunga trafiken från Norge inte behöver framföras på vare sig E6:an eller E45:an utan istället lämpligen bör transporteras med båt.
Men det här kanske är ännu en sådan där fråga som man ”inte ser komma” i det allt mer dysfunktionella Sverige - trots att alla lampor blinkar rött.
Kanske försvinner både ångest och problem om man blundar ordentligt?
Falun lördagen den 30 september 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar