En osynlig stadsbeduin på äventyr i den kommunala drogspenaten

 .

En osynlig smärt man i sina bästa år

Det kom en äldre stadsbeduin vandrande mot den stulna skogen där det kommunala syndikatet langar narkotika till Dalarnas ungdom. En smärt man, med kamouflagejacka, hatt med brett brätte som vid behov skylde ansiktet, svarta glasögon som dolde ögonen för den händelse hatten misslyckades. På nedre delen av kroppen en tidstypisk byxa från en Rinkeby-uniform samt tillhörande gympadojor. Ett par väskor, ett stativ och en kamouflagefärgad jättekikare syftande till att kröna bilden av en fågelskådare. Den sedvanliga narkomanhunden i koppel. Lite oklart vad narkomanhunden tillförde fågelskådarförklädnaden, men kanske skulle den skydda mot stora och farliga fåglar av en typ som inte finns hemma i stan.

När bilar närmade sig vände sig stadsbeduinen bort från vägen och sänkte huvudet så att hattens brätte dolde ansiktsdragen. Möjligen har han lokal anknytning. Kanske också en position som gör det viktigt att inte bli igenkänd när han hämtar knark som ska förstöra unga som gamla?

Hans pappa måste ha varit glasmästare. Det var nämligen inte att ta miste på att han var övertygad om att han var helt osynlig i sin näst intill perfekta förklädnad.

En timma och fyrtio minuter senare återkommer han från det kommunala knarksyndikatets distributionscentral i den stulna Rottnebyskogen. Nu är han så fullastad med narkotika att de nyss så ledigt fladdrande byxorna putar ut än här och än där. Överkroppen har nu blivit så stor att det inte längre går att stänga jackan. Men han visar gärna obekymrat upp sig, övertygad som han är om att han är osynlig eller åtminstone åtnjuter polis- och rättsväsendets beskydd och därför är oantastlig.

Inte längre lika smärt

Kanske rymde inte klädseln alla varor eftersom han återkommer tre timmar senare i en kommunal lastbil med offentliganställd chaufför för att hämta resten. Men av någon anledning fick han kalla fötter, kanske efter att han sett att jag var hemma och därför kommit av sig och efter en kort stunds analys vid trappan till den kommunala narkotikacentralen av allt att döma avbrutit den kommunala narkotikatransporten.

Den som kamouflerar sig och är försiktig,

är fri att langa knark en annan dag,

som Oliver Goldsmith ungefärligen uttryckte sig när han redan på 1700-talet gav oss bevingade ord möjliga att applicera även på dagens korrupta samhälles avarter.

Falun fredagen den 13 maj 2022

Mikael Styrman

.