Priset för ”rättssäkerheten”

.
Priset som vi får betala för den påstådda ”rättssäkerheten” är

att om det är en privatperson som blivit mördad och den skyldige inte kan med säkerhet bestämmas blir alla frikända, som i Lindome eller Säffle samt,

att om det är en polis som blivit mördad, som i Malexander, så blir alla dömda samt,

att om det är någon ur nomenklaturan som mördat så kan vem som helst dömas för vad som helst, som i fallen Catrine da Costa och Thomas Quick.


Priset utgörs även av

att om en företagare anklagas för någonting blir han antingen anhållen och häktad flera månader samt,

att om det är en polis, eller någon ur nomenklaturan, som begått ett brott så läggs utredningen ned utan förhör, som vid stölder på polisstationerna och som i samband med mordet på Carl-Fredrik Algernon.

Det är det verkliga priset som vi alla får betala för ”rättssäkerheten” – bakom Potemkinkulisserna – om åtalandet och dömandet ska utövas av maffians torpeder, som i hög grad är fallet nu.

Det går att säga, med läpparnas bekännelse, att man ska värna rättssäkerheten. Men det går inte att ändra på ett beteende inlärt hela livet, som dessutom sitter i tapeterna.

Gulag-Kolmården fredag den 17 augusti 2012
Mikael Styrman
.