.
Varför brinner din skog och ditt hus?
Ja, kanske inte just ditt hus, eller åtminstone inte ännu. Men snart kanske? Många skogar och hus ska brinna i Sverige, så länge den vandrande katastrofen Dan Eliasson och hans anhang är högsta hönsen för civil beredskap och ingen granskar deras stollerier på riktigt.
Brinner det för att klimatet har förändrats? Har det inte varit varmt och torrt i Sverige tidigare? Naturligtvis har det. Skillnaden mellan nu och förr är att nu tillsätts lojala odågor med partibok på viktiga jobb. Förr utsågs i högre grad dugande personer, menar jag. Samhället var inte lika korrumperat förr. Heder och duglighet hade en annan plats i människornas medvetande.
Men, tänker du kanske, om det är så enkelt skulle väl medias granskning avslöja dem? Vi har ju en mediakår som med stora bokstäver och självbelåten uppsyn står på barrikaderna och försvarar pressfriheten. De skulle naturligtvis genomskåda vad som pågår och röka ut dem som inte håller måttet? Delvis rätt. De har genomskådat vad som pågår och vad som är felet. De har fått sådan information från många håll och de har till och med deltagit när man har bekämpat skogsbränder på gammaldags effektivt sätt. En del av dem har till och med berättat om det, men ytterst inlindat och med ytterst små bokstäver. Avsett att snabbt åter förpassas till glömskans annaler.
Varför?
Av den enkla anledningen att om man bekämpar skogsbränder på det gamla effektiva sättet, som förr var varje skogsmans kunskap, så är det ganska odramatiskt. Men om man håller på och leker skogsbrand som man gör nu, med mängder av helikoptrar som bär runt på sina flygande kaffekoppar, samtidigt som brandmännen i allt högre grad poserar för medias fotografer, då blir det stora skogsbränder, nedbrunna hus och stor dramatik. Mycket spännande och bildmässigt. Det ökar upplagan och säljer både tidningar och annonser. Ja, du kan ju googla själv på ”skogsbrand” och se vilka bilder som kommer upp.
Ditt hem och din skog, frukten av generationers slit måste helt enkelt brinna ned därför att det säljer. Visst, våra chefredaktörer, mellanredaktörer, journalister och tidningsägare kan tycka synd om dig. Men inte så mycket att de gör sitt jobb. Det är en sak att stå på barrikaderna och slå sig för bröstet uppfyllda av självgodhet och framhålla sig själv som en granskande journalist - en det hederliga samhällets renhållningsarbetare, en brandpost mot korruptionen. Det är något helt annat att verkligen leverera - särskilt när det kostar en själv…
Jag tycker att vi ska lyfta ut det här liket ur medias garderober. Förslagsvis kan det ske genom att utnämna chefredaktörer som ytterst ansvariga men även andra delaktiga till UnderlåtenhetsPyromaner därför att de har makt att, och har till uppgift att, komma till rätta med missförhållanden. Men de håller skogsbrandcirkusen igång trots att de har information om vad som behöver göras. Av egennyttiga skäl tiger de om det och istället hyllar de dem som av olika skäl missköter brandförsvaret med stora skogsbränder som följd. Här nedan är bild på några. Kanske har jag rätt, kanske inte. Det visar sig om man går igenom vad tidningar och andra media har publicerat om skogsbränder de senaste åren. En sak som inte framgår av deras publiceringar är hur mycket information de fått, men tigit om, i fråga om vad som egentligen behöver göras. Men den informationen kan nog komma att så småningom sippra fram på annat sätt.
 |
| Peter Wolodarski, chefredaktör Dagens Nyheter |
 |
| Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen |
 |
| Lena K Samuelsson, chefredaktör Aftonbladet |
 |
| Anna Careborg, chefredaktör Svenska Dagbladet |
Det finns nog inget i lagstiftningen som heter underlåtenhetspyromaner. Även om det i och för sig kan finnas lagrum som skulle gå att koppla till gärningen är vägen till att leda en sådan sak till att någon döms till ansvar så lång att den i praktiken inte existerar. Däremot kan ju moraliskt dekadenta redaktörer och annat mediafolk som låter allmänhetens skogar och hem brinna ned för att det gynnar dem själva moraliskt och i folkets ögon betraktas som underlåtenhetspyromaner. De sviker det ansvar som motiverar pressfrihetens existens och undergräver därmed på sikt medias ställning.
Korrumperade media är en del av maktapparaten. Därför brukar det inte gå att stämma eller åtala representanter för media. De skyddas av systemet från ansvar för sina skurkstreck, åtminstone i den mån de kan gömmas bakom pressfriheten. Sådana mål är i princip omöjliga att vinna som förfördelad privatperson. Särskilt om media i sammanhanget har tjänat makteliten.
Alla chefredaktörer - förmodligen utan undantag - inte minst Peter Wolodarski på DN - slår sig återkommande över bröstet i falsk präktighet och framhåller medias granskande uppgift. Det kan ifrågasättas om det inte måste finnas en granskningsplikt för media. Det är ju stötande att det ska vara upp till korrupta mediarepresentanter att välja att avstå från att granska uppenbara missförhållanden. Kanske borde pressfriheten kopplas till ett ansvar för att också utföra de granskande uppgifter som är anledningen till att vi har pressfrihet? All annan korruption ska ju vara straffbar, även om vår antikorruptionslagstiftning för närvarande är ett skämt. Varför inte också en lagstiftning som gör det möjligt att komma åt korruption i media? Medias egen korruptionsbekämpning fungerar ju uppenbarligen inte. Såvitt jag kan förstå är det bara de korrumperade som kan ha något att invända mot det. Om det fanns kanske det skulle stärka våra ”fria” media så att deras idag ganska obetydliga granskning av korruptionslagstiftningen skulle förändras och bidra till en korruptionslagstiftning värd namnet.
Det finns inte mycket som talar för att våra media i ohelig allians med makten - som de alltid istället självgott påstår sig granska - spontant och frivilligt ska ändra på detta symbiotiska förhållande. Det måste nog till att befolkningen tillika konsumenterna driver igenom en förändring. Det finns, eller kan finnas, flera sätt. Med inspiration från USA, som såväl våra media som vår maktapparat alltid ser upp till, kan kanske svenskar som drabbas av skogsbränder för att våra media inte gör sitt jobb, göra en gruppstämning mot i första hand särskilt förtjänta media. Kanske även en mot Dan Eliasson, MSB, och staten. Det kan också vara en sak för Europadomstolen. Det är helt säkert en sak som den svenska maktapparaten inte vill ha till Europadomstolen.
Man kan också tänka sig att man inte läser media som så fräckt skor sig på läsarnas bekostnad. Eller varför inte en köpbojkott mot företag som annonserar i sådana media och på så sätt håller missbruket av det fria ordet igång. Jag är medveten om att sådana saker inte är så lätta att få igång. Men om de å andra sidan kommer igång kan det vara svårt att vända utvecklingen. Det är inte säkert att en omvändelse inför galgen räcker. Till denna sak kan även föras att svensken i gemen vet väldigt lite om vilka lik som gömmer sig i våra medias garderober. De har en otäck förmåga att trilla ut och om de gör det sker det med förkärlek vid sämsta tänkbara tidpunkt. Viktigare än kanske allt annat är att vi knappast sett vår sista misskötta skogsbrand. Med all säkerhet har vi det värsta framför oss.
Som ett litet tips till en dryg, självgod och självsäker mediakår är det nog ingen höjdare att få lämna sitt jobb i branschen för att man för överskådlig framtid blir förknippad med att man brände ned läsarnas skogar och hem för att få till häftiga reportage i sitt mediaorgan och på så sätt skodde sig själv.
Falun onsdagen den 8 maj 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar