Mycket mörkläggning kring Viola Beach-musikernas död

.

La Grande Arche de la Défence - istället för fungerande fransk integration

Många städer har monument som ambitiösa politiker byggt över sig själva, med skattebetalarnas pengar. Sådant har alltid förekommit. Inte bara triumfbågar har våra makthavare byggt, även om de är ett tydligt exempel.

La Défence byggdes av presidenterna Valéry Giscard d’Estaing och François Mitterrand, som äreminne över sig själva, medan parisarna kackade i ett hål i golvet och dagens gettoproblem grundlades. Stockholm har en helt egen variant. Där har mutorna i byggindustrin resulterat i att det fordom så vackra och besjungna Stockholm numera ser ut som om där avhållits efterkrigstidens årliga VM-tävling i ”Skövling av stränder och strandpromenader samt uppförande av motorvägar med stillastående trafik invid kulturbyggnader”. Av det som gjorde staden vacker och charmig finns numera nästan ingenting kvar, medan lättlurade stockholmare lallar på om ”Stockholm i mitt hjärta” på Skansen. Det borde naturligtvis heta ”Stockholm i mitt minne”. Den i min barndom så charmiga staden är numera så ödelagd och vanställd att de klåpare till politiker som ställt till med eländet - för egen vinning - borde hängas på Stortorget. Det har avrättats folk för mindre här i världen.

Södertälje har fått sin del av hybris-monument. Stadskärnan ödelades på 1960-1970-talen, som i de flesta andra svenska städer. På plus-sidan finns Södertälje Syd. En mycket speciell järnvägsstation på en pelarbro i kanten av staden. En doldis fram till helt nyligen var den till stora delar olämpligt konstruerade E4-bron över kanalen, vid vilken de fyra Viola Beach-medlemmarna och deras manager fick sätta livet till. Det är det som nu mörkläggs för fullt.

Mörkläggningen tar sig uttryck som att övervakningsfilmen från bron var överspelad. Senare dök en film från en närbelägen trafikkamera upp, men i mörklagt skick - belagd med förundersökningssekretess - en trafikövervakningsfilm från E4:an belagd med förundersökningssekretess efter en olycka! Inte ens i Sovjetunionen skulle det med säkerhet förekommit. Samtidigt sprids uppgiften att all skyddsutrustning fungerade. Hur kan allt ha fungerat när fem unga engelsmän omkommit, när brovakten inte vet att bilen kört ned i avgrunden och när båten som mosade dem inte beordrades att stanna? På båten uppger man sig tro att snö som rasar från broar i Södertälje är försedd med strålkastare och baklyktor.

Mycket tyder på att de fem engelsmännen omkom för att de inte i sin vildaste fantasi hade kunnat tänka sig att man kunde komma på den lysande idén att på en av Sveriges mest trafikerade vägar bygga en bro som öppnar ett schakt över kanalen i vilket bilarna kan trilla ned. Dessutom i det närmaste obelyst, med bommar så nära schaktet, att en fullastad bil, vars förare inte känner till hur man bygger broar i det här landet och som missar förvarningen, inte hinner stanna före schaktet.

Desinformationen, ryktesspridningen och spekulationerna har av naturliga skäl varit påtagliga. Allt skulle enligt en spekulation förklaras av att ungdomarna var berusade eller påtända - och så var de inte det. Bilen skulle ha blivit demolerad genom att ha kört in i motsatta strandens brofundament. Men bilens front var ganska intakt på bilderna. Dessutom skulle den i så fall, att döma av bilderna som publicerats, inte ha hamnat i vattnet utan snarare på land. Bilen var dessutom uppfläkt på baksidan. Så kan det bli - om Viola Beach-gänget backat bilen över stupet i mycket hög fart - inte annars. Det finns ingenting känt så här långt som tyder på att det skulle ha gått till så.

Ett annat rykte säger att båten inte går att stanna, att bromssträckan är för lång, och att båten måste behålla styrfart. I så fall går det illa för den en kilometer längre upp belägna slussen, i vilken båten både måste stanna helt och manövrera sig in med hög precision och i låg hastighet.

Ytterligare ett rykte säger att ungdomarna kört mycket fort, kanske för att hinna över innan bron öppnas. Kanske har det gått till så? Men det behöver inte ha gjort det, som jag strax ska komma fram till. Det motsägs även av uppgifter som säger att bron var på väg ned när olyckan inträffade.

Före stupet finns två bommar. Den sista är belägen ca 10-15 m före stupet. Den första ytterligare ca 40-50 m före. En bil med förare, som framförs i 90 har en bromssträcka på ca 47-54 m. Men hur lång bromssträcka har en bil med fem personer och mängder med instrument och annat bagage? Säkerligen mer än avståndet från den första bommen till stupet. Har bilen kört fortare än 90 är slutsatsen så mycket tydligare.

Bilen kan ha framförts i betydligt högre hastighet. Det behöver inte betyda att föraren var en vetvilling som älskade att hoppa över broar. Det räcker att han inte observerat eller förstått varningarna före bron, vilket alls inte är osannolikt, som jag strax ska komma fram till. Hastigheten på E4:an är betydligt högre än de 90km/h som jag nyss relaterade bromssträckan till.

Sedan finns ytterligare oklarheter som exempelvis att bromsarna kan ha haft brister eller att föraren kan ha lutat sig framåt i ett försök att tolka synintrycken och knockats av airbagen när den första bommen träffades. Förmodligen får vi aldrig reda på det eftersom alla i bilen omkom och de övervakningsfilmer vi hittills sett inte når upp till den tekniska kvalitet som en pensionär numera kan ha på en kamera i sin kolonilott.

Den första varningen, en brovarningsskylt, belägen 900m före bron, finns bara på vänster sida och är försedd med två blinkande gula lampor strax under skylten. Det innebär att en förare i mörker, i landsvägshastighet, dels riskerar att bländas av de blinkande lamporna och dels ska titta mot den mötande trafikens strålkastare. Blir föraren bländad av en mötande bilist, har ett större fordon framför sig, eller blir omkörd, är sannolikheten för att föraren ser och kan tolka varningen ganska liten. Här har efter olyckan monterats en till varningsskylt på vägens högra sida, ännu utan varningslampor. Det framstår som mycket märkligt att det på en motorväg skyltas bara på ena sidan av vägen. Det står i stark kontrast till den skyltningstradition vi har i Sverige. Ingenting har mig veterligen framkommit om varningslamporna, huruvida de fungerade eller ej.

Den nyss nämnda är dock inte den enda skylten. Några hundra meter längre fram finns en båge över vägen med dubbla varningsskyltar och lampor. Den bör naturligtvis vara svår att missa. Men återigen, om man har ett större fordon framför sig eller kör fort, finns det inga garantier för att föraren lyckas tolka innebörden av skyltarna. Inte ens om han inte blir distraherad av sina passagerare. Det finns mycket intryck att tolka i mörker. Med fordon framför blir tiden under vilken man passerar skylten begränsad. Till detta ska läggas en betydande svårighet. Föraren ska kunna ta till sig att någon har gjort en lösning som innebär att ett schakt öppnas i en av landets mest trafikerade vägar, dessutom med bommar strax framför.

Det är svårt att ta till sig att föraren inte skulle ha sett varningarna som föregår bommarna, under förutsättning att de fungerat, framför allt de på byglar över vägen. Inget verkar ha framkommit som talar för att varningarna inte fungerat. Återstår rimligen antagandet att föraren sett men inte hunnit uppfatta eller inte förstått varningarnas innebörd. Bygeln över vägen må vara synlig, om den fungerar, men dess utformning är sannolikt olycklig. Skyltarnas placering uppe på bygeln, kan förleda den som inte hinner läsa och tolka skylten ordentligt att tro, att det istället är en varning för högsta fordonshöjd inför en tunnel, bro eller annat lågt hinder.

Till de nyss nämnda svårigheterna ska nämnas att vägen fram till bron är kurvig och backig. Man ser inte bron förrän man bara har några hundra meter kvar. Nu har inte jag haft tillfälle att se hur bron ser ut när den är öppen, vilket naturligtvis är en betydande brist för den här analysen. När bron är stängd ser man bara ett anonymt stålskelett. Bron och dess tillbehör är visserligen belysta, men inte på ett sätt som gör att man kan förstå vad man ser. De är inte heller färgsatta på ett sätt som skulle hjälpa förare att förstå. Jag reserverar mig för att den öppna bron kan vara färgsatt på ett funktionellt sätt, även om det skulle förvåna mig. Den belysning som finns på bron är dock inte i stånd lysa upp bron på ett ändamålsenligt sätt. En kö med bilar framför gör inte saken lättare i mörker. Frågetecknen är många, men det framstår i skrivande stund som osannolikt att föraren skulle fortsatt framåt om bilens bromsar fungerat och han sett varningarna.

Mer ändamålsenlig brostandard på en så trafikerad väg skulle naturligtvis inneburit en E4-bro som medger full seglingshöjd utan att behöva öppnas. Stränderna är höga och kanalen smal. Ramperna till sådan bro skulle ta mycket plats och möjligen kräva omfattande omdragning av vägar. Den känsla man får när man betraktar eländet är att det inte är det eventuella behovet av omdragning av vägar som styrt utformningen utan snarare professionell fåfänga och en vilja att bygga just en sådan bro som byggdes. En klaffbro hade varit att föredra. En sådan bro skulle uteslutit ett olycksförlopp likt det inträffade. Men oavsett brotyp framstår det som aningen oförklarligt att det inte finns bommar där nu istället sitter varningsskyltar, några hundra meter före bron. Anslutningarna från E20 och Södertälje bör ha egna bommar före anslutningen till E4:an.

Har ungdomarna som utgjorde Viola Beach gått till en förtida död därför att man av professionell fåfänga byggde en häftig bro över Södertälje kanal, men för att spara pengar placerade bommarna just före stupet?

När man kör den här sträckan av E4:an, från söder fram till bron, medveten om vad som har hänt, förvånar man sig inte över att det har hänt. Man förvånar sig över att det inte har hänt tidigare. Förhållandet mellan varningarna före kurvan förhåller sig ungefär till en olycka som punkteringsrisken gör på en jumbojet. Risken är liten för punktering på ett hjul på en jumbojet. Men om det blir punktering på ett hjul är risken mycket stor för att det även blir punktering på alla övriga hjul på samma landningsställ. Risken för en olycka vid bron är liten så länge varningsanläggningarna fungerar, men om de inte gör det, blir olycksrisken betydande. Enligt vad som hittills framkommit har olyckan inträffat med fungerande varningsanläggning, vilket gör den så mycket märkligare. Men det talar starkt för att det bör finnas bommar i tidigare positioner så att inte oavsiktlig forcering av bommarna är liktydigt med egen död.

Jag har hört tanken tänkas högt, att man inte behöver vidta någon åtgärd, att det istället handlar om tillämpad Darwinism. Jag är långt ifrån övertygad. Mer troligt är att det finns en teknisk förklaring, även om den ännu inte uppenbarat sig för oss. Om en relativt nytillverkad Airbus för två miljarder kan bli självförstörande kan naturligtvis en varningsanläggning vid en bro i Södertälje få frispel. Det är ju bara att titta på hur signalsystemet fungerar vid järnvägen.

Det må vara svårförklarat nu vad det är som har hänt. Nästa gång kan det vara en busslast tyskar vars semesterresa till Stockholm slutar med att de får en båt i huvudet i Södertälje. Men då kommer det att vara svårt att förklara varför man lät det ske.                                                                               

Södertälje tisdagen den 8 mars 2016

Mikael Styrman

.