Bankerna måste gå i konkurs

.
(Svar till signaturen Marängs kommentar till bloggen ”Vad händer med SAAB?”)

Ja, man måste väl från regeringens sida gilla läget och satsa på det postindustriella samhället när man sköter landet så att det snart inte finns någon industri kvar.

Jag har gjort samma reflektion som Du beträffande Fredrik Reinfeldt. Han tycks mest specialiserad på att titta in i kameran med nallebjörnsögonen och se snäll och ledsen ut.

För inte så länge sedan gjorde han ett mycket anmärkningsvärt uttalande om Arbetsförmedlingen. Jag fick intrycket att han inte är helt klar över vilken roll han förväntas spela i landet. Enligt min uppfattning borde han vara statsminister och som sådan känna sig ytterst ansvarig för att statsförvaltningen fungerar väl och att skattemedlen kommer till god användning så att medborgarna inte nödvändigtvis övertaxeras. Men av hans uttalanden om Arbetsförmedlingen att döma, verkar han tro att han ska vara någon slags alla statstjänstemäns jourhavande kompis. Han verkade närmast rädd, tycker jag. Troligen är han i många sammanhang numera en ”Lame Duck”. Nedmald till oduglighet av ”Tjänstemannapartiet” vars mest tongivande psykopater alliansregeringen inte vågat flytta på och som därför numera styr regeringen istället för tvärtom. För att styra en så stor administrativ apparat som en nation som Sverige måste man nämligen bryta sönder maktstrukturerna bland tjänstemännen. Det vet folk med erfarenhet från att styra stora organisationer. När kotterierna blir för starka måste man leka ”hela havet stormar”, sparka några och flytta runt alla andra, så att de för en tid inte känner sin omgivning så väl att de vågar intrigera. Det har inte alliansregeringen förstått eller brytt sig om och därför är man numera byråkratins fångar. Som regering med förmåga att reformera byråkratin och agera till skattebetalarnas fromma är man passé. Man är numera ett redskap för egennyttiga krafter som parasiterar på skattebetalarna på ett otillbörligt sätt.

Häri döljer sig förklaringen till att isbrytare hyrs ut på vintern så att sjöfarten stannar, att vägmedlen förbrukas genom installation av skadliga räcken, att järnvägen håller på att bryta samman och Vattenfalls massförstörande av skattemiljarder för att nu bara ta några exempel.

Det är nog inte så lätt att vara Fredrik Reinfeldt och måsta släpa på alla dessa mutkolvar till låtsasborgerliga parasiter som sossarna förstörde när de var i sin krafts dagar och dessa stod med rumpan i vädret och erbjöd sosseriet sina tjänster. Och nu måste man hela tiden vara rädd för all skit som kan komma i dagern. Och när det sätter igång kanske många journalist- och redaktörsattrapper kan förvandlas till riktiga journalister. Då kan ju reningsbadet gå som ett fostervatten. Och vem blir kvar då?

Jag har själv haft lite kontakter med Arbetsförmedlingen som jag ska berätta om här på bloggen vid tillfälle, apropå vad Fredrik R tyckte att Arbetsförmedlingen duger till.

Vad gäller godhetskavajen så handlar det nog inte om solidaritet med vare sig Lettland, Irland, Portugal eller Grekland utan om solidaritet med sig själv och det politiska eliten närstående odugliga bankväsendet som vi har i det här landet. Bankträsket befinner sig hela tiden i en situation som kan beskrivas som fem i tolv, eller fem minuter före katastrofen. Och staten åker omkring som en städgumma och odlar myten att bankerna inte kan tillåtas gå i konkurs. I själva verket är det ju precis tvärtom. Den här för nationen och folket fullständigt odugliga och kontraproduktiva bankmaffian som vi är begåvade med behöver, och kommer att, gå i konkurs. Tyvärr håller de våra politiska makthavare i ett järngrepp så de kommer inte att gå i konkurs förrän landet också gör det. Men det kommer att ske förr än de flesta anar. Det kommer att ske därför att det är inbyggt i systemet.

”Vårt” system i bland annat Sverige fungerar så, att bankerna får ta stora och illa underbyggda risker. De får nyttiggöra sig vinsten när det går bra. De får skicka vidare räkningen till skattebetalarna när det går dåligt därför att den rådande åsiktslikriktningen bjuder att banker ”inte kan tillåtas” gå i konkurs. Ett sådant system är självförgörande och det kommer därför att förgöra sig själv. Tyvärr kommer det att dra Sverige med sig i fallet därför att korruptionen är så stark och välutvecklad i Sverige att nationen inte längre kan värja sig mot den nationella bankbrottsligheten och de politiker den köpt. Och då hjälper det inte hur många krymplingar och värnlösa personer som än drivs ut på arbetsmarknaden av illvilliga försäkringstjänstemän, som tolkar regelverket som fan tolkar bibeln.

Övertorneå den 29 juni 2011
Mikael Styrman
.