.
Vad är det som gör att Sveriges regering hänger sig åt sådant tafatt och ryggradslöst lallande och daltande med unga mördare, dessutom ofta inte ens svenska mördare, utan istället importerade sådana? Många dessutom anlända utan inbjudan.
Visserligen unga, men ändå grova förbrytare gullar man med, men deras offer, som ofta är helt oskyldiga, behandlas som kattskit!
Varför får mördarna all omsorg medan deras offer och offrens anhöriga bemöts med nästan total likgiltighet - utöver en liten lokal fotosession med media, till gagn för politikerparasiter, när någon just blivit mördad?
Varför sådan nästan total oförmåga att känna skam över sin egen oförmåga att skydda den del av befolkningen som inte är knarklangare och mördare - oavsett deras och gärningspersonernas ålder?
Vad måste till för att politikens fokus ska flyttas från omsorg om mördarna till omsorg om medborgare som inte mördar?
Det verkar onekligen som om inställningen i maktens boningar är att lite dödande bland vanligt och ofarligt folk är smällar man får ta. Det flyttar fokus från brott begångna av politiker - sådana som Sven-Erik Bucht och Anders Sundström exempelvis.
Måste förfallet gå så långt att journalister, regeringsledamöter, riksdagsmän och andra inflytelserika personer själva blir mördade och/eller får sina nära och kära mördade mm för att samhällets institutioner ska kunna befria sig från oduglighetens bojor och göra något åt det här mördande slöddret?
Falun måndagen den 27 januari 2025
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar