Varför skulle någon vilja vittna?

.

Kriget mot de kriminella gängen går dåligt. Det finns säkert många skäl till att det går dåligt men summan av kardemumman blir i alla fall att polis, åklagare och domstolar inte lyckas klara upp ens grova brott annat än undantagsvis. Framför allt handlar det om att man inte vare sig försöker eller ens av misstag lyckas skydda medborgare som vittnar mot gangstergängen mot repressalier och hot från gangstrarna. Rättsväsendet och politiken står ständigt på brottslighetens sida mot folket. 

Anonyma vittnen ingen lösning

Anonyma vittnen är ingen lösning på problemet. Det urgröper bara rättssäkerheten. Lösningen är istället att vår odugliga ordningsmakt och vårt dito rättsväsende får ut tummen ur ändan och inte släpper lös gangsters genast utan istället skyddar befolkningen mot dem.

Löjligt långa ledtider lämnar allmänheten utan skydd

Brottslingar anklagade för grova brott får idag gå lösa efter att de gripits. Ledtiderna är rent löjeväckande i ett internationellt perspektiv. Polis, åklagare, domstolar och lagstiftare är alla lika ointresserade av att skydda människor som visar civilkurage och vittnar mot brottslingarna. Följderna av detta har vi alla kunnat läsa om. Människor som gör det som alla med läpparnas bekännelser säger sig vilja främja överges, lämnas utan skydd, och blir mördade i sina hem av gangstrarna.

Skrattretande påföljder för grova våldsbrott

När våra politiserade tomtar som leker polis, åklagare och domare mot förmodan någon enstaka gång lyckas klara upp brotten tar det ändå åratal. När de äntligen ställs inför skranket kan det handla om tiotals åtalspunkter. Under tiden går brottslingarna lösa och kan vara farliga för sin omgivning i allmänhet och för människor som kan tänkas vittna mot dem i synnerhet. Hela tiden pågår den brottsliga verksamheten. När man undantagsvis orkar fram till domstol och eventuellt - men långt ifrån alltid - till fällande dom, blir påföljden även för grova våldsbrott många gånger rent löjlig. Den blir så försumbar att brottslingarna från tredje världen - som det ju ofta handlar om - skrattar åt - som de ser det - de svenska idioterna - och fortsätter obekymrade sin brottsliga verksamhet med oförminskad styrka. När de sedan fått sitt - i deras och våra ögon löjliga - straff får de ändå fortsätta att gå lösa under överskådlig tid.

Skyddstillsyn är synonymt med påföljdseftergift

Ofta får grova våldsbrottslingar, särskilt unga sådana, bara skyddstillsyn. Men det är ju bara bullshit! Skyddstillsyn är i praktiken detsamma påföljdseftergift: - Varsågod och gå ut misshandla och råna fler människor!

Det är inte undantag - det är ett mönster

Det är inte enskilda händelser som går i fel riktning. Det är inte så att samhället har otur ibland. Det är istället ett mönster som innebär att allt går i fel riktning. Om man försöker förstå varför det har kunnat bli så fel i Sverige, varför just det svenska rättsväsendet kollapsat, är det några omständigheter som det inte går att komma förbi utan att slås av deras betydelse för den katastrofala utvecklingen.

Kriminella politiker och politruker identifierar sig med övriga brottslingar

Allt överskuggande är naturligtvis att våra politiker och lagstiftare inte identifierar sig med folket. Istället identifierar de sig med brottslingarna och värnar dem. Det är förstås inte helt fel mot bakgrund av vad vi hela tiden ser utspela sig i form av grova svindlerier i den offentliga sektorn. Vi har banker som hunsar befolkning och småsparare men som glada i hågen och riskfritt tvättar miljarder åt maffian. Den offentliga sektorn och rättsväsendets värnande av brottsligheten tar sig många små uttryck som tillsammans bildar ett mönster och visar att lagstiftaren avsiktligt gör det svårt eller omöjligt för medborgarna att värja sig, sina nära och sina tillgångar och egendomar mot brottsligheten.

Medborgaren kan inte värja sig mot rekognoscerande brottslingar

Ett exempel är medborgarnas möjligheter att värja sig mot rekognoscerande brottslingar som återkommande är ute och sonderar inför grova brott. Sådana möjligheter finns helt enkelt inte. Brottslingar som gör intrång, till och med återkommande intrång, riskerar ingenting. Ägaren kan praktiskt taget inte vidta några åtgärder alls för att värna sig. Om ägaren ändå försöker visar sig polisen ofta värna brottslingens rätt att rekognosera istället för medborgarens rätt att värna sig mot brottslingarna. Om medborgaren vill veta vem som gör sig skyldig till intrånget hånler det ofta narkotikalangande polisbefälet och hänvisar till förundersökningssekretess. Åtminstone är det så det går till i Falun.

Anonyma registreringsnummer skyddar den grova organiserade brottsligheten

Ett annat exempel är möjligheterna att identifiera bilburna rekognoserande brottslingar. Förr kunde man se på registreringsnumret åtminstone i vilket län en bil hörde hemma. Det sade inte allt, men alltid något. Sedan ändrade man de svenska registreringsnumren så att de inte avslöjar något alls. Konfronterade med sådana stolligheter brukar svenska byråkrater och politiker skylla på EU. Men EU har ingenting med saken att göra. I Tyskland kan man exempelvis se på registreringsnumret från vilken stad en bil kommer. F står för Frankfurt, H för Hannover, KL för Kaiserslautern samt KAR för Karlstadt för att ta några exempel. Det är viktigt eftersom en stor del av brottsligheten väljer att operera utanför hemorten för att minska risken för att bli igenkända. Men att vi inte kan se detta på svenska registreringsnummer är bara förnamnet på myndigheternas tillmötesgående visavi svenska brottslingar. 

För säkert nära hälften av Sveriges bilpark avslöjar inte registreringsnumret vem som äger bilen. De är registrerade på olika leasingföretag, fleetmanagers osv. En annan variant som ger brottslingar möjlighet att gömma sig är korttidsuthyrda bilar. I Falun är det mycket vanligt att narkotikakurirer och langare antingen lånar eller låtsas hyra en bil på en lokal bifirma inför deras narkotikaärenden. Andra korttidshyr bilar inför sina knarkärenden för då kan man inte heller se vem som hyrt bilen. Om våra rättsvårdande instanser och våra av den grova brottsligheten ofta mutade lagstiftare verkligen vill göra något för att motverka den grova brottsligheten skulle man omedelbart införa en registertjänst för hyrbilar eller ta in hyrbilar i Transportstyrelsens register så att det genast gick att kontrollera vem som hyrt en bil när detektiven allmänheten ser bilar vars förare agerar misstänkt. Men vill man inte så vill man inte…

Lagstiftare och rättsväsende är korrumperade - medborgarna blir lidande

Lagstiftaren får mutor, medborgaren blir rånad, misshandlad eller mördad och brottslingen går fri, allt medan poliser, åklagare, domare och lagstiftare oengagerat rycker på axlarna och tycker att det där får ni hacka i er - ni har ju ändå oss - guds gåva till befolkningen…

Falun onsdagen den 30 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Flathet mot elsparkcykeleländet

.

Det har skrivits en del om elsparkcykeleländet i framför allt Stockholm.

Cyklarna, eller mopederna, som delvis nästan är konstruerade för ställa till elände lämnas vind för våg, drällande på trottoarerna. Man behöver inte vara vare sig synskadad eller rörelsehindrad för att irriteras över eller skada sig på eländena. Men det går lätt att inse att de kan ställa till med mycket elände för just de grupperna.

Märkligt hur det står till i hjärnkontoret hos människor som lämnar dem på det sättet. Märkligt men inte unikt. Det stora felet är väl att det är riskfritt att strunta i vad de ställer till med för andra och i den stockholmska själen ingår att då strunta i det.

Men varför gör då inte politikerna något åt saken?

Svaret är antagligen att även idioter som lämnar sina elsparkcyklar till skada för andra är väljare. Idioterna är fler än de blinda som skadar sig på cyklarna. Då kan inte kommunpolitiker göra något åt saken. Det blir omöjligt.

Dessutom är det enligt en kommunpolitikers synsätt ett övergående problem. Om bara idioterna får hållas ett tag till finns det snart inga levande synskadade - åtminstone inte ute på gatorna. Då behöver inte heller bilisterna och cyklisterna reta sig på dessa sävliga som alltid är i vägen.

Men om de synskadade var fler - om de var fler än elsparkcykelidioterna - och representerade fler röstare - då skulle det hända grejor. Då skulle politikerna raskt skicka runt några flakbilar och låta dem samla upp elsparkcyklar som lämnats drällande på gatorna för att sedan låta drullarna lösa ut dem mot en kännbar avgift. Då skulle problemet om inte försvinna så i vart fall bli mycket mindre.

Men nu är ju de ansvarslösa fler…

Falun onsdagen den 30 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Finansinspektionen ska straffa Swedbank

.

FinansInspektionen ska straffa Swedbank för dess gangsteraffärer.

Eller tydligare: Finansinspektionen ska straffa kompisarna i Swedbank.

Vad kan det resultera i?

Kanske de inte får några öl till bastun nästa gång?

Falun onsdagen den 30 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Dollarn tog al-Baghdadi

.

Dollarn är som vanligt den enda amerikanska soldat som alltid fungerar och den bet på al-Baghdadis omgivning också. Jänkarna letade reda på honom med dollarns hjälp och tog honom av daga.

Det betyder inte att han straffades, inte heller att rättvisan nådde honom. Men det betyder att jänkarna inte behövde honom längre. De oljerika länderna Syrien och Irak är söndertrasade och har numera svårt att värna sin olja mot de amerikanska tjuvarna. 

Det amerikanska militärindustriella etablissemanget har fått den budgethjälp de såg fram emot när de hjälpte al-Baghdadi och de andra banditerna i IS igång.

Man har begravt honom till havs med ”iakttagande av muslimska traditioner och sedvänja”. Det är ett finare sätt att uttrycka att man skyfflade resterna av honom i sjön.

Romarriket har bytt skepnad. I forna tider kastrerade man sina fiender, lät dragdjur slita dem i fyra eller fler stycken och avslutade med att spetsa huvudet på en påle vid stadsmurens port. Nu, i vårt mediala tidevarv, skyfflar man istället slamsorna i havet från en helikopter om natten och sänder ut Donald Trump i TV där han får göra typiskt amerikanskt kloka uttalanden.

Falun onsdagen den 30 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Propagandaorganen andas etablissemangets panik

.

De senaste opinionsundersökningarna verkar ha fungerat som något av en väckarklocka för sosseriets sönderfallande maktapparat och de media de kontrollerar med våra pengar.

Plötsligt tycks det ha gått upp för dem att Jimmie Åkesson kanske kan vara på väg att bli statsminister. För den som inte befinner sig i elfenbenstornets verklighetsfrånvända klubb för inbördes beundran framstår det naturligtvis, givet vad som pågår i vårt samhälle, som ett mycket sent uppvaknande. En del skribenter och organ bytte tydligt sida i veckan som gick. Andra springer ännu runt i cirklar och försöker förvirrade komma underfund med vart de ska ta vägen.

Kan Jimmie Åkesson verkligen bli statsminister? I Sverige där sosseriets maktapparat kontrollerar vad som återstår av rättsväsendet, den tredje statsmakten och rösträkningen? I Sverige där sosseriet kan stänga av valmyndighetens dator under valaftonen för att göra om siffrorna? Är det verkligen möjligt? Man kan förstå att de känner marken gunga under fötterna.

Ja, naturligtvis är det möjligt - sedan - när det blir så illa i landet att även rösträknarna byter sida. För det gör de, när det blir tillräckligt illa ställt i landet. När de gamla röstfuskande kärntrupperna ger upp hoppet om att sosseriets maktapparat ska erbjuda bästa framtiden för deras barn och barnbarn. Då byter de sida och då blir Jimmie Åkesson statsminister.

Egentligen behöver de inte ens byta sida. Det räcker med att de avhåller sig från att fuska med rösträkningen, men det är väl ungefär samma sak. Och när man rör sig ute i samhället är det inte att ta miste på att den förändringen sker nu och sker snabbt.

Falun onsdagen den 30 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Fler tidningar vill ha betalt för att ljuga

.

Det tycks upplevas som orättvist av allt fler av tidningarna att skattebetalarnas pengar flödar ymnigt ur ymnighetshornet, över en del av dem, medan andra får hålla till godo med att sälja sin lojalitet i utbyte mot nästan lika mycket pengar, men då enbart maskerade till offentliga organs ofta helt onödiga annonsering.

Det är skillnad på skit och pannkaka även i de korruptas värld.

Sedan är det förstås inte förvånande att det nu finns tidningar som söker mer pengar för att ljuga och tiga, vilka tillhör koncerner och har systertidningar som redan mutas ur det stora hornet.

Falun onsdagen den 30 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Uppdrag Gransknings Haparanda-inslag stinker maffiauppdrag lång väg

.

UG hade onsdagen den 23 oktober 2019 ett inslag om den riksbekanta gropen i Haparanda. Det är ett inslag som är uppenbart tillkommet på begäran av de som skapade svindleriet.

Bakgrunden

Planen att bygga igen den del av Torne Älv:s mynning som är belägen mellan Torneå och Haparanda med ett köpcenter lanserades av Sven-Erik Bucht och Christina Lugnet, fast kanske inte i nämnd ordning. Men det var Bucht som blev drivande och genom partiet fick propaganda-apparatens massiva draghjälp. När det var som allra tokigast skulle man bygga ett 22 våningars hotell i gropen där tyskarna skulle kunna bo när de skulle komma och handla på IKEA i Haparanda. De här stolligheterna, plus en annan sak som är för omfattande för att gå in på här och nu, gjorde Sven-Erik Bucht till landsbygdsminister. Det var innan han gjorde sig känd för dubbelfakturering av föredrag på de jättefester som Christina Lugnet ordnade på sitt ”tillväxtverk”. Det var också innan han blev riksbekant för plundringen av statskassan med hjälp av groteskt dyrbara och generösa ”mentorer” och ”engelsklärare”.

Favorit i repris

Den första och kanske mest grundläggande frågan är: Varför gjordes inslaget? Det innehöll ju praktiskt taget inget nytt utan idisslade mest sådant som är känt och sänt sedan tidigare. Någon eller några upplever sig tydligen behöva ett reportage som instruerar medborgarna om vilka banor de ska tänka i om bakgrunden till gropens tillkomst och bedrägerierna omkring den.

Valpen blir maffians nyttiga idiot

Det som var nytt i inslaget var att UG lyfte fram David Lehto, en lokal förmåga som när allt av betydelse utspelade sig var en 23-årig valp som ingen i det lokala näringslivet verkar ha tagit på allvar. UG ger honom en centralt roll som inte alls är trovärdig för den som vet något mer om maktspelet runt gropen än vad UG har valt att sända. Han är helt enkelt för lättviktig för att ha en sådan central roll som UG vill klistra på honom. En springpojke med lokal förankring med andra ord. Men just i det här sammanhanget är han användbar för maffian om man får honom och Michael Fahlander att kasta skit på varandra, så att den politiska maffian kan krypa undan lite diskret.

En fälla gillras för Lehto

Under inslaget hände något som vi inte fick se. Som det måste förstås av det sända gillrade journalisten en fälla åt Lehto. Det intressanta här är inte vad vare sig Daniel Lehto eller Michael Fahlander säger i inslaget utan vad som har hänt dessförinnan - det som vi inte får se. Det ser onekligen ut som om journalisten grundat med att i förväg preparera Fahlander så att Fahlander under intervjun med Lehto kommer att leverera vissa uttalanden som är önskvärda för journalistens uppdragsgivare. Hur det går till - om Fahlander prepareras i förväg, eller om han provoceras att säga vissa saker under ett överraskande samtal medan intervjun med Lehto pågår - får vi inte veta.

Uppdrag Granskning maskerar maffians upplägg

Det är hyggligt uppenbart att några känner ett starkt behov av att ”förklara” omständigheterna i det är fallet, med andra ord: att peka ut syndabockar för att själva gå fria. För att förstå vad detta handlar om måste vi veta något om Fahlanders bakgrund. Det ligger i korten att det är något som har utspelat sig innan Haparandagropsäventyret utvecklades till en fälla vilken nomenklaturan riggade åt Fahlander.

Förspelet som skapade maffians hämndlystnad

Mycket talar för att hela gropprojektet riggades nämligen för att Michael Fahlander, några år tidigare, i likhet med en del andra tjänade mycket pengar på ett assistansföretag. Det byggde han snabbt byggde upp till det största och sålde det till ett riskkapitalbolag för 1,2 miljarder. Sedan placerade han 1 miljard utomlands - utom räckhåll för maffian. Det var naturligtvis inte meningen att andra än maffians egna samarbetspartners skulle tjäna pengar på ett naivt regelverk som antingen var förbehållet nomenklaturans egna eller bara väldigt naivt. Många var säkert så naiva att de trodde att avsikten med regelverket var att man skulle driva assistans utan att tjäna något alls på det. Oavsett vilket blev följden av de stora snabba vinsterna naturligtvis att den politiska nomenklaturan upplevde sig hånade och blev hämndlystna. Följaktligen aktiverades maffians fiskala grenar. Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten fick i uppdrag att inkomsttaxera Michael Fahlander för den miljard han placerade utomlands, men misslyckades. Efter detta fanns en tagg i köttet och en inte oansenlig hämndlystnad hos maffian visavi Michael Fahlander.

Med tiden kommer möjligheten till hämnd

Förmodligen var det slumpen och maffians långsinthet som gav nomenklaturan möjligheten. Entreprenören Michael Fahlander, då stadd vid kassa, råkade hamna i Haparanda när Bucht och Lugnets ”på gränsen”-bedrägerier ännu snurrade för fullt. Vi som har anknytning till orten, som har sett vårfloder och översvämningar komma och gå, vet att man inte kan bygga igen Torne Älvs naturliga expansionsutrymme för högvatten. De flesta av oss visste redan då att redan det som var utfört runt gränsen tömde butikslokaler i Torneå och Haparanda, ödelade Haparandas centrumhandel och dräpte lokalt ägda butiker till förmån för rikstäckande och ofta utlandsägda kedjor, likadana som finns överallt i landet. Vi visste också att det skulle bli svårt att fylla redan den första gallerian och sannolikt omöjligt att fylla en till.

Bucht-bedrägerierna på sluttampen

Det mesta började ha ebbat ut men vissa eftersläpare byggde ännu. Exempelvis K-Rauta som byggde i Haparanda enbart för att knäcka bröderna Lakkapää och förhindra att deras initiativ att slå sig lös från Keskos grepp skulle få efterföljare bland andra slavar. Efter att problemet Lakkapää lösts har också K-Rauta stängt sin butik i Haparanda och lämnat den öde.

Svindleriet riggas

För oss med lokalkännedom och vana att driva företag är det lättare att förstå vad som pågår, ändå gjorde nog de flesta inte det. Att en utifrån kommande entreprenör ska avslöja potemkinkulisserna när han möts av den lokala nomenklaturans eniga maranatakör kräver naturligtvis ännu mer. Särskilt när kommunala företrädare i utbyte mot personliga mutor ställer i utsikt att kommunen ska hyra under lång tid till höga priser och därmed utgöra garanten för projektets framgång.

Riskfritt att lura den som mutar

Det är riskfritt för nomenklaturan att lova. Den som mutar kan inte få samhällets hjälp om mutkolven inte levererar. Det var aldrig meningen att Fahlander skulle lyckas finansiera projektet - det visste man, när man gillrade fällan. I Sverige är maktkoncentration så stark att om den politiska nomenklaturan inte vill att ett projekt ska kunna finansieras så kommer ingen bank att medverka. I princip alla finansiärer är beroende av bankerna, direkt eller indirekt. Därför kunde man utan risk plocka Fahlander på personliga mutor och lura honom att betala 48 miljoner för ett värdelöst träsk som utgör Torne Älvs expansionsområde. Han skulle ju bli rikligt belönad sedan, när kommunens höga och långvariga hyror började ticka in.

Bucht drog vidare till nya utmaningar

När projektet skulle genomföras hade Sven-Erik Bucht och Christina Lugnet gått vidare till svindlerier i andra miljöer. Bucht hade blivit landsbygdsminister och Christina Lugnet hade  blivit generaldirektör och festfixare för Maud Olofssons Tillväxtverk, med Bucht som återkommande dubbelavlönad föredragshållare på Lugnets och Tillväxtverkets jättefester runt om på flotta hotell i landet.

Buchts målvakt valdes på order

Men innan Bucht drog sig tillbaka hade sosseriet i Haparanda genom en demokratisk process utsett en efterträdare. Men Bucht behövde en målvakt som han kunde lita på att skulle hålla tätt om vad han ägnat sig åt i Haparanda kommun. De socialdemokratiska förtroendevalda fick veta samma dag, strax innan mötet, att de inte alls skulle välja den kandidat de enats om att skulle efterträda Bucht, utan att de istället skulle välja Gunnel Simu, efter ”order uppifrån”. Och de ryggradslösa socialdemokratiska mähäna valde naturligtvis Gunnel Simu. Ingen tvekan där om att det socialdemokratiska partiet är en toppstyrd gangsterorganisation som inte besväras av något demokratiskt lallande.

Förvaltningen av andras pengar

Vanligtvis sprider förvaltare av andras pengar dem utomordentligt generöst omkring sig, särskilt när de kombineras med en ”kick-back” under bordet för egen del. Tornedalen, Norrbotten och Finska Lappland har många exempel på det. Det är bara att titta på vad pensionsfonder ägnat sig åt med köpcenter och gallerior i Finland, markområden och hotell i Levi och bedrägerigruvan i Kaunisvaara. Givet hur den maffiakontrollerade ”finansmarknaden” fungerar var det därför inte alls orimligt att tro att det skulle gå att finansiera även Bucht och Fahlanders projekt i Haparanda. 

I efterhand kan man konstatera att Michael Fahlander nog kraftigt underskattade den politiska nomenklaturans hämndlystnad föranledd av hans framgångsrika assistansföretag och det misslyckade försöket att stjäla vinsten av honom.

Massmedia tiger och springer maffians ärenden - även Uppdrag Granskning

Naturligtvis duckar massmedia för de verkliga bedrägerierna i Haparanda, att man sålde ett värdelöst stycke träsk för 48 miljoner mot falska löften om att finansiera det med långsiktiga höga hyror. Löften som man aldrig avsåg infria eftersom man visste att man skulle hindra Fahlander från att få projektet finansierat.

Haparanda kommun tjänade 48 miljoner på bedrägeriet och Gunnel Simu och Erik Hornmalm kunde köpa en lägenhet i Gröndal i Stockholm och flytta dit. Vad Sven-Erik Bucht fick förutom locket på och möjlighet att plundra statskassan som regeringsledamot vet vi inte ännu. Kanske får vi aldrig veta. Ingen står i kö för att berätta om sådana här affärer.

Falun fredagen den 25 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Betongvandalerna har vaknat igen

.

Länge fick Hjalmar Mehr sitta ensam och glänsa i ”Betongvandalernas Hall of Fame” för att ha förstört Stockholms centrum. Men numera kan han nog inte vara ensam där efter att politiker av alla färger tycks ha tagit vid där Mehr slutat. Jag har inte koll på vilka som bör äras för senare tiders vandalisering, men man har verkligen lyckats förfula Stockholms centrum under senare år.

Sightseeingbåtarna åker runt som om staden ännu såg ut som på tidigt 1960-tal. Det har något väldigt fånigt över sig att man åker runt och visar upp katastrofen och inte begriper bättre än att vara stolta över vad man har ställt till med. Undrar om de skrattar åt oss, turisterna?

På 1960-1970 talen spred sig betongsosseriets vandalism till nästan alla svenska städer. Bara en handfull klarade sig undan. Alla svenskar skulle handla i likadana Domus- och Konsumbutiker i lika fula betongbunkrar, i städernas centrum, efter att man rivit vackra kulturbyggnader för att ge plats åt sådant som bara den som är helt fyrkantig i huvudet kan älska.

Södertälje utmärkte sig även då genom att helt ödelägga stadskärnan för att ge plats åt numera allt tommare köpcentra längs opersonliga och historielösa gator. Nu tycks vandalerna ha vaknat till liv igen även i Södertälje. Vad annat kan man tro när man ser hur de vanställer den förut så charmiga kullen som gamla flickskolan är belägen på, nere vid kanalen?

Inte Prora

Inte Södertälje

Inte Prora

Jag tycker att det ser ut som det Hitler-byggda semesterparadiset Prora - som aldrig blev färdigbyggt - på ön Rügen. Ränderna går aldrig ur skulle man kunna säga. De nazistiska generna biter sig fast inom socialdemokratin. De älskar en viss typ av bunkerliknande betongbyggnader. Det kan man se i snart sagt varenda svensk stadskärna.

Falun torsdagen den 24 oktober 2019

Mikael Styrman

.

SSAB ett Nationalsocialdemokratiskt Segezhabumprom.

.

Nu avrättas det heliga kor på löpande band i landet när Nationalsocialdemokraterna håller på att förpassa sig själva till historiens annaler efter att ha kört hela landet i botten. Numera skjuts och sprängs det varenda dag i landet och ingen vågar vittna för rättsväsendet tar inte hand om vittnena. Sosseriet, Miljöpartiet och Vänstern, med stöd av Liberalerna och Centern tar istället hand om gangstrarna och skyddar dem. Mer om det i ett annat inlägg. SVT:s nyheter uppmärksammade igår att SSAB praktiskt taget inte betalar några skatter eller avgifter alls, trots att man kanske är Sveriges största utsläppare och miljöförstörare.

Det kan vara på sin plats med en kort historik, som inte gör anspråk vare sig på att vara komplett eller fokusera på det viktigaste och som dessutom kommer att ha visst Norrbottens-stuk eftersom jag vuxit upp där och kunnat följa sosseriets stollerier där på närmare håll än händelserna i södra Sverige.

Norrbottens Järnverk AB, NJA, bildades 1940 i en tid då maktfullkomliga nationalsocialdemokrater såg sig själva som guds gåva till folket och som entreprenörer vida överlägsna alla privata företagare. Länge användes NJA som sysselsättningsregulator i Norrbotten, för att dölja arbetslösheten. När skolelever och värnpliktiga muckade på våren vällde det in drivor av nyanställda på NJA. Helt följdriktigt hade NJA aldrig gått med vinst när företaget 1978, tillsammans med Domnarvets Jernverk och Oxelösunds Järnverks AB, gick upp i Svensk Stål AB, SSAB, efter sosseriets favorit-industri-politruk Björn Wahlströms hantverk. Ni minns kanske han som under sin tid på banken plundrade Erik Penser - ungefär som det kriminella sosseslöddret - med Maud Olofssons och Fredrik Reinfeldts hjälp något decennium senare plundrade Ekfors-koncernen och satte mig, dess ägare återkommande i politiskt fängelse.

John-Olof Edström var vd på NJA 1970-1976 och drev Stålverk 80-frågan. Tanken att förädla så mycket som möjligt nära malmens källa var inte helt fel. Vi har ju ett evigt problem i Sverige, innebärande att vi är dåliga på producera mer förädlade varor än bulksågat virke, oförädlad malm och ganska lågt förädlade stålämnen, ungefär som U-länder i Afrika. Då har vi ändå fått ha vår industri intakt under båda världskrigen. Under det senare kriget var det på grund av nationalsocialdemokraternas moraliska samsyn och goda samarbete med Hitlers tyska nazister. Sedan när Hitler-Tyskland klappade ihop fick de svenska nazisterna väldigt bråttom till Tyskland för att rädda några judar - inte för judarnas skull - utan för att försöka undgå de allierades hämnd mot nazi-kollaboratörer. 

Däremot är vi bra på att konkurrera genom att devalvera hela landet fattigt och sänka priserna för att sedan importera dyra klockor från Schweiz.

När Stålverk 80-frågan var aktuell ställdes flera motstående intressen mot varandra. Sosseriets samarbetspartner i de sydliga stålverken hade egna problem och välkomnade naturligtvis inte stora statliga investeringar i Luleå. Med NJA:s track-record - att aldrig ha gått med vinst - var det svårt att försvara Stålverk 80. Luleås socialdemokrater försökte ”bygga fast” Stålverk 80 genom att snabbt göra så stora infrastrukturinvesteringar att det skulle bli omöjligt för regeringen att gå emot Stålverk 80. Så uppstod en märklig guldfeber i Luleå. Det byggdes överallt. Mängder av anställda på NJA var sjukskrivna och jobbade svart med byggprojekt. Fritt ur minnet kunde två skiftgående, sjukskrivna och svartjobbande järnverksarbetare få 5.000 kr var svart, för att under en helg gjuta en villagrund. Naturligtvis plus sjukersättningen. Så uppstod ”Playa Plannja” där Stålverket skulle ha byggts och mängder av husgrunder som sedan täcktes över när Stålverk 80-planerna gick i graven för att Wallenbergarnas problem i söder vägde tyngre.

Ur allmän effektivitets- och resurssynpunkt borde ju både stålverk, valsverk och gärna en del vidareförädlingsindustrier ligga direkt intill gruvan i Kiruna och/eller Malmberget, men då skulle väl, mot bakgrund av den cirkus som pågår i Malmberget och Kiruna även stålverket och valsverket ingått i det som nu ska flyttas i den stora stadsflytten.

Nå, regeringens favorit-industri-politruk Björn Wahlström kom tillsammans med Wallenberg fram till en annan lösning. Den innebar - och innebär - att man lade ned det gamla valsverket som sosseriet köpt av sina vapenbröder i Hitler-Tyskland. Det var ett gammalt valsverk, som var uttjänt, som man köpte av Krupp och som tidigare ingick i Nazi-Tysklands rustningsindustri. Därför blev det heller aldrig lönsamt. Valsverket var uttjänt och fullt med folk.

Stålämnena skulle istället kylas ned i Luleå, sedan lastas på järnväg, på den så kallade ”Stålpilen” - som rätteligen borde heta ”Idiot-Expressen”. Sedan körs de 85 mil på järnväg till Domnarvet, för att därefter värmas upp på nytt. Det optimala skulle naturligtvis vara att ämnena aldrig skulle svalna, helst inte ens stanna, utan istället direkt gå vidare till valsning. Vem som helst kan väl lista ut vad det här innebär samhällsekonomiskt och hur det påverkar utsläppen av skadliga ämnen.

Jag skriver ”samhällsekonomiskt” för att det bidrar till att köra ned järnvägen. Det bidrar också till att hindra att järnvägen blir ett transportalternativ för människorna. Vad som framför allt hindrar att järnvägen blir ett alternativ i Norrland är att idioterna i regering och riksdag byggde Botniabanan med enkelspår. Man har inte ens byggt broarna och tunnlarna för dubbelspår. Om man någonsin skulle vilja bygga dubbelspår måste man bygga om alla broar och tunnlar - med pågående trafik strax intill. Att döma av TV4:s Nyheter igår, och idag(?), ska det dessutom byggas av stora präktiga byggföretag med alla de rätta högtravande avsiktsdokumenten som alla måste skriva under och med personal som ändå jobbar i fyllan och villan med stora maskiner invid pågående järnvägstrafik.

Vad det innebär förstår alla som som kan minnas olyckan för några år sedan då ett tåg passerade en grävmaskin som arbetade intill spåret och skopan upprepade gånger slog in i det passerande tåget, massakrerande skolbarn på skolresa. Det innebär naturligtvis att det aldrig kommer att bli en fungerande järnvägslösning i Norrland. Den möjligheten har man klantat bort. Det var Göran Persson som klantade till det, tror jag.

Jag skrev avsiktligt ”samhällsekonomiskt” för efter vad som framkommit i SVT, om hur SSAB parasiterar på resten av samhället tror jag inte en minut på att SSAB betalar en ersättning för järnvägstransporterna med Idiot-Expressen som kommer ens i närheten av att vara rimlig.

SSAB är ett svenskt Segezhabumprom i den sönderfallande Nationalsocialdemokratiska Rådsrepubliken Sverige.

Falun torsdagen den 24 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Om man verkligen vill kollapsa försörjningen…

.

…av sjukhusen med förbrukningsmaterial, då ska man:

• Slå ihop upphandlingen av flera sjukhus och landsting.
• Byta leverantör vid samma tidpunkt för alla enheter.
• Minimera lagerhållningen till just-in-time-leveranser.
• Köra ned lagernivåerna innan leverantörsbytet.

Om man gör så kan man säga att man följer en sorts vägkarta mot sammanbrottet.

Är det så man har gjort i Örebro, Västmanland, Dalarna, Uppland och Södermanland när man fått leveranserna till sjukhusen att kollapsa? Det är väl inte alldeles entydigt av den rapportering som skett, men det mesta tyder faktiskt på det.

Vad som däremot inte går att ta miste på är att media ganska noggrant undviker att kritisera politiker och eventuellt SKL, beroende på vilken roll de spelat i sammanhanget.

Att de fem landstingen själva skulle ha agerat i frågan utan SKL:s medverkan verkar mindre sannolikt.

Att ingen politiker med så mycket som ett ord kritiserar SKL bevisar heller ingenting. Inga politiker vågar kritisera SKL hur skyldiga de än skulle visa sig vara.

Kommer vi att få se media nagelfara landstingens och eventuellt SKL:s betydelse för försörjningskatastrofens skapande? Det är naturligtvis positivt om det sker, men jag tror inte att man ska satsa sina pengar på det.

Däremot tycks ju lydiga ”journalister” i propagandaapparatens tjänst ganska pigga på att skjuta skarpt på Apotekstjänst - med rätt eller orätt. Den tydligt manifesterade viljan att peka ut just Apotekstjänst bevisar väl i sig ingenting, men i kombination med den flata granskningen av politiker och tjänstemän är det åtminstone ett indicium som pekar i riktningen att det var ”fel” företag som vann upphandlingen men att det inte gick att undvika att anta det fördelaktigaste anbudet. Det kan med andra ord vara så att det inte var den som mutar bäst som vann. Det skulle förklara de minst sagt märkliga förberedelser som rapporteras ha skett inför leverantörsbytet.

Vi får väl se om det blir någon granskning värd namnet eller om det i vanlig ordning bara blir ”maktens berättelser” som vi får tugga i oss i våra media.

Om man däremot vill att leveranserna till sjukhusen ska fungera, om konkurrens ska kunna ske på lika villkor mellan den som redan sköter leveranserna och andra som vill bli de som för framtiden ska sköta leveranserna, då följer man en annan vägkarta, nämligen en som säger att man ska:

• Hålla ansvarsfulla lagernivåer med hänsyn den verksamhet man har att sköta.
• Fylla lagren inför leverantörsbytet för att klara bytet så smärtfritt som möjligt.
• Förskjuta leverantörsbytet på de olika enheterna i tiden så att inte alla byter samtidigt, hur mycket avgörs av hur stor verksamheten är.

Alla som sysslat med upphandling vet detta. Att döma av den rapportering som hittills skett har det inte gått till så. Om rapporteringen stämma talar den sitt tydliga språk om att upphandlingen riggats för att gynna den tidigare leverantören och missgynna alla andra. Som vanligt när vår korrupta offentliga sektor upphandlar, med andra ord.

Falun tisdagen den 22 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Maffian döljer grövsta förmögenhetsbrottet

.

Maffians stöld av Ekfors-koncernen är ett av de största förmögenhetsbrotten i modern tid i Sverige. Samtidigt är det största förmögenhetsbrottet som möjliggjorts med hjälp av kriminella skatte- och kronofogdeanställda och ett inte sällan korrupt rättsväsende. 

Trustorsvindeln är större i kronor och ören mätt, men den riktade sig mot ett stort antal ägare. Stölden av Ekfors-koncernen drabbade också många små ägare men till helt övervägande del var det familjen Mikael Styrman som plundrades av en kriminell socialdemokrati och deras underhuggare och kumpaner. Med det i beaktande var plundringen av Ekfors ägare på ca 400 miljoner kronor större än Trustors, fritt ur minnet, ca 650 miljoner totalt.

När man mäter sådana här brott, som utförs med hjälp av, och döljs av makt- och propagandaapparaterna, inklusive rättsväsendet, och förutsätter att den tredje statsapparaten, journalistiken, tiger och tittar bort, är det emellertid svårt att vara säker. Obol’s plundring av LKAB mörklades nästan helt. Vi fick knappt se toppen på isberget. Massmedia fokuserade lydigt på några hockeyspelare och företagare samt naturligtvis Längmanska Klantfonden som naturligtvis drabbades kännbart, men som inte var måltavlan för expeditionen. De var bara lockbeten med vars hjälp man kom åt det stora bytet - LKAB:s kassa. För att begrava alla ansatser till utredning av fallet försatte det politiserade rättsväsendet sedan Obol i konkurs. Det är ganska lustigt egentligen. Obol existerade ju inte. Man satte någonting som inte existerade i konkurs och våra av politisk stödannonsering korrumperade massmedia tittade lydigt bort.

Alldeles i särklass är förstås Sundström&Paulson-ligans plundring av Sveriges pensionssparare på ca 12 miljarder med hjälp av sina målvakter i låtsas-gruvan i Kaunisvaara, vilken bara var ett redskap för att komma åt pensionspengarna. Sedan åkte förstås en hel del småsparare i Tornedalen med. Det är vad som brukar kallas ”collateral damage”, eller på svenska ”indirekta skador”. Småspararna var ju aldrig måltavlan, men de svalde betet med hull och hår. Bengt Pohjanen liknade det skämtsamt i en krönika i Haparandabladet vid att de väntade på ”Silverarken” som hade setts landa på någon sjö i närheten. Men när sedan småspararna propsade på att få bli plundrade kunde ju inte Sundström&Paulson-ligan gå ut och tala om att allt var ett upplägg för att komma åt pensionspengarna.

Vad har då Kaunisvaara-svindeln med plundringen av Ekfors-koncernen att göra? Jo, maffian har tillsatt samma för maffian pålitliga konkursförvaltare, nämligen Hans Andersson på Kaidings. I bägge konkurserna har han till uppgift att skydda maffian och deras underhuggare. I Ekfors-konkursen har han dessutom till uppgift att rikta anklagelserna mot ägaren och skänka bort tillgångarna så billigt som möjligt till olika ben i den socialdemokratiska maffian. Allt ”övervakat ” av den genomkorrumperade tillsynsmyndigheten Kronofogden.

Nu skriver man om detta. Utan tvekan en tillrättalagd information framtagen av maffian. Jag kan inte se vad man skriver eftersom artikeln ligger dold bakom en betalvägg på nätet. Det är ju nästan lite humoristiskt mot bakgrund av att det är 6-7 år sedan förföljelsen av mig och min familj kulminerade med att man satte Ekfors i konkurs efter att ha tillsatt en tvångsförvaltare som stal alla intäkter. Lika lagligt som man i Hitler-Tyskland plundrade judarna.

Att Norrländskan och Kuriren, vilka båda ingår i samma av politisk stödannonsering upprätthållna mediahus, väljer att placera artikeln bakom en betalvägg betyder endera av två saker: Antingen säljer mitt namn fortfarande så bra att man kan sälja tidningar med det, eller så är artikeln OCH åtalet så illa underbyggda att man egentligen inte vill att människorna ska läsa artikeln. Man vill i det senare fallet att de bara ska läsa rubriken och sedan fylla på med vanligt skitprat och skvaller utan förankring i verkligheten. Vilket av alternativen som gäller vet inte jag.

Att det väcks åtal just nu och skrivs om detta just nu beror på att banditerna som har plundrat Ekfors-koncernens konkursbo nu har avlagt slutredovisning och att man vill flytta allmänhetens fokus från de verkliga stölderna genom att peka mot den plundrade ägaren.

Egentligen var det meningen att hela den samordnade aktionen skulle krönts med att man skulle ha satt mig i personlig konkurs idag, men den aktionen sket sig, åtminstone för stunden.

Det finns mycket att säga, och skriva, om detta - och det kommer att ske - men låt mig nu avsluta utan att göra denna blogg längre än den behöver vara, med att konstatera att ingenting är nytt under solen i Norrbotten. Den NationalSocialdemokratiska grova organiserade brottslingen använder, som tidigare, en politiskt korrupt förvaltning, ett lika korrupt rättsväsende och en massmedia helt ointresserad av att granska makten, till att plundra dugande folk som genom att driva sin verksamhet effektivt gläntar till hur mycket tjuvarna egentligen stjäl i den sönderfallande offentliga förvaltningen.

Det är för sorgligt att den svenska nationen har förfallit så till den milda grad att långfingrat slödder får använda statsapparaten och propagandaapparaten till att ta heder och ära av och till att plundra mer dugande folk.

Svenskarna har länge likt en groda suttit i vattnet som långsamt värms upp och slutar med att grodan kokas när den inte längre är förmögen att ta sig upp ur kastrullen.

Nysvenskarna, som inte har suttit i det långsamt uppvärmda vattnet låter sig inte luras lika lätt som svenskarna. Den nu formligen exploderande grova kriminaliteten är sannolikt ett uttryck för att de genomskådar det svenska systemet och inser att det numera bara är en gangsterliga av många. Må vara att den liga som kan använda statsapparaten och rättsväsendet har ett övertag. Den behöver inte använda lika synligt våld. Men våldsmonopolet tillhör den som upprätthåller våldsmonopolet. Om Sverige inte ska drunkna i olika ligors våldsanvändning måste staten och rättsväsendet komma till rätta med kriminaliteten i de egna leden. Gör man det inte förlorar de sin legitimitet och därmed även sina möjligheter att komma till rätta med de kriminella gängen. Jag är efter decennier av politisk förföljelse inte optimistisk om Sveriges förutsättningar att klara av uppgiften. Jag tror att vi är ”beyound the point of no return” eller bortom punkten från vilken ingen återvändo finns. Sverige måste kollapsa för att vi ska kunna befrias från maffian som förröder landet. Det kommer inte att bli någon trevlig resa.

Falun tisdagen den 22 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Sjukvårdskollapsen tränger inte igenom censuren

.

Pliktskyldigast har media rapporterat om att stora delar av vården, av planerade operationer, ställts in i många dagar, i flera regioner eller landsting - i fredstid! Det gäller även ett av den svenska sjukvårdens flaggskepp, Akademiska i Uppsala.

Följden blir att många hundra specialister och annan högutbildad personal går och slår dank, enorma investeringar i sjukvårdsinfrastruktur nyttjas inte, sjukvårdsköerna växer och med stor sannolikhet kommer det att leda till många patienters onödiga eller förtida död. Förutom att många förmodligen kommer att dö kommer detta att, och har detta redan, kostat skattebetalarna hundratals miljoner bortkastade kronor.

Varför?

Av det enkla skälet att de odugliga och korrumperade politruker som ska se till att det finns förbrukningsmaterial på sjukhusen inte har skött sitt arbete. På ett sjukhus, och i ett landsting, måste det naturligtvis finnas buffertlager. Det måste finnas kapacitet för det oväntade: en stor brand, ett stort attentat i en stor folksamling osv. Det måste finnas katastrofberedskap. Det kan inte, och får inte, vara värre än att om det tar slut på ett sjukhus kan man skicka en transportbil med det nödvändigaste från vilket närliggande sjukhus som helst. Javisst kan ett sjukhus bli utan grejor, men det ska ju upptäckas i tid. Sådant måste det finnas rutiner för. Och i värsta fall - om något ändå tar slut - ska det inte ta mer än högst ett par timmar innan påfyllning sker från andra sjukhus.

Detta tycks ske med stöd från vår korrupta journalistkår som tycks vara mycket måttligt intresserad av att borra i detta och att ta reda på och för oss andra berätta om vilka korrupta affärer som resulterat i denna katastrof. Naturligtvis är man ännu mindre intresserade av att berätta vilka gangsters som är ansvariga för att ha ställt till det här.

Det är en mycket vanlig sjukdom bland den offentliga sektorns ofta inkompetenta, men långfingrade, politruker att vilja dölja sin oförmåga bakom en fasad av härmande av den privata sektorn och att även vilja omge sig med militär eller polisiär terminologi.

Sålunda älskar man, inom en allt sämre fungerande sjukvård, att ”gå upp i stabsläge” - istället för att se till att vården fungerar. 

Det här med materialbrist - i en verksamhet som i fredstid ALDRIG ska drabbas av materialbrist - föranleder mig att tro att man skickat idioterna på kurs och lärt upp dem i suboptimering av ekonomin genom ”just-in-time”-leveranser, i en bransch som aldrig får styras av just-in-time-leveranser.

Men så länge som korruptionen kontrollerar och styr journalistiken får vi väl förlita oss på nätet, och kanske på utländska media, för att få reda på vad det egentligen är som händer i Sverige. Situationen blir allt mer lik Sovjetunionens sammanbrott.

Falun torsdagen den 17 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Den korrupta journalistiken skapar en egen verklighet

.

Idag kunde vi se det igen - hur våra korrupta journalister - inte minst på SVT - lever i en helt annan verklighet än vi andra.

Under natten, eller morgonen, har enligt andra media förekommit ett flertal explosioner i Stockholms-trakten. Dels i trafiken i samband med en krock, dels vid S:t Afrems kyrka i Södertälje där även sju bilar brändes och dels vid Nytorget på Södermalm i Stockholm.

På SVT rapporterades om många ”nyheter” i morgonsändningarna, bland annat om kvinnors situation i Afghanistan, men inte ett ljud om sprängningarna i Stockholmstrakten.

Jag har inte sett på lokala nyheter över Stockholm än, men jag skulle nog misstänkta att SVT har censurerat nyhetsflödet på sätt som de brukar: de tiger i rikssändningarna men rapporterar i lokala sändningar. På så sätt osynliggör SVT den politiska censuren. I efterhand minns bara den Stockholmska allmänheten att SVT rapporterade. Men många lade inte märke till hur. Människorna utanför Stockholmstrakten får inget veta. Så skapar korrupta journalister en annan - politiskt önskvärd - verklighet.

Falun torsdagen den 17 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Zlatans staty - och analfabeterna

.

I dagarna har uppmärksammats att texterna på fundamentet till Zlatans staty är anmärkningsvärt illa stavade. Så illa faktiskt att man kan undra om den som skrivit in dem - eller gjort manus - över huvud taget är skrivkunnig. Åtminstone verkar inte skribenten kunna skriva svenska.

Kanske är det med Zlatans staty som med TV:s journalister. TV väljer med förkärlek journalister som talar en ”svenska” som är mycket svår att förstå, trots att det finns gott om nysvenskar som talar utmärkt svenska. Det sker förstås med de bästa av avsikter. Det är med största sannolikhet ett sätt att skicka ut ett ”kom som ni är”-budskap till nysvenskar: - Se bara, i Sverige kan du få bli TV-journalist…utan att kunna svenska.

Det finns gott om nysvenskar som talar en utmärkt svenska. De kan dock inte anställas på TV,  för då skulle den godhjärtade dumhetens budskap gå förlorat.

Så plockar den godhjärtade dumheten ned vårt samhälle - bit för bit.

Falun torsdagen den 17 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Som man bäddar får man ligga

.

Den till synes fullständigt illitterata och hänsynslösa busen som numera är president i USA försvarar landets svek mot kurderna med att ”de hjälpte oss inte i Normandie”. Nog för att jag vet att synen på omvärlden i USA inte kan beskrivas som annat än navelskåderi, innebärande att man är helt ointresserade av resten av världen, men det här tar väl ändå priset? Om man ska bli president måste man väl ändå kunna någonting om resten av världen?

Det första man borde veta är väl att Normandie var en fullständigt överreklamerad och betydelselös insats genom vilken de allierade skeppade över obegripliga mängder utrustning och soldater till det europeiska fastlandet och sedan körde fast med dem i Ardennerna under resten av kriget. Samtidigt besegrade Sovjetunionen Hitler-Tyskland, må vara med viss materiell hjälp från den intakta amerikanska industrin.

Men varför jämföra med Normandie över huvud taget? Hjälpte Israel till med Normandie? Eller gjorde Saudi-Arabien det?

Nå, detta är en bisak i sammanhanget. Huvudsaken är att som man bäddar får man ligga. EU:s överavlönade kleptomanpolitiker har lyckats missköta migrationspolitiken så till den milda grad att den blivit ett obegripligt och humanitärt svammel och att man därför upplevt sig tvungen att sätta sig i Erdogans famn, eftersom han vågade göra vad EU ville, men inte vågade stå för. Och nu har man ingenting att ta till om situationen spårar ur och Turkiet upprepar folkmordet mot Armenierna, men denna gång mot kurderna. Det är inte Erdogan som har misskött EU:s migrationspolitik. Det är kleptomanerna i Bryssel och Strasbourg. Erdogan har bara skickligt dragit nytta av EU:s fundamentala oduglighet.

Erdogan har även skickligt spelat ut USA genom att kasta ut deras inte särskilt märkvärdiga, men säkert ordentligt överprisade, stridsflygplan och luftvärn, till förmån för ryska motsvarigheter. USA vågar inte säga flaska nu mot Erdogan, av rädsla för att driva Turkiet i famnen på Ryssland. Det vore väl det värsta som kunde hända eftersom galningarna i Washington vanligtvis är alldeles blöta i byxorna av drömmar om att få till ett fullskaligt krig mot Ryssland.

Det är inte första gången västvärlden sviker kurderna. Man svek dem också i samband med Gulfkriget. Tidigare gjorde man det i samband med att kolonialmakterna delade upp mellanöstern med linjal, istället för längs verklighetens etniska gränser. Må vara att den gränsdragning som blev följden när spillrorna av det Osmanska riket delades upp i hög grad påverkades av att kolonialmakterna var för dåliga militärer för att rå på turkarna under ledning av Kemal Atatürk. Följden blev i alla fall att Kurdistan kommit att delas upp på fem länder: Turkiet, Armenien, Syrien, Irak och Iran.

Och nu tycks kurderna åter väga för lätt i stormaktsspelet för att det ska bli något Kurdistan. För EU:s del handlar det då om att man inte vågar agera mot Erdogan, eftersom han hjälper till att dölja hur kleptomanerna i Bryssel och Strasbourg missköter migrationspolitiken.

Falun torsdagen den 10 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Danmark stänger gränsen

.

Danmark inför passkontroller - mot Sverige! Det är naturligtvis föga förvånande mot bakgrund av hur den svenska statsmaktens enfald och nysvenskarnas grova brottslighet hemsökt även Danmark under senare tid.

Det fanns en tid då det var vi - Sverige med självpåtagen ledartröja - med sällskap av Finland, Danmark, Norge och Island - ibland även en större grupp då välskötta länder, som kunde samlas och prata om hur vi kunde skydda oss mot förfallet i andra länder, som hotade hemsöka även oss.

Efter några års svenskt vanstyre är vi nu på väg mot en situation som innebär att Finland, Danmark, Norge och Island snart alla måste skydda sig från förfallet i Sverige och andra slödderdiktaturer. Kanske får vi även se kretsen länder som skyddar sig mot det svenska förfallet växa? Det är nog inget långsökt antagande att Sverige är på väg att bli ett allt mer störande transitland för elände som söker sig från förfallna bananrepubliker till resten av Europa. Hur länge får Sverige vara med i Schengen? När tycker även andra att de måste skydda sig mot Sverige?

Falun torsdagen den 10 oktober 2019

Mikael Styrman

.

Häpnadsväckande enfald

.

Uppdrag Granskning handlade igår om lagförslaget att ungdomar som lider av könsdysfori ska få byta kön, eller försöka åtminstone, och låta operera sönder sig för resten av livet, redan från 15 års ålder - utan att vårdnadshavarna ens får veta om det!

Det är som om den svenska regeringen och många svenska oppositionspolitiker befinner sig i krig mot den svenska befolkningen!

Det var skrämmande att se i inslaget vilken samling vettlösa stollar man kunde rada upp, vilka hade påverkat utredningen på ett rent katastrofalt sätt. Tydligen var det en följd av en mix av dels ren enfald, dels resultatinriktad ignorans och i samtliga fall dessutom av en häpnadsväckande inkompetens.

Hur är det ens möjligt att man kan visa upp en sådan enfald och inkompetens och så vara minister! Finns det då inga gränser för vilket bottenskrap som får bli minister i Sverige?

Jag råkade läsa en skildring som beskrev Karl XII:s och hans armés långa marsch mot undergången i Poltava år 1709. Mina historiekunskaper - och den svenska skolans historieundervisning - är för begränsad för att jag ska veta något om huruvida det fanns några föregångare, vars öde kunde ha varnat Karl XII för följderna av ”brända jordens taktik”. Kanske det inte fanns? Och de svenska framgångarna som föregick äventyret i österland bäddade inte precis för någon eftertänksamhet, försiktighet eller riskanalys. Karl XII:s karolinerarmé gick under mitt i sommaren, utmärglad som den var, av den brända jordens taktik. På en halv timma var det klart - efter många års förberedelser.

Men när Napoleon bestämde sig för att försöka göra samma sak - fast bättre - hade han ju Karl XII:s erfarenheter att lära sig av. Det gick ändå inte bättre och det får väl tillskrivas en mix av vanligt franskt högmod och personligt storhetsvansinne. Till Napoleons försvar får man väl säga att det inte bara var den brända jordens taktik som utplånade hans armé. Den ryska vintern hjälpte till på ett förtjänstfullt sätt.

Ännu värre var det med Hitler som hade både Karl XII och Napoleon att lära av när han tog på sig de stora tyska stövlarna och sommaruniformerna och siktade mot Moskva, med följden att han liksom sin svenska och sin franska företrädare utplånade sina arméer - återigen tack vare den brända jorden och den ryska vintern.

Men att jag kommer att tänka på Karl XII, Napoleon och Hitler i det här sammanhanget får förstås tillskrivas det faktum att den optimism, aningslöshet, självgodhet och det enfald som präglade dem alla är på pricken lik den anda som nu i flera år drivit den svenska regeringens - och oppositionens stolligheter.

Med största säkerhet kan vi av historiens och förstå vart våra politiker nu leder det svenska samhället. Med sådana vänner behöver vi inga fiender.

Falun torsdagen den 10 oktober 2019

Mikael Styrman

.