.
Skogsstyrelsen har enligt media uppmanat skogsägarna att skynda sig att plantera de områden som brunnit.
Det får nog ses som ännu ett utslag av den nya hjälplösheten. Det strider nämligen mot känd kunskap och beprövad erfarenhet. Efter en brand ska man inte ha så bråttom att plantera. Markvegetationens förmåga att binda vatten skadas nämligen av branden och marktemperaturen stiger påtagligt de närmaste åren efter branden, vilket naturligtvis till stor del orsakas av sotet som branden lämnar efter sig. För tidig plantering efter en brand riskerar därför att resultera i att plantorna torkar bort.
Det är kostsamt att plantera. Den skogsägare som följer Skogsstyrelsens råd utsätter sig för risken att få göra det flera gånger, med ytterligare kännbara förluster som konsekvens.
För övrigt är plantering ofta en olämplig och kostsam skogsodlingsmetod. Sådd är i de flesta fall att föredra och har många fördelar framför plantering. Det är billigare, kräver mindre personal, kan göras maskinellt, ger tätare föryngringar som i sin tur ger bättre tålighet mot viltbetning och bättre virkeskvalitet. Sådd ger rätt skött mindre proveniensrisk än plantering och kommer mycket närmare naturens eget sätt att föryngra skogen på, vilket oftast är överlägset stadsbeduiners och skrivbordspiloters alternativ.
Människan är tyvärr ofta övertygad om sin egen överlägsenhet visavi naturens långa erfarenhet av vad som fungerar och vad som inte fungerar. Dyrköpta erfarenheter som Contortan, Aralsjön och vår allt allvarligare vattenbrist har nog tyvärr inte rått på detta mänskliga övermod - ännu…
Falun fredagen den 31 maj 2019
Mikael Styrman
.
2 kommentarer:
I en annan artikel, Karlskoga tidning, avslutar konsulenten så här:
Han varnar dock för alltför
långtgående slutsatser.
– Varje brand är på något
sätt unik, så man kanske inte
kan kopiera rakt av, men kan
ändå ha det här som en erfarenhet
och jämförelse.
Det skulle nog vara intressant att läsa artikeln.
Skicka en kommentar