tisdag 20 juni 2017

Löfven åter på topp!

.
Länge var tillvaron trygg i Sverige. Stefan Löfven styrde EU och deklarerade med eftertryck att ”mitt Europa bygger inga murar”.

Och resultatet har inte låtit vänta på sig. Lösdrivande livsstilskriminella drar runt i våra städer. Våldtäkter, gatumord, rån och terrorattentat har blivit, eller är på väg att bli, en del av vardagen.

Frankrike har varit självklar ledare i Europa-kampen för att vara mest antirasistiska. Bakgrunden är naturligtvis Frankrikes historiska koppling till Nordafrika.Tyskland och Storbritannien har kämpat om andraplatsen. De har ju ett visst övertag i förhållande till Sverige på grund av sitt gamla koloniala förflutna. Men Sverige har kommit starkt på senare tid. Med Drottninggatan-attentatet fick Löfven minsann tyst på de gamla kolonialmakterna. Sverige är och ska vara nummer ett när fråga är om vettlös migrationspolitik. Till Sverige får man komma och kalla sig flykting och leva på skattebetalarna om man så har tagit sig över halva jordklotet och genom hundra eller fler länder för att ta sig hit. Vi är bäst och därmed basta! Här härskar den totala antirasismen och den totala ekonomiska ansvarslösheten. Här kan sedan tusentals byråkrater i åratal lalla fram och tillbaka om huruvida man ska få stanna eller inte. Sedan när allt är tröskat om och om igen i domstolar får man börja om på nytt. Allra bäst är förmodligen Malmö. Där får man bidrag även om man nekats att stanna i landet. Det går inte att göra något åt. Malmö är nationalsocialdemokratiskt styrt, med viss hjälp från Miljöpartiet och Centern. Då omfattar den kommunala självständigheten även riksfrågor. För övrigt har ju inte malmöborna något att klaga på. De har ju själva röstat. Malmö är bäst i Sverige!

Endast ett litet moln har funnits på den Europeiska himlen. Några gamla östländer som levt i decennier under socialistiskt förtryck och följaktligen vet vad det är för skit, har vägrat att öppna sina gränser. Det är djupt olyckligt. På det sättet undgår de ju nästan helt att drabbas av kvinnoförtryck, våldtäkter, mord på öppen gata och nogo-zoner. Risken är påtaglig för att väljarna i Tyskland, Frankrike och Sverige ska göra reflektionen att det finns ett samband mellan våldsvågen som drabbat Västeuropa och den stolliga politiken som förts. Därför står det högst upp på flera ledande politikers agenda att tvinga de forna östländerna att utsätta sig för samma välstyre som västpolitikerna i fråga redan utsatt sina egna länder för.

Med fruktan och besvikelse tog jag del av nyheten om att Grenfell Towers i London brann som en fackla. Vad i helvete? Ska Storbritannien ta över och säkra positionen som näst mest antirasistiskt i EU efter Frankrike? Men farhågorna skulle visa sig obefogade. Det handlade inte om något islamistiskt terrordåd. Det var bara välmående och korrumperade brittiska politiker och byggare som brände upp fattigt folk.

Efterhand som veckan förflöt fick vi det ena mer lugnande beskedet efter det andra. Kaj Linna har suttit 13 år i fängelse utan tillstymmelse till bevis. Ännu ett skurkstreck som befäster Norrbottenspolisens ställning som politisk kamporganisation. Lite våldtäkter ramlade in, ett par mord på öppen gata och två kvinnor som kastades ut från balkongen, s k Arabisk eller Turkisk skilsmässa, lite beroende på var man bor. Ja, och så visade det sig att man slutar skicka tillbaka Afghaner. Så Sveriges anfallskrig mot Afghanistan på USA:s, den svenska krigsindustrins och den politiska maktapparatens önskan visar sig ha slutat så som svenska krig brukar sluta. Allt har gått åt helvete. Trots välutrustade svenska grabbar inte mer framgång och ödeläggelse än att barfotakrigarna obeväpnade ockuperar Sverige - och vi kan ingenting göra åt saken. Med vår politiska elit och vår byråkrati behöver vi inga fiender.

Den stora invandringen från arabländerna, Turkiet och Afghanistan sätter sina spår. Skönhetsidealen anpassas. Idag är helskägg högsta mode. Vad blir det härnäst som tränger ut tidigare traditioner? Det finns andra markerade särdrag som väntar om hörnet i multikulti-kulturen.

Nu är Löfven herre på täppan igen och kan bannlysa östeuropéerna som försöker klara sig undan samma helvete som drabbar oss. Det må vara att araberna och turkarna smugglar knark för allt vad tygen håller, skjuter ned folk på öppen gata, kastar ut sina fruar från balkongen och att Säpo har kommit fram till att vi har tusentals latenta eller redan utvecklade jihadister. Men ”i mitt Sverige är vi inte rasister!” Kan Ni höra honom säga det…?

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

Pil och båge inte alltid billigt

.
Botswanas president svarade på en fråga från DN: ”Kanske ska vi köpa pilbåge och pilar istället. De är till och med billigare än drönare.”

Det var aningslöst svarat. Eller okunnigt? Det kan man nämligen inte alls vara säker på. Drönare är snart - eller egentligen redan - var mans egendom. Små tekniska underverk med imponerande egenskaper till redan mycket överkomliga priser. Utom när Svenska Polisen upphandlar. Det som en privatperson, med egna pengar, köper för 20.000 det köper svenska polisen in för 2 miljoner skattekronor per styck. Må vara att de inte är exakt likadant utrustade. Men om man lägger på lite grand på det privata alternativet för det vanliga lull-lullet som polisen alltid köper vare sig det behövs eller ej, därför att det gör upphandlingen svårare att genomskåda, då blir beloppen ca 60.000 respektive 2 miljoner - per styck! Då undrar naturligtvis vän av ordning i vems fickor de resterande 1.940.000 kronorna - per styck - hamnar?

Därför bör Botswanas president uttrycka sig lite försiktigare. Om Botswana köper pil och båge, och har lika dålig ordning på sin upphandling som den Svenska Polisen, är det inte säkert att pil och båge är billigare än drönare. Men så korrumperad är kanske inte Botswanas upphandling? Landet ligger ju trots allt långt härifrån - i södra Afrika!

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

Tyst om isoleringsdödsfällorna

.
Det har varit påfallande tyst om förekomsten av brandfarlig isolering i Sverige, av den typ, eller jämförbar, som förvandlade Grenfell Towers i London till en fackla. Typiskt sett är det inget bra tecken. Det brukar betyda att problemet är stort, kanske till och med mycket stort. För stort för att prata om och kopplat till den offentliga byggverksamheten och/eller storbyggindustrin vilka tillsammans direkt eller indirekt kontrollerar både stora annonsbudgetar och presstöd.

Om problemet hade varit litet skulle media grävt fram någon liten byggskutt som man hade gjort ett karaktärsmord på i media, för att sedan jaga livet ur både skutten, hans företag och hans familj. Men nu tigs det ju på alla cylindrar så då är problemet möjligen mycket stort. I så fall tar det väl inte så länge innan något objekt brinner som en fackla i Sverige och alla - inklusive media - sätter upp en jätteförvånad min: ”Det hade vi ingen aaaning om!”

Det är förmodligen inte så svårt att bilda sig en uppfattning om problemets storleksordning - om man vill. För några decennier sedan visade det sig att det importerades mul-kött till Sverige i stora mängder. Men det såldes inget mul-kött… På snarlikt sätt går det förmodligen att för en längre tid följa hur produktion, import och användning av brandhärdig respektive brandfarlig isolering utvecklats över tid. Nu sitter man förmodligen lite här och var på kamrarna och ändrar i beskrivningarna av isoleringen i reklammaterialet. Dylikt går ju att undersöka. Framför allt borde det vara förhållandevis enkelt vad gäller stora objekt. Men om man inte vill är ju allt omöjligt. Det är tyst nu. Framtiden visar om det är lugnet före stormen eller det stora lugnet som inträffar när man begravt något - tills oförutsedda händelser visar att liket lever.

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

De döda räknas på småbarns vis

.
I kölvattnet av dödsbranden i Grenfell Towers i London räknar nu London-polisen de döda på småbarns vis. Lite i sänder ökar antalet. Förmodligen kommer vi aldrig att få reda på hela antalet - av tre skäl:

Det finns inga liggare som visar hur många som bodde i huset. Möjligen finns det en lista över lägenhetsinnehavare. Men det är ju inte samma sak.
Det finns inget intresse från myndigheter och politiker att gräva fram hela antalet. Ju färre desto bättre ligger nära till hands att anta att är det som gäller.
I London, liksom i Sverige, finns betydande mängder illegala invandrare. Antalet omkomna sådana framgår inte av några förteckningar. En korrumperad politiker eller byggare skulle kunna säga att de är ”gratis”.

De siffror som återkommande publiceras över hur många som bodde i huset, åtminstone i svensk press, är rent ut sagt löjeväckande. Upp till 200 brukar svenska media säga. 600 skymtar fram ibland. Möjligen räcker inte ens den större siffran till.

Det finns ingen som helst rimlig relation mellan antalet våningar, antalet lägenheter och antalet uppgivna boende. Polisen gillar läget. Förmodligen för att det är ett gemensamt politiskt-polisiärt intresse att tona ned antalet omkomna. Stämningen är spänd. Risken för kravaller kan förmodas vara påtaglig. Smärre skärmytslingar har redan förekommit. Så man nalkar sig sanningen försiktigt på småbarns vis. Först 12 döda, sedan 17, därefter 58. När det börjar bli ”för många” kanske man kommer fram till att huset är för farligt att undersöka. Så har ju redan argumenterats och så kan ju mycket väl vara fallet. Är inte husskelettet tillräckligt farligt kan man ju alltid hjälpa det närmare havsytans nivå. Gick det i New York kan det väl gå i London…

När de politiska och polisiära barnen nu räknat ända upp till 58 undrar ju vän av ordning istället om den verkliga siffran är över eller under 200. Det är förmodligen lättare att försköna antalet omkomna än att göra något åt korruptionen som resulterat i deras förtida död under traumatiska förhållanden.

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

Pil och båge?

.
Vart åker en afrikansk hövding som är på jakt efter mutor? Till Sverige naturligtvis, som är känt världen över för statliga och halvstatliga organisationer som leker företag världen över med hjälp av mutor som främsta försäljningsargument, påhejade av skenheliga politiker och en attrapp till rättsväsende.

Botswanas president Ian Khama är därför i Sverige nu och fikar efter mutor. På köpet kan Botswana begåvas med ett antal Gripenplan. Ja officiellt heter det naturligtvis inte så utan man säger att man är på väg att köpa Gripenplan. Men en okorrumperad nation som ska upphandla krigsmaterial skickar inte en president med kollekthåven. Man skickar en delegation med yrkesmän. Det är till och med så att man istället uppvaktas hemma av den som vill sälja något.

Mutfiskandet med hjälp av Gripenplan kritiseras av den politiska oppositionen på hemmaplan, enligt DN. Hövding Khama svarar: ”Kanske ska vi köpa pilbåge och pilar istället?” Det kan vara svårt att ”höra” sarkasmen i översatt och skriven text. Så inte i detta fall.

Men det är ett känt faktum att mycket var bättre här i världen så länge mer eller mindre kriminella negerhövdingar hade pil och båge istället. Då fanns det inte barnsoldater utrustade med maskingevär och handgranater under ledning av än den ena och än den andra skurken. Nu bedriver istället korrumperade ”affärsmän” i industrivärlden en sorts mutfinansierade utrotningskrig i tredje världen. Mer krig, förföljelse och terror mot den egna befolkningen resulterar i mer mutor till negerhövdingar av den gamla stammen.

Statsminister Stefan Löfven (S) anser att ”detta är en fråga för Botswana som andra inte ska lägga sig i”, fortfarande enligt DN. Det har onekligen hänt en del sedan det upprörde en svensk statsminister och en nationalsocialdemokratisk partiledare att hänsynslösa - och straffriförklarade - mutande svenska affärsmän ägnar sig åt att med mutors hjälp initiera folkmord i Afrika.

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

fredag 16 juni 2017

Tänt är bränt!

.
.
Igår och i förrgår har mycket av medias utrymme upptagits av den hemska brandkatastrofen i Grenfell Towers, North Kensington, London. Branden startade ungefär vid halv två-tiden, natten till i förrgår, onsdagen den 14 juni 2017. Fram till nämnda tidpunkt kunde vi vara i tron, att om inte brandkåren anländer inom några minuter vid en brand, är det tveksamt om den behöver komma alls. Det resonemanget har präglat debatten om nedläggningen av glesbygdsbrandkårerna i Sverige.

Brandkåren anlände enligt uppgifter i media till Grenfell Towers 6 minuter efter att första brandlarmet emottagits. Senast i förrgår på eftermiddagen kunde vi konstatera att med de byggmaterial och -metoder som byggnadsindustrin och dess materialleverantörer använder, med våra myndigheters stöd, spelar det ingen, eller endast obetydlig, roll när brandkåren anländer. Inte ens om brandkåren finns på plats när elden uppstår är det klarlagt att ens en av världens bäst rustade brandkårer, som Londons, förmår släcka branden. - Tänt är bränt!

I skrivande stund bekräftas 17 omkomna. Uppgifterna i media om hur många som bodde i huset varierar mellan 200 och uppemot 600 personer. Förmodligen vet väl ännu ingen hur många som lyckats ta sig ut på eget initiativ eller som självuppoffrande brandmän lyckats få ut i det inledande skedet. Ingen vågar gå in i huset på grund av risken för att det ska rasa.

Människor som var i kontakt med myndighetsrepresentanter när det brann fick rådet att stanna inne i bostaden. De som lydde rådet omkom. ”Keep Calm and Die” skulle man kunna säga. Givet hur vår byggindustri utför sitt arbete, under våra myndigheters överinseende, finns det kanske anledning att se över vilka råd man ska lämna till allmänheten? Kanske är det dags att överge nu inlärda mantran för att istället säga ”rädde sig den som kan”? Innan man har kunnat ta reda på om det var ett gott eller ett dåligt råd man fick kan man vara död. De hittills använda råden tyder på en orealistisk självbild hos räddningstjänsten om den egna förmågan. Eller kanske är det uttryck för en optimistisk syn på bränder som varande små, ofarliga och hanterbara för räddningstjänsten. Branden i Grenfell Towers avslöjar på ett obönhörligt sätt att det kan vara långt mellan verkligheten och de råd myndighetsrepresentanterna lämnar till människor i nöd.

Att såväl mindre hus som större monumentala byggnader brinner är inte konstigt. Det konstiga är väl, mot bakgrund av hur människan bygger, att det inte brinner oftare, mer och snabbare. Vi har en omfattande och okontrollerad massimmigration av terrorister och religiösa fanatiker samt latenta dito. Redan tidigare kunde vi göra långa listor över skyddsobjekt som våra myndigheter nu måste låtsas att de kan övervaka: flygplatser, idrottsanläggningar, större handelsstråk och kända broar. Nu kan listorna göras än längre eftersom även många tilläggsisolerade byggnader, stora som små, kan fogas till listan. Det blir många objekt att bevaka… Återstår nu för Anders Ygeman och Dan Eliasson att kliva fram igen och tala om att de har allt under kontroll.

Vår byggnadsindustris framfart genom åren förskräcker. Gammalt tillbaka - innan den kemikaliedrivna byggindustrin hade klivit in på scenen - var husen friska. Sedan kom de många oprövade kemiprodukterna, tilläggsisolering av husen och den tvångsdrivna ventilationen som piskade runt sjukdomar och allergier.

Förr - före 1980-talet - byggde man raka hus, med badrum vars lägsta punkt utgjordes av golvbrunnen. Under 1980-talet, när nationalsocialdemokratin använde byggindustrin som sysselsättningsregulator fick vi sneda hus och badrumsgolv vars högsta punkt utgjordes av golvbrunnen. Hus med sådana badrum kräver på kort sikt gummirakor för att få vattnet att rinna uppför. På längre sikt begåvas de med vattenskador på grund av vatten som blir liggande, på fel ställe, istället för att söka sig till avloppet. Sneda hus kräver flytspackel eller något annat som kan få golven raka. För att förvissa sig om att det skulle gå åt helvete lät byggföretagen slänga på plastmattor innan flytspacklet torkat, detta bara för att ta ett exempel på hur man farit fram. Vi fick begreppet ”sjuka hus”. Det fanns inte tidigare. Att döma av hur den moderna människan bygger kanske det snart är dags att sluta använda begreppet ”sjuka hus” och istället övergå till att använda termen ”friska hus” då de senare med nuvarande utveckling snart är i kraftig minoritet.

De senaste åren har debatten handlat om enstegstätade fasader som gör människor sjuka. Det har ”alltid” varit känt. Ändå har man under de senaste decennierna struntat i känd kunskap och beprövad erfarenhet och byggt tiotusentals bostäder med enstegstätade fasader. Det har skett i sådan omfattning och har skapat sådana latenta ombyggnadskostnader att det sannolikt aldrig kommer att åtgärdas fullt ut. Man kan säga att enstegstätade fasader dödar långsamt, men bara om man har otur. I så motto är användandet av brandfarlig cellplast som isoleringsmaterial något mer demokratiskt. Det dödar snabbt och det dödar alla som inte har en ofantlig tur och/eller mycket utvecklad självbevarelsedrift.

Man tar sig naturligtvis för pannan när man inser att de här kriminellt hänsynslösa raketforskarna inom byggindustrin, med mutade politikers och tjänstemäns hjälp, har använt brandfängda isoleringsmaterial trots att brandsäkra sådana finns att tillgå. Men vad är väl annat att vänta när det är känt att våra brandkårer endast med svårighet kan bekämpa bränder upp till åttonde våningen och vi ändå låter psykopater som vill göra monument över sig själva uppföra hus som Burj Khalifa, 828 m högt. Det råder en sorts konsekvens i galenskapen.

Nu skulle vi förmodligen få se skurkarna skylla på varandra. En intensiv pseudodiskussion skulle komma att föras i media och domstolar om huruvida det fanns eller inte fanns brandbarriärer i byggnaden. Sedan skulle den övergå i en lika intensiv debatt om vems fel det är att det inte fanns några barriärer: konstruktören som inte föreskrev sådana, entreprenören som inte utförde dem eller beställaren som inte kontrollerade att de utfördes…åtminstone om det hade skett i Sverige. I Storbritannien tycks ilskan åtminstone just nu för stor för den sortens tricks.

Tur i oturen att det var ett allmännyttigt företag som stod som huvudman för katastrofen. Då kanske rödingarna slipper gräva ned sig i skyttegravarna i vanlig ordning och skylla på privat verksamhet och vinster. Vanligtvis förhindrar sådant politiserande all förnuftig analys.

Det är naturligtvis inte avsaknaden av brandbarriärer som är problemet. Det är användandet av livsfarliga byggmaterial och byggande på fullständigt vettlös höjd som är problemet. Om det hade varit meningen att vi skulle bygga så höga hus som idag skulle vi varit minst 50 m långa… Grundproblemet som i sin tur indirekt skapat förutsättningar för de höga husen är för billig energi, men det är en annan historia.

Verkligheten visar att det inte är möjligt för mutvänliga politiker och dito tjänstemän eller mutglada byggare att hantera det här problemet. Kanske kan ”marknaden” fixa det? För att det ska kunna ske krävs nog att det brinner så pass många vansinnigt konstruerade hus att ingen vågar bo i dem. Åtminstone ingen som har råd med ett alternativ. Då sjunker hyrorna och det blir olönsamt att bygga med felaktiga metoder och material. Med våra samhällen fulla av kända såväl som okända tidsinställda mänskliga bomber som Löfven och hans anhang släpat hit är prognosen ganska gynnsam för att det ska brinna en hel del i framtiden. Tidigare behövde en religiös fanatiker få tag i ett flygplan, senare en lastbil, ännu senare bara en bil och i skrivande stund verkar en vanlig bondkniv duga. I framtiden behöver han eller hon bara få tag i en tändsticka och en bit plån. Kostnadseffektivare kan terroristverksamhet knappast bli… En knarklangande arab som åker omkring med en BMW, beväpnad, och skjuter folk på öppen gata - det går ju att spana på…men en som går omkring med en tändsticka och en bit plån…hur spanar man på en sådan med rimligt bevarad rättssäkerhet?

- Tänt är bränt!

Falun fredagen den 16 juni 2017
Mikael Styrman
.