.
Stormen i vattenglaset rasar vidare. Politiken är åtminstone utåt besatt av en vilja att göra stordåd mot den grova organiserade brottsligheten som utövas av unga, fostrade i dysfunktionella och grovt kriminella familjer.
Vad är det då för stordåd våra hjältar i riksdag och regering dristar sig att utföra? Tydligen har man producerat ännu en bullshit-utredning i ämnet. Denna gång landar den i att man ska sänka straffmyndighetsåldern ett år från 15 till 14 år.
Politikernas ångest är så tät att man nästan kan ta på den. Hur kommer det att tas emot? Vad kommer den godhjärtade dumheten att tycka? Och de lokala knarkleverantörerna kring riksdag och departement - vad kommer de att tycka?
För politiken tycks denna obetydliga förändring av lagstiftningen som ett nästan oöverstigligt berg.
Men vad kommer det att åstadkomma? Sist man skärpte lagstiftningen gick morden ned i åldrarna. Det kommer de att göra nu också med det förslag som diskuteras. Det kommer inte att bli bättre. Det kommer att bli sämre. Men inte nödvändigtvis av det skäl som politikerna tror, eller åtminstone låtsas tro.
Det beror på att man gör alldeles för lite och alldeles för sent. Man ska inte sänka straffmyndighetsåldern. Man ska ta bort den helt. Istället ska man överlåta åt domstolarna att avgöra när livstids fängelse ska utdömas och när omständigheterna talar för en annan påföljd.
Om man bara sänker straffmyndighetsåldern igen blir följden precis som senast att morden fortsätter krypa ned i åldrarna. Den som lär sig att mörda som barn, mot betalning, har mycket små utsikter att bli en fungerande samhällsmedborgare. Det åligger inte heller övriga medborgare att vara försökskaniner i politiska stollars sociala experiment. Vi lever inte i någon sorts utvidgat Auschwitz.
Sedan kommer även i framtiden, precis som nu, det att finnas domare som är korrumperade eller som av annan anledning kör sitt eget race. Men det är en annan fråga som får hanteras i en annan ordning. Det tror jag faktiskt att man kan känna sig hyggligt säker på. Om våra domare fortsätter att avkunna domar som är ett hån mot mordoffren och deras efterlevande så kommer den saken nog att bli självreglerande i framtiden. Domare som avkunnar hånfullt milda domar kommer i framtiden själva att bli föremål för uppmärksamhet från straffriförklarade unga, på uppdrag av andra. Det behöver inte ske många gånger innan en situation som beskriver jämvikt infinner sig.
Vi måste förstå att skifta fokus i Sverige. Lagstiftningen är i det här fallet inte till för att skydda mördande barn. Den är till för att skydda alla andra mot mördande barn.
Sedan kan man därutöver vidta andra åtgärder som också minskar risken för att barn blir mördare. Men allt sådant som förekommit hittills har bara resulterat i skitprat som inte påverkat situationen på minsta sätt och så lär det förbli.
Den godhjärtade dumheten bryr sig inte om mordoffren och deras närstående. Den bryr sig bara om mördarna och sitt eget ego. Men den som redan är så illa däran att han eller hon blir beställningsmördare redan i unga år, är i nästan alla fall redan räddningslöst förlorad. Befolkningen är inte till för att vara mannekänger åt godhjärtade dumskallars sociala experiment.
Situationen är faktiskt så enkel att den kan sammanfattas med att om inte det offentliga sköter sitt jobb kommer någon annan att göra det. Jag tror inte att någon, som begriper något, önskar sig den situationen - särskilt inte någon som kan känna sig indirekt medansvarig för mord som kunde förutses, och kunde ha förhindrats, genom att hålla kända mördare borta från gatorna.
Det är ett dekadent och urspårat rättsväsende som är mer lojalt med mördare än med deras offer. Det på tiden att vi lämnar sådant oskick bakom oss.
Falun tisdagen den 28 januari 2025
Mikael Styrman
.
