.
Det är lätt för en stockholmare att vara riksdagsman. Dels bor man redan på samma ort som riksdagshuset och där nästan alla myndigheter och media finns. De man inte känner direkt känner man indirekt, genom vänner och bekanta. Stockholm är så vid lag som alla andra byar. Lite större bara. Men alla vet allt om alla, åtminstone nästan allt.
För att även befolkningen ute i landet ska kunna vara representerade i riksdagen finns olika möjligheter för riksdagsmän utifrån provinserna att kunna hålla sig med bostad i Stockholm. De kan bland annat få övernattningsbostad genom riksdagens försorg, alternativt kan de få bidrag till att täcka dubbelt boende. Det vill säga dubbelt boende i Stockholm.
Detta har fifflande politiker - ett annat ord för skurkar - nu krängt och vridit och vänt på till något helt annat. De flyttar med sin familj till Stockholm, men skriver sig själva hemma hos sin mamma i det tidigare hemlänet som de låtsas representera i riksdagen. De kan också skriva sig i familjens sommarstuga eller åtminstone skenbart hålla sig med en övernattningslägenhet - men på den gamla hemorten! Det vill säga att de gör något helt annat än riksdagens regelverk är avsett att möjliggöra.
Missförhållandet finns i flera partier. Moderaterna har utmärkt sig genom att figurera i media med flera sådana fall. Det hör till saken att i moderaternas image ingår att ta avstånd från bidragsfusk. Erik Bengtzboe hade inte tillräckligt central position i partiet så han fick respass när han avslöjades med att ha skrivit sig hos mamma.
Nu riktas strålkastarljuset mot Elisabeth Svantesson, Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson. Hon har i olika uttalanden starkt tagit avstånd från bidragsfusk. Enligt en analyserande text i Göteborgs-Posten den 3 maj 2019, vilken jag råkade läsa, har hon bland annat uttalat ”varje krona som går till bidrag till någon som kan jobba är en krona som kunde gått till skola, polisen, sjukvård och omsorg”. Enligt samma artikel har hon också förespråkat att kommunerna i högre utsträckning borde åka hem till bidragstagare för att kontrollera att det inte fuskas. Moderaterna driver också frågan om ett bidragstak, så att ingen får mer bidrag än nödvändigt.
Mycket av det hon och moderaterna har sagt går att hålla med om. Men det ska väl ändå gälla dem också? Det ska väl inte vara fritt fram att fuska för att man råkar vara moderatpolitiker?
Det finns också en annan verklighet som döljer sig bakom uttalandena och ställningstagandena. Det finns svårt sjuka människor som trängs på ett omänskligt sätt när Försäkringskassan får order om, och pressas att, minska kostnaderna för sjukskrivningarna vare sig folk är sjuka eller friska. Problemet är inte när friska fuskare trängs utan när sjuka människor behandlas som friska fuskare och förlorar sin försörjning, eller tvingas tillbaka till den arbetssituation som gjorde dem sjuka. För övrigt ofta i offentlig tjänst.
Efter vad som nu framkommit, om hur Elisabeth Svantesson själv lever, tycks det finnas anledning att tolka om henne uttalanden. Kanske menade hon egentligen att säga:
Varje bidragskrona som går till någon som är sjuk kunde istället gått till min och mina partivänners sommarstugor.
Elisabeth Svantesson har en mer central position i partiet än Erik Bengtzboe. Åtminstone var hon med och kickade Anna Kinberg Batra och ingår i Ulf Kristerssons maktbas. Kristersson utmärker sig också genom dåligt omdöme när han dumpar Bengtzboe men håller Svantesson om ryggen. Partiledarens position kräver tydligen Svantessons politiska överlevnad och stöd. Men det blir allt tydligare att moderaternas överlevnad kan kräva att partiet inte belastas av vare sig Kristerssons eller Svantessons dysfunktionella moraliska kompasser. Vem vill rösta på moderaterna om det är så långt mellan den moral som de kräver av oss alla andra och av deras väljare å den ena sidan och den moral de unnar sig själva på skattebetalarnas bekostnad å den andra sidan.
Falun söndagen den 5 maj 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar