Uppdrag Gransknings Haparanda-inslag stinker maffiauppdrag lång väg

.

UG hade onsdagen den 23 oktober 2019 ett inslag om den riksbekanta gropen i Haparanda. Det är ett inslag som är uppenbart tillkommet på begäran av de som skapade svindleriet.

Bakgrunden

Planen att bygga igen den del av Torne Älv:s mynning som är belägen mellan Torneå och Haparanda med ett köpcenter lanserades av Sven-Erik Bucht och Christina Lugnet, fast kanske inte i nämnd ordning. Men det var Bucht som blev drivande och genom partiet fick propaganda-apparatens massiva draghjälp. När det var som allra tokigast skulle man bygga ett 22 våningars hotell i gropen där tyskarna skulle kunna bo när de skulle komma och handla på IKEA i Haparanda. De här stolligheterna, plus en annan sak som är för omfattande för att gå in på här och nu, gjorde Sven-Erik Bucht till landsbygdsminister. Det var innan han gjorde sig känd för dubbelfakturering av föredrag på de jättefester som Christina Lugnet ordnade på sitt ”tillväxtverk”. Det var också innan han blev riksbekant för plundringen av statskassan med hjälp av groteskt dyrbara och generösa ”mentorer” och ”engelsklärare”.

Favorit i repris

Den första och kanske mest grundläggande frågan är: Varför gjordes inslaget? Det innehöll ju praktiskt taget inget nytt utan idisslade mest sådant som är känt och sänt sedan tidigare. Någon eller några upplever sig tydligen behöva ett reportage som instruerar medborgarna om vilka banor de ska tänka i om bakgrunden till gropens tillkomst och bedrägerierna omkring den.

Valpen blir maffians nyttiga idiot

Det som var nytt i inslaget var att UG lyfte fram David Lehto, en lokal förmåga som när allt av betydelse utspelade sig var en 23-årig valp som ingen i det lokala näringslivet verkar ha tagit på allvar. UG ger honom en centralt roll som inte alls är trovärdig för den som vet något mer om maktspelet runt gropen än vad UG har valt att sända. Han är helt enkelt för lättviktig för att ha en sådan central roll som UG vill klistra på honom. En springpojke med lokal förankring med andra ord. Men just i det här sammanhanget är han användbar för maffian om man får honom och Michael Fahlander att kasta skit på varandra, så att den politiska maffian kan krypa undan lite diskret.

En fälla gillras för Lehto

Under inslaget hände något som vi inte fick se. Som det måste förstås av det sända gillrade journalisten en fälla åt Lehto. Det intressanta här är inte vad vare sig Daniel Lehto eller Michael Fahlander säger i inslaget utan vad som har hänt dessförinnan - det som vi inte får se. Det ser onekligen ut som om journalisten grundat med att i förväg preparera Fahlander så att Fahlander under intervjun med Lehto kommer att leverera vissa uttalanden som är önskvärda för journalistens uppdragsgivare. Hur det går till - om Fahlander prepareras i förväg, eller om han provoceras att säga vissa saker under ett överraskande samtal medan intervjun med Lehto pågår - får vi inte veta.

Uppdrag Granskning maskerar maffians upplägg

Det är hyggligt uppenbart att några känner ett starkt behov av att ”förklara” omständigheterna i det är fallet, med andra ord: att peka ut syndabockar för att själva gå fria. För att förstå vad detta handlar om måste vi veta något om Fahlanders bakgrund. Det ligger i korten att det är något som har utspelat sig innan Haparandagropsäventyret utvecklades till en fälla vilken nomenklaturan riggade åt Fahlander.

Förspelet som skapade maffians hämndlystnad

Mycket talar för att hela gropprojektet riggades nämligen för att Michael Fahlander, några år tidigare, i likhet med en del andra tjänade mycket pengar på ett assistansföretag. Det byggde han snabbt byggde upp till det största och sålde det till ett riskkapitalbolag för 1,2 miljarder. Sedan placerade han 1 miljard utomlands - utom räckhåll för maffian. Det var naturligtvis inte meningen att andra än maffians egna samarbetspartners skulle tjäna pengar på ett naivt regelverk som antingen var förbehållet nomenklaturans egna eller bara väldigt naivt. Många var säkert så naiva att de trodde att avsikten med regelverket var att man skulle driva assistans utan att tjäna något alls på det. Oavsett vilket blev följden av de stora snabba vinsterna naturligtvis att den politiska nomenklaturan upplevde sig hånade och blev hämndlystna. Följaktligen aktiverades maffians fiskala grenar. Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten fick i uppdrag att inkomsttaxera Michael Fahlander för den miljard han placerade utomlands, men misslyckades. Efter detta fanns en tagg i köttet och en inte oansenlig hämndlystnad hos maffian visavi Michael Fahlander.

Med tiden kommer möjligheten till hämnd

Förmodligen var det slumpen och maffians långsinthet som gav nomenklaturan möjligheten. Entreprenören Michael Fahlander, då stadd vid kassa, råkade hamna i Haparanda när Bucht och Lugnets ”på gränsen”-bedrägerier ännu snurrade för fullt. Vi som har anknytning till orten, som har sett vårfloder och översvämningar komma och gå, vet att man inte kan bygga igen Torne Älvs naturliga expansionsutrymme för högvatten. De flesta av oss visste redan då att redan det som var utfört runt gränsen tömde butikslokaler i Torneå och Haparanda, ödelade Haparandas centrumhandel och dräpte lokalt ägda butiker till förmån för rikstäckande och ofta utlandsägda kedjor, likadana som finns överallt i landet. Vi visste också att det skulle bli svårt att fylla redan den första gallerian och sannolikt omöjligt att fylla en till.

Bucht-bedrägerierna på sluttampen

Det mesta började ha ebbat ut men vissa eftersläpare byggde ännu. Exempelvis K-Rauta som byggde i Haparanda enbart för att knäcka bröderna Lakkapää och förhindra att deras initiativ att slå sig lös från Keskos grepp skulle få efterföljare bland andra slavar. Efter att problemet Lakkapää lösts har också K-Rauta stängt sin butik i Haparanda och lämnat den öde.

Svindleriet riggas

För oss med lokalkännedom och vana att driva företag är det lättare att förstå vad som pågår, ändå gjorde nog de flesta inte det. Att en utifrån kommande entreprenör ska avslöja potemkinkulisserna när han möts av den lokala nomenklaturans eniga maranatakör kräver naturligtvis ännu mer. Särskilt när kommunala företrädare i utbyte mot personliga mutor ställer i utsikt att kommunen ska hyra under lång tid till höga priser och därmed utgöra garanten för projektets framgång.

Riskfritt att lura den som mutar

Det är riskfritt för nomenklaturan att lova. Den som mutar kan inte få samhällets hjälp om mutkolven inte levererar. Det var aldrig meningen att Fahlander skulle lyckas finansiera projektet - det visste man, när man gillrade fällan. I Sverige är maktkoncentration så stark att om den politiska nomenklaturan inte vill att ett projekt ska kunna finansieras så kommer ingen bank att medverka. I princip alla finansiärer är beroende av bankerna, direkt eller indirekt. Därför kunde man utan risk plocka Fahlander på personliga mutor och lura honom att betala 48 miljoner för ett värdelöst träsk som utgör Torne Älvs expansionsområde. Han skulle ju bli rikligt belönad sedan, när kommunens höga och långvariga hyror började ticka in.

Bucht drog vidare till nya utmaningar

När projektet skulle genomföras hade Sven-Erik Bucht och Christina Lugnet gått vidare till svindlerier i andra miljöer. Bucht hade blivit landsbygdsminister och Christina Lugnet hade  blivit generaldirektör och festfixare för Maud Olofssons Tillväxtverk, med Bucht som återkommande dubbelavlönad föredragshållare på Lugnets och Tillväxtverkets jättefester runt om på flotta hotell i landet.

Buchts målvakt valdes på order

Men innan Bucht drog sig tillbaka hade sosseriet i Haparanda genom en demokratisk process utsett en efterträdare. Men Bucht behövde en målvakt som han kunde lita på att skulle hålla tätt om vad han ägnat sig åt i Haparanda kommun. De socialdemokratiska förtroendevalda fick veta samma dag, strax innan mötet, att de inte alls skulle välja den kandidat de enats om att skulle efterträda Bucht, utan att de istället skulle välja Gunnel Simu, efter ”order uppifrån”. Och de ryggradslösa socialdemokratiska mähäna valde naturligtvis Gunnel Simu. Ingen tvekan där om att det socialdemokratiska partiet är en toppstyrd gangsterorganisation som inte besväras av något demokratiskt lallande.

Förvaltningen av andras pengar

Vanligtvis sprider förvaltare av andras pengar dem utomordentligt generöst omkring sig, särskilt när de kombineras med en ”kick-back” under bordet för egen del. Tornedalen, Norrbotten och Finska Lappland har många exempel på det. Det är bara att titta på vad pensionsfonder ägnat sig åt med köpcenter och gallerior i Finland, markområden och hotell i Levi och bedrägerigruvan i Kaunisvaara. Givet hur den maffiakontrollerade ”finansmarknaden” fungerar var det därför inte alls orimligt att tro att det skulle gå att finansiera även Bucht och Fahlanders projekt i Haparanda. 

I efterhand kan man konstatera att Michael Fahlander nog kraftigt underskattade den politiska nomenklaturans hämndlystnad föranledd av hans framgångsrika assistansföretag och det misslyckade försöket att stjäla vinsten av honom.

Massmedia tiger och springer maffians ärenden - även Uppdrag Granskning

Naturligtvis duckar massmedia för de verkliga bedrägerierna i Haparanda, att man sålde ett värdelöst stycke träsk för 48 miljoner mot falska löften om att finansiera det med långsiktiga höga hyror. Löften som man aldrig avsåg infria eftersom man visste att man skulle hindra Fahlander från att få projektet finansierat.

Haparanda kommun tjänade 48 miljoner på bedrägeriet och Gunnel Simu och Erik Hornmalm kunde köpa en lägenhet i Gröndal i Stockholm och flytta dit. Vad Sven-Erik Bucht fick förutom locket på och möjlighet att plundra statskassan som regeringsledamot vet vi inte ännu. Kanske får vi aldrig veta. Ingen står i kö för att berätta om sådana här affärer.

Falun fredagen den 25 oktober 2019

Mikael Styrman

.