.
I NSD på nätet kan vi idag läsa Vattenfalls ”informationsansvarige”, Roger Lindmarks, version av varför kraftverksauktionen ställdes in idag, klicka här. Som vanligt går det inte att känna igen sig i mytomanen Lindmarks förskönande beskrivning av statens misslyckade försök att plundra Ekfors Kraft. Inte så lätt för Lindmark kanske, som aldrig själv varit med om de debacle som han i efterhand ska försköna eller mörklägga. Så här gick det egentligen till:
Ett halvår utan intäkter
Efter att staten under snart ett halvår plundrat Ekforsbolagen genom att under låtsat lagliga former låta en ”tvångsförvaltare” ta hand om alla intäkter hade då turen kommit till att flå bolagen på kraftverken.
Tre veckor
För att hålla borta andra köpare än den i förväg bestämda annonseras egendomen, kraftverk värda åtminstone 50-60 miljoner men värderade till 22 miljoner (!), ut i länstidningarna den 10 mars, med auktionsdatum 31 mars. Annons finns även på Kronofogdens hemsida - dock väl dold. Går man in på hemsidan och väljer Norrbotten ser det ut så här. Inte ett spår av några kraftverk eller kommersiella anläggningar. Under var och en av rubrikerna kan man se hur många objekt som finns till salu. Bockar man för någon av kategorierna kommer objekten upp på nästa skärmbild - men inga kraftverk. De kommer bara upp om man kan lista ut att här kan finnas dolda objekt och därför inte klickar för någon av kategorierna - då ser det ut så här. Så man ”annonserar” men man gör det på ett sätt som gör att endast ett fåtal människor kommer att se annonsen - och bara av misstag.
Kraftverk ingen impulsaffär
Ett kraftverksinköp är ingen impulsaffär. Det är inte som en skjorta eller ens en begagnad bil. Det är en stor affär som kräver mycket förberedelser. De flesta - kanske alla - köpare måste ordna finansiering och göra betydande undersökningar för att klarlägga förutsättningarna för förvärvet och kraftverkens drift. Inte minst gäller det dammsäkerhetsfrågan och andra säkerhetsfrågor. Vattenfall för sin del har gjort dessa studier under ungefär ett års tid.
Trots detta - eller snarare tack vare detta - annonseras dessa kraftverk ut med bara tre veckor mellan annons och auktion!
Dold under en meter snö
Hur ska en eventuell köpare kunna bilda sig en uppfattning om anläggningen, dammars status och säkerhet, tilloppstubers skick m.m. när allt är begravt under ett en meter tjockt snölager? Det måste vara uppenbart för var och en att det är förenat med stora osäkerheter kring anläggningarnas skick och att det kommer att avsätta sig i form av en betydande depreciering av priset. Var detta avsikten?
Vårflod i antågande
Vid en försäljning idag den 31 mars skulle köparen haft 3-4 veckor på sig innan vårfloden börjar. Hur skulle en köpare kunna bilda sig en uppfattning om vilket ansvar och vilken risk köparen ikläder sig? Med 1m is och 1m snö och bara tre veckor på sig?
Självklart måste en köpare av kraftverk ha generöst med tid på sig för att kunna bilda sig en uppfattning av anläggningen under barmarksförhållanden med ofrusen backe och gärna också kunna följa en vårflod och informera sig om den historiska vattenhushållningen.
Utrop i EN klump för att utestänga andra köpare
Sedan framkom att avsikten var att försälja alla fastigheter och kraftverk i en klump. Det innebär att de fastigheter som inte är berörda av kraftverksanläggningar kan ingen vanlig köpare bjuda på. De får en köpare av kraftanläggningen på köpet utan att behöva betala för dem som köpare av skog eller sommarstugetomter skulle göra.
Det begränsar även gruppen möjliga köpare av kraftverk genom att utesluta mindre köpare. Motivet sades vara att båda kraftverken måste ägas av samma ägare. Att ägaren av ett kraftverk skulle kunna hindra driften av det andra kraftverket. Samtidigt vet alla att naturen och kraftpriserna bestämmer hur produktionen bedrivs. Produktionen i det nedre kraftverket slavar automatiskt under det övre kraftverket. Det är ett vanligt förhållande. När vattnet stiger startar kraftverket och när vattnet sjunker stannar kraftverket. Om någon vill äga båda kraftverken är inte den allmänt accepterade metoden att köparen ska gynnas otillbörligt av försäljningsmetoden. Den gängse metoden är att köparen bjuder mest för båda kraftverken i var sitt utrop.
Olika åsikter om försäljningsmetoden
Jag motsatte mig en försäljning under rådande förhållanden och en försäljning i ett utrop. Min mening var att fastigheter utan beröring med kraftanläggningar skulle försäljas styckvis i enskilda utrop, övre kraftverket och dess fastigheter i ett utrop och nedre kraftverket och dess fastigheter i ett utrop. Vattenfall framhärdade i att försäljning skulle ske idag och i ett enda utrop. Ställda inför att fastigheterna istället skulle ropas ut en och en om vi inte kunde enas ändrade Vattenfall sig och begärde uppskov med försäljningen.
Så här gick det till men som vanligt kan man inte känna igen sig i Roger Lindmarks sagor i länstidningarna.
Hästhuvud i sängen
Så här går det alltså till i Sverige 2011 under en borgerlig regering. Först tar man alla intäkter under ett halvår. Sedan försöker man med rufflarmetoder klå oss på våra kraftverk. Vad kan vi vänta oss härnäst av Er ”seriösa tvångsförvaltning” av oss, Maud Olofsson och Yvonne Fredriksson - att vakna med ett hästhuvud i sängen?
Övertorneå den 31 mars 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 31 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Förbrytarstaten och Piteå
.
Gav förbrytarstaten syndernas förlåtelse till Piteås kommunalråd Peter Roslund för den omänskliga hanteringen av åldringarna i Piteå, i utbyte mot att Pite Energi ställer upp och försöker rädda Maud Olofssons och Yvonne Fredrikssons katastrof till tvångsförvaltning, genom att försöka stjäla Ekfors Energis kundstock?
Finns det ingen gräns för det politiska slöddrets ryggradslöshet?
Övertorneå den 29 mars 2011
Mikael Styrman
.
Gav förbrytarstaten syndernas förlåtelse till Piteås kommunalråd Peter Roslund för den omänskliga hanteringen av åldringarna i Piteå, i utbyte mot att Pite Energi ställer upp och försöker rädda Maud Olofssons och Yvonne Fredrikssons katastrof till tvångsförvaltning, genom att försöka stjäla Ekfors Energis kundstock?
Finns det ingen gräns för det politiska slöddrets ryggradslöshet?
Övertorneå den 29 mars 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 24 mars 2011
Fler brott vid Sparbanken Nord
.
Vår interna utredning visar på fler brott begångna av Eva Älgamo vid Sparbanken Nord i Övertorneå, på kronofogdens(?) uppdrag. En till anmälan har därför idag getts in till Ekobrottsmyndigheten.
Den som är intresserad av att följa hur den svenska organiserade brottsligheten bedriver sin verksamhet kan läsa hela anmälan, inkl bilagor, genom att klicka på den här länken.
Övertorneå onsdag den 23 mars 2011
Mikael Styrman
.
Vår interna utredning visar på fler brott begångna av Eva Älgamo vid Sparbanken Nord i Övertorneå, på kronofogdens(?) uppdrag. En till anmälan har därför idag getts in till Ekobrottsmyndigheten.
Den som är intresserad av att följa hur den svenska organiserade brottsligheten bedriver sin verksamhet kan läsa hela anmälan, inkl bilagor, genom att klicka på den här länken.
Övertorneå onsdag den 23 mars 2011
Mikael Styrman
.
onsdag 23 mars 2011
Pitepolitiker på erövringsstråt - ny version efter CENSUR
Berusade av framgångarna med inlåsta åldringar, obemannade ålderdomshem och sjukhus under nedläggning kastar nu Pite Politrukverkstad lystna blickar mot Tornedalen som de vill "förbättra" på motsvarande sätt. För att fira evenemanget och hälsa Pites politruker välkomna har jag gjort en liten stillbildsvideo:
tisdag 22 mars 2011
Ingen politrukverkstad från Piteå i Övertorneå
.
Vi vet sedan tidigare att Pitebor är ett kuvat och osjälvständigt folk som går i politiskt koppel som hålls av utsugare som nu närmar sig pensionsåldern och snart kommer att flytta in på ålderdomshemmet. Piteå är en misskött kommun under ledning av Peter Roslund, 57, som inte ens har råd att hålla sig med personal på ålderdomshemmen och som snart har blivit av med sitt sjukhus. Inom kort får piteborna ta mössan i hand och sätta sig på bussen till Luleå när de blir sjuka. Är det en av anledningarna till Peter Roslunds lystna blickar mot Övertorneå?
Fram till helt nyligt var Vattenfall stor delägare i Pite Energi men har nu klädsamt dragit sig tillbaka. Törs man nära en misstanke om att Pite Energi ändå får köpa energi till dumpat pris utan att staten kommer att lägga sig i det, för att kunna delta i mörkläggningen av de grövsta olagligheterna riktade mot Ekfors-bolagen?
I Övertorneå är det annorlunda. Här är vi oss själva nog. Framför allt inom Ekfors område. Här har kommuninvånarna själva byggt upp elnätet utan att staten behövt göra det. Sen elektrifieringens början har vi klarat oss själva trots många politiska och statliga krokben. Kommunen är även den mycket välskött i förhållande till Pite Kommun. I Övertorneå har vi fungerande elförsörjning och åldringsvård. Här klarar vi oss själva utan att få hit Peter Roslunds politrukverkstad från Piteå.
”Förnyaren” Peter Roslund, 57, ska för övrigt på partikongress i Stockholm. Något som uppmärksammas idag i en insändare i NSD ”Såna Förnyare”. En utmärkt insändare förvisso. Dock behandlas inte frågan om var partikongressen ska hållas. Kan det måntro bli i en ”Gated Community” där Securitasvakter kan skydda kongressombuden från folket och massmedia - som i Görans Johanssons Göteborg?
Om Pite Energi, på statens(?) uppdrag vill träda in på arenan för att rädda ansiktet på den allt snabbare sjunkande tvångsförvaltningsexpeditionen, nu med rättsväsendet i bakhasorna, så är det ingenting som vi kommer att motsätta oss, men det blir i så fall i form av energileverantör till Ekfors-bolagen.
Vi kommer att uppta förhandlingar med Pite Energi i frågan. Först måste vi dock ge Mälarenergi en möjlighet att rädda ansiktet - en annan kommunalägd politrukverkstad som sträckt sig lite för långt i strävan efter statliga belöningar för att det ska vara riktigt bra för ett företag som vill agera på en fri marknad och kan drabbas av marknadskrafterna.
Övertorneå den 22 mars 2011
Mikael Styrman
.
Vi vet sedan tidigare att Pitebor är ett kuvat och osjälvständigt folk som går i politiskt koppel som hålls av utsugare som nu närmar sig pensionsåldern och snart kommer att flytta in på ålderdomshemmet. Piteå är en misskött kommun under ledning av Peter Roslund, 57, som inte ens har råd att hålla sig med personal på ålderdomshemmen och som snart har blivit av med sitt sjukhus. Inom kort får piteborna ta mössan i hand och sätta sig på bussen till Luleå när de blir sjuka. Är det en av anledningarna till Peter Roslunds lystna blickar mot Övertorneå?
Fram till helt nyligt var Vattenfall stor delägare i Pite Energi men har nu klädsamt dragit sig tillbaka. Törs man nära en misstanke om att Pite Energi ändå får köpa energi till dumpat pris utan att staten kommer att lägga sig i det, för att kunna delta i mörkläggningen av de grövsta olagligheterna riktade mot Ekfors-bolagen?
I Övertorneå är det annorlunda. Här är vi oss själva nog. Framför allt inom Ekfors område. Här har kommuninvånarna själva byggt upp elnätet utan att staten behövt göra det. Sen elektrifieringens början har vi klarat oss själva trots många politiska och statliga krokben. Kommunen är även den mycket välskött i förhållande till Pite Kommun. I Övertorneå har vi fungerande elförsörjning och åldringsvård. Här klarar vi oss själva utan att få hit Peter Roslunds politrukverkstad från Piteå.
”Förnyaren” Peter Roslund, 57, ska för övrigt på partikongress i Stockholm. Något som uppmärksammas idag i en insändare i NSD ”Såna Förnyare”. En utmärkt insändare förvisso. Dock behandlas inte frågan om var partikongressen ska hållas. Kan det måntro bli i en ”Gated Community” där Securitasvakter kan skydda kongressombuden från folket och massmedia - som i Görans Johanssons Göteborg?
Om Pite Energi, på statens(?) uppdrag vill träda in på arenan för att rädda ansiktet på den allt snabbare sjunkande tvångsförvaltningsexpeditionen, nu med rättsväsendet i bakhasorna, så är det ingenting som vi kommer att motsätta oss, men det blir i så fall i form av energileverantör till Ekfors-bolagen.
Vi kommer att uppta förhandlingar med Pite Energi i frågan. Först måste vi dock ge Mälarenergi en möjlighet att rädda ansiktet - en annan kommunalägd politrukverkstad som sträckt sig lite för långt i strävan efter statliga belöningar för att det ska vara riktigt bra för ett företag som vill agera på en fri marknad och kan drabbas av marknadskrafterna.
Övertorneå den 22 mars 2011
Mikael Styrman
.
söndag 20 mars 2011
Det krävs ett nytt tänk
.
Till Naoto Kan
Jordbävningen och Tsunamin i Japan, resulterande i kärnkraftshaverierna i Fukushima samt det nästan totala sammanbrottet i försörjningslinjerna, visar att det krävs ett helt nytt tänk på kärnkraftsområdet.
Säkerhetsnivån måste svara mot farligheten
Om kärnkraften över huvud taget ska finnas kvar som energiform måste den konstrueras med den omsorg som dess extrema farlighet för människan och naturen i övrigt kräver. Det har inte skett fram till idag. Konstruktioner och för säkerheten viktiga förberedelser och lagerhållning har visat sig vara på en infantil, rent av grovt vårdslös nivå.
Ingen mental beredskap
Kärnkraften har mycket speciella problem på grund av de extremt giftiga utsläpp den ger ifrån sig när det oväntade inträffar. Men detta synes man inte alls ha haft någon mental förberedelse för i Japan. Bara tanken på att man ska vattenbomba aggregaten med helikopter är ju absurd i sig. Helikopterpiloten kommer att vistas uppe i rökplymen i den allra giftigaste miljö som över huvud taget går att hitta runt ett kärnkraftverk. Någon enstaka resa kan ta död på piloten och därmed även helikoptern medan han plaskar runt med sin flygande kaffesked, bommande härden.
Oskyddat på kajkanten
Det fanns vissa säkerhetssystem i Japan. Men reservkraften till reservkylningssystemet och bränslet till detsamma förefaller ha varit placerade oskyddade på kajkanten och var därför det första som förstördes när tsunamin vällde in - resultatet av ett makalöst hjärnsläpp. En så enkel sak som ett på ordentligt djup och/eller i kulvert förlagt jordkabelnät från det allmänna elnätet för att kunna försörja aggregatet med nätspänning tycks inte heller ha funnits. Ännu många dagar efter haveriet har man inte fått till steg- och/eller kranbilar med fjärrstyrda slangmunstycken trots att sådant borde finnas i rimlig närhet till ett kärnkraftverk med sex aggregat - dock inte alldeles intill så att de riskerar att förstöras av en eventuell tsunami. En så enkel sak som arbetsplatsbelysning tycks vara mycket svår att få till.
Den svenska sjukan
Jag råkade se på finska nyheterna att finska kärnkraftsingenjörer irriterat gav uttryck för att de tyckte att lokalt ingenjörskunnande och ingenjörslogik fick stryka på foten i Fukushima och besluten om vad som skulle göras fattades av folk utan yrkeskunskaper på området - den svenska sjukan har nått Japan!
Svensk planeringspolitruk saknas
På den mänskliga sidan tycks man inte alls klara av att sörja för den drabbade befolkningens behov. Här finns mycket att göra för en svensk planeringspolitruk.
Underutvecklat säkerhetsmedvetande
Man kan med rätta undra vad Tepco tror att de driver i Fukushima - en korvkiosk? Med samma rätt kan man undra om säkerhetsmedvetandet är lika underutvecklat vid de övriga 49 kärnkraftsreaktorerna i Japan som inte - ännu - drabbats av jordbävningar och tsunamis.
Om kärnkraften ska kunna överleva som energiform, och om Japan ska kunna överleva som nation, måste man skydda sig mot framtida kärnkraftshaverier vare sig de orsakas av jordbävningar, tsunamis eller något annat. Förmodligen brådskar det. En stor jordbävning nära Tokyo har man väntat på länge. Att göra kärnkraften något så när säker tar lång tid och kostar mycket pengar. Alternativet att inte göra något är helt otänkbart eftersom erfarenheterna av denna katastrof visar att nästa olycka kan ödelägga hela landet och göra det omöjligt för mänskligt liv för generationer framåt.
Under ordnade former eller under kaos
Det kommer att kosta mycket pengar och det kommer att ta tid. Men förmodligen har Japanerna att välja mellan att göra det under ordnade former till enorma kostnader eller göra det under kaotiska former till kostnader som blir så höga att vi inte ens kan föreställa oss dem. Ändå förbleknar alla kostnader när man ställer dem mot det enorma mänskliga lidande som kommer att bli fallet om åtgärder ej vidtas i tid.
Onödig vattenbrist
Erfarenheterna från åtminstone Tjernobyl och Fukushima är snarlika och visar att det krävs ett helt nytt säkerhetstänk. Den gemensamma länken som förenar de två katastroforterna är vatten, eller rättare sagt svårigheten att i tid få fram tillräckligt mycket vatten ovanpå härden för att begränsa utsläppen och kyla ned härden. Som alla geniala lösningar är även lösningen på detta problem förmodligen mycket enkelt. Jag tror att det är så enkelt som att kärnkraftverk måste byggas under havets eller angränsande flods nivå, förbundna med vattenkällan med en tilloppskanal som kan leda vatten i obegränsad mängd till härden oavsett om det finns fungerande elström och pumpar eller ej. Erforderliga regleringsluckor ska vara grova och okomplicerade utan flashig high tech så att de kan manövreras med handdrivet spel eller av en fjärrstyrd maskin, t ex grävmaskin, om det värsta inträffar och människor inte kan uppehålla sig i närheten. Det måste ingå i kraftverksbolagets åtaganden att hålla fungerande sådan utrustning i rimlig närhet av kraftverket, antingen exklusivt för verkets eventuella bruk - sådana brukar inte fungera när de behövs - eller genom att sådana nyttjas eller hyrs in i den dagliga verksamheten och därför finns till hands - och fungerar.
55 aggregat att byta ut och fler bör följa exemplet
Ingen kan begära att japanerna ska kunna koncentrera sig på detta nu, under den akut pågående katastrofen. Men sedan, när det akuta skedet är över, bör de komma igång. De har kanske så många som 55 kärnkraftverk att pensionera till höga kostnader och ersätta med nya, säkrare. De bör inte nödvändigtvis byggas längs östkusten. Förmodligen bör fler länder följa japans kommande exempel. Lösningen är till exempel inte att, som i Sverige, effekthöja och stressa befintliga gamla kärnkraftverk till en nästan oundviklig katastrof på grund av politisk idioti, utan lösningen är att pensionera gamla farliga aggregat och ersätta dem med nya, säkrare. De bör ha tillräcklig produktionskapacitet för att inte energipriserna ska drivas uppåt, så att landets politiker inte behöver gå omkring och vänta på att välförtjänt bli rullade i tjära och fjäder.
Självlysande japaner och svenska migrationsrasister
Antingen gör japanerna det här eller så bör de börja leta efter ett nytt land att flytta 130 miljoner japaner till, när nästa katastrof kommer. Det är inte säkert att det blir så lätt. Tänk Er själv hur det skulle bli när de svenska migrationsrasisterna ska ta emot 130 miljoner japaner och tvinga dem, läkare, ingenjörer, forskare mm att läsa svenska för invandrare i flera år, utan styrfart. Samtidigt ska de vara på andra sidan stan och söka jobb, för att inte få bidraget indraget. Sedan ska någon läkare eller forskare bli spärrvakt medan andra ska deporteras, men först efter en "rättssäker" prövning i våra förvaltningsdomstolar, som dock ofta slutar likadant: mamman till ett land, pappan till ett annat och barnen till ett tredje med chartrad bizjet och berusade ciceroner. Det värsta med det är att det inte är så lätt att avgöra vem som dragit vinstlotten...
Övertorneå den 20 mars 2011
Mikael Styrman
.
Till Naoto Kan
Jordbävningen och Tsunamin i Japan, resulterande i kärnkraftshaverierna i Fukushima samt det nästan totala sammanbrottet i försörjningslinjerna, visar att det krävs ett helt nytt tänk på kärnkraftsområdet.
Säkerhetsnivån måste svara mot farligheten
Om kärnkraften över huvud taget ska finnas kvar som energiform måste den konstrueras med den omsorg som dess extrema farlighet för människan och naturen i övrigt kräver. Det har inte skett fram till idag. Konstruktioner och för säkerheten viktiga förberedelser och lagerhållning har visat sig vara på en infantil, rent av grovt vårdslös nivå.
Ingen mental beredskap
Kärnkraften har mycket speciella problem på grund av de extremt giftiga utsläpp den ger ifrån sig när det oväntade inträffar. Men detta synes man inte alls ha haft någon mental förberedelse för i Japan. Bara tanken på att man ska vattenbomba aggregaten med helikopter är ju absurd i sig. Helikopterpiloten kommer att vistas uppe i rökplymen i den allra giftigaste miljö som över huvud taget går att hitta runt ett kärnkraftverk. Någon enstaka resa kan ta död på piloten och därmed även helikoptern medan han plaskar runt med sin flygande kaffesked, bommande härden.
Oskyddat på kajkanten
Det fanns vissa säkerhetssystem i Japan. Men reservkraften till reservkylningssystemet och bränslet till detsamma förefaller ha varit placerade oskyddade på kajkanten och var därför det första som förstördes när tsunamin vällde in - resultatet av ett makalöst hjärnsläpp. En så enkel sak som ett på ordentligt djup och/eller i kulvert förlagt jordkabelnät från det allmänna elnätet för att kunna försörja aggregatet med nätspänning tycks inte heller ha funnits. Ännu många dagar efter haveriet har man inte fått till steg- och/eller kranbilar med fjärrstyrda slangmunstycken trots att sådant borde finnas i rimlig närhet till ett kärnkraftverk med sex aggregat - dock inte alldeles intill så att de riskerar att förstöras av en eventuell tsunami. En så enkel sak som arbetsplatsbelysning tycks vara mycket svår att få till.
Den svenska sjukan
Jag råkade se på finska nyheterna att finska kärnkraftsingenjörer irriterat gav uttryck för att de tyckte att lokalt ingenjörskunnande och ingenjörslogik fick stryka på foten i Fukushima och besluten om vad som skulle göras fattades av folk utan yrkeskunskaper på området - den svenska sjukan har nått Japan!
Svensk planeringspolitruk saknas
På den mänskliga sidan tycks man inte alls klara av att sörja för den drabbade befolkningens behov. Här finns mycket att göra för en svensk planeringspolitruk.
Underutvecklat säkerhetsmedvetande
Man kan med rätta undra vad Tepco tror att de driver i Fukushima - en korvkiosk? Med samma rätt kan man undra om säkerhetsmedvetandet är lika underutvecklat vid de övriga 49 kärnkraftsreaktorerna i Japan som inte - ännu - drabbats av jordbävningar och tsunamis.
Om kärnkraften ska kunna överleva som energiform, och om Japan ska kunna överleva som nation, måste man skydda sig mot framtida kärnkraftshaverier vare sig de orsakas av jordbävningar, tsunamis eller något annat. Förmodligen brådskar det. En stor jordbävning nära Tokyo har man väntat på länge. Att göra kärnkraften något så när säker tar lång tid och kostar mycket pengar. Alternativet att inte göra något är helt otänkbart eftersom erfarenheterna av denna katastrof visar att nästa olycka kan ödelägga hela landet och göra det omöjligt för mänskligt liv för generationer framåt.
Under ordnade former eller under kaos
Det kommer att kosta mycket pengar och det kommer att ta tid. Men förmodligen har Japanerna att välja mellan att göra det under ordnade former till enorma kostnader eller göra det under kaotiska former till kostnader som blir så höga att vi inte ens kan föreställa oss dem. Ändå förbleknar alla kostnader när man ställer dem mot det enorma mänskliga lidande som kommer att bli fallet om åtgärder ej vidtas i tid.
Onödig vattenbrist
Erfarenheterna från åtminstone Tjernobyl och Fukushima är snarlika och visar att det krävs ett helt nytt säkerhetstänk. Den gemensamma länken som förenar de två katastroforterna är vatten, eller rättare sagt svårigheten att i tid få fram tillräckligt mycket vatten ovanpå härden för att begränsa utsläppen och kyla ned härden. Som alla geniala lösningar är även lösningen på detta problem förmodligen mycket enkelt. Jag tror att det är så enkelt som att kärnkraftverk måste byggas under havets eller angränsande flods nivå, förbundna med vattenkällan med en tilloppskanal som kan leda vatten i obegränsad mängd till härden oavsett om det finns fungerande elström och pumpar eller ej. Erforderliga regleringsluckor ska vara grova och okomplicerade utan flashig high tech så att de kan manövreras med handdrivet spel eller av en fjärrstyrd maskin, t ex grävmaskin, om det värsta inträffar och människor inte kan uppehålla sig i närheten. Det måste ingå i kraftverksbolagets åtaganden att hålla fungerande sådan utrustning i rimlig närhet av kraftverket, antingen exklusivt för verkets eventuella bruk - sådana brukar inte fungera när de behövs - eller genom att sådana nyttjas eller hyrs in i den dagliga verksamheten och därför finns till hands - och fungerar.
55 aggregat att byta ut och fler bör följa exemplet
Ingen kan begära att japanerna ska kunna koncentrera sig på detta nu, under den akut pågående katastrofen. Men sedan, när det akuta skedet är över, bör de komma igång. De har kanske så många som 55 kärnkraftverk att pensionera till höga kostnader och ersätta med nya, säkrare. De bör inte nödvändigtvis byggas längs östkusten. Förmodligen bör fler länder följa japans kommande exempel. Lösningen är till exempel inte att, som i Sverige, effekthöja och stressa befintliga gamla kärnkraftverk till en nästan oundviklig katastrof på grund av politisk idioti, utan lösningen är att pensionera gamla farliga aggregat och ersätta dem med nya, säkrare. De bör ha tillräcklig produktionskapacitet för att inte energipriserna ska drivas uppåt, så att landets politiker inte behöver gå omkring och vänta på att välförtjänt bli rullade i tjära och fjäder.
Självlysande japaner och svenska migrationsrasister
Antingen gör japanerna det här eller så bör de börja leta efter ett nytt land att flytta 130 miljoner japaner till, när nästa katastrof kommer. Det är inte säkert att det blir så lätt. Tänk Er själv hur det skulle bli när de svenska migrationsrasisterna ska ta emot 130 miljoner japaner och tvinga dem, läkare, ingenjörer, forskare mm att läsa svenska för invandrare i flera år, utan styrfart. Samtidigt ska de vara på andra sidan stan och söka jobb, för att inte få bidraget indraget. Sedan ska någon läkare eller forskare bli spärrvakt medan andra ska deporteras, men först efter en "rättssäker" prövning i våra förvaltningsdomstolar, som dock ofta slutar likadant: mamman till ett land, pappan till ett annat och barnen till ett tredje med chartrad bizjet och berusade ciceroner. Det värsta med det är att det inte är så lätt att avgöra vem som dragit vinstlotten...
Övertorneå den 20 mars 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 17 mars 2011
onsdag 16 mars 2011
6 x Tjernobyl...
.
...utspyende död och förintelse i ett av världens mest tätbefolkade länder, intill en gräns mellan två kontinentalplattor orsakande återkommande jordbävningar och tsunamis samt med 46 kärnkraftsaggregat ytterligare i landet. Är det så dagens japanska verklighet ser ut?
Om rapporteringen i media är något så när riktig är det fyra gånger Tjernobyl idag i Fukushima, åtminstone latent och obekämpningsbart. Inom ett-två dygn ansluter sannolikt aggregat 5 och 6. Temperaturen stiger i dem. Samtidigt uppges de vara ”under kontroll”. Minst sagt motsägelsefullt. Och i stort sett finns det ingenting som människan kan göra åt det eftersom säkerheten skulle ha varit inbyggd i verken från början och inte är det. Det människan kan göra nu är förmodligen av ringa betydelse för den fortsatta händelseutvecklingen.
Eller annorlunda uttryckt: Verken borde inte ha fått byggas större än att människan klarar av att koppla in alternativ kylning i en nödsituation.
Men vad kommer att hända med Japans huvudö Honshu? Kommer den att bli obeboelig? Helt eller delvis? Vilka delar i så fall? Området mellan Fukushima och Tokyo? Själva Stor-Tokyo? Ingen vet. Naturen styr.
Går det ens att evakuera ett område som Tokyo med sina 35 miljoner invånare om det skulle behövas? Det är förenat med enorma logistiska problem att flytta om stora människogrupper och styra om bara en så fundamental sak som livsmedelstransporterna till så många människor. Inget lätt beslut att fatta.
Samtidigt kan man inte undgå att förvånas över att det över huvud taget finns kärnkraftverk på Japans ostkust.
En annan sak som slår en är hur relativt billigt, kanske rent av försvinnande billigt, det ändå måste vara att bygga in säkerhet i form av alternativa kylningsmöjligheter i konstruktionen från början. Hur kan något så farligt få byggas, och drivas, med så låg säkerhet?
Tyskarna kallade redan tidigare Vattenfalls två gamla tyska kärnkraftverk som stått still i flera år för ”schrottmeiler” = skrothögar.
I eftertankens kranka blekhet har en skadeskjuten Angela Merkel bestämt att Tysklands 7 äldsta kärnkraftverk ska stängas av säkerhetsskäl.
Frågorna kvarstår och är mer motiverade än någonsin:
- Vilket värde är Vattenfalls två tyska kärnkraftverk upptagna till i Vattenfalls redovisning?
- Vilket värde har de egentligen?
Är värdet i själva verket negativt?
Vad kommer rivning och sanering av Krümmel och Brunsbüttel att kosta Sveriges elabonnenter, skattebetalare tillika väljare?
Övertorneå onsdag den 16 mars 2011
Mikael Styrman
.
...utspyende död och förintelse i ett av världens mest tätbefolkade länder, intill en gräns mellan två kontinentalplattor orsakande återkommande jordbävningar och tsunamis samt med 46 kärnkraftsaggregat ytterligare i landet. Är det så dagens japanska verklighet ser ut?
Om rapporteringen i media är något så när riktig är det fyra gånger Tjernobyl idag i Fukushima, åtminstone latent och obekämpningsbart. Inom ett-två dygn ansluter sannolikt aggregat 5 och 6. Temperaturen stiger i dem. Samtidigt uppges de vara ”under kontroll”. Minst sagt motsägelsefullt. Och i stort sett finns det ingenting som människan kan göra åt det eftersom säkerheten skulle ha varit inbyggd i verken från början och inte är det. Det människan kan göra nu är förmodligen av ringa betydelse för den fortsatta händelseutvecklingen.
Eller annorlunda uttryckt: Verken borde inte ha fått byggas större än att människan klarar av att koppla in alternativ kylning i en nödsituation.
Men vad kommer att hända med Japans huvudö Honshu? Kommer den att bli obeboelig? Helt eller delvis? Vilka delar i så fall? Området mellan Fukushima och Tokyo? Själva Stor-Tokyo? Ingen vet. Naturen styr.
Går det ens att evakuera ett område som Tokyo med sina 35 miljoner invånare om det skulle behövas? Det är förenat med enorma logistiska problem att flytta om stora människogrupper och styra om bara en så fundamental sak som livsmedelstransporterna till så många människor. Inget lätt beslut att fatta.
Samtidigt kan man inte undgå att förvånas över att det över huvud taget finns kärnkraftverk på Japans ostkust.
En annan sak som slår en är hur relativt billigt, kanske rent av försvinnande billigt, det ändå måste vara att bygga in säkerhet i form av alternativa kylningsmöjligheter i konstruktionen från början. Hur kan något så farligt få byggas, och drivas, med så låg säkerhet?
Tyskarna kallade redan tidigare Vattenfalls två gamla tyska kärnkraftverk som stått still i flera år för ”schrottmeiler” = skrothögar.
I eftertankens kranka blekhet har en skadeskjuten Angela Merkel bestämt att Tysklands 7 äldsta kärnkraftverk ska stängas av säkerhetsskäl.
Frågorna kvarstår och är mer motiverade än någonsin:
- Vilket värde är Vattenfalls två tyska kärnkraftverk upptagna till i Vattenfalls redovisning?
- Vilket värde har de egentligen?
Är värdet i själva verket negativt?
Vad kommer rivning och sanering av Krümmel och Brunsbüttel att kosta Sveriges elabonnenter, skattebetalare tillika väljare?
Övertorneå onsdag den 16 mars 2011
Mikael Styrman
.
måndag 14 mars 2011
När integriteten förloras...på Sparbanken Nord
.
...och rollerna blandas samman.
Då kan det bli som på Sparbanken-Kronofogdemyndigheten Nord. Klicka här för att läsa min anmälan till Ekobrottsmyndigheten av kontorschefen Eva Älgamo.
Övertorneå den 14 mars 2011
Mikael Styrman
.
...och rollerna blandas samman.
Då kan det bli som på Sparbanken-Kronofogdemyndigheten Nord. Klicka här för att läsa min anmälan till Ekobrottsmyndigheten av kontorschefen Eva Älgamo.
Övertorneå den 14 mars 2011
Mikael Styrman
.
söndag 13 mars 2011
Myndighetsutövning eller Statsterrorism?
.
Vad sysslar Maud Olofsson med?
Om inte hela bilden syns - klicka på bilden.
lördag 12 mars 2011
Gitmo Libya planeras
.
I Studio Ett igår sades att Kadaffi är en slug taktiker. Och det kanske han är. Men det behöver han inte vara för att överleva på tronen - eller i tältet...
Det räcker med att vara tillräckligt klyftig för att inse att Europas politiker är tillräckligt dumma i huvudet för att tro att man kan lösa flyktingproblematiken genom att hålla Kadaffi vid liv och låta honom reglera invandringen från Afrika till Europa.
När man lyssnar på Carl Bildt hörs det tydligt hur svårt allting är när Libyerna ska hjälpas mot död och terror. Mycket lättare då att hjälpa knarkkartellerna i Afghanistan. Europas politiker avser istället tillämpa sin favoritgren i Libyen - skamlöst och ryggradslöst beteende. Planen är med andra ord att göra som i Bosnien och Rwanda - nämligen ingenting - medan folkmorden pågår, för att sedan göra sig märkvärdiga genom att fördöma i efterhand. Inte ägnat att hjälpa. Bara ägnat att förhärliga sig själva.
Det är för sorgligt vilket pack som åker världen runt och äter, dricker och kopulerar på skattebetalarnas bekostnad.
Övertorneå den 13 mars 2011
Mikael Styrman
.
I Studio Ett igår sades att Kadaffi är en slug taktiker. Och det kanske han är. Men det behöver han inte vara för att överleva på tronen - eller i tältet...
Det räcker med att vara tillräckligt klyftig för att inse att Europas politiker är tillräckligt dumma i huvudet för att tro att man kan lösa flyktingproblematiken genom att hålla Kadaffi vid liv och låta honom reglera invandringen från Afrika till Europa.
När man lyssnar på Carl Bildt hörs det tydligt hur svårt allting är när Libyerna ska hjälpas mot död och terror. Mycket lättare då att hjälpa knarkkartellerna i Afghanistan. Europas politiker avser istället tillämpa sin favoritgren i Libyen - skamlöst och ryggradslöst beteende. Planen är med andra ord att göra som i Bosnien och Rwanda - nämligen ingenting - medan folkmorden pågår, för att sedan göra sig märkvärdiga genom att fördöma i efterhand. Inte ägnat att hjälpa. Bara ägnat att förhärliga sig själva.
Det är för sorgligt vilket pack som åker världen runt och äter, dricker och kopulerar på skattebetalarnas bekostnad.
Övertorneå den 13 mars 2011
Mikael Styrman
.
torsdag 10 mars 2011
En åklagare som ljuger och åtalar falskt
.
Bakgrund
Den här omgången av den organiserade ekonomisk-politiska brottslighetens försök till fientligt övertagande (stöld) av Ekfors-bolagen är nu inne på sitt elfte år varför en rekapitulation av händelserna är på sin plats.
Efter att Sven-Erik Buchts tids-, arbets- och kostnadskrävande försök att genomdriva skadliga tvångsutdelningar m.m. på stämmorna misslyckades, trots tillsättning av både särskild granskningsman och minoritetsrevisor, kallades facket in. Bolagen försattes i blockad nio månader och fem stämningar riktades mot bolagen inför Arbetsdomstolen med ett flertal arbetskrävande tilläggsstämningar. När facket inte nådde någon framgång blev plötsligt väldigt många myndigheter osams med bolaget. Då vidtog perioden med avlyssning, buggning, inbrott, smygfotografering, genomläsning av posten, upprepade skatterazzior, systematiska delgivningstrakasserier med otillåtna brottsprovokationer, kallelser till okynnesförhör, personligt överlämnande av polisförhör i bostaden under helgen, okynnesanmälningar, anhållanden, husrannsakningar, beslagtagning av bokföringar, tvångsförvaltning, tvångsinlösen, utmätning av alla tillgångar, exekutiva auktioner, krångel med tariffbeslut, grovt olaglig hantering av anslutningsärenden hos EMI/EI, obetalda vägbelysningsräkningar, mörklagd vägbelysning med hatkampanj i massmedia, flera stämningar inför Marknadsdomstolen m.m.
I avsaknad av något riktigt substantiellt brott inträdde åklagaren Jan Wallström på den Kinesiska Folkdomstolen i Haparandas scen och jag dömdes först till 3,5 år som sedan ändrades till ett år i politiskt fängelse för sent inlämnade årsredovisningar och deklarationer(!). Mycket väsen för lite ull sa gumman som rakade grisen. Under de här åren kring mitten av 2000-talet förlamades stora delar av den offentliga sektorn i Norrbotten eftersom ett stort antal politruker var avdelade att trakassera mig och mycket av de övrigas tid gick åt till att hålla sig uppdaterad om läget. Den politiska fängelsedomen avtjänades i Gulag Kolmården under 2009.
Varningar om ljugande åklagare
Inför den nu aktuella rättegången i Hovrätten i Umeå den 7-8 mars blev jag, av människor som tidigare råkat ut för åklagaren Jan Wallström, uppmärksammad på att han ljuger i rätten. Först ryckte jag på axlarna åt det. Tänkte väl att det inte är så ovanligt att åklagare ljuger. Men det kanske det är? Det borde det vara. I alla fall så blev jag mer uppmärksam på fenomenet och studerade detsamma under rättegången.
”Hjälpsam” skatterevisor
Ett vittnesmål som spelades upp var med skatterevisorn Carina Öhman. Hon röjde hur ogrundade taxeringsbesluten var och visade, mot sin vilja, att de var byggda på fördomar och antaganden. Det är ju något man är van vid att skattepolitruker i Norrbotten ofta gör. Åtminstone förr var ju många av dem partifunktionärer av värsta sort som fått jobbet av främst politiska skäl. Carina Öhman var kanske inte ens medveten om att besluten var tillkomna i obehörig ordning. Hon ”hjälpte” kanske bara sanningen på traven på det sätt som hon blivit upplärd och var van att göra, för det goda syftets skull - att sätta dit en ohörsam företagare, en folkfiende, en partifiende.
Ljugande åklagare som väcker falskt åtal
Jan Wallström som jag upplever som en ganska svag åklagare bättrar på ett slarvigt och inkompetent ihopkommet åtal med uppsåtliga lögner. Följaktligen visar sig delar av åtalet vara uppenbart falskt. Mest upprörande är att han upprepar och förstärker lögnerna i Norrbottens-Kuriren igår onsdagen den 9 mars 2011, på sidan 6 i papperstidningen.
Använder bolagets pengar som sin egna
Kuriren återger Wallströms uppgifter från åtalet och citerar Wallström: Vidare att han använder bolagets pengar som sina egna....Ett exempel är att Styrman och en anhörig köpte en lägenhet i Stockholm. Det betalades genom att använda över två miljoner kronor från ett bolag.
”- Det borde ha tagits upp som lön, anser Jan Wallström. På lön ska det betalas arbetsgivaravgifter men så har inte skett och där ligger ett brott”, påtalar åklagaren.
Åklagare som sprider lögner i media
Vad allmänheten inte får veta är att varken åklagaren eller skatten har utrett om jag har tagit bolagets pengar eller om jag har tagit pengar som jag har rätt till. Åklagaren har utredningsskyldighet och får inte väcka åtal utan att frågan är utredd. Ändå gör han det och sprider dessutom sina lögner via massmedia.
Det är allmänt bekant att man i den Kinesiska Folkdomstolen i Haparanda kommer långt med skvaller och förtal. Särskilt som det är satt i system i Haparanda att kalla in politiskt ”pålitliga” nämndemän när jag ska skickas i fängelse på basis av skvaller och förtal.
Åklagarmyndighetens förtroende
En åklagare i ett brottmål är en person som åtnjuter ett betydande förtroende hos allmänheten. Det sammanhänger till stor del med utredningsplikten och -rätten. Allmänheten har en berättigad tro på att åklagaren har utrett saken innan han väcker åtal och dessutom utsätter en företagare för nedlåtande offentliga uttalanden i både åtal och massmedia.
Åligger åklagare och skattemyndighet att utreda - inte att anta
För utredningsändamålet har åklagaren långt gående befogenheter. Såväl skattemyndigheterna som åklagaren har utsatt mig för mycket långt gående tvångsåtgärder. Ändå påstår båda att ingen av dem har tagit reda hur det förhåller sig med lägenheten eller köpeskillingen. Eller så har de gjort det men förtiger det. Men det är förbjudet att väcka åtal på grund av hörsägen eller förutfattade meningar, för att åklagaren själv eller någon annan tycker illa om någon person.
Det har ålegat Wallström att utreda vad som gäller för den relaterade lägenhetsaffären innan han vare sig väcker åtal eller uttalar sig om min vandel inför allmänheten. Utredningen skulle ha visat att åtalet i denna del är ogrundat - falskt åtal således - och att Wallströms kränkande uttalanden således också är ogrundade eftersom jag har haft rätt att lyfta dessa medel från företaget i fråga och någon arbetsgivaravgift inte alls ska erläggas på medlen.
I fråga om sina förpliktelser i uppdraget som åklagare har Jan Wallström på ovan beskrivna sätt grovt trampat över gränsen för det acceptabla.
Falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal
Det är mycket anmärkningsvärt att Wallström väcker falskt åtal, ljuger grovt offentligt och på detta sätt utsätter mig för andras ringaktning. När man beaktar sammanhanget - den politiska samordningen med tvångsförvaltningen och tvångsinlösenprocesserna som pågår blir Wallströms brott hänsynslösa och utstuderade på gränsen till det exempellösa.
Om det är accepterat och Wallströms agerande är typiskt för den svenska åklagarkåren, då kan man förstå att han får fortsätta att vara åklagare. I så fall gör han ju, Gud förbjude, bara vad alla andra gör. Om däremot den övriga åklagarkåren är hederligare och Wallström ett enstaka ruttet ägg i korgen framstår det som obegripligt att han får vara åklagare.
Anmälan till riksåklagaren
Jag har idag gett in en anmälan till Riksåklagaren om misstänkt falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal i vilken jag begär att Wallström med omedelbar verkan ska skiljas från sitt ämbete som åklagare. Detta gäller naturligtvis oavsett utgången i målet som den 7-8 mars avhandlades i Hovrätten för Övre Norrland i Umeå.
Eftersom det cirkulerar uppgifter om att Wallström ljugit även i andra mål bör, enligt min uppfattning, även tidigare mål granskas för att klarlägga om så är fallet och vilka konsekvenser det eventuellt fått för åtalade personer.
Brist på kompetens eller avsaknad av skäl för åtal får inte kompenseras genom brottsligt beteende - inte ens av en åklagare och inte ens om brotten är i linje med önskemålen hos den förhärskande politiska viljan!
Övertorneå den 10 mars 2011
Mikael Styrman
Anm.
Bestämmelserna gällande åklagarens brott återfinns i Brottsbalken, nedan angivna lagrum:
5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
15 Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga
5 § Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.
6 § Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
20 kap. Om tjänstefel m. m.
1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar. Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
.
Bakgrund
Den här omgången av den organiserade ekonomisk-politiska brottslighetens försök till fientligt övertagande (stöld) av Ekfors-bolagen är nu inne på sitt elfte år varför en rekapitulation av händelserna är på sin plats.
Efter att Sven-Erik Buchts tids-, arbets- och kostnadskrävande försök att genomdriva skadliga tvångsutdelningar m.m. på stämmorna misslyckades, trots tillsättning av både särskild granskningsman och minoritetsrevisor, kallades facket in. Bolagen försattes i blockad nio månader och fem stämningar riktades mot bolagen inför Arbetsdomstolen med ett flertal arbetskrävande tilläggsstämningar. När facket inte nådde någon framgång blev plötsligt väldigt många myndigheter osams med bolaget. Då vidtog perioden med avlyssning, buggning, inbrott, smygfotografering, genomläsning av posten, upprepade skatterazzior, systematiska delgivningstrakasserier med otillåtna brottsprovokationer, kallelser till okynnesförhör, personligt överlämnande av polisförhör i bostaden under helgen, okynnesanmälningar, anhållanden, husrannsakningar, beslagtagning av bokföringar, tvångsförvaltning, tvångsinlösen, utmätning av alla tillgångar, exekutiva auktioner, krångel med tariffbeslut, grovt olaglig hantering av anslutningsärenden hos EMI/EI, obetalda vägbelysningsräkningar, mörklagd vägbelysning med hatkampanj i massmedia, flera stämningar inför Marknadsdomstolen m.m.
I avsaknad av något riktigt substantiellt brott inträdde åklagaren Jan Wallström på den Kinesiska Folkdomstolen i Haparandas scen och jag dömdes först till 3,5 år som sedan ändrades till ett år i politiskt fängelse för sent inlämnade årsredovisningar och deklarationer(!). Mycket väsen för lite ull sa gumman som rakade grisen. Under de här åren kring mitten av 2000-talet förlamades stora delar av den offentliga sektorn i Norrbotten eftersom ett stort antal politruker var avdelade att trakassera mig och mycket av de övrigas tid gick åt till att hålla sig uppdaterad om läget. Den politiska fängelsedomen avtjänades i Gulag Kolmården under 2009.
Varningar om ljugande åklagare
Inför den nu aktuella rättegången i Hovrätten i Umeå den 7-8 mars blev jag, av människor som tidigare råkat ut för åklagaren Jan Wallström, uppmärksammad på att han ljuger i rätten. Först ryckte jag på axlarna åt det. Tänkte väl att det inte är så ovanligt att åklagare ljuger. Men det kanske det är? Det borde det vara. I alla fall så blev jag mer uppmärksam på fenomenet och studerade detsamma under rättegången.
”Hjälpsam” skatterevisor
Ett vittnesmål som spelades upp var med skatterevisorn Carina Öhman. Hon röjde hur ogrundade taxeringsbesluten var och visade, mot sin vilja, att de var byggda på fördomar och antaganden. Det är ju något man är van vid att skattepolitruker i Norrbotten ofta gör. Åtminstone förr var ju många av dem partifunktionärer av värsta sort som fått jobbet av främst politiska skäl. Carina Öhman var kanske inte ens medveten om att besluten var tillkomna i obehörig ordning. Hon ”hjälpte” kanske bara sanningen på traven på det sätt som hon blivit upplärd och var van att göra, för det goda syftets skull - att sätta dit en ohörsam företagare, en folkfiende, en partifiende.
Ljugande åklagare som väcker falskt åtal
Jan Wallström som jag upplever som en ganska svag åklagare bättrar på ett slarvigt och inkompetent ihopkommet åtal med uppsåtliga lögner. Följaktligen visar sig delar av åtalet vara uppenbart falskt. Mest upprörande är att han upprepar och förstärker lögnerna i Norrbottens-Kuriren igår onsdagen den 9 mars 2011, på sidan 6 i papperstidningen.
Använder bolagets pengar som sin egna
Kuriren återger Wallströms uppgifter från åtalet och citerar Wallström: Vidare att han använder bolagets pengar som sina egna....Ett exempel är att Styrman och en anhörig köpte en lägenhet i Stockholm. Det betalades genom att använda över två miljoner kronor från ett bolag.
”- Det borde ha tagits upp som lön, anser Jan Wallström. På lön ska det betalas arbetsgivaravgifter men så har inte skett och där ligger ett brott”, påtalar åklagaren.
Åklagare som sprider lögner i media
Vad allmänheten inte får veta är att varken åklagaren eller skatten har utrett om jag har tagit bolagets pengar eller om jag har tagit pengar som jag har rätt till. Åklagaren har utredningsskyldighet och får inte väcka åtal utan att frågan är utredd. Ändå gör han det och sprider dessutom sina lögner via massmedia.
Det är allmänt bekant att man i den Kinesiska Folkdomstolen i Haparanda kommer långt med skvaller och förtal. Särskilt som det är satt i system i Haparanda att kalla in politiskt ”pålitliga” nämndemän när jag ska skickas i fängelse på basis av skvaller och förtal.
Åklagarmyndighetens förtroende
En åklagare i ett brottmål är en person som åtnjuter ett betydande förtroende hos allmänheten. Det sammanhänger till stor del med utredningsplikten och -rätten. Allmänheten har en berättigad tro på att åklagaren har utrett saken innan han väcker åtal och dessutom utsätter en företagare för nedlåtande offentliga uttalanden i både åtal och massmedia.
Åligger åklagare och skattemyndighet att utreda - inte att anta
För utredningsändamålet har åklagaren långt gående befogenheter. Såväl skattemyndigheterna som åklagaren har utsatt mig för mycket långt gående tvångsåtgärder. Ändå påstår båda att ingen av dem har tagit reda hur det förhåller sig med lägenheten eller köpeskillingen. Eller så har de gjort det men förtiger det. Men det är förbjudet att väcka åtal på grund av hörsägen eller förutfattade meningar, för att åklagaren själv eller någon annan tycker illa om någon person.
Det har ålegat Wallström att utreda vad som gäller för den relaterade lägenhetsaffären innan han vare sig väcker åtal eller uttalar sig om min vandel inför allmänheten. Utredningen skulle ha visat att åtalet i denna del är ogrundat - falskt åtal således - och att Wallströms kränkande uttalanden således också är ogrundade eftersom jag har haft rätt att lyfta dessa medel från företaget i fråga och någon arbetsgivaravgift inte alls ska erläggas på medlen.
I fråga om sina förpliktelser i uppdraget som åklagare har Jan Wallström på ovan beskrivna sätt grovt trampat över gränsen för det acceptabla.
Falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal
Det är mycket anmärkningsvärt att Wallström väcker falskt åtal, ljuger grovt offentligt och på detta sätt utsätter mig för andras ringaktning. När man beaktar sammanhanget - den politiska samordningen med tvångsförvaltningen och tvångsinlösenprocesserna som pågår blir Wallströms brott hänsynslösa och utstuderade på gränsen till det exempellösa.
Om det är accepterat och Wallströms agerande är typiskt för den svenska åklagarkåren, då kan man förstå att han får fortsätta att vara åklagare. I så fall gör han ju, Gud förbjude, bara vad alla andra gör. Om däremot den övriga åklagarkåren är hederligare och Wallström ett enstaka ruttet ägg i korgen framstår det som obegripligt att han får vara åklagare.
Anmälan till riksåklagaren
Jag har idag gett in en anmälan till Riksåklagaren om misstänkt falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal i vilken jag begär att Wallström med omedelbar verkan ska skiljas från sitt ämbete som åklagare. Detta gäller naturligtvis oavsett utgången i målet som den 7-8 mars avhandlades i Hovrätten för Övre Norrland i Umeå.
Eftersom det cirkulerar uppgifter om att Wallström ljugit även i andra mål bör, enligt min uppfattning, även tidigare mål granskas för att klarlägga om så är fallet och vilka konsekvenser det eventuellt fått för åtalade personer.
Brist på kompetens eller avsaknad av skäl för åtal får inte kompenseras genom brottsligt beteende - inte ens av en åklagare och inte ens om brotten är i linje med önskemålen hos den förhärskande politiska viljan!
Övertorneå den 10 mars 2011
Mikael Styrman
Anm.
Bestämmelserna gällande åklagarens brott återfinns i Brottsbalken, nedan angivna lagrum:
5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
15 Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga
5 § Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.
6 § Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
20 kap. Om tjänstefel m. m.
1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar. Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
.
tisdag 8 mars 2011
Fernissa inte lösningen
.
Näringsminister Maud Olofsson öppnar nu för en ”justering” av elskatten. En skatteväxling där skatt flyttas från konsument till producent, men följaktligen är kvar i samma kedja. Med andra ord en skatt som döljs för den som betalar den - ett gammalt sosseknep. Vad håller egentligen regeringen sig med för medarbetare på näringsdepartementet? Låter nog så populistiskt. Har alla drabbats av hybris på näringsdepartementet? Tror de att vi alla är efterblivna och att de är de enda som kan tänka i det här landet?
Elskatten är en styggelse - visst! Men den är inte orsaken till att elmarknaden inte fungerar. Att justera elskatten som lösning på elmarknadens problem vore som att spotta en törstig kamel i halsen.
Man kan känna förtroende för Mauds förslag till lösning om man också är benägen att tycka att det vore en bra idé att stryka fernissa på ett sjunkande skepp.
Umeå den 8 mars 2011
Mikael Styrman
.
Näringsminister Maud Olofsson öppnar nu för en ”justering” av elskatten. En skatteväxling där skatt flyttas från konsument till producent, men följaktligen är kvar i samma kedja. Med andra ord en skatt som döljs för den som betalar den - ett gammalt sosseknep. Vad håller egentligen regeringen sig med för medarbetare på näringsdepartementet? Låter nog så populistiskt. Har alla drabbats av hybris på näringsdepartementet? Tror de att vi alla är efterblivna och att de är de enda som kan tänka i det här landet?
Elskatten är en styggelse - visst! Men den är inte orsaken till att elmarknaden inte fungerar. Att justera elskatten som lösning på elmarknadens problem vore som att spotta en törstig kamel i halsen.
Man kan känna förtroende för Mauds förslag till lösning om man också är benägen att tycka att det vore en bra idé att stryka fernissa på ett sjunkande skepp.
Umeå den 8 mars 2011
Mikael Styrman
.
måndag 7 mars 2011
Det nationalsocialdemokratiska arvet
.
I Sverige lever vi alltjämt med det nationalsocialdemokratiska arvet. Med det kriminella nätverk, den hajbur, som nationalsocialdemokraterna byggde upp för att säkra total makt över människornas liv och egendom.
På mediaområdet har det inneburit att man gynnat mediakoncentrationen kring familjen Bonnier med den ena handen. Med den andra handen har man, inför massorna, skällt på samma mediakoncentration som man själva främjat. Så har man hållit kontrollen över media och fått rädslan för makten att fastna i tapeterna - allra tydligast på Dagens Nyheters redaktion.
På motsvarande sätt byggde man upp en växelverkan med bankerna. Denna växelverkan främjades av en ökad bankkoncentration. Därför blev det ökad bankkoncentration. Inte på grund av någon naturlig utveckling utan på grund av en vilja att kontrollera folket. Med bankernas hjälp kunde man komma åt människor som inte gick att styra, som kunde tänka själv. Människor med fel åsikter får inte låna pengar eller ens öppna ett bankkonto för att sätta in sina pengar på. Det svarar bankernas samtidigt oetiska, olagliga, hemliga och riskfria svartlistning av människor för. Människor som inte accepterade militanta fackföreningars mjölkande av dem kunde, och kan, man komma åt genom att de med maktapparaten helt allierade bankklientelet helt riskfritt får säga upp deras lån och förvandla dem till ekonomiska fredslösa helt utlämnade åt förtryckarapparatens härjningar.
Tidigare kunde en svensk företagare låna pengar ur sitt företag. Så som man kan göra i andra länder. Det kan man i viss utsträckning göra nu också - men inte utan att bli förföljd. Den maktfullkomliga nationalsocialdemokratins gåva till bankerna, eller bankfamiljerna om man så vill, var 3:12-reglerna enligt vilka småföretagare diskrimineras. Istället för att få disponera sin likviditet själv tvingas småföretagare låna ut (sätta in) sina pengar nästan gratis i den organiserade bankbrottslighetens institutioner för att sedan låna tillbaka samma pengar dyrt - om de har rätt åsikter vill säga. Det innebär i praktiken en exempellös kapitalöverföring från företagarfamiljer till bankerna. Väl i klass med judeförföljelserna i 1930-talets Tyskland.
Om någon detta till trots tycker att han/hon är kapabel att själv bestämma över sina pengar kallas skatteverket in för att tygla revoltören. Den som då inte ger sig riskerar att bli mångårigt inlåst som skattebrottsling och belagd med näringsförbud. Detta som bankerna har gjort, genom utnyttjande av maktgalna nationalsocialdemokrater måste vara den grövsta och fräckaste stöld som världshistorien känner. Att stjäla ett halvt folks besparingar, att få staten att bevaka att de inte tar tillbaka pengarna och allt utan att bli vare sig rannsakad eller straffad.
Sedan är det ju ytterligare en stötande omständighet som inte går att blunda för. Nämligen den att även resterande del av befolkningen plundras när bankerna slarvar bort de stulna pengarna i bubbla efter bubbla och skattebetalarna tvingas hålla dem under armarna därför att deras politiska kollaboratörer påstår att de är systemviktiga.
Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att främja nybildning av banker för att bryta det befintliga fåtalet skräpbankers privilegium att först stjäla människornas pengar och sedan slösa bort dem?
Regeringen Reinfeldt har nu suttit fyra och ett halvt år utan att göra något åt saken. Man tycker faktiskt, som företagare, att regeringen borde duga till att göra något åt detta så att vi inte hänvisas till att komma till rätta med det här genom Nordafrikanska metoder.
- Fredrik, när ska vi småföretagare få tillbaka våra besparingar som det kriminella banknätverket stulit av oss med statens hjälp?
- När ska vi få tillbaka våra liv?
Umeå den 7 mars 2011
Mikael Styrman
.
I Sverige lever vi alltjämt med det nationalsocialdemokratiska arvet. Med det kriminella nätverk, den hajbur, som nationalsocialdemokraterna byggde upp för att säkra total makt över människornas liv och egendom.
På mediaområdet har det inneburit att man gynnat mediakoncentrationen kring familjen Bonnier med den ena handen. Med den andra handen har man, inför massorna, skällt på samma mediakoncentration som man själva främjat. Så har man hållit kontrollen över media och fått rädslan för makten att fastna i tapeterna - allra tydligast på Dagens Nyheters redaktion.
På motsvarande sätt byggde man upp en växelverkan med bankerna. Denna växelverkan främjades av en ökad bankkoncentration. Därför blev det ökad bankkoncentration. Inte på grund av någon naturlig utveckling utan på grund av en vilja att kontrollera folket. Med bankernas hjälp kunde man komma åt människor som inte gick att styra, som kunde tänka själv. Människor med fel åsikter får inte låna pengar eller ens öppna ett bankkonto för att sätta in sina pengar på. Det svarar bankernas samtidigt oetiska, olagliga, hemliga och riskfria svartlistning av människor för. Människor som inte accepterade militanta fackföreningars mjölkande av dem kunde, och kan, man komma åt genom att de med maktapparaten helt allierade bankklientelet helt riskfritt får säga upp deras lån och förvandla dem till ekonomiska fredslösa helt utlämnade åt förtryckarapparatens härjningar.
Tidigare kunde en svensk företagare låna pengar ur sitt företag. Så som man kan göra i andra länder. Det kan man i viss utsträckning göra nu också - men inte utan att bli förföljd. Den maktfullkomliga nationalsocialdemokratins gåva till bankerna, eller bankfamiljerna om man så vill, var 3:12-reglerna enligt vilka småföretagare diskrimineras. Istället för att få disponera sin likviditet själv tvingas småföretagare låna ut (sätta in) sina pengar nästan gratis i den organiserade bankbrottslighetens institutioner för att sedan låna tillbaka samma pengar dyrt - om de har rätt åsikter vill säga. Det innebär i praktiken en exempellös kapitalöverföring från företagarfamiljer till bankerna. Väl i klass med judeförföljelserna i 1930-talets Tyskland.
Om någon detta till trots tycker att han/hon är kapabel att själv bestämma över sina pengar kallas skatteverket in för att tygla revoltören. Den som då inte ger sig riskerar att bli mångårigt inlåst som skattebrottsling och belagd med näringsförbud. Detta som bankerna har gjort, genom utnyttjande av maktgalna nationalsocialdemokrater måste vara den grövsta och fräckaste stöld som världshistorien känner. Att stjäla ett halvt folks besparingar, att få staten att bevaka att de inte tar tillbaka pengarna och allt utan att bli vare sig rannsakad eller straffad.
Sedan är det ju ytterligare en stötande omständighet som inte går att blunda för. Nämligen den att även resterande del av befolkningen plundras när bankerna slarvar bort de stulna pengarna i bubbla efter bubbla och skattebetalarna tvingas hålla dem under armarna därför att deras politiska kollaboratörer påstår att de är systemviktiga.
Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att främja nybildning av banker för att bryta det befintliga fåtalet skräpbankers privilegium att först stjäla människornas pengar och sedan slösa bort dem?
Regeringen Reinfeldt har nu suttit fyra och ett halvt år utan att göra något åt saken. Man tycker faktiskt, som företagare, att regeringen borde duga till att göra något åt detta så att vi inte hänvisas till att komma till rätta med det här genom Nordafrikanska metoder.
- Fredrik, när ska vi småföretagare få tillbaka våra besparingar som det kriminella banknätverket stulit av oss med statens hjälp?
- När ska vi få tillbaka våra liv?
Umeå den 7 mars 2011
Mikael Styrman
.
söndag 6 mars 2011
Världens hemligaste kontorspojke
.
Omedelbart förbud
Vad var det som gjorde att Elsäkerhetsverket (Elsäk) plötsligt dök upp på Ekfors kontor i mars 2010 och helt utan varje laglig grund utfärdade ett omedelbart förbud för Ekfors att utföra elarbeten?
Dödligt elolycksfall resulterar i pajaserier
På Likskär utanför Luleå omkom en arbetare ungefär samtidigt. Han jobbade åt en privat entreprenör som i sin tur jobbade åt Vattenfall som i sin tur jobbade åt Luleå Energi. Vad gjorde att utredningen av det med döden resulterande elolycksfallet blev rena politiska satiren av öststatsmodell?
Kovändning av regeringen
Inför valet 2010 fick Haparanda kommun genom ett regeringsbeslut ett undantag från ellagen för att ansluta ett antal vägbelysningsanläggningar till kommunens egna elabonnemang. Beslutet gick helt stick i stäv med den policy som regeringen och elmyndigheterna ditintills försvarat. Varför fattade regeringen ett sådant märkligt beslut strax före valet?
Visste inte hur anläggningen såg ut
Kommunen kom att, skulle det visa sig, utan några kontakter med elleverantören ansluta ett antal amatörmässigt, ja rent skandalöst dåliga och farliga, anläggningar indirekt till elnätet, via kommunens egna anläggningar. Elsäk tillkallades, höll ”syn” på platsen, utan att kontakta elleverantören och efterfråga vilken kritik som riktades mot anläggningarna, samt godkände anläggningarna på stående fot. Genast framkom att Elsäk, sin ”utredning” till trots inte visste hur anläggningen såg ut. Då grep paniken om sig på Elsäk som vägrade att lämna ut sin ”utredning”. Vad fick det tidigare så respekterade Elsäkerhetsverket att förvandlas till en politiserad pajasorganisation?
Kvastarna gick på Ei
Under hösten 2009 hade de tre stora branschaktörerna Vattenfall, Eon och Fortum processat ihjäl Energimarknadsinspektionen (Ei). Man hade i vanlig ordning och med den stora aktörens rätt dränkt Ei i handlingar med vidhängande advokater. Ei hade även i övrigt försatt sig i en omöjlig situation. Man hade marknadsfört sig själv genom att konsekvent ge alla rätt som klagade på någonting över huvud taget. Alla fick tillbaka pengar, bara de klagade. Problemet var möjligen att det inte fanns någon tråd, någon linje överhuvud taget i Ei:s agerande annat än att alla som klagade fick rätt. Marknadsföringen lyckades över förväntan. Informationen om vinst varje gång spred sig som en präriebrand bland Sveriges elkonsumenter och Ei satt med över 5.000 obehandlade klagomål. Ganska mycket för en organisation som på sin höjd kan hantera några hundra ärenden om året. Yvonne Fredriksson, med ett förflutet inom näringsdepartementet tillsattes för att städa upp katastofen Ei och Göran Morén, chefsjurist, blev hennes vapendragare.
Alexanderhugg
Genom ett Alexanderhugg löstes problemet med de tre stora. Ei beslöt, i samråd med dessa, om att de skulle betala tillbaka ett belopp som vid en ytlig betraktelse förefaller stort. Med hänsyn taget till de berörda företagens storlek och deras omsättning, de belopp som de tagit ut av kunderna under den berörda tiden var naturligtvis beloppen de skulle betala tillbaka rena skämtet.
Misslyckad konfiskation i samförstånd
Under den nationalsocialdemokratiska regimen hade, i politiskt samförstånd, drivits igenom en politisk konfiskationslagstiftning, tvångsförvaltningslagen, med vars hjälp Ekfors skulle konfiskeras. Tidigare försök från nationalsocialdemokratins sida med hjälp av den organiserade bankbrottsligheten hade misslyckats. Nu hade även två tvångsförvaltningar misslyckats.
Lösning framförhandlades Ekfors ./. Ei
Nu skulle problemen med Ekfors lösas. Ei:s, (tidigare EMI:s), hantering av Ekfors hade förrött myndigheternas trovärdighet som numera mer framstod som politiska kamporganisationer än sakliga specialmyndigheter. Ekfors och Ei förde förhandlingar under vintern/våren vid ett flertal tillfällen, i Övertorneå och på Arlanda. Gemensamt stakades ut en väg för att normalisera förhållandena bolagen och myndigheten emellan. Några sakliga anmärkningar fanns inte mot bolagets sätt att sköta sin verksamhet, endast politiska sådana. De omfattande skador som Ei och dess företrädare, med hjälp av den organiserade bankbrottsligheten hade orsakat bolagen skulle läkas genom en tvångsförvaltning i samförstånd. De problem som förbistrade umgänget mellan Ekfors och myndigheten kunde härledas till den genom förra regeringen och den organiserade bankbrottslighetens försorg undandragna finansieringen av verksamheten. Nu skulle en tvångsförvaltning ske i samförstånd genom vilken Ekfors, i likhet med vid tidigare tvångsförvaltningar, skulle sköta drift och administration medan tvångsförvaltaren skulle fokusera på den kort- och långsiktiga finansieringen i första hand och därefter på den uteblivna rapporteringen. Att det inte fanns några synpunkter på Ekfors tariffnivåer var enligt Ei uppenbart.
Frågan gick i stå
Härom rådde enighet under senvåren men när generaldirektören Yvonne Fredriksson skulle förankra genomförandet hos regeringen gick ärendet i stå, möjligen på grund av det nu nära förestående valet och den sprängkraft som frågorna tidigare visat sig ha.
Maud, Ola, Krümmel och Brunnsbüttel
Sedan förra valet var Maud Olofsson, (c), näringsminister med ansvar för de statliga bolagen. Ola Alterå var hennes statssekreterare. Redan under hösten 2009 hade Maud Olofsson ljugit fast sig i Vattenfallsfrågan. När sanningen började läcka ut påstod hon att Vattenfall hade undanhållit regeringen information om hur det förhöll sig med Vattenfalls ansvar vid en eventuell, mot bakgrund av de dyrt inköpta kärnkraftverkens ålder och skick rent av trolig, kärnkraftsolycka i Tyskland. Detta fick hon senare äta upp och ett relativt lugn - troligen lugnet före stormen - lade sig i den vattenfallska tysklandsfrågan.
SD-paniken griper tag i regeringen
När valet närmade sig grep paniken om sig i regeringen. Nationalsocialdemokratin präglades redan då, under en Mona Sahlin som närmast betraktades som Guds gåva till borgerligheten, av modstulenhet och latenta interna maktintriger. Men sverigedemokraterna och miljöpartiet gick som tåget. Förlorad regeringsmakt låg i farans riktning. Nu var goda råd dyra.
Regeringens förhandlingsposition var svag ansåg man. Nationalsocialdemokratin hotade att skvallra om Vattenfalls situation. Visserligen var de medskyldiga och det mesta som gjordes med Vattenfall gjordes i fartblint samförstånd. Men sosseriet var redan i upplösning och det var regeringen som riskerade att förlora regeringsmakten.
Förutsägbar fortsättning i Haparanda
För att styra uppmärksamheten från den farliga frågan - Vattenfall - och till något ofarligt - Ekfors, fick Haparanda kommun sina undantag från ellagen. Det var naturligtvis känt i regeringen att Haparanda kommun leddes av en psykopatiskt lagd populist som utan tvekan skulle svara för resten om han bara fick fria händer. Det var bakgrunden till regeringens, Ei:s och Elsäk:s ryggradslösa agerande.
Margot och Olas lön
Vi har tidigare kunnat läsa att Sverige betalade Margot Wallströms lön under hennes uppmärksammade FN-uppdrag. Med all sannolikhet för att många ville försäkra sig om att hon inte skulle hitta på och bli ny s-ledare. Men vi har nog minst en till FN-funktionär numera som har ett låtsasjobb åt FN och vars lön kommer från svenska skattebetalare.
Ombildning av regeringen
Efter valet förlorade Maud Olofsson överhögheten över de statliga bolagen, inklusive Vattenfall. Ola Alterå förlorade sitt jobb som statssekreterare. Med rätt eller orätt fick han ta kulan som var ägnad åt Maud, likt en amerikansk presidentlivvakt. Enligt förmodligen avsiktlig desinformation som spreds under hösten 2010 skulle han få ett toppjobb inom FN. Nu blev det inte riktigt så. Den som läste den korta intervjun i DI med Ola Alterå efter utnämningen till det nya jobbet - den som städades bort illa kvickt - kan inte ta miste på Alterås besvikelse. Det föreföll som om hans egen uppfattning närmast var att han skulle deporteras till Nairobi.
Världens hemligaste kontorspojke
Beskrivningen av toppjobbet ger närmast vid handen att han inte fått något toppjobb utan att han snarare ska gå med post mellan två olika avdelningar i den luftkonditionerade FN-skrapan i Nairobi, med det konstgjorda vattenfallet i entrén - i landet utan vatten. Det gör honom, menar jag, till världen hemligaste kontorspojke.
Regeringens krishantering
Men varför är det nödvändigt att deportera Ola Alterå till Nairobi i mörkaste Afrika? Varför kunde man inte bara förvara honom på Centerns partikansli i Stockholm? Svaret är uppenbart tycker jag. Med den stora katastrofen i antågande inom Vattenfall (såvida det inte finns fler) är riskerna enligt regeringens krishantering för stora med att ha honom i Sverige. Här riskerar han att konfronteras med journalister som kan ställa besvärliga frågor till honom, till Maud och till andra, och hinner ställa kontrollfrågor till andra utan att man hinner prata ihop sig. När Ola finns i Afrika blir det en helt annan logistisk apparat förenad med helt andra kostnader om man färdas mellan Nairobi och Stockholm nästan tjugo timmar för att ställa kontrollfrågorna.
Företagare döms för att skydda kriminell minister
Läsaren med huvudet på skaft kan ana vad som döljer sig bakom fasaden i Vattenfalls europaäventyr. Detta ska jag återkomma till i en separat blogg. Själv ska jag ställas inför en ny politisk rättegång igen imorgon. Det är något som korrumperade och skrupelfria politiker inte bara inom (s) utan även åtminstone (c) och (m) medverkat till tidigare i broderlig samverkan. Nu ska jag åter dömas till fängelse för påhittade låtsasskattebrott och mitt företag ska konfiskeras för att rädda karriären åt en kriminell och psykopatiskt lagd näringsminister och för att rädda ansiktet på en underpresterande alliansregering vars förändringsarbete gått i stå och som istället blivit förvaltande därför att delar av den byråkrati vi behöver byta ut och förändra har för mycket hållhakar på vissa allianspolitiker efter deras allt för servila och egennyttiga oppositionspolitik under den nationalsocialdemokratiska tiden.
Du bör avgå, Maud!
Det här är inte riktigt ett sådant beteende som vi har rätt att förvänta oss av en näringsminister som ska främja företagandets villkor i landet. I en sådan ministers roll ingår inte att få inhemska småföretagare inlåsta i politiskt fängelse för att skydda den egna karriären och partiet.
Du har ställt till med en katastrof och Du har burit Dig ryggradslöst åt.
Du bör ta konsekvenserna av det och avgå Maud!
Antingen gör Du det frivilligt eller så talar det mesta för att Du kommer att bli släpad ut ur näringsdepartement med ansiktet i smutsen! Och då lär Du inte bli den enda som far.
Jag är sen med några utlovade bloggar om bland annat Vattenfall, Gullesjö och Rejlers - men de kommer, var så säker.
Övertorneå den 6 mars 2011
Mikael Styrman
.
lördag 5 mars 2011
Sjöfartsverket och London School of Economics
.
Enligt Dagens Industri, idag lördagen den 5 mars 2011 har den ansedda London School of Economics (LSE) under senare år fått 40 000 000 kronor från Libyen. Gaddafis son Saif al-Islam har fått en doktorsexamen vars avhandling misstänks vara plagierad till stora delar. London School of Economics å sin sida har fått en donation på drygt 15 000 000 kronor från Muammar Gadaffis välgörenhets- och utvecklingsfond.
Även dusör åt rektorn
Rektorn, eller före detta rektorn, som det numera lär vara, Sir Howard Davies, har personligen fått drygt 500 000 kronor för att vara rådgivare till Libyens statliga investeringsfond. Detta väcker allvarlig oro för hur framstående engelska skolor avlönar sina rektorer. Fast det är klart, är det många som betalar så blir det ju mycket pengar...
Tydliga skadeverkningar
Varför är det här intressant då och vad har det med Sjöfartsverket att göra? Jo, i fallet med skolan är det ovanligt tydligt vilka skadeverkningarna av korruptionen blir. Att skada uppstår är inte lika tydligt i fallet med isbrytare som utnyttjas för privata syften - åtminstone inte än. Från att ha varit en mycket ansedd skola är LSE nästan över en natt framme vid att många som varit synnerligen stolta över sin examen åtminstone just nu kan torka sig där bak med betyget. För vem respekterar ett betyg som man kan köpa sig? Det inträffade innebär, av samma skäl, ett påtagligt hot mot skolans framtida möjligheter och äventyrar till och med dess fortsatta existens. Det vi ser kan naturligtvis utgöra toppen av isberget.
Besök på Frej
Sjöfarten har legat i det närmaste still i åtminstone Bottenhavet och Bottenviken några dagar till stora nationalekonomiska och företagsekonomiska kostnader. Nya infrastrukturministern, Catharina Elmsäter Svärd, har i dagarna varit på två dagars isbrytarbesök. Eftersom Oden är försvunnen skedde besöket på Frej.
Anton Swedberg i Sydamerika
Statsisbrytaren Oden kallas även för Statsisbrytaren Anton Swedberg eftersom den aldrig kommer fram i tid. Trots att den förbereder sig hela sommaren i Luleå hamn hinner det bli vår och isfritt innan den hinner komma sjöfarten till undsättning. Just nu lär den befinna sig mellan Sydamerika och Afrika. Politiker och tjänstemän drygar ut sin redan rundliga ersättning från staten - för ofta obetydlig arbetsprestation - med svarta pengar och mutor genom att hyra ut Anton Swedberg till annat, när den borde vara hemma och assistera sjöfarten. Det är ju faktiskt därför den har byggts. Inte för att politiker och/eller byråkrater ska sko sig på den.
Moras efter 70-årigt maktinnehav
Det en gång i tiden så mäktiga nationalsocialdemokratiska partiet har nu fallit samman så till den milda grad att det inte ens går att hitta någon som vill leda partiet. Det tyder faktiskt på viss självbevarelsedrift. Det beror på att det efter 70-talet års maktinnehav knappt finns någon offentlig verksamhet som fungerar trots skenande skatter och avgifter. Man kan ta hur många exempel som helst men låt mig bara helt kort nämna Palmeutredningen, Tomas Quick-utredningarna, Medanalys, Rättsläkaren och Obducenten, tågen, mitträckesvägarna, försvaret, flodvågsundsättningen, Hallandsåsen, bankväsendet, sjukersättningen, sjukvården, åldringsvården, rättsväsendet, eljuntan, Obolutredningen osv.
Bollen upplagd
Att så grundligt ha kört landet i botten kan jämföras med att i en fotbollsmatch lägga upp bollen halvvägs mellan straffpunkten och målet - och därefter kalla bort målvakten. När nu sosseriet haft vänligheten att göra allt detta, känns det då inte ganska onödigt att alliansregeringen ängsligt ska snubbla fram och slå bollen ut över långsidan?
Kunskapsövertag
Enligt min uppfattning är Catharina Elmsäter Svärds initiativ ett mycket bra sådant. Det bör ge henne ett betydande kunskapsövertag gentemot de många byråkrater som administrerar isbrytarna. Nu kan hon åka tillbaka till Stockholm och informera dem om att man bryter isrännor åt sjöfarten med de där båtarna. Att skattebetalarna har finansierat bygget av dem för ändamålet. Att man därför inte får sko sig själv genom att hyra ut dem till annat under isbrytningssäsongen.
Rygg av geléhallon
Men jag tycker inte att det räcker med det. Man bör också försöka få fast dem som skott sig. Jag förstår att detta kan vara kletigt. Särskilt om en del inblandade är parti- eller alliansbröder. Icke desto mindre bör det ske. Om man ska kunna göra något åt det här landet, då kan inte ryggen bestå av geléhallon och den egna moralen vara jämförbar med den hos en Kenyansk passkontrollant eller hos en svartväxlare i Sotji på den gamla sovjetiska tiden.
Lycka till Catharina Elmsäter Svärd! Vi håller tummarna för att Du ska kunna göra något åt det här.
Övertorneå den 5 mars 2011
Mikael Styrman
.
Enligt Dagens Industri, idag lördagen den 5 mars 2011 har den ansedda London School of Economics (LSE) under senare år fått 40 000 000 kronor från Libyen. Gaddafis son Saif al-Islam har fått en doktorsexamen vars avhandling misstänks vara plagierad till stora delar. London School of Economics å sin sida har fått en donation på drygt 15 000 000 kronor från Muammar Gadaffis välgörenhets- och utvecklingsfond.
Även dusör åt rektorn
Rektorn, eller före detta rektorn, som det numera lär vara, Sir Howard Davies, har personligen fått drygt 500 000 kronor för att vara rådgivare till Libyens statliga investeringsfond. Detta väcker allvarlig oro för hur framstående engelska skolor avlönar sina rektorer. Fast det är klart, är det många som betalar så blir det ju mycket pengar...
Tydliga skadeverkningar
Varför är det här intressant då och vad har det med Sjöfartsverket att göra? Jo, i fallet med skolan är det ovanligt tydligt vilka skadeverkningarna av korruptionen blir. Att skada uppstår är inte lika tydligt i fallet med isbrytare som utnyttjas för privata syften - åtminstone inte än. Från att ha varit en mycket ansedd skola är LSE nästan över en natt framme vid att många som varit synnerligen stolta över sin examen åtminstone just nu kan torka sig där bak med betyget. För vem respekterar ett betyg som man kan köpa sig? Det inträffade innebär, av samma skäl, ett påtagligt hot mot skolans framtida möjligheter och äventyrar till och med dess fortsatta existens. Det vi ser kan naturligtvis utgöra toppen av isberget.
Besök på Frej
Sjöfarten har legat i det närmaste still i åtminstone Bottenhavet och Bottenviken några dagar till stora nationalekonomiska och företagsekonomiska kostnader. Nya infrastrukturministern, Catharina Elmsäter Svärd, har i dagarna varit på två dagars isbrytarbesök. Eftersom Oden är försvunnen skedde besöket på Frej.
Anton Swedberg i Sydamerika
Statsisbrytaren Oden kallas även för Statsisbrytaren Anton Swedberg eftersom den aldrig kommer fram i tid. Trots att den förbereder sig hela sommaren i Luleå hamn hinner det bli vår och isfritt innan den hinner komma sjöfarten till undsättning. Just nu lär den befinna sig mellan Sydamerika och Afrika. Politiker och tjänstemän drygar ut sin redan rundliga ersättning från staten - för ofta obetydlig arbetsprestation - med svarta pengar och mutor genom att hyra ut Anton Swedberg till annat, när den borde vara hemma och assistera sjöfarten. Det är ju faktiskt därför den har byggts. Inte för att politiker och/eller byråkrater ska sko sig på den.
Moras efter 70-årigt maktinnehav
Det en gång i tiden så mäktiga nationalsocialdemokratiska partiet har nu fallit samman så till den milda grad att det inte ens går att hitta någon som vill leda partiet. Det tyder faktiskt på viss självbevarelsedrift. Det beror på att det efter 70-talet års maktinnehav knappt finns någon offentlig verksamhet som fungerar trots skenande skatter och avgifter. Man kan ta hur många exempel som helst men låt mig bara helt kort nämna Palmeutredningen, Tomas Quick-utredningarna, Medanalys, Rättsläkaren och Obducenten, tågen, mitträckesvägarna, försvaret, flodvågsundsättningen, Hallandsåsen, bankväsendet, sjukersättningen, sjukvården, åldringsvården, rättsväsendet, eljuntan, Obolutredningen osv.
Bollen upplagd
Att så grundligt ha kört landet i botten kan jämföras med att i en fotbollsmatch lägga upp bollen halvvägs mellan straffpunkten och målet - och därefter kalla bort målvakten. När nu sosseriet haft vänligheten att göra allt detta, känns det då inte ganska onödigt att alliansregeringen ängsligt ska snubbla fram och slå bollen ut över långsidan?
Kunskapsövertag
Enligt min uppfattning är Catharina Elmsäter Svärds initiativ ett mycket bra sådant. Det bör ge henne ett betydande kunskapsövertag gentemot de många byråkrater som administrerar isbrytarna. Nu kan hon åka tillbaka till Stockholm och informera dem om att man bryter isrännor åt sjöfarten med de där båtarna. Att skattebetalarna har finansierat bygget av dem för ändamålet. Att man därför inte får sko sig själv genom att hyra ut dem till annat under isbrytningssäsongen.
Rygg av geléhallon
Men jag tycker inte att det räcker med det. Man bör också försöka få fast dem som skott sig. Jag förstår att detta kan vara kletigt. Särskilt om en del inblandade är parti- eller alliansbröder. Icke desto mindre bör det ske. Om man ska kunna göra något åt det här landet, då kan inte ryggen bestå av geléhallon och den egna moralen vara jämförbar med den hos en Kenyansk passkontrollant eller hos en svartväxlare i Sotji på den gamla sovjetiska tiden.
Lycka till Catharina Elmsäter Svärd! Vi håller tummarna för att Du ska kunna göra något åt det här.
Övertorneå den 5 mars 2011
Mikael Styrman
.
onsdag 2 mars 2011
Brevet till Utbildning Nord
.
Ekfors Energi AB
Utbildning Nord
Attn Sture Troli
Övertorneå den 1 mars 2011
Vi refererar till Era brev av den 18 feb d.å.
Det är naturligtvis inte möjligt för oss att vidarebefordra våra nätintäkter till ”tvångsförvaltaren”, mera korrekt ”låtsasförvaltaren”, Gullesjö. Dessa medel, som rätteligen tillkommer oss, behöver vi för att sköta nätets drift.
Ekfors upprätthåller driften i detta nätområde och har så gjort sedan slutet av 1910-talet, då vi uppförde detsamma. Det är lätt att glömma bort så länge nätet fungerar. Men det är något man tenderar att bli mycket medveten om den dag det inte längre fungerar. Möjligheterna att då upprätthålla en utbildningsverksamhet eller att snabbt återställa driften kan vara mycket begränsade. Avgörandet beträffande hur det ska gå med leveranssäkerheten inom området har Ni kunder i Er egen hand. Vi kan bara hålla nätet fungerande så länge vi åtnjuter kundernas förtroende och lojalitet.
Det låter tjusigt att Gullesjö blivit utnämnd till förvaltare. Men i verkligheten vidtar han inga förvaltnings- eller driftåtgärder över huvud taget. Han lär inte ens ha varit till Övertorneå. Trots fem månaders uppdrag har han aldrig besökt vårt företag som han påstås förvalta.
Bäst illustreras det som pågår av det faktum att det nu är mer än fem månader sedan tvångsförvaltningen inleddes. Till dags dato har vi inte fått ett öre till nätets drift av Gullesjö till att betala våra leverantörer med. Den som inte är ideologiskt förgiftad och som dessutom är begåvad med ett huvud att tänka med inser det både orimliga och oseriösa i detta. Parallellen till 1930-talets nazityskland och metoderna med vilka man skinnade judarna torde vara ganska uppenbar. För alla, utom möjligen för den ansvarige ”alla företagares minister” näringsminister Maud Olofsson.
Det här kan låta främmande för en norrman och jag hoppas att det gör det. Men nu är vi i Sverige – den sista Sovjetstaten.
Undvik gärna oavsiktliga elavbrott och avsiktliga avstängningar. Betala till den som ser till att nätet fungerar, nämligen Ekfors.
Gullesjö och Energimarknadsinspektionen gör gällande att brännvinsadvokaten Gullesjö sköter nätet men å andra sidan påstod ju Bagdad-Bob att amerikanarna gjorde självmord utanför Bagdads murar.
Övertorneå som ovan
Ekfors Energi AB
Mikael Styrman
.
Ekfors Energi AB
Utbildning Nord
Attn Sture Troli
Övertorneå den 1 mars 2011
Vi refererar till Era brev av den 18 feb d.å.
Det är naturligtvis inte möjligt för oss att vidarebefordra våra nätintäkter till ”tvångsförvaltaren”, mera korrekt ”låtsasförvaltaren”, Gullesjö. Dessa medel, som rätteligen tillkommer oss, behöver vi för att sköta nätets drift.
Ekfors upprätthåller driften i detta nätområde och har så gjort sedan slutet av 1910-talet, då vi uppförde detsamma. Det är lätt att glömma bort så länge nätet fungerar. Men det är något man tenderar att bli mycket medveten om den dag det inte längre fungerar. Möjligheterna att då upprätthålla en utbildningsverksamhet eller att snabbt återställa driften kan vara mycket begränsade. Avgörandet beträffande hur det ska gå med leveranssäkerheten inom området har Ni kunder i Er egen hand. Vi kan bara hålla nätet fungerande så länge vi åtnjuter kundernas förtroende och lojalitet.
Det låter tjusigt att Gullesjö blivit utnämnd till förvaltare. Men i verkligheten vidtar han inga förvaltnings- eller driftåtgärder över huvud taget. Han lär inte ens ha varit till Övertorneå. Trots fem månaders uppdrag har han aldrig besökt vårt företag som han påstås förvalta.
Bäst illustreras det som pågår av det faktum att det nu är mer än fem månader sedan tvångsförvaltningen inleddes. Till dags dato har vi inte fått ett öre till nätets drift av Gullesjö till att betala våra leverantörer med. Den som inte är ideologiskt förgiftad och som dessutom är begåvad med ett huvud att tänka med inser det både orimliga och oseriösa i detta. Parallellen till 1930-talets nazityskland och metoderna med vilka man skinnade judarna torde vara ganska uppenbar. För alla, utom möjligen för den ansvarige ”alla företagares minister” näringsminister Maud Olofsson.
Det här kan låta främmande för en norrman och jag hoppas att det gör det. Men nu är vi i Sverige – den sista Sovjetstaten.
Undvik gärna oavsiktliga elavbrott och avsiktliga avstängningar. Betala till den som ser till att nätet fungerar, nämligen Ekfors.
Gullesjö och Energimarknadsinspektionen gör gällande att brännvinsadvokaten Gullesjö sköter nätet men å andra sidan påstod ju Bagdad-Bob att amerikanarna gjorde självmord utanför Bagdads murar.
Övertorneå som ovan
Ekfors Energi AB
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)