Tyst om isoleringsdödsfällorna

.
Det har varit påfallande tyst om förekomsten av brandfarlig isolering i Sverige, av den typ, eller jämförbar, som förvandlade Grenfell Towers i London till en fackla. Typiskt sett är det inget bra tecken. Det brukar betyda att problemet är stort, kanske till och med mycket stort. För stort för att prata om och kopplat till den offentliga byggverksamheten och/eller storbyggindustrin vilka tillsammans direkt eller indirekt kontrollerar både stora annonsbudgetar och presstöd.

Om problemet hade varit litet skulle media grävt fram någon liten byggskutt som man hade gjort ett karaktärsmord på i media, för att sedan jaga livet ur både skutten, hans företag och hans familj. Men nu tigs det ju på alla cylindrar så då är problemet möjligen mycket stort. I så fall tar det väl inte så länge innan något objekt brinner som en fackla i Sverige och alla - inklusive media - sätter upp en jätteförvånad min: ”Det hade vi ingen aaaning om!”

Det är förmodligen inte så svårt att bilda sig en uppfattning om problemets storleksordning - om man vill. För några decennier sedan visade det sig att det importerades mul-kött till Sverige i stora mängder. Men det såldes inget mul-kött… På snarlikt sätt går det förmodligen att för en längre tid följa hur produktion, import och användning av brandhärdig respektive brandfarlig isolering utvecklats över tid. Nu sitter man förmodligen lite här och var på kamrarna och ändrar i beskrivningarna av isoleringen i reklammaterialet. Dylikt går ju att undersöka. Framför allt borde det vara förhållandevis enkelt vad gäller stora objekt. Men om man inte vill är ju allt omöjligt. Det är tyst nu. Framtiden visar om det är lugnet före stormen eller det stora lugnet som inträffar när man begravt något - tills oförutsedda händelser visar att liket lever.

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.