.
Kriget mot de kriminella gängen går dåligt. Det finns säkert många skäl till att det går dåligt men summan av kardemumman blir i alla fall att polis, åklagare och domstolar inte lyckas klara upp ens grova brott annat än undantagsvis. Framför allt handlar det om att man inte vare sig försöker eller ens av misstag lyckas skydda medborgare som vittnar mot gangstergängen mot repressalier och hot från gangstrarna. Rättsväsendet och politiken står ständigt på brottslighetens sida mot folket.
Anonyma vittnen ingen lösning
Anonyma vittnen är ingen lösning på problemet. Det urgröper bara rättssäkerheten. Lösningen är istället att vår odugliga ordningsmakt och vårt dito rättsväsende får ut tummen ur ändan och inte släpper lös gangsters genast utan istället skyddar befolkningen mot dem.
Löjligt långa ledtider lämnar allmänheten utan skydd
Brottslingar anklagade för grova brott får idag gå lösa efter att de gripits. Ledtiderna är rent löjeväckande i ett internationellt perspektiv. Polis, åklagare, domstolar och lagstiftare är alla lika ointresserade av att skydda människor som visar civilkurage och vittnar mot brottslingarna. Följderna av detta har vi alla kunnat läsa om. Människor som gör det som alla med läpparnas bekännelser säger sig vilja främja överges, lämnas utan skydd, och blir mördade i sina hem av gangstrarna.
Skrattretande påföljder för grova våldsbrott
När våra politiserade tomtar som leker polis, åklagare och domare mot förmodan någon enstaka gång lyckas klara upp brotten tar det ändå åratal. När de äntligen ställs inför skranket kan det handla om tiotals åtalspunkter. Under tiden går brottslingarna lösa och kan vara farliga för sin omgivning i allmänhet och för människor som kan tänkas vittna mot dem i synnerhet. Hela tiden pågår den brottsliga verksamheten. När man undantagsvis orkar fram till domstol och eventuellt - men långt ifrån alltid - till fällande dom, blir påföljden även för grova våldsbrott många gånger rent löjlig. Den blir så försumbar att brottslingarna från tredje världen - som det ju ofta handlar om - skrattar åt - som de ser det - de svenska idioterna - och fortsätter obekymrade sin brottsliga verksamhet med oförminskad styrka. När de sedan fått sitt - i deras och våra ögon löjliga - straff får de ändå fortsätta att gå lösa under överskådlig tid.
Skyddstillsyn är synonymt med påföljdseftergift
Ofta får grova våldsbrottslingar, särskilt unga sådana, bara skyddstillsyn. Men det är ju bara bullshit! Skyddstillsyn är i praktiken detsamma påföljdseftergift: - Varsågod och gå ut misshandla och råna fler människor!
Det är inte undantag - det är ett mönster
Det är inte enskilda händelser som går i fel riktning. Det är inte så att samhället har otur ibland. Det är istället ett mönster som innebär att allt går i fel riktning. Om man försöker förstå varför det har kunnat bli så fel i Sverige, varför just det svenska rättsväsendet kollapsat, är det några omständigheter som det inte går att komma förbi utan att slås av deras betydelse för den katastrofala utvecklingen.
Kriminella politiker och politruker identifierar sig med övriga brottslingar
Allt överskuggande är naturligtvis att våra politiker och lagstiftare inte identifierar sig med folket. Istället identifierar de sig med brottslingarna och värnar dem. Det är förstås inte helt fel mot bakgrund av vad vi hela tiden ser utspela sig i form av grova svindlerier i den offentliga sektorn. Vi har banker som hunsar befolkning och småsparare men som glada i hågen och riskfritt tvättar miljarder åt maffian. Den offentliga sektorn och rättsväsendets värnande av brottsligheten tar sig många små uttryck som tillsammans bildar ett mönster och visar att lagstiftaren avsiktligt gör det svårt eller omöjligt för medborgarna att värja sig, sina nära och sina tillgångar och egendomar mot brottsligheten.
Medborgaren kan inte värja sig mot rekognoscerande brottslingar
Ett exempel är medborgarnas möjligheter att värja sig mot rekognoscerande brottslingar som återkommande är ute och sonderar inför grova brott. Sådana möjligheter finns helt enkelt inte. Brottslingar som gör intrång, till och med återkommande intrång, riskerar ingenting. Ägaren kan praktiskt taget inte vidta några åtgärder alls för att värna sig. Om ägaren ändå försöker visar sig polisen ofta värna brottslingens rätt att rekognosera istället för medborgarens rätt att värna sig mot brottslingarna. Om medborgaren vill veta vem som gör sig skyldig till intrånget hånler det ofta narkotikalangande polisbefälet och hänvisar till förundersökningssekretess. Åtminstone är det så det går till i Falun.
Anonyma registreringsnummer skyddar den grova organiserade brottsligheten
Ett annat exempel är möjligheterna att identifiera bilburna rekognoserande brottslingar. Förr kunde man se på registreringsnumret åtminstone i vilket län en bil hörde hemma. Det sade inte allt, men alltid något. Sedan ändrade man de svenska registreringsnumren så att de inte avslöjar något alls. Konfronterade med sådana stolligheter brukar svenska byråkrater och politiker skylla på EU. Men EU har ingenting med saken att göra. I Tyskland kan man exempelvis se på registreringsnumret från vilken stad en bil kommer. F står för Frankfurt, H för Hannover, KL för Kaiserslautern samt KAR för Karlstadt för att ta några exempel. Det är viktigt eftersom en stor del av brottsligheten väljer att operera utanför hemorten för att minska risken för att bli igenkända. Men att vi inte kan se detta på svenska registreringsnummer är bara förnamnet på myndigheternas tillmötesgående visavi svenska brottslingar.
För säkert nära hälften av Sveriges bilpark avslöjar inte registreringsnumret vem som äger bilen. De är registrerade på olika leasingföretag, fleetmanagers osv. En annan variant som ger brottslingar möjlighet att gömma sig är korttidsuthyrda bilar. I Falun är det mycket vanligt att narkotikakurirer och langare antingen lånar eller låtsas hyra en bil på en lokal bifirma inför deras narkotikaärenden. Andra korttidshyr bilar inför sina knarkärenden för då kan man inte heller se vem som hyrt bilen. Om våra rättsvårdande instanser och våra av den grova brottsligheten ofta mutade lagstiftare verkligen vill göra något för att motverka den grova brottsligheten skulle man omedelbart införa en registertjänst för hyrbilar eller ta in hyrbilar i Transportstyrelsens register så att det genast gick att kontrollera vem som hyrt en bil när detektiven allmänheten ser bilar vars förare agerar misstänkt. Men vill man inte så vill man inte…
Lagstiftare och rättsväsende är korrumperade - medborgarna blir lidande
Lagstiftaren får mutor, medborgaren blir rånad, misshandlad eller mördad och brottslingen går fri, allt medan poliser, åklagare, domare och lagstiftare oengagerat rycker på axlarna och tycker att det där får ni hacka i er - ni har ju ändå oss - guds gåva till befolkningen…
Falun onsdagen den 30 oktober 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar