.
Genom åren har olika vågor av självuppoffrande, idealistiskt biståndsarbete svept över landet. Det har varit populärt att åka till Israel för att jobba på kibbutz, att åka till Nicaragua för att hjälpa till på kollektiv. Många har åkt till Afrika. En del av detta har varit mindre självuppoffrande än annat.
För egna pengar
Jag besökte Kenya som turist första gången 1995, med delar av min familj. Till skillnad från de flesta biståndsarbetare reste vi för egna pengar. Osökt kom jag då att konfronteras med detta minst sagt förbryllande ”biståndsarbete” och fundera lite över detta fenomen.
Vattenbrist
I Nairobi rådde en påtaglig vattenbrist. I stadsdelen Karen (efter Karin Blixen), liksom i andra delar av Nairobi, pågick en livlig handel med vatten, i dunkar av plast och andra material. Värmen var tryckande och dunkarna stod i solen vilket åtminstone vi nordbor inte var så tilltalade av.
Vatten dubbelt så dyrt som Coca-Cola
Priset på flaskvatten, som var det enda vatten vi vågade dricka, var dubbelt så högt som priset på motsvarande mängd Coca-Cola, vilket sa oss en del om Coco-Cola. Jag vill minnas att priset för en och en halv liter flaskvatten varierade över landet mellan 20 och 30 svenska kronor.
Luftkonditionerat vattenfall
Vi besökte ett slumområde i utkanten av Nairobi, Mathare, där ungefär en halv miljon människor levde under svåra umbäranden, utan vatten, mat eller arbete. Vi besökte FN:s högkvarter för Afrika inne i staden, där ett betryggande antal välavlönade FN-tjänstemän arbetade under goda förhållanden, med att fixa vatten åt människorna i Mathare, några kilometer bort. Entrén till FN:s huvudkontor var luftkonditionerad och där fanns ett konstgjort vattenfall inomhus. Det kändes onekligen som ett hån mot alla dessa människor som hade det svårt. Jag vet inte om de här högavlönade tjänstemännen som sliter i FN:s luftkonditionerade lokaler, några kilometer från Mathare, nu 13 år senare, har fixat dit något vatten ännu?
Självupptagen antropolog
På planet i ena riktningen hade jag sällskap av en yngre biståndsarbetare eller egentligen antropolog, fast övertygad om sitt arbetes betydelse för människosläktets överlevnad. Hon och hennes man jobbade i Kenya på FN-uppdrag. Tyvärr hade hon och hennes man, till deras stora bedrövelse, ännu inte kunnat komma ut och röra sig så mycket i landet, för de hade inte fått någon egen bil ännu. Nu hade de blivit lovade en bil inom kort så det skulle ordna sig.
Sanningen bakom biståndskulissen
Människor vi träffade på resan, inhemska såväl som utlänningar, berättade om hur biståndsarbetet går till. ”Biståndsarbetarna” är företrädesvis väl avlönade. De får fria hemresor och vissa kostnadsersättningar, får sina boendekostnader betalda osv.
Stadsbeduiner till afrikanernas hjälp
Ingen regel utan undantag naturligtvis, men nästan alla som jag känner, som varit biståndsarbetare i Afrika, har tummen mitt i handen. De skulle ofelbart dö, före solens nedgång, om de lämnades ensamma på savannen av sina afrikanska värdar, som de är där för att ”hjälpa”.
Politisk nobless på biståndsarbete
Afrikanerna, som kan leva under knappa förhållanden av det som naturen ger, skulle alltså få ”hjälp” med sina i stora stycken mycket praktiska och jordnära problem av våra svenska stadsbeduiner.
U-hjälpens kärna
Det finns ett litet korn av bistånd i deras vistelse i Afrika. Varje svensk biståndsarbetare anställer nämligen fem personer under vistelsen i Afrika: en kokerska; en städerska; en trädgårdsmästare; en vakt och en chaufför. Vissa anställer även en betjänt men det är inte regel fick jag veta.
Här får ingen tjäna andra
Jag slogs av att nationalsozialdemokratin, som de flesta biståndsarbetare tycks tillhöra, har gjort det omöjligt för oss i Sverige att anställa någon alls av dessa kategorier – vare sig vi har höga eller låga löner. De har skapat ett socialförsäkringssystem där man, om man vill anställa någon annan, måste betala en människa före skatt och arbetsgivaravgifter utifrån en lön efter skatt och arbetsgivaravgifter – i ett samhälle till helt nyligt nästan utan löneskillnader. De har på detta sätt skapat den svenska arbetslösheten.
Alla ska vara chefer
De har skapat ett samhälle där alla ska vara chefer och ingen ska tjäna andra, ingen ska serva andra människor, ett samhälle där det är fult att vara piga. Det är dock inte fult att leva på bidrag som andra arbetat ihop och blivit bestulna på av partiets tjänstemän. Sen åker de själva till Afrika på skattebetalarnas bekostnad, anställer pigor och drängar i parti och minut och kommer hem och tycker att det gör dem till mycket finare människor än vi andra.
Hycklande, parasiterande lyxturister
Det finns ett annat uttryck som mer träffande beskriver sådana biståndsarbetare, nämligen - hycklande parasiterande lyxturister! Hur kan man leva med detta? Att komma från överflödet i Nordeuropa och förbruka biståndet till dessa arma människor till egen lyxsemester? Jag skulle inte idas visa mig för folk om jag hade ägnat mig åt det. Ännu mindre skulle jag gå omkring och självbelåtet skryta om det på byn. En nationalsozialdemokrat av födsel och ohejdad vana tycks dock inte belastad av några onödiga skamkänslor.
.
söndag 24 augusti 2008
Skandalen i Lobito
.
I Lobito, vid den Angolanska kusten, i Sydvästafrika, står ett, av ett otal, monument över hur den organiserade brottsligheten, i form av svenska politiker och höga statliga tjänstemän, återkommande, och utan egen risk, plundrar de svenska skattebetalarna. Som vanligt, nödgas man säga, är det inom ramen för Vattenfalls organisation som maffian åter fått fritt spelrum.
Maffiamonument
Monumentet som sådant består av ett gasturbindrivet kraftverk som är uppfört i skarven mellan 1990- och 2000-talet. Bara kraftverket har kostat flera hundra miljoner kronor. Hur mycket hela kalaset har kostat skattebetalarna står skrivet i stjärnorna men jag tror inte att man är helt fel ute, om man antar att det närmar sig miljardbelopp, eller mer.
Aldrig producerat någon kraft
Ändå är det inte de stora beloppen som det gasturbindrivna kraftverket kostat, som gör det intressant. Det är det faktum att det, trots de stora summor som förbrukats vid dess uppförande, aldrig har producerat någon elektrisk kraft. En bidragande orsak till detta, är att det ledningsnät, som uppförts runt i kring, i syfte att ge sken av att vara ledningar ämnade att föra ut den elektriska kraften i landet, i vart fall delvis utgörs av attrapper, som strax upphör - tar slut mitt i ingenstans…!
Drifttagning à la Vattenfall
Ytterligare en pikant detalj och det som på sätt och vis kröner detta svensk offentlig förvaltnings och offentlig företagsamhets storverk, är att de inblandade svenska experterna lyckats med bedriften att köra sönder kraftverket under drifttagningen av detsamma, för 10-talet år sedan. Därefter har det bara stått där.
Aldrig varit avsett att producera
Ur rationalitetssypunkt är detta ointressant eftersom kraftverket aldrig varit avsett att producera någon kraft. Syftet har istället varit att stjäla pengar av de svenska skattebetalarna och därför behöver det inte fungera. I likhet med hundratals andra svindlerier mot de svenska skattebetalarna som utspelat sig på den afrikanska kontinenten har projektet bara varit en förevändning, som gjort det möjligt för de svenska fredsduvorna att fylla sina fickor, och sina bankkonton i de utländska skatteparadisen.
Het potatis åker runt i munnen
Och nu åker de på ohederlig väg överkomna uppgifterna, över fredsduvornas banktillgodohavanden i Liechtenstein, runt i munnen på det svenska skatteverket, som en het potatis. För god för att spotta ut, för stor för att svälja, för het för att tugga och värst av allt även allmänt kända. Skatteverket har fullt sjå med att hitta någon tillräckligt ofarlig stackars egenföretagare, utan politiskt kontaktnät, som man kan hudflänga offentligt och som kan få symbolisera den svenska skatteflykten. Att ge sig på de korrumperade fredsduvorna törs man naturligtvis inte.
Afrikansk nivå på svensk korruptionsbekämpning
I Afrika där inkomsterna är små och nästan ingen orkar betala någon skatt, är det allmänt accepterat att en statlig tjänst som polis, tullare, skattetjänsteman osv, innebär en rätt att tvinga till sig mutor därför att staten inte har råd att avlöna sina tjänstemän. I Sverige finns betydande inkomster, av vilka staten tar nästan alla, och ger allt mindre tillbaka: allt sämre service, allt sämre skydd. Ändå ingen svensk korruptionsbekämpning.
Spåren behöver inte sopas igen
Det är ett grovt underbetyg för den svenska politiska förvaltningen, det svenska rättsväsendet i allmänhet och korruptionsbekämpningen i synnerhet, att dessa skurkar kan lämna sådana monument efter sig och inte behöver sopa igen spåren, medvetna om att ingen följer spåren. Att den organiserade brottslighetens egen regering, som avsattes 2006, inte hade för avsikt att göra något åt detta förvånar ingen. Sveriges skattebetalare, av vilka många har utomordentligt svårt att klara sin försörjning på grund av maffians överbeskattning av deras inkomster, väntar nu på alliansregeringens besked, om vad man kommer att göra åt saken.
Det gamla tricket bör inte upprepas
Något val tillbaka, under ett tidigare borgerligt maktinnehav, gjordes ingenting åt det svenska skattetrycket förrän två, tre veckor före valet, då främst ett parti började tjata om att skattetrycket var för högt. Det är inte troligt att en alliansregering som till stor del kom till makten på grund av sin kritik mot det nationalsozialdemokratiska maktmissbruket kommer att komma undan med att klaga på korruptionen inför nästa val. Det är inte heller troligt att den svenska korruptionen kommer att försvinna, eller ens mildras, av sig självt. Det är troligt att man måste göra något åt detta. Det är också troligt att man bör sopa framför den egna trappen, annars är risken stor att någon annan gör det.
Sluta gulla med kraftmaffian
Det är också lämpligt att sluta gulla med den organiserade brottsligheten inom Vattenfall, EON och Fortum. De har, med våra politikers hjälp, fått höja energipriserna med 200-300% utan att de egna kostnaderna ökat nämnvärt. De har fått utsläppsrätter till skänks och tar sedan betalt som om det inte skett. Samtidigt springer våra korrumperade myndigheter den organiserade brottslighetens ärenden när de förföljer det fåtal nätbolag som finns kvar, som sköter sin verksamhet så att inte befolkningen behöver evakueras när vädret blir sämre.
.
I Lobito, vid den Angolanska kusten, i Sydvästafrika, står ett, av ett otal, monument över hur den organiserade brottsligheten, i form av svenska politiker och höga statliga tjänstemän, återkommande, och utan egen risk, plundrar de svenska skattebetalarna. Som vanligt, nödgas man säga, är det inom ramen för Vattenfalls organisation som maffian åter fått fritt spelrum.
Maffiamonument
Monumentet som sådant består av ett gasturbindrivet kraftverk som är uppfört i skarven mellan 1990- och 2000-talet. Bara kraftverket har kostat flera hundra miljoner kronor. Hur mycket hela kalaset har kostat skattebetalarna står skrivet i stjärnorna men jag tror inte att man är helt fel ute, om man antar att det närmar sig miljardbelopp, eller mer.
Aldrig producerat någon kraft
Ändå är det inte de stora beloppen som det gasturbindrivna kraftverket kostat, som gör det intressant. Det är det faktum att det, trots de stora summor som förbrukats vid dess uppförande, aldrig har producerat någon elektrisk kraft. En bidragande orsak till detta, är att det ledningsnät, som uppförts runt i kring, i syfte att ge sken av att vara ledningar ämnade att föra ut den elektriska kraften i landet, i vart fall delvis utgörs av attrapper, som strax upphör - tar slut mitt i ingenstans…!
Drifttagning à la Vattenfall
Ytterligare en pikant detalj och det som på sätt och vis kröner detta svensk offentlig förvaltnings och offentlig företagsamhets storverk, är att de inblandade svenska experterna lyckats med bedriften att köra sönder kraftverket under drifttagningen av detsamma, för 10-talet år sedan. Därefter har det bara stått där.
Aldrig varit avsett att producera
Ur rationalitetssypunkt är detta ointressant eftersom kraftverket aldrig varit avsett att producera någon kraft. Syftet har istället varit att stjäla pengar av de svenska skattebetalarna och därför behöver det inte fungera. I likhet med hundratals andra svindlerier mot de svenska skattebetalarna som utspelat sig på den afrikanska kontinenten har projektet bara varit en förevändning, som gjort det möjligt för de svenska fredsduvorna att fylla sina fickor, och sina bankkonton i de utländska skatteparadisen.
Het potatis åker runt i munnen
Och nu åker de på ohederlig väg överkomna uppgifterna, över fredsduvornas banktillgodohavanden i Liechtenstein, runt i munnen på det svenska skatteverket, som en het potatis. För god för att spotta ut, för stor för att svälja, för het för att tugga och värst av allt även allmänt kända. Skatteverket har fullt sjå med att hitta någon tillräckligt ofarlig stackars egenföretagare, utan politiskt kontaktnät, som man kan hudflänga offentligt och som kan få symbolisera den svenska skatteflykten. Att ge sig på de korrumperade fredsduvorna törs man naturligtvis inte.
Afrikansk nivå på svensk korruptionsbekämpning
I Afrika där inkomsterna är små och nästan ingen orkar betala någon skatt, är det allmänt accepterat att en statlig tjänst som polis, tullare, skattetjänsteman osv, innebär en rätt att tvinga till sig mutor därför att staten inte har råd att avlöna sina tjänstemän. I Sverige finns betydande inkomster, av vilka staten tar nästan alla, och ger allt mindre tillbaka: allt sämre service, allt sämre skydd. Ändå ingen svensk korruptionsbekämpning.
Spåren behöver inte sopas igen
Det är ett grovt underbetyg för den svenska politiska förvaltningen, det svenska rättsväsendet i allmänhet och korruptionsbekämpningen i synnerhet, att dessa skurkar kan lämna sådana monument efter sig och inte behöver sopa igen spåren, medvetna om att ingen följer spåren. Att den organiserade brottslighetens egen regering, som avsattes 2006, inte hade för avsikt att göra något åt detta förvånar ingen. Sveriges skattebetalare, av vilka många har utomordentligt svårt att klara sin försörjning på grund av maffians överbeskattning av deras inkomster, väntar nu på alliansregeringens besked, om vad man kommer att göra åt saken.
Det gamla tricket bör inte upprepas
Något val tillbaka, under ett tidigare borgerligt maktinnehav, gjordes ingenting åt det svenska skattetrycket förrän två, tre veckor före valet, då främst ett parti började tjata om att skattetrycket var för högt. Det är inte troligt att en alliansregering som till stor del kom till makten på grund av sin kritik mot det nationalsozialdemokratiska maktmissbruket kommer att komma undan med att klaga på korruptionen inför nästa val. Det är inte heller troligt att den svenska korruptionen kommer att försvinna, eller ens mildras, av sig självt. Det är troligt att man måste göra något åt detta. Det är också troligt att man bör sopa framför den egna trappen, annars är risken stor att någon annan gör det.
Sluta gulla med kraftmaffian
Det är också lämpligt att sluta gulla med den organiserade brottsligheten inom Vattenfall, EON och Fortum. De har, med våra politikers hjälp, fått höja energipriserna med 200-300% utan att de egna kostnaderna ökat nämnvärt. De har fått utsläppsrätter till skänks och tar sedan betalt som om det inte skett. Samtidigt springer våra korrumperade myndigheter den organiserade brottslighetens ärenden när de förföljer det fåtal nätbolag som finns kvar, som sköter sin verksamhet så att inte befolkningen behöver evakueras när vädret blir sämre.
.
fredag 22 augusti 2008
OS i Peking
.
OS i Peking
Nu mäter åter världens läkemedelsindustrier sina krafter. De drabbar samman i sin med fyra års mellanrum återkommande jättestora Coca-Cola-fest, som det tjatats om till leda hela sommaren.
Läkemedelsindustrin delas in i de goda och de onda. De goda är de som hjälper de våra att förbättra sina resultat och försvara sin konkurrenskraft. De onda är kommunistländers, eller forna kommunistländers, ondskefulla läkemedelsindustri som på statens uppdrag tvingar de aktiva, att motvilligt inta dopingpreparat för statens bästa och lämnar dem som trasiga människospillror, när de inte längre är användbara.
Liu Xiang
Efter hand som dopingavslöjarna kommer i doparnas spår, ungefär som en drivande drever efter en hare i en meter djup snö, faller en och annan ikon. Den senaste och kanske mest anmärkningsvärda är den kinesiske nationalhjälten Liu Xiang. Det var naturligtvis otänkbart att mitt under det kinesiska och IOK:s jätteskådespel bränna Liu Xiang offentligt. Istället blev det en politiskt och ekonomiskt korrekt kompromiss. Liu Xiang fick inför hela världens TV-tittare spela upp ett vämjeligt spektakel när han bölande och grimaserande gjorde sin bluff-tjuvstart. Naturligtvis föll det ingen in att dopingtesta honom. Det är svårt att efter detta tro särskilt mycket på jakten efter dopingfuskare. Det verkar mest vara spel för kulisserna.
Hur länge kan det här pågå?
Likheterna med wrestling är så uppenbara att det är svårt att låta bli att se dem.
Hur länge kan den allt mer korrumperade idrotten hålla på så här innan sponsring av idrottsevenemang får ett negativt reklamvärde och riskerar att leda till minskad försäljning istället för ökad?
OS i Peking
Nu mäter åter världens läkemedelsindustrier sina krafter. De drabbar samman i sin med fyra års mellanrum återkommande jättestora Coca-Cola-fest, som det tjatats om till leda hela sommaren.
Läkemedelsindustrin delas in i de goda och de onda. De goda är de som hjälper de våra att förbättra sina resultat och försvara sin konkurrenskraft. De onda är kommunistländers, eller forna kommunistländers, ondskefulla läkemedelsindustri som på statens uppdrag tvingar de aktiva, att motvilligt inta dopingpreparat för statens bästa och lämnar dem som trasiga människospillror, när de inte längre är användbara.
Liu Xiang
Efter hand som dopingavslöjarna kommer i doparnas spår, ungefär som en drivande drever efter en hare i en meter djup snö, faller en och annan ikon. Den senaste och kanske mest anmärkningsvärda är den kinesiske nationalhjälten Liu Xiang. Det var naturligtvis otänkbart att mitt under det kinesiska och IOK:s jätteskådespel bränna Liu Xiang offentligt. Istället blev det en politiskt och ekonomiskt korrekt kompromiss. Liu Xiang fick inför hela världens TV-tittare spela upp ett vämjeligt spektakel när han bölande och grimaserande gjorde sin bluff-tjuvstart. Naturligtvis föll det ingen in att dopingtesta honom. Det är svårt att efter detta tro särskilt mycket på jakten efter dopingfuskare. Det verkar mest vara spel för kulisserna.
Hur länge kan det här pågå?
Likheterna med wrestling är så uppenbara att det är svårt att låta bli att se dem.
Hur länge kan den allt mer korrumperade idrotten hålla på så här innan sponsring av idrottsevenemang får ett negativt reklamvärde och riskerar att leda till minskad försäljning istället för ökad?
torsdag 21 augusti 2008
Gammal landshövding tjorvar vidare
.
Michail Gorbatjovs eldsmärke
I slutet av 1980-talet, efter ett 50-årigt socialdemokratiskt maktinnehav, var Michail Gorbatjov Sovjetunionens ledare. Gorbatjov hade ett ganska påtagligt och personligt födelsemärke högt på pannan eller främre delen av hjässan. Rättrådiga propagandapolitruker hade till uppgift och för vana att retuschera bort födelsemärket på alla officiella bilder. Det var naturligtvis otänkbart att en socialdemokratisk ledare hade en utseendemässig ”defekt”.
Då och nu
Ungefär likadant gör dagens socialdemokrater i Kina. När världens läkemedelsindustrier drabbar samman på sin med fyra års mellanrum återkommande Coca-Cola-fest är alltid invigningen ett jättespektakel. När den lilla flickan med den vackra rösten inte kunde ställa upp med ett perfekt utseende fick helt enkelt någon annan stå och mima.
Den sista sovjetstaten
I Norrbotten, i den sista sovjetstaten Sverige, är Per-Ola Eriksson, (s), landshövding i Norrbottens län, tillika ordförande i den revisorslösa och svindlade Längmanska Klantfonden, styrelseledamot i det likaledes svindlade statsägda gruvbolaget LKAB och samtidigt Bo Johansson och OBOL:s garant och beskyddare.
Historieförvanskning
Här har vi vår egen variant av den nationalsozialdemokratiska och kommunistiska historie- och verklighetsförvanskningen som jag beskrev inledningsvis. Tidigare i sommar kommenterade jag på min blogg Per-Ola Erikssons vårdslösa och godtyckliga hantering av skattemedel på sina eskapader i Tornedalen.
Nu har censuren slagit till igen
Nu har den nationalsozialdemokratiska censuren varit framme och lagt till rätta. På Övertorneå kommuns hemsida har man lagt ut en i efterhand korrigerad och tillrättalagd version av Per-Ola Erikssons invigningstal vid Matarengi Marknad. Nu kan således alla svenskar, var som helst i världen, som så önskar, läsa innantill vad Per-Ola Eriksson INTE sa i Övertorneå.
Michail Gorbatjovs eldsmärke
I slutet av 1980-talet, efter ett 50-årigt socialdemokratiskt maktinnehav, var Michail Gorbatjov Sovjetunionens ledare. Gorbatjov hade ett ganska påtagligt och personligt födelsemärke högt på pannan eller främre delen av hjässan. Rättrådiga propagandapolitruker hade till uppgift och för vana att retuschera bort födelsemärket på alla officiella bilder. Det var naturligtvis otänkbart att en socialdemokratisk ledare hade en utseendemässig ”defekt”.
Då och nu
Ungefär likadant gör dagens socialdemokrater i Kina. När världens läkemedelsindustrier drabbar samman på sin med fyra års mellanrum återkommande Coca-Cola-fest är alltid invigningen ett jättespektakel. När den lilla flickan med den vackra rösten inte kunde ställa upp med ett perfekt utseende fick helt enkelt någon annan stå och mima.
Den sista sovjetstaten
I Norrbotten, i den sista sovjetstaten Sverige, är Per-Ola Eriksson, (s), landshövding i Norrbottens län, tillika ordförande i den revisorslösa och svindlade Längmanska Klantfonden, styrelseledamot i det likaledes svindlade statsägda gruvbolaget LKAB och samtidigt Bo Johansson och OBOL:s garant och beskyddare.
Historieförvanskning
Här har vi vår egen variant av den nationalsozialdemokratiska och kommunistiska historie- och verklighetsförvanskningen som jag beskrev inledningsvis. Tidigare i sommar kommenterade jag på min blogg Per-Ola Erikssons vårdslösa och godtyckliga hantering av skattemedel på sina eskapader i Tornedalen.
Nu har censuren slagit till igen
Nu har den nationalsozialdemokratiska censuren varit framme och lagt till rätta. På Övertorneå kommuns hemsida har man lagt ut en i efterhand korrigerad och tillrättalagd version av Per-Ola Erikssons invigningstal vid Matarengi Marknad. Nu kan således alla svenskar, var som helst i världen, som så önskar, läsa innantill vad Per-Ola Eriksson INTE sa i Övertorneå.
- Men snälla nån, vem skulle vara intresserad av det? Det måste ju vara lika intressant som att försöka memorera 1968 års utgåva av statistisk årsbok.
- Vad finns det för rimlig anledning för Övertorneå kommun att flera veckor i efterhand publicera Per-Ola Erikssons ”tal” på sin hemsida? Lider kommuninvånarna av sömnsvårigheter? Att lyssna på eller läsa hans tal är ju ungefär lika roligt som att sitta och titta på när målarfärg torkar.
- Vad är det för krutuppfinnare som gör sånt här?
- Vad tror de sig uppnå?
Ny landshövding i Västernorrland.
.
Nyligen utsåg regeringen Bo Källstrand till landshövding i Västernorrlands län.
Rak karriärkurva
Källstrands karriär beskriver en ganska rak kurva, framåt, nedåt. Från Vd i ett svenskt börsbolag till vice Vd i ett franskt monopolbolag, vidare till Vd för Inte Vattenfall Gestapokrafts intresseförening ”Svensk” Energi, därifrån till landshövding i Västernorrlands län.
Skogen slumpas bort
De skuldfria Graningeskogarna och sågverken som fungerat som en prima penningfabrik i alla år och gjort det möjligt för Graninge att genomföra alla sina investeringar direkt ur kassan(!) slumpades bort till SCA av Källstrand.
Den Versteegska hajburen
När Källstrand var chef för Graninge skapade han den Versteegska hajburen tillsammans med franska EDF. Familjen Versteeg trodde att den var till för att hålla hajarna ute. Det skulle visa sig att den möjligen var till för att hålla andra hajar ute.
Tecknen var tydliga
Efter en tid övertog EDF Graninges Vd som blev en av flera vice Vd i EDF. Något senare rekryterades en ny nätchef till Graninge som införde en ny organisation som var en kopia av Sydkrafts organisation. I detta skede var det uppenbart att ”affären” redan hade skett om än inte genomförts.
Kungamordet
Den Versteegska skapelsen Graninge som EDF förbundit sig att skydda, i ägarunion med grundarfamiljen, kastades kort därefter till vargarna – i detta fall Sydkraft som senare blev en del av EON.
Vem kan man lita på?
Drivna affärsmän, som fransmännen är, litar inte på någon som låtit sig köpas. Mycket riktigt återfanns snart Graninges förre Vd i Sverige igen. Nu som Vd på Inte Vattenfall Gestapokrafts intresseförening.
Historien upprepar sig
Ibland har historien en förmåga att upprepa sig. Så även i detta fall. Så blev till exempel Bo Källstrands föregångare som Vd på Graninge, Ingemar Öhrn, också landshövding i Västernorrlands län.
Läs franska
Låt oss hoppas att inte historien upprepar sig fler gånger i fråga om Bo Källstrand. Kanske redan risken för det innebär att Västernorrlänningarna gör klokt i att läsa franska. Snart kanske Västernorrlands län kan komma att upptas i ett fransk dito och Källstrand bli fransk vice landshövding – för en tid åtminstone.
Rak i ryggen som en...
Källstrand kunde ha blivit ihågkommen som en rakryggad chef för ”Svensk” Energi om han hade utfört det arbete till medlemmarnas fromma som följde av hans position. Under Källstrands ledarskap tog istället ”Svensk” Energis extremt karriärorienterade rövslickare den organiserade brottslighetens parti och uteslöt Ekfors på maffians uppdrag. Ett litet enskilt bolag som Ekfors Kraft får ensamt utföra det arbete som borde utföras av en fungerande branschorganisation.
Framtiden
Källstrands karriär beskriver en utveckling som kan tänkas ha en slutstation som nationalsozialdemokratisk politruk på Villaägareföreningen, till exempel i Luleå, möjligen med ett steg där emellan, kanske som kommunalråd i Kramfors, om nu inte pensionen och bankbesparingarna kommer emellan…
Eftermälet
Bo Källstrand kommer att bli ihågkommen, men det blir inte för någon större portion av vare sig heder eller hjältemod…
Nyligen utsåg regeringen Bo Källstrand till landshövding i Västernorrlands län.
Rak karriärkurva
Källstrands karriär beskriver en ganska rak kurva, framåt, nedåt. Från Vd i ett svenskt börsbolag till vice Vd i ett franskt monopolbolag, vidare till Vd för Inte Vattenfall Gestapokrafts intresseförening ”Svensk” Energi, därifrån till landshövding i Västernorrlands län.
Skogen slumpas bort
De skuldfria Graningeskogarna och sågverken som fungerat som en prima penningfabrik i alla år och gjort det möjligt för Graninge att genomföra alla sina investeringar direkt ur kassan(!) slumpades bort till SCA av Källstrand.
Den Versteegska hajburen
När Källstrand var chef för Graninge skapade han den Versteegska hajburen tillsammans med franska EDF. Familjen Versteeg trodde att den var till för att hålla hajarna ute. Det skulle visa sig att den möjligen var till för att hålla andra hajar ute.
Tecknen var tydliga
Efter en tid övertog EDF Graninges Vd som blev en av flera vice Vd i EDF. Något senare rekryterades en ny nätchef till Graninge som införde en ny organisation som var en kopia av Sydkrafts organisation. I detta skede var det uppenbart att ”affären” redan hade skett om än inte genomförts.
Kungamordet
Den Versteegska skapelsen Graninge som EDF förbundit sig att skydda, i ägarunion med grundarfamiljen, kastades kort därefter till vargarna – i detta fall Sydkraft som senare blev en del av EON.
Vem kan man lita på?
Drivna affärsmän, som fransmännen är, litar inte på någon som låtit sig köpas. Mycket riktigt återfanns snart Graninges förre Vd i Sverige igen. Nu som Vd på Inte Vattenfall Gestapokrafts intresseförening.
Historien upprepar sig
Ibland har historien en förmåga att upprepa sig. Så även i detta fall. Så blev till exempel Bo Källstrands föregångare som Vd på Graninge, Ingemar Öhrn, också landshövding i Västernorrlands län.
Läs franska
Låt oss hoppas att inte historien upprepar sig fler gånger i fråga om Bo Källstrand. Kanske redan risken för det innebär att Västernorrlänningarna gör klokt i att läsa franska. Snart kanske Västernorrlands län kan komma att upptas i ett fransk dito och Källstrand bli fransk vice landshövding – för en tid åtminstone.
Rak i ryggen som en...
Källstrand kunde ha blivit ihågkommen som en rakryggad chef för ”Svensk” Energi om han hade utfört det arbete till medlemmarnas fromma som följde av hans position. Under Källstrands ledarskap tog istället ”Svensk” Energis extremt karriärorienterade rövslickare den organiserade brottslighetens parti och uteslöt Ekfors på maffians uppdrag. Ett litet enskilt bolag som Ekfors Kraft får ensamt utföra det arbete som borde utföras av en fungerande branschorganisation.
Framtiden
Källstrands karriär beskriver en utveckling som kan tänkas ha en slutstation som nationalsozialdemokratisk politruk på Villaägareföreningen, till exempel i Luleå, möjligen med ett steg där emellan, kanske som kommunalråd i Kramfors, om nu inte pensionen och bankbesparingarna kommer emellan…
Eftermälet
Bo Källstrand kommer att bli ihågkommen, men det blir inte för någon större portion av vare sig heder eller hjältemod…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)