Förbifart Stockholm eller Krematorium Stockholm?

.

Problemet med Stockholmstrafiken är inte förbifartstrafiken från södra till norra delarna av landet och vice versa, via Stockholm. Om det vore problemet hade det kunnat minskas påtagligt genom att exempelvis klassa upp den nuvarande skogsstigen, från Nyköping via Strängnäs och Enköping till Uppsala, till högklassig väg. Men nu är det som sagt inte problemet.


Förlegad samhällssyn

Problemet är istället, att i tider av sinande oljetillgångar, ökande utsläpp, stigande temperaturer, smältande polarisar och glaciärer samt stigande havsnivåer beter vi oss fortfarande som om dessa problem inte finns. Fortfarande bor vi på ett ställe och reser, företrädesvis med bil, till ett annat ställe för att arbeta och sedan åter på kvällen. Förr, innan människans ödeläggelse av jorden, och förmåga att ödelägga jorden och dess ekosystem, hade nått så långt, bodde man där man verkade. Det är det som är Stockholms problem, att människor reser kors och tvärs över Stor-Stockholm, utan att egentligen vara på väg någonstans.


Verklighetsanpassad samhällssyn

Lösningen på det problemet är inte att för 27 Miljarder kronor (tror man nu att det ska kosta) bygga ett 20,7 km långt krematorium från Skärholmen via Kungshatt och Ekerö till Häggvik. Lösningen är istället att ge människor incitament att bo där de arbetar eller arbeta där de bor. Vad ska vi med samhällsplanering till om den inte resulterar i att människor får incitament att agera ekologiskt uthålligt?


Tunnel – döden i kista

Erfarenheterna från tidigare offentliga infrastrukturprojekt visar dessutom att slutkostnaderna mycket väl kan komma att landa närmare 270 Miljarder än 27. Därtill bör man lägga de kostnader och störningar som blir följden av eventuella bränder i tunnlarna och det mänskliga lidande som i så fall blir fallet. Det finns inte särskilt många tunnlar i vår omvärld – åtminstone inte om man ställer dem i relation till de totala vägsträckorna. Ändå brinner det tunnlar stup i kvarten. Erfarenheterna visar att det blir så varmt att fordonen i tunnlarna smälter. Rök- och värmeutvecklingen blir så stor och snabb att människorna i tunnlarna omkommer utan att ha en möjlighet att rädda sig. En utbyggd Förbifart Stockholm enligt det lagda förslaget torde ha goda möjligheter att göra Sverige till världsmästare åtminstone i den tvivelaktiga grenen tunnelbränner med stort antal omkomna.


Använd styrmedel klokt

Svenskarna älskar att beskatta varandra. Istället för att stimulera bilkörning kors och tvärs genom Stockholm bör det miljöavgiftsbeläggas, beskattas. Inför en kännbar miljöskatt på arbetspendling som stegar upp till full kraft under tio års tid och slutarkivera krematorietunnelplanerna där de hör hemma, nämligen i papperskorgen. Det ger människor tid att anpassa sig och löser 90% av Stockholms trafikproblem på kortare tid än Förbifart Stockholm och det ger dessutom ett positivt budgettillskott. De delar av kompisgänget som hör hemma i byggsvängen kan bli lite sura men det är tillfälligt. Det finns säkert något samhällsnyttigt som de kan syssla med istället.


Rusta bostäder istället

Istället för att lägga ut stora summor allmänna medel på en samhällstruktur som hör gårdagen till borde dessa medel investeras i en upprustning av vårt allt mer förslummade bostadsbestånd så att vi har inte onödigtvis hamnar i en situation där skattemedlen förbrukas på vägar, där trafiken ändå står still, därför att delar av befolkningen bränner bilar där.


Bjälken och grandet

Kan man inte lösa ett så enkelt och uppenbart problem i hemlandet, vad ska man då ut i världen och fjanta på miljökonferenser för? Då är det bättre att man tar in på hotell på hemorten och beställer upp maten, spriten och hororna på rummet istället. Då sparar man i alla fall in den miljöbelastning som den egna delegationens flygbiljetter utgör.


Gulag-Kolmården fredag den 4 september 2009

Mikael Styrman

.