Dags att bita huvudet av skam och vända på klacken…

 .

…eller utryckt med andra ord: dags att göra ett lappkast.

Alla vet förstås att Sverige, svenska gator och torg samt svenska bostadsområdena numera plågas av den från Mellanöstern och Asien importerade terrorismen. Det är värre i Sverige än i alla andra länder i Europa och värre än i många länder i Afrika och Asien. Vi har numera dagliga skjutningar och sprängningar och vi har till och med uppgörelser inom den högsta polisledningen vilka måhända lite felaktigt kan beskrivas som uppgörelser i den undre världen.

Troligen har många inte en aning om varför terrorn pågår eller vad vi kan göra åt det. Andra vet nog, men drar sig för att sticka ut näsan i snålblåsten och tala om det, styrt av en berättigad rädsla för repressalier från den grova organiserade brottsligheten och deras hejdukar i den offentliga förvaltningen.

Det finns säkert tusen skäl som samverkat till att Sverige hamnat i nästan fritt fall. Nästan alla skäl har det gemensamt att de inte uppstått spontant, utan är följden av ett påtagligt politiskt vanstyre. Jag ska peka på några av dem, som jag tycker har större betydelse än de flesta andra skäl. Om man skyndsamt och beslutsamt rättar till detta lilla fåtal missförhållanden, får man inget skönhetspris i den kyrkliga syföreningen, men det kommer att fungera som ett Alexander-hugg mot den grova och okontrollerade brottsligheten, som ju ligger bakom terrorn mot den svenska befolkningen. För det är ju inget annat än terror att nära nog dagligen, och under snabb ökning, spränga flerfamiljshus och bränna upp bilgarage. Sådant ska betecknas som terror och bestraffas som terror.

För att läsaren ska förstå hur jag menar att det här måste skötas för att det ska fungera, måste jag påminna om hur en levande groda gör i en kastrull. Det fungerar inte exakt likadant, men det ger viss vägledning. Om man släpper ned en groda i en kastrull med kokande vatten räddar grodan sig genast genom att hoppa ur kastrullen. Placerar man istället grodan i en kastrull med tempererat vatten, som man sedan långsamt värmer upp, sitter grodan istället kvar tills den så småningom blir så slö att den inte tar sig ur kastrullen utan omkommer där.

Det påminner om hur den grova brottsligheten beter sig, men det finns vissa skillnader. Om man försöker påverka de brottsaktiva, genom allt för försiktiga åtgärder, vilka man sedan gradvis skärper, blir åtgärderna verkningslösa eftersom de som åtgärderna tar sikte på vänjer sig gradvis vid situationen och anpassar sig till den. Det problem som vi har att hantera är egentligen inte den grova brottsligheten i sig. Det är den fega och flegmatiska svenska mentaliteten som är problemet och som ger brottsligheten fritt spelrum.

Jag och mina finska vänner brukar roa oss med att jämföra Sverige och Finland. Gammalt tillbaka var de tillsammans ett land och Sverige har i alla sådana tider utkämpat alla sina krig till den sista finnen. Detta genomskådade den ryske tsaren Alexander (1777-1825), så han tog Finland och därmed var det färdigkrigat för de svenske.

Det svenska, som redan nämnts, fega och flegmatiska styrelseskicket, innebär att inga hot, inga missförhållanden, bemöts i tid och inte heller med adekvata insatser. Istället gör man i Sverige hela tiden för lite och för sent. Det resulterar i den ovan beskrivna tillvänjningen och följden blir att man inte uppnår önskvärda resultat. Om vi i Sverige fortsätter att försöka hantera den grova brottsligheten på snarlikt sätt är det dömt att misslyckas. Sverige kommer då att fortsätta att falla sönder. Våra offentliga institutioner kommer att upphöra att fungera och många har redan kommit långt på den vägen. I förlängningen blir Sverige ett nordiskt Libanon, som kommer att slitas sönder av falangstrider, till stor del emanerande från de från Afrika och Asien importerade och finansierade gangsterligorna. Vårt nuvarande utgångsläge har dessutom försämrats påtagligt, till följd av att vi tillåtit den grova brottsligheten att ta sig in i rättsväsendet, kommuner och regioner samt på verk, departement och i riksdagen. Där finns maffians mutkolvar, och ibland även deras ledare, och obstruerar alla strävanden att ta itu med den grova kriminaliteten.

Finland fungerar nästan tvärtom vid en jämförelse med Sverige. Inte heller Finland reagerar omedelbart när ett missförhållande uppstår. Men när man i Finland varseblivit och identifierat problem, vidtar man kraftfulla åtgärder. Så kraftfulla faktiskt, att man inte sällan måste korrigera tillbaka lite grand. Men detta ganska annorlunda sätt att agera på, har i det här sammanhanget den påtagliga fördelen, att den grova brottsligheten inte ges möjlighet att vänja och anpassa sig, för att kringgå de nya spelreglerna.

Om vi ska kunna rädda Sverige bör vi kopiera finnarnas arbetssätt. Tiden brådskar. Gör vi inte det nu, och dessutom skyndsamt, kommer det snart att vara för sent. Agerar vi tillräckligt snabbt kan vi alltid dalta lite med de kriminella senare. Gör vi för lite och för långsamt nu får vi aldrig den chansen. 

Frågan är inte heller så enkel som att det är ett koppel brottslingar som saknar resurser. Brottslingarna i fråga backas med betydande resurser från gangsterregimer i främst Mellanöstern, vilka inte är välvilligt inställda till det svenska styrelseskicket. 

Vi har som nämnts några problem som är viktigare att hantera än andra. Jag kan ha glömt någon, men med den reservationen är det här de viktigaste. De är inte rangordnade. Alla bör adresseras och helst både skyndsamt och samtidigt.

I sammandrag:

1.

Vi har ingen påföljd som skulle kunna avhålla unga från att begå grova våldsbrott, vilket per automatik gör många ungdomar till grovt kriminella.

2.

Vi har på tok för korta straff för alla grova våldsbrott.

3.

Vi har i stort sett obefintlig korruptionsbekämpning. Inget klaras upp och inget bestraffas.

4.

Vi har på tok för långa utrednings- och lagföringstider.

5.

Vi har ingen lagföring av mindre grova brott.

6.

Vi har straffrabatter för den som gjort extra mycket brott, vilket premierar brottsaktiva.

7.

Vi har för hög komfort i Svenska fängelser.

8.

Vi har ett regelverk för fordonsregistrering som - förmodligen avsiktligt och på grund av korruption - är utformat för att skydda brottslingarna.

9.

Vi har ett regelverk för kameraövervakning som - förmodligen av samma skäl som i punkt 8 - är utformat för att skydda gangstersyndikaten.

10.

Vi har fel nivå och struktur på polisflyget. 

Utförligare beskrivet:

1.  Straffrihet gör ungdomar till grova yrkesbrottslingar

Sverige sviker invandrade ungdomar - och övriga medborgare - genom att ha så löjligt lindriga påföljder att det inte rimligen kan sluta på annat sätt än att mängder av ungdomar blir grova yrkesbrottslingar. Unga mördare ska dömas på samma sätt som vuxna mördare - till livstids fängelse (i lämpligt land) med särskild utskrivningsprövning.

If you can’t do the time - don’t do the crime!

2.  För korta straff

Om man vill bryta den dystra utvecklingen i Sverige, måste man dels klara upp begångna brott och dels tillämpa straff som inte gör att alla brottslingar i Afrika, Asien och Europa - som nu - tycker att det är en bra idé att åka till Sverige och begå brott, för där är straffen extremt korta, maten utmärkt, fängelserna bekvämare och renare än de bästa hotellen i hemlandet. Tacka fan för att det begås brott av utlänningar i Sverige! Dumma vore de väl annars?

Ändra straffsatserna för grova våldsbrott. Exempelvis beställningsmord kan ju inte straffas med fyra års ungdomsfängelse. Det är ju fullständig idioti! För mord och en del andra grova brott, gruppvåldtäkter, tortyr, mordbrand, ödeläggelsebrott som sprängningar mm bör normalstraffet vara livstids fängelse med särskild utskrivningsprövning. Om Sverige får igång polisen, kommer till rätta med korruptionen i polis- åklagar- och domarkårerna, och på så sätt lyckas bryta den nuvarande utvecklingen, kan man senare använda den särskilda utskrivningsprövningen till att korta av något straff som i efterhand visar sig onödigt hårt.

3.  Obefintlig korruptionsbekämpning

Sveriges offentliga sektor är lika korrumperad som i många länder i Afrika. Men det finns skillnader också. I flertalet länder i Afrika löper offentliganställda brottslingar betydligt större risk att åka fast än deras kriminella kollegor i Sverige.

4  Långa utrednings- och lagföringstider

Den svenska polisen är, i ett internationellt  perspektiv oduglig - varken mer eller mindre. I andra länder kan man bli ställd inför rätta nästan omgående. I Sverige kan det ta åratal även för okomplicerade och lättutredda brott. Okomplicerade och lättutredda brott blir per automatik svårutredda och omöjliga klara upp, när polisen inte kan sköta sitt arbete och ärendena därför ligger outredda.

 

5.   Ingen lagföring av mindre brott

Det finns mängder av brott som aldrig utreds i Sverige. Den helt dominerande delen av i Sverige begångna brott är i praktiken straffria. Det är en mycket olämplig ordning eftersom den skolar in brottslingar i en grövre bana. Samhällets signal är att den svenska staten inte bryr sig om att du plundrar svenska medborgare.

6.  Straffrabatter

Idag får den som är flitig och begår många brott straffrabatter och får mängder av brott avskrivna. Det systemet bör skyndsamt avvecklas. Den som begår många brott ska inte ha rabatt utan tvärtom skärpning av straffet.

7.  Svenska fängelser

I svenska fängelser sitter mängder av araber och afrikaner och mår som prinsar. De behöver inte arbeta, de får tre lagade mål mat om dagen, de har inga kostnader, de har till och med lön,  fria kläder - tvättade sådana, gratis städning, gratis gym, gratis TV osv. De har det mycket, mycket bättre än de skulle ha det i frihet i sina hemländer.

Sverige bör skyndsamt hyra fängelseplatser i Mellanöstern och Afrika för förvaring av svenska brottslingar av utländsk härkomst - dock inte nödvändigtvis i sina respektive hemläder. Det senare skapar bara korruption och en lyxtillvaro i fängelset, vilket gör straffet kontraproduktivt.

8.  Fordonsregisteruppgifter

Idag har vi ett system som är skräddarsytt för att narkotikakurirer anonymt ska kunna distribuera narkotika, och brottslingar ska kunna ägna sig åt grov brottslighet, utan att röja sin identitet och sin hemvist. Regelverket bör omedelbart ändras, så att även den som leasar eller hyr eller lånar ut ett fordon omedelbart måste registrera uppgifter om föraren, åtkomliga för alla i fordonsregistret.

Det är idag regel att narkotikakurirer och hälare använder sig av anonymregistrerade leasingfordon. Lokala langare använder sig av korttidshyrda bilar eller demobilar eller lånebilar för vilka det inte går att se vem som kör dem.

Lagstiftningen bör omedelbart ändras så att en hyrbil eller en demobil eller en lånebil inte får lämnas ut förrän efter att föraren registrerats i fordonsregistret.

9.  Kameraövervakning

Den grova organiserade brottsligheten har utnyttjat sitt inflytande över en mix av klåpare och mutkolvar i den offentliga sektorn. I debatten gömmer sig mutkolvarna bakom floskler som att användning av övervakningskameror är ett hot mot den enskilda integriteten. Det är bluff från början till slut. Kameraövervakning på människors egen tomt är bara ett hot mot brottsligheten. Visst finns det en möjlighet till ett visst integritetsintrång, om någon exempelvis smyger sig in hos grannen, när han är på jobbet, och sätter på hans hustru. Men det är ur integritetssynpunkt lätt hanterat. Antingen låter man bli att sätta på grannens hustru eller så sätter man på grannens hustru någonstans där man inte fastnar på bild i grannens kamera. Det är ingen anledning att försvåra övervakning av den grova brottsligheten. Men så hanteras det idag. Helt styrt av den grova brottslighetens intressen.

Vi bör omedelbart lägga ned hela den meningslösa och direkt skadliga byråkratin som övervakar övervakningskamerorna. Släpp kamerorna fria. Vi bör låta vem som helst sätta upp kameror vars som helst på sin egendom för att skydda den. Det behöver inte regleras i förväg. Det kan istället med fördel regleras i efterhand, genom att den som missbrukar sin kamera i integritetskränkande syfte, lagförs och straffas om han gör något sådant.

Tvärtom  bör  vi - mot bakgrund av vad det nuvarande vanstyret resulterat i, kräva att den som vill uppföra ett flerfamiljshus, för att få bygglov åläggs att även montera och bibehålla övervakningskameror i lämplig omfattning, för att vi ska komma till rätta med bil- och garagebränder, skjutningar in i bostäder och sprängningar av entréer och trapphus.

Staten behöver inte reglera om det ska krävas av en villaägare att ha kameror. Den som har något att skydda väljer själv att skydda det. Försäkingsbolag kan komma att kräva kameror av den som är återkommande brottsutsatt för att gå med på att försäkra egendomen.

Kameror som är tillräckligt bra för att göra jobbet är idag billiga. Man behöver inte som polisen köpa det dyraste som går att få tag i. Det stimulerar bara upphandlingskorruption och resulterar i att pengarna inte räcker till mer än begränsade insatser.

Idag är det staten som driver på och skyddar brottsligheten genom att försvåra övervakning.

10.  Polisflyget

Polisflyget har den struktur det med tiden blir i en offentlig upphandling utan korruptionsbekämpning. Ju dyrare helikoptrar desto bättre går det för upphandlaren och desto mer status får helikopterföraren och desto sämre fungerar polisflyget och brottsbekämpningen. Problemet har funnits länge, men förtigs. Nu blir det extra tydligt eftersom den grova brottsligheten som tidigare främst hade etablerat sig i de största städerna, nu sprider sig till de mindre städerna. Helikoptrar är långsamma. De har lång framflygningstid. Dyra polishelikoptrar resulterar i få polishelikoptrar. Sverige behöver billigare och därmed fler polishelikoptrar.

Sveriges politiker står inför ett vägval. Fortsatt vanstyre kommer att leda till fortsatt utbredd och accelererande grov kriminalitet, som kan komma att nå nivåer från vilka utvecklingen inte går att vrida tillbaka. Det finns ytterst få exempel på länder som hamnat i ett sådant tillstånd som kunnat vridas tillbaka. 

Landet kan komma att slitas sönder av klanstrider, ungefär som i Libanon.

Befolkningen kan komma att delas i två huvudgrupper.

Den ena huvudgruppen kommer att bestå av svenska brottssyndikat, utländska brottssyndikat, korrumperade politiker, poliser, åklagare och domare. Den övriga befolkningen kommer att utgöra den andra huvudgruppen. Det blir så, därför att den övriga befolkningen inte kommer att göra åtskillnad på gangstersyndikat och korrumperade tjänstemän och politiker. I allmänhetens ögon blir de brottsling som brottsling.

För poliser, åklagare, domare och politiker blir nog situationen den att de hamnar mitt emellan gangstersyndikaten och den övriga befolkningen. Det blir en öppen fråga om de blir skjutna av den ena gruppen eller av den andra gruppen. Det blir nämligen så om förfallet fortsätter, att vanliga medborgare förlorar det som återstår av förtroende för rättsväsendet och börjar försvara sig själva vid behov.

Det är nästan bara Italien som någotsånär framgångsrikt lyckats försvara sig mot maffian. Det har man gjort genom att bygga upp parallella poliskårer som håller ordning på varandra. Den svenska politiska maffian har hela tiden hånat detta, förmodligen på grund av rädsla för att vi ska få ett liknande system, vilket skulle innebära slutet på sötebrödsdagarna för den politiska maffian, skurkar som Anders Skurkström och Sven-Erik Bohv exempelvis.

Falun måndagen den 4 september 2023

Mikael Styrman

.