.
Magdalena Andersson säger att vi nu behöver dämpa spänningarna i det svenska samhället.
Det är möjligt, rent av troligt, att det ur sosseriets perspektiv - framför allt deras ledares - är angeläget att dämpa spänningarna. Men utifrån Sveriges perspektiv är det nog tvärt om. Den nuvarande situationen, som innebär att landet i accelererande takt håller på att förblöda, är en direkt följd av saknade spänningar i samhället. Ingen, eller åtminstone alldeles för få, har satt ned foten och ifrågasatt vart galningarna har lett vårt land.
Artikeln nedan publicerades igår på Svenska Dagbladets websida. Den är numera borta. Den finns på nätet, men man måste veta om den för att hitta den. Den talar ett annat språk än Magdalena Andersson. Inte rent ut kanske, men för den som analyserar innehållet tonar en skrämmande bild fram.
Asyl och uppehållstillstånd har delats ut åt i stort sett alla som ville ha det. Svenska medborgarskap delas ut på hur lösa boliner som helst, till människor som inte lär sig eller avkrävs lära sig språket, inte assimileras i det svenska samhället och inte heller försörjer sig själv och sina barn. De reser på semester till hemlandet - som de inte sällan säger sig ha flytt ifrån - för att några år senare flytta till hemlandet och ta bidragen och pensionerna med sig, utan att ha bidragit till den svenska välfärden. De är tärande och till mycket stor andel har de kommit hit i tärande syfte, därför att svenska politiska stollar har skickat ut signalerna att det är acceptabelt att komma hit och parasitera på svenskarnas arbete.
Internationella överenskommelser utarbetade och ingångna av godhjärtade och naiva dilletanter tolkas så att inte ens den som tagit sig in i landet med ohederliga metoder och i landet agerar som fullfjädrade grova kriminella anses kunna utvisas. Inte ens sådana som skjuter skarpt och spränger bomber bland en oskyldig allmänhet anser sig den godhjärtade dumheten kunna skicka hem.
I själva verket är det ju tvärtom. Svenskarna må vara fridsamma, godmodiga och rent av veliga, men i farans riktning ligger nog ändå att det så småningom blir skottpengar på det här slöddret som stjäl, langar knark, gruppvåldtar, skjuter och spränger. Det är därför en humanitär insats att plocka av de här juvelerna deras uppehållstillstånd, deras medborgarskap och förmodligen i många fall även deras asyl, och se till att de återvänder till hemlandet - nu.
Den i artikeln intervjuade mannen - som i likhet med alldeles för många kommit som asylsökande, men ändå är oförhindrad att flytta hem - sedan han väl fått upp bidragskranen - är naturligtvis missnöjd med Sverige. Han indikerar - sig själv ovetande - vidden av det svenska problemet. Varje person, eller par, ger upphov till ytterligare 5-10 personer - kanske fler i form av far- och morföräldrar, syskon och syskonbarn - vilka nästan alla ska försörjas av en allt mindre minoritet arbetande svenskar. Inte undra på att inte pengarna räcker till pensioner som det går att leva på till svenskarna.
Enligt uppgifter i media är det över 500 ”svenskar” som statens akuta taxi-flyg-service nu ska kajka till Sverige, och sedan varje gång det blir oroligt i Mellanöstern, vilket det med en tillbakablick blir ganska ofta. De organisatoriska påfrestningarna och kostnaderna blir säkert betydande, vilket är naturligt när en evakuering behöver utföras under liknande förhållanden. Det är ett mycket dåligt prejudikat som politiken nu skapar när man agerar räddnings-taxiflyg åt människor som vistas i Gaza mot UD:s uttryckliga avrådande och som med vett och vilja själva försatt sig i den situationen.
Gaza är en liten plätt, ungefär 5x50 km och det vi ser är bara toppen av isberget, nämligen de låtsas-svenskar som redan uppehåller sig i hemlandet. Jag blir inte förvånad om det finns ett mycket större antal i Sverige som inte försörjer sig själva, men som just nu inte råkade befinna sig i hemlandet. Det stora problemet är sannolikt att många, många andra regioner i Afrika och Asien kan uppvisa ett liknande facit.
Vi saknar en samlad bild av eländet. Hur många runt om i världen - och i Sverige - försörjer vi egentligen, vilka inte bidragit och heller aldrig haft för avsikt att bidra till det svenska samhället? Politiken är åtminstone till stora delar ovillig att upplysa oss om det. Om vi hade haft en journalistkår och tidningar värda namnet skulle vi veta ändå. Men åtminstone de senare är bättre på att försköna nästan obefintliga svenska idrottsframgångar. Mer ryggrad än så finns inte i journalistkåren och bland mediaägarna.
Hur många tiotusentals eller hundratusentals drönare, vilkas enda företräde är att de röstar på nationalsocialdemokratin, försörjer vi ofrivilligt runt om i världen? De är nog numera fler än de arbetande svenskar som ännu röstar på nationalsocialdemokraterna.
Falun onsdagen den 15 november 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar