.
...utspyende död och förintelse i ett av världens mest tätbefolkade länder, intill en gräns mellan två kontinentalplattor orsakande återkommande jordbävningar och tsunamis samt med 46 kärnkraftsaggregat ytterligare i landet. Är det så dagens japanska verklighet ser ut?
Om rapporteringen i media är något så när riktig är det fyra gånger Tjernobyl idag i Fukushima, åtminstone latent och obekämpningsbart. Inom ett-två dygn ansluter sannolikt aggregat 5 och 6. Temperaturen stiger i dem. Samtidigt uppges de vara ”under kontroll”. Minst sagt motsägelsefullt. Och i stort sett finns det ingenting som människan kan göra åt det eftersom säkerheten skulle ha varit inbyggd i verken från början och inte är det. Det människan kan göra nu är förmodligen av ringa betydelse för den fortsatta händelseutvecklingen.
Eller annorlunda uttryckt: Verken borde inte ha fått byggas större än att människan klarar av att koppla in alternativ kylning i en nödsituation.
Men vad kommer att hända med Japans huvudö Honshu? Kommer den att bli obeboelig? Helt eller delvis? Vilka delar i så fall? Området mellan Fukushima och Tokyo? Själva Stor-Tokyo? Ingen vet. Naturen styr.
Går det ens att evakuera ett område som Tokyo med sina 35 miljoner invånare om det skulle behövas? Det är förenat med enorma logistiska problem att flytta om stora människogrupper och styra om bara en så fundamental sak som livsmedelstransporterna till så många människor. Inget lätt beslut att fatta.
Samtidigt kan man inte undgå att förvånas över att det över huvud taget finns kärnkraftverk på Japans ostkust.
En annan sak som slår en är hur relativt billigt, kanske rent av försvinnande billigt, det ändå måste vara att bygga in säkerhet i form av alternativa kylningsmöjligheter i konstruktionen från början. Hur kan något så farligt få byggas, och drivas, med så låg säkerhet?
Tyskarna kallade redan tidigare Vattenfalls två gamla tyska kärnkraftverk som stått still i flera år för ”schrottmeiler” = skrothögar.
I eftertankens kranka blekhet har en skadeskjuten Angela Merkel bestämt att Tysklands 7 äldsta kärnkraftverk ska stängas av säkerhetsskäl.
Frågorna kvarstår och är mer motiverade än någonsin:
- Vilket värde är Vattenfalls två tyska kärnkraftverk upptagna till i Vattenfalls redovisning?
- Vilket värde har de egentligen?
Är värdet i själva verket negativt?
Vad kommer rivning och sanering av Krümmel och Brunsbüttel att kosta Sveriges elabonnenter, skattebetalare tillika väljare?
Övertorneå onsdag den 16 mars 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vår kära Frau Merkel aus Deutschland stänger sju reaktorer för det är delstatsval om tre veckor. Det har inte med säkerhet att göra, det är politisk oppurtunism. Såvitt jag vet har de två tyska kärnkraftverk som Vattenfall är delägare i ett drifttillstånd. Detta innebär att tvingas man stänga dem måste staten, liksom svenska staten gjorde när man stängde Barsebäck, betala ägarna.
Jag tror inte Du behöver oroa Dig för Vattenfalls ekonomi Mikael.
Hej.
Det har naturligtvis med politik att göra. Men vi ska nog, mot bakgrund av Krümmel och Brunsbüttels drifterfarenheter, inte utesluta att även Frau Merkel kan tänka lite på säkerheten.
Jag hoppas att Du har rätt i övrigt.
Men det tycks dessvärre vara så att de inte har något driftstillstånd.
Krümmel har inte producerat mer än obetydligt sedan 28 juni 2007 enl Wikipedia.
Har därefter befunnit sig under renovering som inte verkar bli färdig och inte verkar resultera i drifttillstånd.
Om Brunsbüttel sägs på Wikipedia att det ”sedan 21 juli 2007 är tillfälligt avstängt. Kraftverket gäller för att vara ett av de mest driftstörda i hela Tyskland.”
Vi skriver 2011 nu.
Det kan nog bli svårt att få ersättning.
Snarare vilar en tung saneringskostnad över ägaren - förmodligen tiotals miljarder.
Så jag känner mig inte lugnad.
Vattenfall har försökt bagatellisera respeltive utelämna incidenterna i Krümmel och Brunsbüttel i sina rapporter till tyska kärnkraftstillsynen. Vattenfall har underkänts som driftsoperatör och driftsstoppet för båda verken har varat i 3,5 år.Man får ingen ersättning från Tyska staten om man ljuger om vad som har hänt och omständigheterna i övrigt klart visar att såväl säkerheten som handhavandet är undermåligt. Vattenfalls investering lär bli dyr och måste betalas av svenska folket
Det är ingen oro för Vattenfalls ekonomi.
Alla som finns på Vattenfalls avlöningslista är trygga. Bolaget har hur mycket pengar som helst som har tagits in av skattebetalande/elavgiftsbetalande lurade människor. De i 3,5 år stillastående kärnkraftverken i Tyskland på grund av hundratals incidenter och haverier har självfallet kostat enorma summor som skulle ha knäckt vilket normalt företag som helst.
Vattenfall är inte normalt. Överpriser i obeskrivlig mängd tas in från skatte- och elavgiftsbetalare som räcker till högriskprojekt, höga löner och bonusar. Allt ifrån Vattenfalls misslyckade borrning i Hallandsåsen (förlust 1,3 miljarder). Det som är fel och det man skall oroa sig för är att svenska folket blir grundlurat. Eller, har du hört någon som är nöjd med oligopolsituationen som möjliggör elprissättningen?
Svar till Anonym:
Jag håller till stora delar med Dig.
Det är intressant att dryfta frågan hur det verkligen står till med Vattenfall för att man ska kunna förstå hur det kommer sig att de här pajaserierna kring ”elmarknaden” får fortgå, eller rånet av folkhushållet om man istället vill uttrycka sig så.
Först när man förstår de bakomliggande orsakerna kan man förstå de olika politiska aktörernas incitament att göra något eller att avstå från att göra något. Då först kan man komma till rätta med situationen.
Desinformation, och populistiska förenklingar, är som vanligt sanningens och det rättrådiga agerandets fiende.
Anonym 11.11: "Vattenfalls misslyckade borrning i Hallandsåsen"
Borrade Vattenfall i Hallandsåsen? Varför?
Vad hade/har Vattenfall för intressen i tunnelbyggande åt järnvägen?
Trodde att det var Banverket, eller Trafikverket som det väl heter nuförtiden, som ägnade sig åt sånt.
Tacksam för svar.
/Undrande
Den tyska kärnkraftstillsynens och ansvarig minister Gitta Trauernichs omdöme och betygsättning på Vattenfall i Tyskland har fått formen av en fyndig fyrfaldig allitteration:
Vernebeln, Verpassen, Vertuschen, Vattenfall. (lägga dimridå, ignorera, tysta ner, Vattenfall)
Nedanstående videosnutt börjar med en bild av den ansvarige tyske ministern Gitta Trauernicht. Därefter följer en omfattande redogörelse för hur Vattenfall har misskött sitt ansvar för kärnkraftverken och hur Vattenfall har brustit/ljugit i rapporter till kärnkraftsinspektionen om incidenter, explosioner och bränder i reaktorerna.
Damen med de fina tuttarna som utför presentationen på slutet heter Sonia Mikich.
Om du inte hänger med i tyskan föreslår jag att du tar hjälp av någon tysktalande som du kan lyssna av informationen med. Garanterar värt besväret. Om svenska folket känt till hur sanslöst dåligt Vattenfall skött kärnkraftverken skulle det ha resulterat i massiva krav på omedelbar avveckling.
http://www.youtube.com/watch?v=LP7jifyio3I&feature=player_embedded#at=69
Den tyska betygsättningen får nog anses gälla generellt för hela Vattenfalls verksamhet.
De båda kärnkraftverken som avses är Krümmel och Brunsbüttel, ur drift sedan 3,5 år och nu klassade som skrotfärdiga.
Svar till Undrande:
Kärnkraft är trögreglerlig, vattenkraft lättreglerlig.
När kärnkraften byggdes ut i Sverige inleddes effektutbyggnader i Luleälven för att förbättra möjligheterna att reglera elproduktionen och svara mot förändringar i efterfrågan.
När effektutbyggnaderna avslutats stod Vattenfall med en stor bergbyggnadsorganisation. Samtidigt hade myten etablerat sig i organisationen att man var världens effektivaste byggnadsorganisation - inte helt unikt i organisationer som aldrig utsätts för konkurrens.
Därför skapades dotterbolaget Kraftbyggarna med vilket Vattenfall skulle erövra världen.
Bengt Toolanen blev chef.
Raskt fick man ett antal entreprenadkontrakt åt Banverket. Man skulle bygga en tunnel genom Hallandsåsen samt bygga ett antal järnvägsbroar åt samma uppdragsgivare. Med andra ord: en statlig entreprenör skulle bygga åt en statlig beställare - ganska mycket Sovjetunionen över upplägget...
Det visade sig att Banverket hade ”vunnit” kontraktet genom att inte undersöka förutsättningarna att borra med bergborren Hallbor i Hallandsåsen - det fungerade ju bra i fjällvärlden. Man gjorde överoptimistiska bedömningar utan att kontrollera förhållandena. Det blir gärna så när man vet på förhand att man är bäst i världen. Vattenfall genom Kraftbyggarna kom 12 meter in i åsen varefter hela äventyret säckade ihop och bygget av Hallandsåstunneln pågår än, fast nu med andra entreprenörer.
Mycket hade varit bättre här i världen om de enorma summmor som Hallandsåsen slukar istället hade använts till att förnya kontaktledningsnätet eller något annat utslitet längs järnvägarna.
Men har staten hybris så har den hybris.
Järnvägsbroarna som Kraftbyggarna inte heller fick till lejde Vattenfall olika privata byggföretag att göra färdigt per löpande räkning.
Kraftbyggarna lades ned och Bengt Toolanen fick en fet fallskärm av skattebetalarna som försörjer honom resten av livet och garanterar att han håller käften om allt mygel han sett och/eller varit med om i Vattenfall.
Kontrakten med dess vitesklausuler kördes i dokumentförstöraren. Det går ju inte an att en statlig aktör låter marknadskrafterna drabba en annan statlig aktör. Så här i efterhand kan man tycka att det hade varit bättre om Banverket hade tillämpat avtalen. Då hade Vattenfalls saga varit all efter Hallandsåsen och man hade aldrig kommit sig till Tyskland. Det senare debaclet är mycket svårare och dyrare att städa upp och dränerar Sverige och svenskarna på välfärdens pengar.
Konstigt att Vattenfalls äventyr, speciellt i Tyskland,inte väckt större intresse i Sverige. Ballongfinansen har inte åstadkommit endast några 10 tal miljarder. Det handlar om över 300 miljardet innan slutnotan kommer. Rivning och sanering av kärnkraftverken, hantering av kärnavfall temporärt i stålbehållare som korroderar och måste packas om i avvaktan på godkänd förvaring. Gigantiska kostnader på Vattenfalls ansvar.
Svar till Jan:
Ja, det är konstigt.
Men det säger oss förmodligen flera saker.
Det säger någonting om hur det står till med den tredje statsmakten. Den fria pressen som kritiskt ska granska den politiska makten och myndigheterna, för att de ska hålla sig hederliga. Så gör media också - enligt sig själva. Det finns flera högprofilerade chefredaktörer som stup i kvarten hoppar fram i offentlighetens ljus och slår sig för bröstet för att manifestera sin märkvärdighet. Men i verkligheten finns ingen fri press och därför inte heller någon granskande press. Men det finns förmodligen gott om redaktörer och journalister med fina bostäder i våra innerstäder och andra attraktiva lägen, med höga lån, men utan räntor och amorteringar.
Det säger oss förmodligen också något om vilka som var inblandade. Den tystnad som lägrat sig över skurkstrecken talar för att ”alla” var inblandade. Med ”alla” får förstås höga tjänstemän och skurkar från alla politiska läger, tillräckligt många för att de övriga - de av dem som begriper något - inte ska våga ta upp frågorna, av risk för att det ska ända deras egna politiska karriärer och de ska måsta lämna sina platser invid köttgrytorna.
De som vet vad det här innebär vet ju vad det åstadkommer i den ganska nära framtiden, men de räknar med att det inte hinner hända ”under deras vakt”. De har för länge sedan gett upp sina ambitioner - om de någonsin fanns - om att göra gott eller åstadkomma förändring. Nu är uppdraget från väljarna - i praktiken från partipamparna - bara ett sätt att hålla sig med personliga fördelar, utan ansvar och utan skam.
Skicka en kommentar