.
Tage Erlander och Olof Palme är döda sedan länge. Mycket av vad de ställde till med lider vi på många sätt av fortfarande. De lämnade efter sig ett högskattesamhälle under moraliskt och effektivitetsmässigt sammanbrott. Bland andra saker som de kommer att bli ihågkomna för, när den nationalsocialdemokratiska indoktrineringen klingat av, var de med och förvandlade Sveriges skogsägare till någon sorts tredje klassens samhällsmedborgare.
I Sverige får skogsägarna sina ägor hemsökta av internationella företag och internationella brottssyndikat som skövlar marken och bortför malmen eller som idkar rovdrift på bär och annat på marken med hjälp av influget folk med slavkontrakt, var som helst i världen ifrån.
Det ankommer nu på Erlander och Palmes politiska arvtagare att återbörda de stulna tillgångarna och rättigheterna till Sveriges skogsägare. Alternativt kan de genomdriva att svenska skogsägare får rätt att fritt organisera industriell och internationell bär- och tryffelsökning i England, Tyskland, Frankrike, Italien med flera EU-länder.
.
onsdag 23 september 2009
tisdag 22 september 2009
Leve Höger-Vänster-partiet!
.
Ledande socialdemokratiska politiker och funktionärer som låter statliga Vin & Sprit skaffa sig vingårdar i Frankrike, för att nomenklaturan ska ha någonstans att förlusta sig, på skattebetalarnas bekostnad och skattefritt, tillsammans med släkt och vänner.
En finansminister Bosse Ringholm som fifflar så mycket tygen håller för med svarta pengar i ”sin” idrottsförening, vilken i likhet med snart flertalet andra idrottsföreningar, har en allt större svart ekonomi.
En partiledare Mona Stahlin och en kyrkominister Lena Adelsohn Liljeroth som skippar kyrkovalet till förmån för en resa till Mallorca för att delta i festfixare Bindefeldts femtioårsfest.
En statsminister Fredrik Reinfeldt som undslipper sig att i Sverige gäller lagen lika för alla.
Vad har de alla gemensamt? - Jo, åtminstone det, att de alla är grenar på elitismens och vänskapskorruptionens träd.
Fifflande idrottsföreningar.
När idrottsföreningar, trängda som övriga landet, av statens övertaxeringar för att föda en allt dyrare och allt ineffektivare byråkrati, börjar fiffla med skatten för att klara sig – vart är vi då på väg? Idrottsföreningarna skulle enligt sosseriet ge folket höga ideal och moralisk fostran. Det gör de också - i skattefuskande. Rättsväsende och skatteverk lär sig att blunda – åtminstone när ledande politiker är inblandade.
Partiledare och ministrar som prioriterar kändisfester framför val.
Vad skickar Mona Sahlin och Lena Adelsohn Liljeroth ut för budskap när de prioriterar Mikael Bindefests kändiskalas på Mallorca framför ett val? De skickar en kraftig käftsmäll till det svenska folket om att de skiter fullständigt i Er! Ni har att välja på partierna och i princip på de listor som partikanslierna har satt samman. Packen och rätten eder härefter – dumsvenskar!
Många års hula-hula-dans.
I decennier har framträdande borgerliga låtsaspolitiker dansat hula-hula med sosseriet och varit borgerliga låtsaspolitiker, utan annan inre eller moralisk kompass än den egna välfärden.
Det går att förstå, att det måste ha tett sig som en attraktiv genväg, att samarbeta med en då till synes orubblig och allsmäktig socialdemokrati. Men går det att göra det och ändå behålla sin inre moraliska kompass? Går det att den ena dagen vara korrumperad samarbetspolitiker som på olika sätt belönas av det ”statsbärande” partiet, för att sedan nästa dag vara hederlig och fri från hämmande kopplingar till ett korrumperat statsbärande eller före detta statsbärande parti? Naturligtvis går det inte. Därav följer alliansregeringens stora svårigheter att ta itu med den ineffektivitet, korruption och rättsröta som nationalsocialdemokratin lämnat efter sig. Nästan vilket missförhållande som helst som man vill börja rota i visar sig innehålla kopplingar till tidigare, och/eller nuvarande, etablerade borgerliga politiker med framskjutna positioner, eller åtminstone så mycket kontaktnät och inflytande, att man inte rakt av kan klassa dem som ofarliga. Om man måste ta sådana hänsyn blir det inte så mycket av förändringsarbetet. Då blir det inte så många onödiga myndigheter nedlagda. Tvärtom kan det visa sig behövas fler onödiga myndigheter efter ett tag.
Statsbärande parti.
Socialdemokratin såg sig länge som, och drog sig inte för att kalla sig, statsbärande parti. Vi som hade en borgerlig grundsyn, och framför allt demokratiska värderingar, åsåg med stigande ilska, och lärde oss att förakta, hur socialdemokratin under pågående förvandling till nationalsocialdemokrati visade vad det innebar att vara statsbärande parti.
Statstjänstemän i horder, som fått sitt jobb inte i första hand på grund av kompetens, utan på grund av medlemskap i partiet, började gå omkring med en röd knappnål i kavajslaget, för att visa andra likaledes på politiska meriter rekryterade statstjänstemän, att de var sossar och därför skulle favoriseras i sin tjänstutövning.
Socialdemokratin blev partiet som alla kunde rösta på och som lovade allt åt alla. Därmed kunde alla känna sig hemma i partiet. Men det var nog mycket därför partiet gick under. Det gick inte att vara vän med alla. Det gick inte att samla direkt motstående intressen i samma parti. Den som håller sig väl med alla är inte vän med någon.
Detta vill tydligen Fredrik Reinfeldt nu att Nya Moderaterna ska efterapa. Nya Moderaterna ska bli det nya statsbärande partiet. Partiet där medlemskap löser alla problem, för alla moderater. Det bådar inte gott – varken för Nya Moderaterna, för kampen mot korruptionen eller för kampen för att återvinna den svenska demokratin och rättssäkerheten.
Lag gäller lika för alla.
Om Fredrik Reinfeldt säger att lagen gäller lika för alla i Sverige, samtidigt som alla vi ute i verkligheten kan se oss om och genast konstatera att uttalandet är ovederhäftigt – vad skickar det då ut för signal? Är det inte i själva verket budskapet att lagen gäller lika för alla i eliten? Att alla som är politiskt aktiva med framskjutna positioner är lika inför lagen. Då blir också budskapet, måhända lite tillspetsat men dock, att alla som inte tillhör den politiska eliten kan glömma allt vad rättssäkerhet heter. Den politiska eliten bryr sig inte om hur det går för Er. Den bryr sig bara om sig själva.
Inget riktigt personval.
Hur har det kunnat bli så här och vad kan vi göra åt det? Den allt överskuggande orsaken till att denna korruption frodas är avsaknaden av fria och obegränsade personval. Svenska politiker har försökt – kanske delvis lyckats – lura Sveriges väljare att vi har personval. Det enda vi har, är möjlighet att med ett kryss ändra den inbördes ordningen något, på den lista som partikanslierna har upprättat.
Personval i England.
I England har man personval och enmansvalkretsar. Där är det väljarna – och inte partikanslierna - som bestämmer vem som representerar valkretsen.
Personval i Finland.
I Finland utnyttjar folket, i varje val, sin möjlighet att skicka vilken politiker som helst som inte skött sig, ut i kylan. Då kan väljarna rensa bort folkvalda som betett sig ohederligt eller allmänt ryggradslöst under mandatperioden. Därmed fungerar renhållningen inom politiken.
Fram med spöket de sista veckorna.
Demokratifrågor var viktiga inom allianspartierna så länge sosseriet hade makten. Sedan har de prioriterats ned. För några år sedan var skattefrågan viktig för moderaterna. Sedan hade de makten utan att göra någonting i skattefrågan. När tre veckor återstod till nästa val plockade moderaterna fram skattespöket ur garderoben och skramlade med det för att valla den moderata fårskocken till valurnorna. Få se vilka hjärtefrågor som blir viktiga i tre veckor år 2010?
Motioner myglas bort.
I Sverige myglas motioner om personval, även till allianspartiernas stämmor, bort av partibyråkratin. Personval är en helt nedprioriterad fråga. Inte så konstigt kanske att den som sitter vid makten inte vill ändra på det system som fört vederbörande till makten. Budskapet är att personval är jättebra, sen när jag själv inte är aktiv längre. Om frågan om personval hänskjuts till de etablerade partierna får vi därför dras med deras politruklistor och därmed även med elitism, korruption och rättsröta. Om det systemet ska ändras måste nog initiativet komma från annat håll än de etablerade partierna.
Höger-Vänster-partiet.
Förr hade vi politiker som hade en viss övertygelse som de stred för. De var inte opåverkbara. De kunde ändra åsikt eller glida i uppfattning om mer insikt i verkliga förhållanden påkallade ett förändrat ställningstagande. Men de var inte ideologi- och åsiktslösa vindflöjlar som fuktade fingret, stack upp det i luften och därefter bestämde sig. Politiker hade en viss grundsyn och moral och levde efter den. De bytte inte åsikt hipp som happ. De var inte än gamla moderaterna, än nya moderaterna, än nya socialdemokraterna osv. För några decennium sedan hade vi, i en serie underhållningsprogram i TV, något som kallades för Höger-Vänster-partiet. Jag vill minnas att det var i programmet Mosebacke Monarki. Och vi höll på att skratta oss fördärvade. Men, är det inte där vi är nu i svensk politik? Har inte partivalssystemet lett till ett sådant moraliskt förfall i den svenska politiken, att våra grövsta satirer från 1960- och 1970-talen överträffas av våra politiker – fast nu på blodigt allvar?
- Herrejävlar, vart är vi på väg?
Gulag-Kolmården den 19 september 2009
Mikael Styrman
.
Ledande socialdemokratiska politiker och funktionärer som låter statliga Vin & Sprit skaffa sig vingårdar i Frankrike, för att nomenklaturan ska ha någonstans att förlusta sig, på skattebetalarnas bekostnad och skattefritt, tillsammans med släkt och vänner.
En finansminister Bosse Ringholm som fifflar så mycket tygen håller för med svarta pengar i ”sin” idrottsförening, vilken i likhet med snart flertalet andra idrottsföreningar, har en allt större svart ekonomi.
En partiledare Mona Stahlin och en kyrkominister Lena Adelsohn Liljeroth som skippar kyrkovalet till förmån för en resa till Mallorca för att delta i festfixare Bindefeldts femtioårsfest.
En statsminister Fredrik Reinfeldt som undslipper sig att i Sverige gäller lagen lika för alla.
Vad har de alla gemensamt? - Jo, åtminstone det, att de alla är grenar på elitismens och vänskapskorruptionens träd.
Fifflande idrottsföreningar.
När idrottsföreningar, trängda som övriga landet, av statens övertaxeringar för att föda en allt dyrare och allt ineffektivare byråkrati, börjar fiffla med skatten för att klara sig – vart är vi då på väg? Idrottsföreningarna skulle enligt sosseriet ge folket höga ideal och moralisk fostran. Det gör de också - i skattefuskande. Rättsväsende och skatteverk lär sig att blunda – åtminstone när ledande politiker är inblandade.
Partiledare och ministrar som prioriterar kändisfester framför val.
Vad skickar Mona Sahlin och Lena Adelsohn Liljeroth ut för budskap när de prioriterar Mikael Bindefests kändiskalas på Mallorca framför ett val? De skickar en kraftig käftsmäll till det svenska folket om att de skiter fullständigt i Er! Ni har att välja på partierna och i princip på de listor som partikanslierna har satt samman. Packen och rätten eder härefter – dumsvenskar!
Många års hula-hula-dans.
I decennier har framträdande borgerliga låtsaspolitiker dansat hula-hula med sosseriet och varit borgerliga låtsaspolitiker, utan annan inre eller moralisk kompass än den egna välfärden.
Det går att förstå, att det måste ha tett sig som en attraktiv genväg, att samarbeta med en då till synes orubblig och allsmäktig socialdemokrati. Men går det att göra det och ändå behålla sin inre moraliska kompass? Går det att den ena dagen vara korrumperad samarbetspolitiker som på olika sätt belönas av det ”statsbärande” partiet, för att sedan nästa dag vara hederlig och fri från hämmande kopplingar till ett korrumperat statsbärande eller före detta statsbärande parti? Naturligtvis går det inte. Därav följer alliansregeringens stora svårigheter att ta itu med den ineffektivitet, korruption och rättsröta som nationalsocialdemokratin lämnat efter sig. Nästan vilket missförhållande som helst som man vill börja rota i visar sig innehålla kopplingar till tidigare, och/eller nuvarande, etablerade borgerliga politiker med framskjutna positioner, eller åtminstone så mycket kontaktnät och inflytande, att man inte rakt av kan klassa dem som ofarliga. Om man måste ta sådana hänsyn blir det inte så mycket av förändringsarbetet. Då blir det inte så många onödiga myndigheter nedlagda. Tvärtom kan det visa sig behövas fler onödiga myndigheter efter ett tag.
Statsbärande parti.
Socialdemokratin såg sig länge som, och drog sig inte för att kalla sig, statsbärande parti. Vi som hade en borgerlig grundsyn, och framför allt demokratiska värderingar, åsåg med stigande ilska, och lärde oss att förakta, hur socialdemokratin under pågående förvandling till nationalsocialdemokrati visade vad det innebar att vara statsbärande parti.
Statstjänstemän i horder, som fått sitt jobb inte i första hand på grund av kompetens, utan på grund av medlemskap i partiet, började gå omkring med en röd knappnål i kavajslaget, för att visa andra likaledes på politiska meriter rekryterade statstjänstemän, att de var sossar och därför skulle favoriseras i sin tjänstutövning.
Socialdemokratin blev partiet som alla kunde rösta på och som lovade allt åt alla. Därmed kunde alla känna sig hemma i partiet. Men det var nog mycket därför partiet gick under. Det gick inte att vara vän med alla. Det gick inte att samla direkt motstående intressen i samma parti. Den som håller sig väl med alla är inte vän med någon.
Detta vill tydligen Fredrik Reinfeldt nu att Nya Moderaterna ska efterapa. Nya Moderaterna ska bli det nya statsbärande partiet. Partiet där medlemskap löser alla problem, för alla moderater. Det bådar inte gott – varken för Nya Moderaterna, för kampen mot korruptionen eller för kampen för att återvinna den svenska demokratin och rättssäkerheten.
Lag gäller lika för alla.
Om Fredrik Reinfeldt säger att lagen gäller lika för alla i Sverige, samtidigt som alla vi ute i verkligheten kan se oss om och genast konstatera att uttalandet är ovederhäftigt – vad skickar det då ut för signal? Är det inte i själva verket budskapet att lagen gäller lika för alla i eliten? Att alla som är politiskt aktiva med framskjutna positioner är lika inför lagen. Då blir också budskapet, måhända lite tillspetsat men dock, att alla som inte tillhör den politiska eliten kan glömma allt vad rättssäkerhet heter. Den politiska eliten bryr sig inte om hur det går för Er. Den bryr sig bara om sig själva.
Inget riktigt personval.
Hur har det kunnat bli så här och vad kan vi göra åt det? Den allt överskuggande orsaken till att denna korruption frodas är avsaknaden av fria och obegränsade personval. Svenska politiker har försökt – kanske delvis lyckats – lura Sveriges väljare att vi har personval. Det enda vi har, är möjlighet att med ett kryss ändra den inbördes ordningen något, på den lista som partikanslierna har upprättat.
Personval i England.
I England har man personval och enmansvalkretsar. Där är det väljarna – och inte partikanslierna - som bestämmer vem som representerar valkretsen.
Personval i Finland.
I Finland utnyttjar folket, i varje val, sin möjlighet att skicka vilken politiker som helst som inte skött sig, ut i kylan. Då kan väljarna rensa bort folkvalda som betett sig ohederligt eller allmänt ryggradslöst under mandatperioden. Därmed fungerar renhållningen inom politiken.
Fram med spöket de sista veckorna.
Demokratifrågor var viktiga inom allianspartierna så länge sosseriet hade makten. Sedan har de prioriterats ned. För några år sedan var skattefrågan viktig för moderaterna. Sedan hade de makten utan att göra någonting i skattefrågan. När tre veckor återstod till nästa val plockade moderaterna fram skattespöket ur garderoben och skramlade med det för att valla den moderata fårskocken till valurnorna. Få se vilka hjärtefrågor som blir viktiga i tre veckor år 2010?
Motioner myglas bort.
I Sverige myglas motioner om personval, även till allianspartiernas stämmor, bort av partibyråkratin. Personval är en helt nedprioriterad fråga. Inte så konstigt kanske att den som sitter vid makten inte vill ändra på det system som fört vederbörande till makten. Budskapet är att personval är jättebra, sen när jag själv inte är aktiv längre. Om frågan om personval hänskjuts till de etablerade partierna får vi därför dras med deras politruklistor och därmed även med elitism, korruption och rättsröta. Om det systemet ska ändras måste nog initiativet komma från annat håll än de etablerade partierna.
Höger-Vänster-partiet.
Förr hade vi politiker som hade en viss övertygelse som de stred för. De var inte opåverkbara. De kunde ändra åsikt eller glida i uppfattning om mer insikt i verkliga förhållanden påkallade ett förändrat ställningstagande. Men de var inte ideologi- och åsiktslösa vindflöjlar som fuktade fingret, stack upp det i luften och därefter bestämde sig. Politiker hade en viss grundsyn och moral och levde efter den. De bytte inte åsikt hipp som happ. De var inte än gamla moderaterna, än nya moderaterna, än nya socialdemokraterna osv. För några decennium sedan hade vi, i en serie underhållningsprogram i TV, något som kallades för Höger-Vänster-partiet. Jag vill minnas att det var i programmet Mosebacke Monarki. Och vi höll på att skratta oss fördärvade. Men, är det inte där vi är nu i svensk politik? Har inte partivalssystemet lett till ett sådant moraliskt förfall i den svenska politiken, att våra grövsta satirer från 1960- och 1970-talen överträffas av våra politiker – fast nu på blodigt allvar?
- Herrejävlar, vart är vi på väg?
Gulag-Kolmården den 19 september 2009
Mikael Styrman
.
måndag 21 september 2009
CIA-chefer vädjar till Obama.
.
I TV4 text-TV kunde vi ikväll läsa:
”Justitieminister Eric Holder har gett en åklagare uppdraget att utreda huruvida åtal för brott bör väckas mot förhörspersonal och entreprenörer åt CIA.
Lägg ner utredningen om övergrepp under förhör av CIA-personal, vädjar sju av underrättelseorganisationens tidigare chefer i ett brev till USA:s president. Fortsatt utredning skulle skada CIA:s verksamhet, skriver de.”
Det är av stor vikt för USA:s säkerhet att dess anseende runt om i världen kan återupprättas efter alltmer ökande hemlig, oreglerad och bitvis direkt kriminell CIA-verksamhet, som beskrivit ett crescendo under Bush-tiden. Sannolikt är det av mycket större värde för USA:s säkerhet än den verksamhet som bedrivs av CIA. Nyttan av att kompensera brister i USA:s internationella anseende med allt mer ökande anslag till CIA framstår vid en jämförelse som likvärdig med att spotta en törstig kamel i halsen.
Bäst vore nog, för USA:s säkerhet och internationella anseende, att även låta åtala de sju tidigare CIA-cheferna. De är garanterat busar allihop, som levt mer utanför än innanför lagens råmärken. Sannolikt har de mest använt lagboken till att ställa sig på den för att kunna nå högre upp i bokhyllan.
USA:s nytta och CIA:s nytta är nog dessvärre två helt skilda saker, kanske är de direkt motstående intressen.
Gulag-Kolmården den 19 september 2009
Mikael Styrman
.
I TV4 text-TV kunde vi ikväll läsa:
”Justitieminister Eric Holder har gett en åklagare uppdraget att utreda huruvida åtal för brott bör väckas mot förhörspersonal och entreprenörer åt CIA.
Lägg ner utredningen om övergrepp under förhör av CIA-personal, vädjar sju av underrättelseorganisationens tidigare chefer i ett brev till USA:s president. Fortsatt utredning skulle skada CIA:s verksamhet, skriver de.”
Det är av stor vikt för USA:s säkerhet att dess anseende runt om i världen kan återupprättas efter alltmer ökande hemlig, oreglerad och bitvis direkt kriminell CIA-verksamhet, som beskrivit ett crescendo under Bush-tiden. Sannolikt är det av mycket större värde för USA:s säkerhet än den verksamhet som bedrivs av CIA. Nyttan av att kompensera brister i USA:s internationella anseende med allt mer ökande anslag till CIA framstår vid en jämförelse som likvärdig med att spotta en törstig kamel i halsen.
Bäst vore nog, för USA:s säkerhet och internationella anseende, att även låta åtala de sju tidigare CIA-cheferna. De är garanterat busar allihop, som levt mer utanför än innanför lagens råmärken. Sannolikt har de mest använt lagboken till att ställa sig på den för att kunna nå högre upp i bokhyllan.
USA:s nytta och CIA:s nytta är nog dessvärre två helt skilda saker, kanske är de direkt motstående intressen.
Gulag-Kolmården den 19 september 2009
Mikael Styrman
.
En liten reflektion om friskolor.
.
I Sverige pågår en livlig debatt om friskolornas vara eller icke vara, om eventuella miljonvinster kring friskolorna, om huruvida friskolornas existens utarmar den offentliga skolan osv.
Ingen förälder vill hålla sina barn i en skola som inte fungerar. Om det nu är så viktigt för sosseriet att alla barn ska gå i den offentliga skolan hade det varit en bra idé att se till att den offentliga skolan fungerade. Man hade 70 år på sig. Den fungerade när man kom till makten och den ligger i ruiner nu.
I Finland saknas debatten om friskolor helt. Där fungerar den offentliga skolan och även välbeställda låter därför sina barn gå i den.
Gulag-Kolmården den 19 september 2009
Mikael Styrman
.
I Sverige pågår en livlig debatt om friskolornas vara eller icke vara, om eventuella miljonvinster kring friskolorna, om huruvida friskolornas existens utarmar den offentliga skolan osv.
Ingen förälder vill hålla sina barn i en skola som inte fungerar. Om det nu är så viktigt för sosseriet att alla barn ska gå i den offentliga skolan hade det varit en bra idé att se till att den offentliga skolan fungerade. Man hade 70 år på sig. Den fungerade när man kom till makten och den ligger i ruiner nu.
I Finland saknas debatten om friskolor helt. Där fungerar den offentliga skolan och även välbeställda låter därför sina barn gå i den.
Gulag-Kolmården den 19 september 2009
Mikael Styrman
.
Om att inte fucka upp.
.
Enligt vanligtvis välunderrättad källa var Uppdrag Gransknings reportage om utnyttjandet av de Thailändska bärplockarna, eller ”bärsökarna”, som är den term som bättre beskriver vad bärplockandet inneburit, ett ”snällt” reportage. Av skäl som inte är uppenbara, men som låter sig anas, var inte upphovsmannen till avtalet mellan bärgrossisterna och Migrationsverket omnämnd i reportaget. Vi kan kalla honom för Allan.
Bullvanaffär med Pello skola
Inte heller nämndes att Allan tillsammans med en kumpan som vi kan kalla för Mattias tillsammans uppvaktade Övertorneå kommun och utgav sig för att vara representanter för en ideell förening ”Skolans Vänner” och fick köpa Pello skola för en (1:-) krona av Övertorneå kommun. Det har visat sig att Allan och Mattias genom föreningen Skolans Vänner var bulvaner för Mattias som skulle driva bärplockarslavhandel åt Allan.
Skolan såldes nämligen raskt vidare till Mattias som hyrde ut den till bärplockare för 100 kr per natt och person. Det låter inte så mycket för en övernattning men om man beaktar förhållandena, att man sover i kollektiva sovsalar osv blir det något mer. Femtio bärsökande Thailändare per natt ger fem tusen per natt, etthundrafemtiotusen per månad och trehundratusen för den planerade tvåmånadersinkvarteringen av bärsökare. Inte så tokigt för en skola som man förvärvat för en krona genom bulvan, under föregivande av andra syften.
Är det Allan som är den Thailändska bemanningsfirman?
En annan sak som hade varit intressant att få belyst i programmet är vilket eventuellt samband som finns mellan Polarica, den Thailändska bemanningsfirman, Allan själv samt Allans i Thailand bosatte son? Är det rent av så, att det är Allan som direkt, eller indirekt, också står bakom den bemanningsfirma som lurade Thailändarna att pantsätta sina gårdar och komma till Sverige för att plocka bär med helt orealistiska förutsättningar?
Lika inför lagen
Enligt en källa nära den svenska makten är alla lika inför lagen i Sverige. Med kännedom om hur det samtidigt förhåller sig med den saken ute i den svenska verkligheten lämnar det inte mycket hopp om att detta ska klaras upp och banditerna lagföras. Då får nog hoppet stå till det förhoppningsvis mindre korrumperade Thailändska rättsväsendet.
Många organiserade brott
Så här långt förekommer misstanke om ett antal grova brott. Vi har åtminstone följande:
o misstänkt bestickning och mutbrott i umgänget mellan Allan och Migrationsverket (avtalet som utestänger andra plockare än grossisternas och frågan om den icke existerande trygghetsfonden),
o misstanke om någon sorts egenmäktighet när man har tagit ifrån bärplockarna deras personliga pass och biljetter hem,
o otillåten kartellbildning genom låga inköpspriser trots brist på bär, ger vid handen att motsvarande kartellbildning kan finnas även i efterföljande led, men då genom överdrivna priser som drabbar tillverkare och konsumenter (hela bärhandeln styrs av tre personer i Sverige),
o grovt svindleri eller grovt bedrägeri i det att människor har lurats att pantsätta sina egendomar för att låna pengar för att komma till Sverige och plocka bär med orealistiska förutsättningar,
o människor har lurats att binda sig genom veritabla slavkontrakt och att ikläda sig arbetsgivarnas kostnader genom att betala för logi, bil, bensin m.m,
o bullvanaffärer,
o missbruk av allemansrätten för kommersiell drift vilket sannolikt ännu inte är straffsanktionerat.
Rättsväsendet kan när det vill
När jag, min familj och mina företag skulle trakasseras på nationalsocialdemokratins och med dem samarbetande mutkolvars uppdrag fick vi vara med om
o inbrott i våra bostäder och kontor för buggningsändamål och gud vet vad,
o stöld av räkenskapsmaterial (som dock var kopierat),
o okynnesförhör och okynnesutredningar i trakasserande syfte,
o egendomsstöld,
o trakasserier i hemmet (brottsprovokationer samt överlämnande av vanliga förhörsprotokoll genom personligt besök av polisen i hemmet på lördag och annan ledig tid),
o åratal av avlyssning av våra telefoner,
o min post öppnades under flera års tid,
o våra räkenskaper, i alla våra bolag, lämnades över till Vattenfall som fick ägna sig åt grovt företagsspioneri med rättsväsendets och skattemyndighetens hjälp,
o otillåten brottsprovokation,
o olaga frihetsberövande,
o fotograferande av mig med teleobjektiv, var jag rörde mig på byn (som om man inte kunde tänka sig hur det ser ut när köper en ostburgare),
o lågflygning (10 m) över bostad och kontor med helikopter,
o utredning av skogsbilvägbygge med hjälp av bland annat fotografering av skogsbilvägar från polishelikopter (nödvändigt och kostnadseffektivt?),
o konfiskation av räkenskaper så att bolag tvingades i tvångslikvidation för att inte bokslut kunde upprättas i tid,
o stämpling till grov mened i rättsprocessen mot mig av skatterevisorerna Agneta Ruth och Anki Hedlund.
Listan kan göras längre men läsaren har nog härmed en god bild av vad som pågick.
I slutändan kokade hela köckenmöddingen ned till några korrekta men något för sent ingivna deklarationer och årsredovisningar för vilka jag nu sitter ett år i politiskt fängelse i Gulag-Kolmården för att rättsväsendet ska försöka dölja sitt dilletanteri och den rättsröta som leder till att inte inblandade tjänstemannafiguranter blir åtalade och inlåsta.
Hur blir det Jan Wallstöm?
Bäste ekobrottsåklagarattrappen, politiske åklagaren Jan Wallström, mycket mer organiserad än ovan beskrivna bärplockningsbedrägerier blir inte grov organiserad brottslighet. Min fråga till dig, som jag tror att många svenskar delar med mig är – vad kommer du och det övriga rättsväsendet att göra åt detta? Kommer du att springa hem till mamma och gömma dig i vanlig ordning eller tänker du växa upp och bli en riktig åklagare? En sådan som jagar banditer? Eller är det fortsatt Carte Blanche som gäller för Polaricas framfart?
Rättsskandalerna haglar.
Om en källa nära makten blivit rätt citerad inför senaste stämman med Nya Moderaterna är alla ”lika inför lagen” i Sverige. Vi väntar nu med spänning på vad det innebär. Vi har nyligt bevittnat, bland många andra rättsskandaler, hur det svenska rättsväsendet, eller det som återstår av det, har:
o pådyvlat Tomas Quick en massa ouppklarade mord för att dölja rättsväsendets oförmåga att klara upp dem,
o slängt in alla manspersoner i en zigensk familj i Vojakkala i fängelse på i vart fall delvis godtyckliga grunder för att det var bekvämt för rättsväsendet att lösa sina problem på det sättet,
o låtsats utreda vapenindustrins omfattande korrumpering av bland annat europas politiker med en (!) enda oerfaren utredningsman för att inte mutade politiker ska avslöjas.
Möjligen är alla lika inför lagen men i så fall är vissa mer lika än andra. Åtminstone är vi inte lika som bär.
Vi väntar nu med spänning för att se huruvida ni ska fucka upp det här med Polaricas bärslavhandel också.
Gulag-Kolmården den 18 september 2009
Mikael Styrman
.
onsdag 16 september 2009
Slavar och stulna bär - Polarica i bärskogen.
.
De senaste veckorna har vi genom Uppdrag Granskning fått bekräftat det vi länge misstänkt. Att bärbranschen, med Polarica i spetsen, utnyttjar människor å det grövsta. Fattiga människor luras att pantsätta sina gårdar för att resande över halva jordklotet för lånade pengar komma till Sverige och plocka bär till priser och villkor i övrigt som inte är något annat än slavhandel.
Brist på bär OCH låga priser.
En sak saknade jag i ett i övrigt utmärkt program. För mig känns det väldigt märkligt att det både var brist på bär och låga priser. Jag hade gärna sett en förklaring till detta. Brist på bär borde leda till höga priser – inte låga. Var förklaringen att det var gott om bär någon annanstans? Varför var i så fall inte dessa plockare där var bären fanns? Var förklaringen istället att utebliven prisbildning på grund av kartellbildning höll nere priserna på bär? Viktiga frågor som gärna hade fått komma fram i programmet men vars svar kanske kräver en stor arbetsinsats för att utveckla?
Ensamrätt på uppehållstillstånd.
En ny ingrediens, åtminstone i det att det skett så synligt, är att i år fick inte Thailändare som brukar komma hit och besöka släktingar över huvudtaget något uppehållstillstånd, vare sig de hade för avsikt att plocka bär eller inte. Uppehållstillstånd var förbehållet Polaricas och de andra bärpatronernas slavar. Någon annan göre sig icke besvär. Svenska myndigheter i allians med banditer – inte första gången, men sällan sker det så synligt.
Obefintlig skyddsfond med myndighetens goda minne.
Man kan inte undgå att känna vrede när dessa bedragare slingrar sig när Uppdrag Granskning konfronterar dem med frågor om skyddsfonden. Det är uppenbart att de ljuger, men de ljuger ändå. Uppenbarligen är de även väl införstådda med att inte plockarna kan klara sig på de erbjudna villkoren.
Äras den som äras bör.
Men, äras den som äras bör. Var är den största av alla stora företagare nu? Ska du inte komma fram och slicka i dig av berömmet? Kliv fram i ljuset och berätta för oss, hur du sydde ihop lösningen med Migrationsverket. Berätta för oss, hur man tjänar femton miljoner per år på att uppsåtligt plundra människor som knappt har mat för dagen. Berätta, så att alla mottagare av dina skattefinansierade allmosor och stipendier kan känna sig riktigt, riktigt stolta nästa gång du, ackompanjerad av pukor och trumpeter, kommer viftande med dina nålbrev.
Allemansrätten ingen industrirätt.
Det verkar nästan inte att gå att få stopp på gangsterhövdningarna på vanligt legalt sätt. Rättsväsendet tycks inte bidra med något. Riksåklagarens specialenhet mot korruption är – Gud vet var? Kanske i bärskogen – åtminstone inte på jobbet? Men allemansrätten är en hävdvunnen sedvana som ger människor som färdas över annan mark rätt att äta bär. Den ger ingen industri rätt att hämta plockare var som helst i världen ifrån och nyttja skogsägarens mark till egna kommersiella intressen. Till nästa år blir det stopp på det. Ingen kommersiell bärplockning sker utan att bärplockaren löst bärplockningskort hos markägaren. Sveriges skogsägare har ingen anledning att som enda skogsägargrupp i världen låta sig plundras av bärbaronerna eller ens att låta hela världens plockare hämta sina bär just på svenska skogsägares marker, köra sönder deras vägar och skräpa ned i skogen för att inte bärpatronerna, förblindade av girighet och hänsynslöshet, ens ids informera utländska plockare om att vi inte svinar ned skogen i Sverige.
Nu får det vara nog med ditt och Polaricas hänsynslösa härjande Allan. Så här får man inte behandla människor. Särskilt inte när man är statsbidragsfinansierad.
Gulag-Kolmården fredag den 15 september 2009
Mikael Styrman
.
De senaste veckorna har vi genom Uppdrag Granskning fått bekräftat det vi länge misstänkt. Att bärbranschen, med Polarica i spetsen, utnyttjar människor å det grövsta. Fattiga människor luras att pantsätta sina gårdar för att resande över halva jordklotet för lånade pengar komma till Sverige och plocka bär till priser och villkor i övrigt som inte är något annat än slavhandel.
Brist på bär OCH låga priser.
En sak saknade jag i ett i övrigt utmärkt program. För mig känns det väldigt märkligt att det både var brist på bär och låga priser. Jag hade gärna sett en förklaring till detta. Brist på bär borde leda till höga priser – inte låga. Var förklaringen att det var gott om bär någon annanstans? Varför var i så fall inte dessa plockare där var bären fanns? Var förklaringen istället att utebliven prisbildning på grund av kartellbildning höll nere priserna på bär? Viktiga frågor som gärna hade fått komma fram i programmet men vars svar kanske kräver en stor arbetsinsats för att utveckla?
Ensamrätt på uppehållstillstånd.
En ny ingrediens, åtminstone i det att det skett så synligt, är att i år fick inte Thailändare som brukar komma hit och besöka släktingar över huvudtaget något uppehållstillstånd, vare sig de hade för avsikt att plocka bär eller inte. Uppehållstillstånd var förbehållet Polaricas och de andra bärpatronernas slavar. Någon annan göre sig icke besvär. Svenska myndigheter i allians med banditer – inte första gången, men sällan sker det så synligt.
Obefintlig skyddsfond med myndighetens goda minne.
Man kan inte undgå att känna vrede när dessa bedragare slingrar sig när Uppdrag Granskning konfronterar dem med frågor om skyddsfonden. Det är uppenbart att de ljuger, men de ljuger ändå. Uppenbarligen är de även väl införstådda med att inte plockarna kan klara sig på de erbjudna villkoren.
Äras den som äras bör.
Men, äras den som äras bör. Var är den största av alla stora företagare nu? Ska du inte komma fram och slicka i dig av berömmet? Kliv fram i ljuset och berätta för oss, hur du sydde ihop lösningen med Migrationsverket. Berätta för oss, hur man tjänar femton miljoner per år på att uppsåtligt plundra människor som knappt har mat för dagen. Berätta, så att alla mottagare av dina skattefinansierade allmosor och stipendier kan känna sig riktigt, riktigt stolta nästa gång du, ackompanjerad av pukor och trumpeter, kommer viftande med dina nålbrev.
Allemansrätten ingen industrirätt.
Det verkar nästan inte att gå att få stopp på gangsterhövdningarna på vanligt legalt sätt. Rättsväsendet tycks inte bidra med något. Riksåklagarens specialenhet mot korruption är – Gud vet var? Kanske i bärskogen – åtminstone inte på jobbet? Men allemansrätten är en hävdvunnen sedvana som ger människor som färdas över annan mark rätt att äta bär. Den ger ingen industri rätt att hämta plockare var som helst i världen ifrån och nyttja skogsägarens mark till egna kommersiella intressen. Till nästa år blir det stopp på det. Ingen kommersiell bärplockning sker utan att bärplockaren löst bärplockningskort hos markägaren. Sveriges skogsägare har ingen anledning att som enda skogsägargrupp i världen låta sig plundras av bärbaronerna eller ens att låta hela världens plockare hämta sina bär just på svenska skogsägares marker, köra sönder deras vägar och skräpa ned i skogen för att inte bärpatronerna, förblindade av girighet och hänsynslöshet, ens ids informera utländska plockare om att vi inte svinar ned skogen i Sverige.
Nu får det vara nog med ditt och Polaricas hänsynslösa härjande Allan. Så här får man inte behandla människor. Särskilt inte när man är statsbidragsfinansierad.
Gulag-Kolmården fredag den 15 september 2009
Mikael Styrman
.
Mona Stahlin vs Thomas Bodström
.
I det nationalsocialdemokratiska stallet bits hästarna. Inte så konstigt kanske, med tanke på den resa – nedåt – som stallet gjort i den svenska opinionen.
Man bör tänka på sitt eftermäle när man är på väg ut
Mona Stahlin har kunnat se hur Birgitta Dahl för all framtid skrivit in sig i historiens rullor. Om någon alls kommer att komma ihåg henne blir det som nazist eller kommunist. Vilketdera epitetet som passar bäst är upp till betraktarens utgångspunkter. Massmördarkramare – och Pol Pots försvarare, så skulle nog inte Mona Stahlin vilja bli ihågkommen. Men dömd massmördare, det kanske hon kan bli vare sig hon vill det eller inte. Jag ska strax förklara varför.
Se upp där nere!
Mona Stahlin har samlat ett antal lojala ja-sägare runt omkring sig. Just nu ränner de runt som myror i myrstacken. Det föranleds av att Thomas Bodström gör egna piruetter. Det är något som man inte brukar göra i det nationalsocialdemokratiska partiet. Åtminstone brukar det vara förbehållet ledaren.
Det är inte så svårt att förstå Thomas Bodströms situation. Efter nationalsocialdemokratins stora fall i opinion, och framför allt efter att magin brutits, kan partiledningens situation liknas vid en bestigning av Mount Everest. Det kan inte vara så roligt för Bodström att långt upp på Himalayas sluttningar, vara förbunden med Mona Stahlin via ett rep, samtidigt som hon är i fritt fall och befinner sig ovanför Bodström. Om man får en nedsinglande Stahlin i skallen så är det lätt hänt att man dras med i fallet. Inte så konstigt då att han försöker ta sig åt sidan och klättra förbi henne. Bodströms uppdrag i Pysslingen är måhända första steget för att distansera från Mona Stahlin.
Ouppklarade politiska brott
Med den utveckling som polisväsende och rättsväsende tog allt sedan Olof Palme fick för sig att han var operativ polischef på 1970-talet började de ouppklarade morden, samt andra ouppklarade grova brott, samlas på hög. I synnerhet gäller det mord och brott med politiska intressen inblandade. För att bara nämna några, har vi utnyttjandet av minderåriga flickor i bordellhärvan, den så kallade Geijeraffären. Vi har mordet på Catrine Da Costa med de efterföljande rättsövergreppen mot allmänläkaren och obducenten, morden på Carl-Fredrik Algernon samt inte minst självaste Palme. Listan kan göras lång.
Bodström + Borgström + van der Kwast = Katastrof för rättsäkerheten
Bodström har, tillsammans med ständige vapendragaren Claes Borgström och riksåklagarattrappen Krister van der Kwast lyckats pådyvla Tomas Quick ett stort antal ouppklarade mord. Det sägs, som ett bevis på att domarna har gått rätt till, att sex av varandra oberoende och eniga tingsrätter funnit Quick skyldig. Det används som argument och bevis för att rättsväsendet skulle ha fungerat, fast det egentligen är bevis för motsatsen.
Quick regisserades av utredarna
Jag såg filmerna från rekonstruktionen av morden på det holländska paret Stegehuis vid Appojaure utanför Gällivare. De sändes i TV då det begav sig. Det var uppenbart av filmerna att Quick inte hade något som helst med morden i Appojaure att göra. Likaledes var det uppenbart att han bara tog regi och utredningsledarna medvetet – obs inte omedvetet utan medvetet – regisserade Quick till en fällande dom. Redan det var ju en rättsskandal, uppenbar för den som ides titta. Att döma av SVT:s uppdrag Gransknings program om Quick står det inte bättre till med övriga Quick-mål.
Borgström hjälpte till att fälla Quick
Mycket värre var att Quicks advokat, Claes Borgström, som hade till uppgift att försvara honom egentligen jobbade aktivt för att hjälpa till att fälla honom. För detta arbete i Quick-målen belönade Bodström sin vapendragare och kompis Borgström med en välbetald, uthållig och bekymmersfri syssla som Jämo.
Anna Odell hade inte en chans i rätten
Det var därför inte så konstigt att konststuderanden Anna Odell fälldes för falsklarm. Det låg väl i farans riktning att hon skulle komma att fällas ändå men när jag såg att hon valt eller blivit tilldelad Borgström som försvarare försvann varje uns av tvivel om hur det skulle komma att gå.
Advokatens, försvararens, uppgift är att försvara sin klient – inte att försöka få klienten fälld. Man skulle kunna tycka att han i Quick-målen mer uppträdde som en åklagare men inte heller det är rätt. Åklagaren ska nämligen, som det så vackert heter, vinna rättvisans seger. För ett inte obetydligt antal av landets åklagare är det dessvärre länge sedan de arbetat så, åtminstone om det går politik i målen.
Advokaten ska inte vara en bödel utan huva. Om man har en åklagare van der Kwast framför sig, en advokat Borgström jämte sig och en advokat och justitieminister Bodström bakom sig är det inte lätt att veta varifrån hugget ska komma. Möjligen är åklagaren ofarligast i just fallet Quick eftersom det brukar sägas att man inte behöver rädas den hund som skäller.
Medlemmar av advokatsamfundet
Det kan inte vara så roligt för landets advokater att veta med sig, efter Cirkus Quick, eller kanske är det rättare säga efter Cirkus van der Kvast, att både Boström och Borgström ännu är medlemmar av advokatsamfundet. Varför, kan man med rätta fråga sig.
Apterad blindgångare
Allra värst måste det vara för Mona Stahlin att veta att om hon inte klarar duellen mot Bodström skulle hon när som helst kunna dömas för vilket ouppklarat mord som helst och av en enig tingsrätt. Så ser nämligen den rättvisa ut som nationalsocialdemokratin lämnat efter sig efter 70 år vid makten. Man har själva fördärvat systemet och blundat för att, i nämnda fall, Bodström fått fungera som en apterad blindgångare och nu är den blindgångaren lös och vänd mot den egna partiledningen…
Ännu 1940 fungerade rättsväsendet
Igår såg jag Svart på Vitt i Kunskapskanalen. Programmet handlade om attentatet mot Norrskensflamman natten till den 3 mars 1940. Attentatet gick förmodligen fel. Fem människor som bodde i våningen ovanför Norrskenflamman omkom, varav två barn. Flammans annonschef Valdemar Granberg, som förlorade sin hustru Svea och 12-årige son Torgny vid attentatet, gjorde senare självmord på 1960-talet, så kanske skördade attentatet sex liv. För attentatet dömdes sju personer varav en var polischefen i Luleå, stadsfiskalen Ebbe Hallberg, en journalist vid Norrbottens-Kuriren, Gunnar Hedeström, kaptenen Uno Swanbom, fänrikarna Borgström, Krendel och Norström samt värnpliktige Palmqvist. Attentatet klarades upp trots att stadsfiskalen deltog, planerade en flyktväg fri från poliser samt hade till uppgift att försvåra utredningen.
Av detta vet vi att ännu 1940 var rättsväsendet i så gott skick att brott begångna inom polis och rättsväsende kunde klaras upp. Det har rättsväsendet till stor del slutat med.
Åtminstone har inte den tjuvaktiga polischefen Öystein Kärneskog dömts för att han tillsammans med sina kumpaner stal de vapen som min far vid sin bortgång efterlämnade till sina sonsöner. Samtidigt uttalar statsminister Fredrik Reinfeldt inför senaste Nya Moderaterna-stämman, att lag gäller lika för alla i Sverige.
Gulag-Kolmården fredag den 12 september 2009
Mikael Styrman
.
I det nationalsocialdemokratiska stallet bits hästarna. Inte så konstigt kanske, med tanke på den resa – nedåt – som stallet gjort i den svenska opinionen.
Man bör tänka på sitt eftermäle när man är på väg ut
Mona Stahlin har kunnat se hur Birgitta Dahl för all framtid skrivit in sig i historiens rullor. Om någon alls kommer att komma ihåg henne blir det som nazist eller kommunist. Vilketdera epitetet som passar bäst är upp till betraktarens utgångspunkter. Massmördarkramare – och Pol Pots försvarare, så skulle nog inte Mona Stahlin vilja bli ihågkommen. Men dömd massmördare, det kanske hon kan bli vare sig hon vill det eller inte. Jag ska strax förklara varför.
Se upp där nere!
Mona Stahlin har samlat ett antal lojala ja-sägare runt omkring sig. Just nu ränner de runt som myror i myrstacken. Det föranleds av att Thomas Bodström gör egna piruetter. Det är något som man inte brukar göra i det nationalsocialdemokratiska partiet. Åtminstone brukar det vara förbehållet ledaren.
Det är inte så svårt att förstå Thomas Bodströms situation. Efter nationalsocialdemokratins stora fall i opinion, och framför allt efter att magin brutits, kan partiledningens situation liknas vid en bestigning av Mount Everest. Det kan inte vara så roligt för Bodström att långt upp på Himalayas sluttningar, vara förbunden med Mona Stahlin via ett rep, samtidigt som hon är i fritt fall och befinner sig ovanför Bodström. Om man får en nedsinglande Stahlin i skallen så är det lätt hänt att man dras med i fallet. Inte så konstigt då att han försöker ta sig åt sidan och klättra förbi henne. Bodströms uppdrag i Pysslingen är måhända första steget för att distansera från Mona Stahlin.
Ouppklarade politiska brott
Med den utveckling som polisväsende och rättsväsende tog allt sedan Olof Palme fick för sig att han var operativ polischef på 1970-talet började de ouppklarade morden, samt andra ouppklarade grova brott, samlas på hög. I synnerhet gäller det mord och brott med politiska intressen inblandade. För att bara nämna några, har vi utnyttjandet av minderåriga flickor i bordellhärvan, den så kallade Geijeraffären. Vi har mordet på Catrine Da Costa med de efterföljande rättsövergreppen mot allmänläkaren och obducenten, morden på Carl-Fredrik Algernon samt inte minst självaste Palme. Listan kan göras lång.
Bodström + Borgström + van der Kwast = Katastrof för rättsäkerheten
Bodström har, tillsammans med ständige vapendragaren Claes Borgström och riksåklagarattrappen Krister van der Kwast lyckats pådyvla Tomas Quick ett stort antal ouppklarade mord. Det sägs, som ett bevis på att domarna har gått rätt till, att sex av varandra oberoende och eniga tingsrätter funnit Quick skyldig. Det används som argument och bevis för att rättsväsendet skulle ha fungerat, fast det egentligen är bevis för motsatsen.
Quick regisserades av utredarna
Jag såg filmerna från rekonstruktionen av morden på det holländska paret Stegehuis vid Appojaure utanför Gällivare. De sändes i TV då det begav sig. Det var uppenbart av filmerna att Quick inte hade något som helst med morden i Appojaure att göra. Likaledes var det uppenbart att han bara tog regi och utredningsledarna medvetet – obs inte omedvetet utan medvetet – regisserade Quick till en fällande dom. Redan det var ju en rättsskandal, uppenbar för den som ides titta. Att döma av SVT:s uppdrag Gransknings program om Quick står det inte bättre till med övriga Quick-mål.
Borgström hjälpte till att fälla Quick
Mycket värre var att Quicks advokat, Claes Borgström, som hade till uppgift att försvara honom egentligen jobbade aktivt för att hjälpa till att fälla honom. För detta arbete i Quick-målen belönade Bodström sin vapendragare och kompis Borgström med en välbetald, uthållig och bekymmersfri syssla som Jämo.
Anna Odell hade inte en chans i rätten
Det var därför inte så konstigt att konststuderanden Anna Odell fälldes för falsklarm. Det låg väl i farans riktning att hon skulle komma att fällas ändå men när jag såg att hon valt eller blivit tilldelad Borgström som försvarare försvann varje uns av tvivel om hur det skulle komma att gå.
Advokatens, försvararens, uppgift är att försvara sin klient – inte att försöka få klienten fälld. Man skulle kunna tycka att han i Quick-målen mer uppträdde som en åklagare men inte heller det är rätt. Åklagaren ska nämligen, som det så vackert heter, vinna rättvisans seger. För ett inte obetydligt antal av landets åklagare är det dessvärre länge sedan de arbetat så, åtminstone om det går politik i målen.
Advokaten ska inte vara en bödel utan huva. Om man har en åklagare van der Kwast framför sig, en advokat Borgström jämte sig och en advokat och justitieminister Bodström bakom sig är det inte lätt att veta varifrån hugget ska komma. Möjligen är åklagaren ofarligast i just fallet Quick eftersom det brukar sägas att man inte behöver rädas den hund som skäller.
Medlemmar av advokatsamfundet
Det kan inte vara så roligt för landets advokater att veta med sig, efter Cirkus Quick, eller kanske är det rättare säga efter Cirkus van der Kvast, att både Boström och Borgström ännu är medlemmar av advokatsamfundet. Varför, kan man med rätta fråga sig.
Apterad blindgångare
Allra värst måste det vara för Mona Stahlin att veta att om hon inte klarar duellen mot Bodström skulle hon när som helst kunna dömas för vilket ouppklarat mord som helst och av en enig tingsrätt. Så ser nämligen den rättvisa ut som nationalsocialdemokratin lämnat efter sig efter 70 år vid makten. Man har själva fördärvat systemet och blundat för att, i nämnda fall, Bodström fått fungera som en apterad blindgångare och nu är den blindgångaren lös och vänd mot den egna partiledningen…
Ännu 1940 fungerade rättsväsendet
Igår såg jag Svart på Vitt i Kunskapskanalen. Programmet handlade om attentatet mot Norrskensflamman natten till den 3 mars 1940. Attentatet gick förmodligen fel. Fem människor som bodde i våningen ovanför Norrskenflamman omkom, varav två barn. Flammans annonschef Valdemar Granberg, som förlorade sin hustru Svea och 12-årige son Torgny vid attentatet, gjorde senare självmord på 1960-talet, så kanske skördade attentatet sex liv. För attentatet dömdes sju personer varav en var polischefen i Luleå, stadsfiskalen Ebbe Hallberg, en journalist vid Norrbottens-Kuriren, Gunnar Hedeström, kaptenen Uno Swanbom, fänrikarna Borgström, Krendel och Norström samt värnpliktige Palmqvist. Attentatet klarades upp trots att stadsfiskalen deltog, planerade en flyktväg fri från poliser samt hade till uppgift att försvåra utredningen.
Av detta vet vi att ännu 1940 var rättsväsendet i så gott skick att brott begångna inom polis och rättsväsende kunde klaras upp. Det har rättsväsendet till stor del slutat med.
Åtminstone har inte den tjuvaktiga polischefen Öystein Kärneskog dömts för att han tillsammans med sina kumpaner stal de vapen som min far vid sin bortgång efterlämnade till sina sonsöner. Samtidigt uttalar statsminister Fredrik Reinfeldt inför senaste Nya Moderaterna-stämman, att lag gäller lika för alla i Sverige.
Gulag-Kolmården fredag den 12 september 2009
Mikael Styrman
.
onsdag 9 september 2009
Förbifart Stockholm eller Krematorium Stockholm?
.
Problemet med Stockholmstrafiken är inte förbifartstrafiken från södra till norra delarna av landet och vice versa, via Stockholm. Om det vore problemet hade det kunnat minskas påtagligt genom att exempelvis klassa upp den nuvarande skogsstigen, från Nyköping via Strängnäs och Enköping till Uppsala, till högklassig väg. Men nu är det som sagt inte problemet.
Förlegad samhällssyn
Problemet är istället, att i tider av sinande oljetillgångar, ökande utsläpp, stigande temperaturer, smältande polarisar och glaciärer samt stigande havsnivåer beter vi oss fortfarande som om dessa problem inte finns. Fortfarande bor vi på ett ställe och reser, företrädesvis med bil, till ett annat ställe för att arbeta och sedan åter på kvällen. Förr, innan människans ödeläggelse av jorden, och förmåga att ödelägga jorden och dess ekosystem, hade nått så långt, bodde man där man verkade. Det är det som är Stockholms problem, att människor reser kors och tvärs över Stor-Stockholm, utan att egentligen vara på väg någonstans.
Verklighetsanpassad samhällssyn
Lösningen på det problemet är inte att för 27 Miljarder kronor (tror man nu att det ska kosta) bygga ett 20,7 km långt krematorium från Skärholmen via Kungshatt och Ekerö till Häggvik. Lösningen är istället att ge människor incitament att bo där de arbetar eller arbeta där de bor. Vad ska vi med samhällsplanering till om den inte resulterar i att människor får incitament att agera ekologiskt uthålligt?
Tunnel – döden i kista
Erfarenheterna från tidigare offentliga infrastrukturprojekt visar dessutom att slutkostnaderna mycket väl kan komma att landa närmare 270 Miljarder än 27. Därtill bör man lägga de kostnader och störningar som blir följden av eventuella bränder i tunnlarna och det mänskliga lidande som i så fall blir fallet. Det finns inte särskilt många tunnlar i vår omvärld – åtminstone inte om man ställer dem i relation till de totala vägsträckorna. Ändå brinner det tunnlar stup i kvarten. Erfarenheterna visar att det blir så varmt att fordonen i tunnlarna smälter. Rök- och värmeutvecklingen blir så stor och snabb att människorna i tunnlarna omkommer utan att ha en möjlighet att rädda sig. En utbyggd Förbifart Stockholm enligt det lagda förslaget torde ha goda möjligheter att göra Sverige till världsmästare åtminstone i den tvivelaktiga grenen tunnelbränner med stort antal omkomna.
Använd styrmedel klokt
Svenskarna älskar att beskatta varandra. Istället för att stimulera bilkörning kors och tvärs genom Stockholm bör det miljöavgiftsbeläggas, beskattas. Inför en kännbar miljöskatt på arbetspendling som stegar upp till full kraft under tio års tid och slutarkivera krematorietunnelplanerna där de hör hemma, nämligen i papperskorgen. Det ger människor tid att anpassa sig och löser 90% av Stockholms trafikproblem på kortare tid än Förbifart Stockholm och det ger dessutom ett positivt budgettillskott. De delar av kompisgänget som hör hemma i byggsvängen kan bli lite sura men det är tillfälligt. Det finns säkert något samhällsnyttigt som de kan syssla med istället.
Rusta bostäder istället
Istället för att lägga ut stora summor allmänna medel på en samhällstruktur som hör gårdagen till borde dessa medel investeras i en upprustning av vårt allt mer förslummade bostadsbestånd så att vi har inte onödigtvis hamnar i en situation där skattemedlen förbrukas på vägar, där trafiken ändå står still, därför att delar av befolkningen bränner bilar där.
Bjälken och grandet
Kan man inte lösa ett så enkelt och uppenbart problem i hemlandet, vad ska man då ut i världen och fjanta på miljökonferenser för? Då är det bättre att man tar in på hotell på hemorten och beställer upp maten, spriten och hororna på rummet istället. Då sparar man i alla fall in den miljöbelastning som den egna delegationens flygbiljetter utgör.
Gulag-Kolmården fredag den 4 september 2009
Mikael Styrman
.
Problemet med Stockholmstrafiken är inte förbifartstrafiken från södra till norra delarna av landet och vice versa, via Stockholm. Om det vore problemet hade det kunnat minskas påtagligt genom att exempelvis klassa upp den nuvarande skogsstigen, från Nyköping via Strängnäs och Enköping till Uppsala, till högklassig väg. Men nu är det som sagt inte problemet.
Förlegad samhällssyn
Problemet är istället, att i tider av sinande oljetillgångar, ökande utsläpp, stigande temperaturer, smältande polarisar och glaciärer samt stigande havsnivåer beter vi oss fortfarande som om dessa problem inte finns. Fortfarande bor vi på ett ställe och reser, företrädesvis med bil, till ett annat ställe för att arbeta och sedan åter på kvällen. Förr, innan människans ödeläggelse av jorden, och förmåga att ödelägga jorden och dess ekosystem, hade nått så långt, bodde man där man verkade. Det är det som är Stockholms problem, att människor reser kors och tvärs över Stor-Stockholm, utan att egentligen vara på väg någonstans.
Verklighetsanpassad samhällssyn
Lösningen på det problemet är inte att för 27 Miljarder kronor (tror man nu att det ska kosta) bygga ett 20,7 km långt krematorium från Skärholmen via Kungshatt och Ekerö till Häggvik. Lösningen är istället att ge människor incitament att bo där de arbetar eller arbeta där de bor. Vad ska vi med samhällsplanering till om den inte resulterar i att människor får incitament att agera ekologiskt uthålligt?
Tunnel – döden i kista
Erfarenheterna från tidigare offentliga infrastrukturprojekt visar dessutom att slutkostnaderna mycket väl kan komma att landa närmare 270 Miljarder än 27. Därtill bör man lägga de kostnader och störningar som blir följden av eventuella bränder i tunnlarna och det mänskliga lidande som i så fall blir fallet. Det finns inte särskilt många tunnlar i vår omvärld – åtminstone inte om man ställer dem i relation till de totala vägsträckorna. Ändå brinner det tunnlar stup i kvarten. Erfarenheterna visar att det blir så varmt att fordonen i tunnlarna smälter. Rök- och värmeutvecklingen blir så stor och snabb att människorna i tunnlarna omkommer utan att ha en möjlighet att rädda sig. En utbyggd Förbifart Stockholm enligt det lagda förslaget torde ha goda möjligheter att göra Sverige till världsmästare åtminstone i den tvivelaktiga grenen tunnelbränner med stort antal omkomna.
Använd styrmedel klokt
Svenskarna älskar att beskatta varandra. Istället för att stimulera bilkörning kors och tvärs genom Stockholm bör det miljöavgiftsbeläggas, beskattas. Inför en kännbar miljöskatt på arbetspendling som stegar upp till full kraft under tio års tid och slutarkivera krematorietunnelplanerna där de hör hemma, nämligen i papperskorgen. Det ger människor tid att anpassa sig och löser 90% av Stockholms trafikproblem på kortare tid än Förbifart Stockholm och det ger dessutom ett positivt budgettillskott. De delar av kompisgänget som hör hemma i byggsvängen kan bli lite sura men det är tillfälligt. Det finns säkert något samhällsnyttigt som de kan syssla med istället.
Rusta bostäder istället
Istället för att lägga ut stora summor allmänna medel på en samhällstruktur som hör gårdagen till borde dessa medel investeras i en upprustning av vårt allt mer förslummade bostadsbestånd så att vi har inte onödigtvis hamnar i en situation där skattemedlen förbrukas på vägar, där trafiken ändå står still, därför att delar av befolkningen bränner bilar där.
Bjälken och grandet
Kan man inte lösa ett så enkelt och uppenbart problem i hemlandet, vad ska man då ut i världen och fjanta på miljökonferenser för? Då är det bättre att man tar in på hotell på hemorten och beställer upp maten, spriten och hororna på rummet istället. Då sparar man i alla fall in den miljöbelastning som den egna delegationens flygbiljetter utgör.
Gulag-Kolmården fredag den 4 september 2009
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)