Skogsbränderna - vår tids kringresande cirkussällskap

.

Ja, inte skogsbränderna förstås, utan det cirkussällskap bestående av odugliga byråkrater, okunniga brandbekämpare och den fantastiska svansen bestående av allehanda människor som inte tillför något nödvändigt men tycker att det är väldigt roligt att vara med där någonting händer och att få vara med och visa upp sig, kanske hamna i tidningar och TV och så vidare.

Priset, eller biljetterna till cirkusen, betalas delvis av skattebetalarna men framför allt av fastighetsägarna och deras familjer genom att deras skogar och hem brinner ned medan de odugliga pajasarna leker skogsbrand.

Som vanligt i ett samhälle som fostrats i andan av NationalSocialdemokraternas Stalin-komplex ligger fokus bland kontorsråttorna - som inte har en aning om hur man bekämpar skogsbränder - på att få till största möjliga, och centralast möjliga, driftcentraler. Trots att rätt svar vid skogsbränder liksom vid elavbrott är det motsatta. Så små och så nära verksamheten som möjligt. Stor vikt läggs också i vanlig ordning vid hur bra alla myndigheter samarbetar med varandra, trots att nära nog ingen tillför något, åtminstone inte mycket som har någon betydelse för brandbekämpningen.

Cirkusföljena består av en stab som utgörs av stadsbeduiner utan kunskap om skogsbränder, åtminstone under andlig ledning av den vandrande katastrofen Dan Eliasson, som innan han förstörde brandbekämpningen har förstört Polisen, Försäkringskassan och Migrationsverket. Man kan verkligen undra vad han känner till om olika höjdare eftersom han lyckas bita sig fast som en fästing vid det ena efter det andra jobbet som han inte kan sköta och ständigt anförtros nya härad att ödelägga. Det måste ju åtminstone vara flera mord eller någon pedofilhärva av minst Lennart Geijersk kaliber eller omfattande och grov ekonomisk brottslighet. Annars skulle han ju ha åkt ut med soporna för länge sedan.

Vidare växer det upp hela städer av tält med olika livsviktiga funktioner varav de flesta inte behövs alls för skogsbrandbekämpning. Journalister vallas av skolade PR-handläggare som uttalar sig ”sakkunnigt” i vindstilla förhållanden om den svåra blåsten som försvårar släckningsarbetet - utan att förstå att en skogsbrand skapar sin egen vind. Drivor av folk sköter pizza- och hamburgartransporterna eller ringer runt och håller kontakten med folk runt om i landet, som inte tillför någonting av nytta för brandbekämpningen, medan andra ringer runt och söker brandkårer och brandbekämpningsplan runt om i Europa, för att tala om för dem att det svenska brandförsvaret nu är färdiga på pottan och att det går bra att komma och torka dem i ändan. Helikoptrarna snurrar som en bisvärm runt cirkustälten bärande på sina, ur skogsbrandbekämpningssynpunkt, flygande kaffekoppar med vilka man påstår sig bekämpa bränderna. Men man kan lika gärna strö vägsalt i skogen med helikopter. Det genererar som bekant också mutor och gör inte heller mycket nytta, men dyrt blir det också.

Och så finns det en mindre grupp, brandmän och frivilliga, som släpar vattenslangar och sliter ont i skogen för att försöka bekämpa branden, med dödfödda metoder, väl lämpade att släcka bränder i soptunnor på villauppfarter, men naturligtvis i de flesta fall helt bortkastat, eller åtminstone resursslöseri, i samband med skogsbrandbekämpning. Men det fåtal person som verkligen gör något glöms ofta bort och får knappt ett äpple och en flaska vatten efter ett dygns slit.

Totalt sett läggs enorma resurser ned, men nästan ingenting som är till någon nytta. Samhället runt om dignar av resurser som lätt skulle begränsa vilken skogsbrand som helst. Men Cirkus MSB och brandförsvarets lokala cirkusar snurrar obekymrat vidare.

Samtidigt tittar alla som vet något om skogsbränder, som garanterat inte blir tillfrågade, förundrat på, skakar på huvudet och fascineras av vad idioterna håller på med, samtidigt som man försöker förstå varför man gör som man gör - vilken är drivkraften bakom en sådan massiv idioti?

Falun söndagen den 28 april 2019

Mikael Styrman

.