Har SAAB och Ekfors samma bödel?

.
När SAAB tillsammans med den övriga bilindustrin klappade ihop på grund av finanskrisen var inte bilindustrin ensam om svårigheterna. Många, nästan alla andra branscher gjorde dem sällskap. För SAAB blev det extra besvärligt på grund av dess långa historia med svaga ägare och därav följande långa svit av förlustår.


Inget nytt AB Svenska Varv

Regeringen var klok nog att inse, att inte staten är någon lämplig ägare av förlustbringande bilindustrier. Det var naturligtvis långt ifrån självklart att inte AB Svenska Varv skulle få en efterträdare i form av AB Svenska Bil. Jag har således inga invändningar mot regeringens ställningstagande i den frågan.


Rulla SAAB förbi valet

Däremot har jag kraftfulla invändningar mot det spel som bedrivits kring SAAB. Jag menar att det måste vara uppenbart för var och en att regeringens avsikt inte varit att försöka rädda SAAB, vilket sannolikt bottnar i en respekt för vilka svårigheter som det kan vara förenat med. Avsikten har istället av allt att döma varit, att rulla SAAB-frågan framför sig till efter valet 2010, för att därefter låta SAAB dö sotdöden så snabbt som möjligt, så att inte frågan riskerar att förpesta nästa val. Alltihop beroende på den bland ledande politiker etablerade inställningen att folkets minne inte är längre än en hönas. Tricket blir således att hjälpa SAAB-fabriken förbi valet 2010 för att därefter se till att den går i konkurs så fort som möjligt. Helst även utan att regeringens roll i detta blir allt för tydlig för väljarna.


Sex miljarder i sjön för att behålla makten

I detta sammanhang har regeringen enligt min uppfattning ägnat sig åt ett djup ohederligt spel och fört väljarna bakom ljuset å det grövsta. Många svenskar, dock långt ifrån alla, skulle kunna acceptera att regeringen satte sprätt på sex miljarder skattekronor om följden blev en överlevande SAAB-fabrik i Sverige, eller ens ett seriöst försök att rädda SAAB-fabriken. Men hur många skulle acceptera att regeringen slösade bort sex miljarder skattekronor med enda syfte att sitta kvar vid makten? Jag är övertygad om att de flesta skulle finna det liktydigt med grovt maktmissbruk, dito förskingring och bedrägeri. Ändå är det av allt att döma just detta som förevarit i SAAB-affären.


Svenska väljare betalar

Det blir inte bättre av att regeringen ägnat sig åt avancerad mörkläggning genom att försöka dölja sin agenda för väljarna genom att ge sken av att pengarna inte kommer från de svenska skattebetalarna. Istället har upplägget varit sådant att mindre skarpa väljare bibringas uppfattningen att pengarna kommit från EIB - för många väljare liktydigt med någon diffus och oidentifierad farbror som utan annan rimlig förklaring än en godhjärtad och människovänlig inställning skickat sex miljarder till Sverige för att man ska kunna leka bilfabrik i Trollhättan förbi valet 2010. Men sanningen är naturligtvis att det är de svenska skattebetalarna som betalar eftersom Sverige borgar för lånen.


Mörkläggning av beslutsprocessen

Samtidigt för regeringen väljarna bakom ljuset genom att leka kurragömma med beslutsfattandet. Inga negativa beslut från regeringen, nä,nä. Regeringen är positiv till allt men det är EIB och GM som är besvärliga. I verkligheten lägger naturligtvis inte GM två strån i kors beträffande vad som händer med SAAB, bara man blir av med kvarnstenen om halsen som SAAB utvecklades till för GM:s räkning. Och att EIB i det här sammanhanget är regeringens flöjt torde vara lika självklart. Om Sveriges regering tycker att månen är en stor grön ost så kommer det att stå i alla SAAB-papper att EIB anser att månen är en stor grön ost.

Den som på ett synbarligen ganska skickligt men samtidigt fullständigt skrupelfritt sätt genomförde detta från regeringens sida var näringsminister Maud Olofssons statssekretare Jöran Hägglund. Eller är det rättare att säga torped?


Förutsägbart och stereotypt beteende

Vi brukar skoja om att staten ofta lider brist på kreativitet eller förmåga till nytänkande. När man upptäckte att det gick att bygga sågar med en viss storlek fyllde man åtminstone övre Norrland med sådana sågar - alla stöpta i samma form. När man lyckades med en rävfarm fyllde man åtminstone Norrland med rävfarmar. Det föreföll vara en strålande idé. Tidigare etablerade rävfarmar gick som tåget (inte det svenska tåget) eftersom de fick sälja avelsdjur till rävfarmare som kom igång senare. Så där höll det på några år tills det fanns rävfarmar i stort sett överallt. Då upphörde nyetableringen genom att det började komma ut skinn på marknaden från det allt större antalet etablerade farmare. Och naturligtvis gick skinnpriserna i botten. Nyetableringen upphörde och nästan alla pälsfarmare gick i konkurs. Det här pyramidspelet körde våra politiker och statstjänstemän även med hjortfarmar, strutsar m.m.


Handlingsmönstret går igen

Därför är det inte så konstigt att regeringen tillämpar samma metod mot Ekfors som mot SAAB. Förutsägbarheten går igen. För att skydda olika degenererade medlemmar i främst den gröna men förmodligen även den blå sekten lät man C-politikern Per-Ola Erikssons och de övriga OBOL-männens kumpan Sven-Erik Bucht koppla in olagliga och livsfarliga vägbelysningsanläggningar för att Sven-Erik Bucht hotade Maud Olofsson och Ola Alterå att han skulle blåsa i pipan annars. Det är klart att det inte skulle se bra ut några veckor före ett val om det kom fram att OBOL-utredningen hade stannat för att ledande politiker ingick i ligan och skattebetalarna betalade OBOL-männens uppehälle och blockerade brottsutredningen. Ett upplägg fullt i klass med CIA. Något har de lärt sig av allt tittande på TV-serier om Vita Huset. De är inte obildbara, våra politiker...


Det sovjetryska styrelseskicket

Efter Ryska Revolutionen tillsatte socialdemokraterna i det nybildade Sovjetunionen politiska kommissarier, politruker, på alla upptänkliga institutioner och på alla nivåer i samhället. Alla befattningshavare, även ringa sådana, hade sin egen politiska övervakare med sig. Det berodde på att socialdemokraterna i Sovjetunionen befarade att inte de tidigare tsarryska befattningshavarna skulle vara beredda att stjäla, mörda och slå ihjäl med rätt engagemang.


Det centersvenska styrelseskicket

Ibland, som med rävfarmarna till exempel, blir handlingsmönstret så lika från fall till fall för våra politiker och chefstjänstemän att man inte kan låta bli att dra på munnen. För en tid sedan ägnade sig regeringen åt flagrant ministerstyre. Man tvingade Vattenfall att anställa SAAB-bödeln Jöran Hägglund på en chefspost. E24 skrev:

”Hägglund blir ansvarig för vad bolaget kallar "public and regulatory affairs" och ska bidra till att förbättra Vattenfalls "förståelse av det politiska och legala ramverket", enligt ett pressmeddelande.”

Det är centerpolitisk nysvenska och betyder att nu vill inte Vattenfalls tjänstemän göra regeringens politiska smutsgöra så därför måste vi tillsätta en egen torped för ändamålet. För väljarna ser det ju bra ut. De tror att Jöran Hägglund ska hantera Vattenfalls äventyrligheter i Europa. Men så är dessvärre inte fallet. Cirkus Vattenfall snurrar vidare i Europa för det finns allt för många som drar fördel av det. Dock inte de svenska skattebetalarna. Hägglund ska istället hantera Maud Olofssons och Yvonne Fredrikssons övergrepp mot mig och Ekfors Kraft. En katastrof i vardande som är på väg att explodera i ansiktet på Maud Olofsson och den övriga regeringen.

Det har ju blivit något av Maud Olofssons signum att det ofta inte är så noga om det hon gör blir bra eller dåligt. Det enda som räknas är HUR DET SER UT i väljarnas ögon.


Goda och dåliga tecken

Nyss har moderaterna tagit över de statliga företagen av näringsminister Maud Olofsson. Det är inte så svårt att förstå att de ville göra det. Mycket talar dock för att moderaterna har ångrat sig bittert. Hade de anat vad Maud Olofsson och hennes ”allianspartners” ställt till med i hennes fögderi - och nu pratar jag inte om de övriga regeringspartierna - hade den rockaden med säkerhet blivit ogjord.

Att nu Maud Olofsson inkallat sin favorittorped, SAAB-bödeln Jöran Hägglund, innehåller både goda och  dåliga tecken. Till de dåliga hör naturligtvis att hon går till väga så. Istället för att försöka ställa sina omdömeslösheter till rätta går hon på i ullstrumporna och tillsätter den dokumenterat samvetslöse Jöran Hägglund för att rädda korståget mot landets snart enda privata elverk. Till de goda hör att det verkar som om moderaterna åtminstone inte vill smutsa sina fingrar genom aktivt deltagande i Maud Olofsson socialiseringsexpedition. Till de goda hör att det antagligen betyder att inte Vattenfalls personal står i kö för göra detta smutsgöra vilket i så fall naturligtvis hedrar mina branschkollegor. Till de goda hör även att det betyder att näringsministern inte tror att den övriga personalen på näringsdepartementet är tillräckligt ohederlig och samvetslös för uppdraget. Så sträck på Er pojkar och flickor på näringsdepartementet. Näringsministern tror inte att Ni är tillräckligt lyhörda och ohederliga för uppdraget. Det är i så fall ett gott tecken. Det skulle med andra ord räcka med att byta ut Maud Olofsson och Jöran Hägglund för att rekorderligheten skulle förbättras påtagligt på näringsdepartementet...


Näringsminsterns uppgifter

Har landets Centerpartistiska näringsminister några andra uppgifter än att

- medverka vid uppskjutning av astronauter,

- inviga vindkraftsparker med familjär anknytning, som befriats från den prövningens skärseld som drabbar alla andra exploatörer i landet,

- få sjöfarten att stanna genom att hyra ut isbrytare svart,

- röra till tågtrafiken bortom allt förstånd,

- slå ihjäl svenska bilfabriker, till mångmiljardkostnader, för att sitta kvar vid makten,

- hålla eljuntan om ryggen i dess vanvettiga utsugning av svenska folket,

- förskingra de stora värdena inom alla Sveriges skattebetalares Vattenfall,

- slå ihjäl svenska småelverk genom att konfiskera deras intäkter och därefter söka dem i konkurs, enligt känd nazistisk modell från 1930-talets Tyskland,

- plundra svenska skogsägare som inte är aktiva centerpartister, enligt samma modell,

- utöva otillbörliga påtryckningar mot politiska skattedomstolar för att skinna småföretagare och få dem otillbörligt satta i politiskt fängelse?

Om inte, känns det ju som att hon är ganska färdig med sina uppgifter nu och bör börja tänka på sitt eftermäle. Ifall hon inte har förstånd att göra något åt saken själv, är det den svenska statsministern som har att anställa och avskeda ministrar. Därför kan den närmaste tidens händelseutveckling komma att visa om näringsministerns allt mer omoraliska beteende och allt påtagligare fördunklade omdöme har haft och har statsministerns stöd. Vilken är den svenska regeringens moraliska status?

Hade vi nu varit i USA skulle Ola Alterå hämtats hem från Afrika i rödaste rappet för offentliga utskottsförhör om vad som utspelade sig i regeringskansliet månaderna före valet 2010. Men vår politiska opposition har nog ännu inte gjort sitt sorgearbete och känner sig nog ännu allt för befryndad med de korrumperade krafterna för att kunna utföra något trovärdigt oppositionsarbete. Rätta mig om jag har fel. Och det är klart, vad har de att vara missnöjda med om den företagsvänliga borgerliga regeringen socialiserar av hjärtats lust med gamla Sovjetryska, eller om man så vill Nazistiska metoder?

Övertorneå den 7 juni 2011
Mikael Styrman
.