Den svenska kleptokratin och Erdogan

 .

Jag blev minst sagt en aning förvånad när Turkiets diktator Recep Tayyip Erdogan härom dagen förklarade sig avvisande till Finskt och Svenskt NATO-medlemsskap. Sverige - det förstår man ju. Svenska skenheliga kleptokrater har ju i decennier åkt runt och stöttat befrielserörelser, eller om man så vill terrorister, hela världen runt, samtidigt som man plundrat och misshandlat företagare i sitt eget land på samma sätt som de statsledningar vars ställning man efter bästa förmåga sökt undergräva. 

Men Finland? Varför skulle Finland dras med samma luskam som Sverige? Det var lite förvånande. Min erfarenhet är annars efter en del resande att Finland är mycket respekterat runt om i världen, på ett sätt som de svenska dryga kleptokraterna inte är.

Möjligen är det så att finnarna låtit lura sig av de svenska hycklarna att utsätta Turkiet för ett vapenexportembargo, utan att någon förstått vad det skulle kunna få för konsekvenser. Det är lätt att tänka sig att det mest varit en eftergift mot Sverige, ett sätt att måna om det goda Nordiska samarbetet. Var det hur det vill med den saken så väcker det i alla fall frågan vad det finns för försvarsindustri i Finland som ett vapenembargo mot Turkiet skulle kunna påverka?

Det här att Sverige utsätter Erdogans Turkiet för ett vapenembargo förvånar ju också en aning. Sveriges kleptokrater är ju inte precis främmande inför att exportera vapen till i stort vilka brottslingar som helst. Om det sedan kräver att en eller annan krigsmaterialinspektör måste slängas framför tunnelbanetåget eller någon ännu oförstörd journalist måste dränkas i Hammarbykanalen så är inte det heller något hinder. Till exempel Saudi-Arabien är ju en stor köpare av svenska krigsvapen, trots att man där utan skrupler stympar människor på lösa boliner. Jag kommer osökt att tänka på Hasse Alfredssons och Tage Danielssons sketch och uttalande att man ”under Franska Revolutionen högg huvudena av adelsmännen…chop, chop, chop bara”, som Hasse Alfredsson uttryckte det, även om man i Saudiarabien nog oftare hugger händer av folk än deras huvuden, när man inte styckar journalister på Saudi-Arabiens ambassader. Men Turkiet däremot har man embargo mot. Det ligger bara allt för nära att anta att anledningen är det vanliga hyckleriet hos den svenska nomenklaturan och att den verkliga orsaken är att det ändå inte finns någon svensk vapenexport av betydelse till Turkiet. Embargot är väl ungefär lika verksamt som ett vapenembargo mot Monaco eller San Marino skulle vara.

Erdogan klagar på, att de i sekler av alla kringliggande stater och ett antal kolonialmakter misshandlade kurderna, får en fristad i Sverige. Det säger Erdogan som är i lag med IS som är de värsta mördarna i modern tid - möjligen då med undantag för Ryssland under senare år. IS och Erdogan har kurderna som gemensam motståndare. Det ska i sammanhanget påpekas att det inte alltid varit en dans på rosor att vara kurd i Sverige. Bland annat har det ju inneburit notoriska trakasserier när de socialdemokratiska kleptokraterna ville skylla ifrån sig Palme-mordet på någon annan.

Det blir intressant att följa den närmaste tidens utveckling i frågan. Sveriges väg blir naturligtvis inte nödvändigtvis ”Sveriges väg” utan snarare socialdemokraternas väg. Om den socialdemokratiska kleptokratin kan behålla regeringsmakten spelar det naturligtvis ingen roll om Erdogan är ihop med IS, Ryssland eller Hin Håle själv.

Trots allt har Erdogan i stort sett rätt. Sverige är ett drivhus för terrorister. Det är bara att se på ”svenskarnas” deltagande i IS terror mot Mellanösterns befolkning och vilka efterräkningar det INTE fick. Eller varför inte bara se på vad som händer på Sveriges gator? Men i slutändan är det naturligtvis rent affärsmässiga bedömningar och det förestående turkiska valet som vägleder Erdogan.

Sosseriet lämnade ut balterna till Stalin vid Andra Världskrigets slut, trots att det var uppenbart vad som skulle hända med dem. Ändå var de gamla vapenbröder till den svenska regeringen. De kämpade alla på Nazitysklands sida, var en på sitt sätt. Skillnaden mellan dem illustreras kanske tydligast av att den svenska regeringen fick betalt med judiskt tandguld från koncentrationslägren, medan de utlämnade balterna mötte döden i Stalins terrorläger.

Finland är viktigt för Nato, det är uppenbart. Sverige är väl inte helt ointressant, men ett halvt oviktigt Gotland, med en handfull soldater, väger naturligtvis lätt i jämförelse med en folkrik nation som kontrollerar Bosporen och därmed all trafik till och från Svarta Havet, dessutom med anor som innefattar att man visat sig kunna tygla stora makter med koloniala ambitioner när så erfordras. Med den jämförelsen i fonden var Magdalena Andersson avslutande och krävande tonfall i Washington påfallande omusikaliskt och nästan till och med plumpt.

Falun torsdag den 19 maj 2022

Mikael Styrman

.