Ryssarna bromsar och gasar - men varför?

 .

Våra media rapporterar vilset om att ryssar och ukrainare kommit överens om att, och hur, framför allt vete ska kunna exporteras från Ukraina till världsmarknaden och svältande människor. Det som tycks förvirra media - och kanske alla oss andra också - är att ryssarna kort därefter bombarderar de platser varifrån exporten avsågs kunna ske.

Det förklaras av någon lite obegriplig rysk oberäknelighet som kopplas till Putin personligen. Resonemanget bygger på att Putin alltjämt är stark och ohotad. Inte lätt att veta om det beror på att man inte förstår orsakerna eller att något intresse vill förstärka bilden av en allmän rysk oberäknelighet? Liknande har ju utspelat sig flera gånger tidigare.

Själv associerar jag det inträffade till Joseph McCharty och MacCarthy-ismen som hemsökte USA på 1950-talet och som innebar att mängder av människor - ofta intellektuella - fick sina liv förstörda av amerikanska extremister och fanatiker, vilka fick mycket stort utrymme i media och väldigt mycket makt. Ingen kunde värja sig mot fanatikerna förrän de gav sig på den amerikanska armén och började peka ut misstänkta kommunistsympatisörer inom armén. Men då var måttet rågat. Armén var för stark och mer eller mindre krossade McCharty-ismen.

Kanske finns där för oss en hjälp till att förstå det som nu utspelar sig i Ryssland? Kanske är det så att Putins ställning, i synnerhet efter motgångarna hittills under Ukraina-kriget, numera är så pass försvagad, att alla delar av den ryska statsapparaten i allmänhet, och den ryska krigsmakten i synnerhet, inte alls låter sig styras till punkt och pricka?

Är det så - vilket skulle kunna förklara en del av det som inträffar - är det en ganska öppen fråga hur den yttersta makten över Ryssland kan komma att förändras redan i ett ganska kort tidsperspektiv. Kanske har den redan förändrats, utan att det syns utåt?

Kunde den amerikanska armén rå på McCharty-ismen så kanske den ryska krigsmakten kan rå på en Putin som skitit i det blå skåpet..? Åtminstone tycks Putin göra analysen att motgångarna har skapat ett maktvakuum som avkräver honom en viss försiktighet visavi sina mer betydelsefulla underhuggare. Annars borde vi snart nås av fler rapporter om huvuden som rullar i den ryska militärledningen och som kan kopplas till den nyss nämnda oberäkneligheten.

Falun fredagen den 29 juli 2022

Mikael Styrman

.

Finns det inga grönområden eller knarkreservat i Borlänge?

.

Man kan onekligen fråga sig om det inte finns några grönområden i Borlänge - eller knarkreservat som det numera ofta visat sig vara? En del Borlängebor tycks i alla fall vara väldigt ovana med hur man beter sig i ett grönområde.

Härom dagen hade vi exempelvis - i nära följd - besök på Rottneby av två fordon med sådana där vilsna Borlängebor.

Den ena bilen parkerade på reservatsparkeringen, men passagerarna verkade inte ta sig bort från parkeringen. Efter ett tiotal minuter kom en - som det föreföll - ganska sliten vuxen mansperson cyklande de knappa hundra metrarna ned till gården och cyklade sedan tillbaka till parkeringen. Den medföljande avkomman stod kvar på parkeringen och tittade längtansfullt efter sin cykel, som pappan(?) hade rekvirerat för sina ärenden. Strax efter att på detta sätt förmodligen ha konstaterat att vi var hemma lämnade man området.

En annan bil - en ”värstingbil light” - parkerades nere vid ställverkets apparatskåp och grushögar. Kanske inte den ideala platsen i de flesta motionärers ögon?

En mörk man med klassisk nysvensk kraftig halskedja, åtföljd av att ett alibi bestående av vidhängande ljus bimbo med hund, vandrade sedan norrut längs Rottnebyvägen och försvann därefter ur sikte, förmodligen efter att ha gått upp i det kommunala knarkreservatet. Inom en ganska kort tidsutdräkt kom de sedan vandrande nedför ängen som utgör en del av den privata gården, och som det av riktningen tyckes, från den numera nedlagda handelsträdgården, vilken för en tid sedan var en populär handelsplats för narkotika.

Det är svårt att dra någon annan slutsats än att syftet med besöket var att hämta eller lämna narkotika i det kommunala knarkreservatet eller möjligen att ”reka” för nya gömställen och utlämningsplatser - på privat mark. Parkeringen vid ställverket var i så fall förmodligen styrd av en vilja att inte bli identifierad med hjälp av bilen. Kanske också styrd av att knarkreservatet inte var utflyktens mål utan snarare en vilja att expandera knarkimperiet till den mer närliggande gården?

Vän av ordning frågar sig naturligtvis - givet omständigheterna - om det är så ont om grönområden i Borlänge att invånarna inte fått lära sig att skilja på ett ställverk och ett grönområde, inte heller kan skilja på en privat, avspärrad och skyltad gård och ett offentligt grönområde på vilket bedrivs narkotikahandel?

Kanske var det här en rekande knarklangare, kanske bara en okunnig motionär som gjorde allting fel och betedde sig som en knarklangare, oförmögen att skilja på mitt och ditt? En annan intressant fråga är förstås om bimbon - och hennes föräldrar - var och är införstådda med besökets syfte?

Regeringen har länge undandragit sig sitt ansvar och misskött migrationspolitiken. Det befrämjar inte integrationen att regeringen inte utbildar sina skyddslingar och lär dem var man får och var man inte får langa narkotika i maffians Sverige.

Det är ett etablerat förhållande att narkotikalangande Borlängebor söker sig en bit bort från hemorten för att få langa sitt knark utan att bli identifierade, men det är inget som hälsas med tillfredsställelse av markägare som själva måste sköta polisens arbete.

Falun fredagen den 29 juli 2022

Mikael Styrman

.

Ett urspårat samhälles trafikpolitik

 .

Före och efter Andra Världskriget fanns det goda skäl att underlätta för människor på landsbygden att kunna hålla sig med billiga transportmedel. Gamla uttjänta fordon kunde fortsätta att brukas efter att bakaxeln gjordes stum och hastigheten begränsades. På den tiden tittade inte ungdomen på idrott på TV och andra media, utan idkade istället idrott själva. Då var trafiken på vägarna ytterst begränsad. I många byar fanns inte en enda bil. Ungdomar och andra förflyttade sig till fots och med hjälp av cykel.

Idag har vi inget sådant ekonomiskt incitament. Det står bilar på varje gård, ofta flera, som regel köpta på kredit. Vägarna är åtminstone partiellt drabbade av trafikinfarkt. För att göra ont värre byggs vägarna om till 2+1-vägar vilket leder till ytterligare försämrad framkomlighet. Nu ska 2+1-vägarna korkas igen genom en massiv ombyggnad av fordon till traktorer, som inte behövs i ett samhälle som badar i transportmedel. Människorna har slutat ägna sig åt idrott. De ser istället på TV när andra ägnar sig åt sådant. Istället åker man runt - stillastående - på batteridrivna elsparkcyklar - vilka ytterst sällan framdrivs med sparkar och vilka dessutom spär på klimatkatastrofen, vare sig deras brukare begriper det eller ej. De USA-inspirerade skrovmålen som dryper av ost och såser och de ofta flera liter stora colaflaskor som bärs under armen i tid och otid kommer inte att göra saken bättre.

 Därutöver åker ungdomen runt med dessa - ofta långsamtgående - traktorer. Det vill säga långsamtgående när man inte manipulerat dem och framför dem i normal trafikhastighet - eller högre - dock utan samma säkerhetskontroll av fordonen som vanliga bilar underkastas. Naturligtvis är förarna ofta sämre skickade att klara sig i trafiken än andra bilister. Det kommer sannolikt att visa sig att förarna i allt högre grad även kommer att vara narkotikapåverkade. Eller visa sig och visa sig - det är inte alls säkert att det kommer att visa sig. Om förarna i allt högre grad kommer att vara narkotikapåverkade är det mer troligt att frågan kommer att tigas ihjäl av oansvariga politiker och servila låtsasjournalister.

Det här är inte precis vad klimatet behöver. Ungdomen borde inte läras att ta sig fram utan muskelkraft, om man vill att mänskligheten ska överleva. Inte heller om man vill att de själva ska klara sig - i ett samhället där elförsörjningen har kollapsat. Visserligen försöker man hålla insikten om vart vår elförsörjning är på väg på avstånd, men det blir allt svårare att hålla skenet uppe när det ena beslutet tokigare än det andra undergräver vår elförsörjning.

Man kan på goda grunder anta att en idag helt onödig och oansvarig störtflod av A-traktorer som kommer att blockera vägarna också kommer att vara förenad med en prislapp i form av onödiga dödsfall, orsakade både av traktorförarna själva och av stressade och irriterade bilister som orsakar olyckor som en direkt konsekvens av att de återkommande kommer att sitta fast i långa köer på de enfiliga vägsträckorna.

Man frågar sig onekligen vad som föranleder dessa regeländringar som kommer ineffektivisera samhället i en tid då det istället borde effektiviseras. Är det ren dumhet, vilket ju inte är helt ovanligt i vår maktapparat, som ofta kan beskrivas som ”fullast kör”? Det är ju inte på något sätt unikt att beslut fattas av politruker som inte vet ett piss om det som de är satta att besluta om, eftersom de fått sina taburetter med hjälp av sina partiböcker och sin intill enfald gränsande lojalitet med sina gynnare. Ibland kan man undra om det rent av är ett krav att man inte ska kunna något för att få utforma regelverket om körning i rondeller, på motorvägar osv.

En alternativ teori skulle kunna innebära att man avsiktligt korkar igen vägarna, som ett utslag av en klimatpolitik som man inte riktigt vågar stå för. Men jag är nog benägen att tro att de som utformar dessa regler ofta är oförmögna att se sambandet mellan sina stolliga beslut och de katastrofer som kommer att bli följder av besluten.

Det blir i alla fall bra för ungdomsbrottsligheten, narkotikahandeln och de politiker och tjänstemän som lever gott på mutor från dessa näringars idkare. Från att tidigare ha varit relativt begränsade geografiskt kan nu denna form av brottslighet breda ut sig över större ytor. Det är naturligtvis inte bra att det sammanfaller med polisens och rättsväsendets moraliska och kompetensmässiga förfall. Besluten går inte i rätt riktning - åtminstone inte för den hederliga delen av allmänheten.

Ofta finns det både positiva och negativa aspekter att väga in i samband med beslutsfattande. Man kan fråga sig vilka andra positiva aspekter man vägt in i A-traktorfrågan än just att stimulera narkotikaförsäljningen?

Vi kommer allt närmare en framtidsdystopisk situation som innebär att de korrumperade resterna av rättsväsendet kollapsar och medborgarna överlåts att själva svara för sin egen, sin familjs och sin egendoms säkerhet. Det är inte mycket som talar för att det är en utveckling som allmänheten önskar. Desto märkligare då att utvecklingen pågår och med allt längre och snabbare steg.

Falun fredagen den 29 juli 2022

Mikael Styrman

.

Plundringen av Kamprads kvarlåtenskap?

 .

Det är inte förstå gången förmögna personer plundras i Sverige med institutionernas hjälp. Jag har själv fått erfara hur det kan gå till när sosseriets Gangster-Sverige plundrar företagare. Men jag fick i alla fall behålla livet - må vara efter decennier av kriminell och systematisk politisk terror mot mig och min familj samt ett par resor till politiskt fängelse.

Inte ens stora och mycket framgångsrika företagare går säkra för den svenska politiska maffian. Eller kanske framför allt inte just sådana. Ivar Krüeger är väl kanske vårt främsta exempel på en mycket driftig företagare som mördades och plundrades. Han var ju faktiskt ännu större än Kamprad i sin tid, men blev lika förbannat mördad och plundrad av den svenska maffian.

Ingvar Kamprad fick leva ett långt liv - såvitt vi vet utan att vare sig bli plundrad eller mördad. Men det är bara såvitt vi vet. Det ligger i farans riktning att förklaringen till att den extremt skickliga Ingvar Kamprad, som såvitt vi vanliga dödliga vet, inte hade sin trygghet ordnad genom ett klassiskt nätverk, ändå fick vara i fred hade sin förklaring i att han betalade beskyddarpengar. 

Han hade mycket skickliga rådgivare som hjälpte honom att sy ihop riktigt finurliga lösningar för att skydda honom och hans skapelse från den svenska gangsterstaten. Delvis så finurliga faktiskt att de präglas av ett betydande tillmötesgående från gangsterstaten eftersom de möjliggjorde för honom att skydda sig från gangstrarna som vi vanliga svenska företagare systematiskt plundras av. Ett sådant tillmötesgående måste rimligen ha kostat en slant. I vems eller vilkas fickor den slanten hamnat lär vi aldrig få veta. Lösningen medgav dock att han byggde upp en exempellös verksamhet och förmögenhet.

Kamprad älskade att överraska, sägs det i TV:s pro-Bucht-dokumentär om Kamprads pengar. Må så vara. Men att den extremt skickliga Kamprad skulle valt att med ett penndrag strö ut en stor del av sin förmögenhet över oduglingar i Norrland - utan att ha en väl utvecklad idé om HUR pengarna ska komma till nytta - det är ju helt emot Ingvar Kamprads natur - annat går inte att förstå. Hela hans väsen präglades ju av extremt genomtänkta och ofta genialiska lösningar. Skulle han då bara strö ut förmögenheten över dokumenterade oduglingar och kleptomaner? Det bär inte sannolikhetens prägel.

Jag har sett hur maffia-staten jobbar. Hur man gör data-intrång, saboterar datorer, buggar telefoner, lokaler, övervakar fordon och gör inbrott, letar igenom kontor och bostäder, påverkar nära nog all offentlig verksamhet att delta i terrorn. Så gjordes när Sundströms och Buchts gangsterrörelse plundrade mig, stal mitt företag och min förmögenhet och två gånger slängde in mig i politiskt fängelse - hela tiden uppbackad av doa-doa-kören i våra korrupta media.

SVT:s program om Kamprads miljoner backar upp maffians upplägg och framställer Sven-Erik Bucht nästan som hans enda och nära vän, som en del av förklaringen till testamentsöverraskningen. Jag kan naturligtvis inte bedöma om den bilden är riktig, men jag upplever det som mycket osannolikt att den extremt dugande Ingvar Kamprad inte skulle ha genomskådat Sven-Erik Bucht. Det tar nämligen inte lång tid. Men däremot kan jag mycket väl tänka mig att Kamprad, som sannolikt hela livet fick kryssa mellan gangsters med makt, vilka ville ta del av hans förmögenhet, valt en linje innebärande att han drog nytta av vad Bucht kunde tillföra honom men undvek att få honom till fiende. Det kan naturligtvis ha krävt en del flamsande och tramsande, men det kan ju Kamprad ha tyckt vara ett billigt pris att betala för att hålla risken för ett krig med den svenska maffian på avstånd.

Trots allt slog ju Sven-Erik Bucht nästan ihjäl allt annat näringsliv i Haparanda, inklusive industrin, för att gynna IKEA och därmed indirekt gynna Buchts karriär - vilket naturligtvis var den främsta drivkraften för Bucht. Sedan är det en annan sak att Bucht i riksdag och regering visade sig vara en intrigant odugling som studsade mellan de offentliga institutionerna som en blindgångare vilken ingen kunde förutsäga vad han skulle ställa till med härnäst. Bland annat är han ju pappa till budget-sabotaget som senare kom att ställa till ett helvete för regeringen, när deras eget vapen användes mot dem själva.

Det är mycket som talar för att den omstridda meningen i testamentet inte är tillkommen i laga ordning. Det kommenteras i programmet, nog mest som en kuriositet, att meningen är felstavad. Svårt att säga om man kan dra några växlar på det? Jag vet inte hur Ingvar Kamprad stavade? Men jag har någonstans i bakhuvudet att det inte var hans starkaste gren, men jag kan naturligtvis ha fel på den punkten. Däremot vet jag att Sven-Erik Bucht i skrift både formulerar sig och stavar som en kratta, vilket han inte nödvändigtvis gör i tal. Det är faktiskt så illa att om man får ett brev från Sven-Erik Bucht och det inte är illa formulerat, klantigt uppställt och felstavat, så vet man att det inte är han som har skrivit. Maffian har många spökskrivare i sin tjänst som hjälper de många vars tjuvaktighet och moraliska tillkortakommanden är mer framträdande än deras förmåga att uttrycka sig i skrift.

Bucht berättar en förskönande version av bakgrunden till IKEA:s Haparanda-etablering. Men det är naturligtvis inte sanningen. Med lång egen kännedom om hur sosse-maffian jobbar är jag beredd att påstå att Ingvar Kamprad inte hade att välja på att etablera sig i Haparanda eller etablera sig på någon annat ort. Han hade istället att välja på att etablera sig i Haparanda och hålla sig väl med sosse-maffian eller etablera sig någon annanstans i norra Sverige eller norra Finland och bli osams med sosse-maffian. Göran Persson var inte precis känd för några silkesvantar. Säkert behövde man inte säga många ord i frågan till Ingvar Kamprad för att han skulle inse att hans och IKEA:s skatteupplägg låg i potten och snabbt skulle komma upp till omprövning om han inte var samarbetsvillig. Naturligtvis var Ingvar Kamprad mycket väl medveten om hur det gick för Michail Chodorkovskij när han inte var tillmötesgående mot sosseriets ryska kollegor. Så, som den pragmatiker han var, blev Kamprad väldigt samarbetsvillig. Alternativet lockade av naturliga skäl inte. 

Det är i det ljuset jag tror att man ska se den avslutande raden i testamentet. Satt under press och hot för att förmås att göra en sista jätteamortering till maffian har Kamprad gjort vad han har kunnat för att finna en väg ur knipan utan att helt gå maffian till mötes. Sosseriet framhäver nu skamlöst, med SVT:s hjälp ”kärlekshistorien” mellan Kamprad och Bucht. Om den versionen hade varit sann talar det mesta för att Kamprad på något sätt, i testamentet, eller på annat sätt, skulle framhållit ett särskilt förtroende för Bucht. Det är således inte bara så att han inte gjorde det. Givet omständigheterna valde han istället bort att göra det. Han litade nämligen inte på Bucht - eller snarare: han visste precis vad Bucht går för. Kamprad höll bara god min i elakt spel. Med sin formulering i testamentets sista rad sökte han på sitt yttersta skydda sin skapelse och sina tillgångar i förhoppningen att de som tar vid efter honom skulle lyckas göra samma sak. Inte fan ville Kamprad på sitt yttersta överlåta sin skapelse till kriminella politiska klåpare att förstöra.

Den nationalsocialdemokratiska mytologin föranleder dem att tro, att med korrupta medias stöd ska man lyckas driva igenom stölden. Även sosseriet har nog haft viss ångest för att testamentet skulle lukta rutten fisk om man tvingade Kamprad att peka ut Bucht som informell förmånstagare och chefsplundrare av kvarlåtenskapen.

Vem är ”partikollegan i norr” som Bucht i programmet sägs ha propsat på att ska vara med och leka bort Kamprads pengar, som man lekte bort pengarna i Länsstyrelsen, i Längmanska Företagarfonden, i LKAB och Vattenfall, för att nu bara nämna några?

Det blir intressant att följa fortsättningen. Hur kommer sosse-maffian att gå vidare för att stjäla Kamprads kvarlåtenskap och framställa det som en osjälvisk välgärning?

Falun torsdagen den 28 juli 2022

Mikael Styrman

.

Har pilotskrået fastnat i 1960-talet?

 .

Det är intressant att följa flygbolaget SAS metamorfos från statsägd, subventionerad och konkurrensskyddad politisk galjonsfigur, till antingen före detta flygbolag, eller verklighetsanpassat flygbolag.

Länge kunde man bete sig nästan hur som helst. Man hade sina linjer skyddade från konkurrens, ägdes i huvudsak av svenska, norska och danska staterna. Verksamheten byggdes upp med Köpenhamn som nav och bekostades av svenska och norska staterna, med så småningom begränsad nytta av Köpenhamn. Däremot hade företaget mycket skada av de kraftigt subventionerade verksamheterna i Köpenhamn, framför allt väsk-krossen, som ständigt strejkade sönder verksamheten. Du kunde åka nästan vart som helst, efter något dygns väntan på Kastrup, på grund av den senast aktuella strejken av världens mest okvalificerade och överavlönade personal. Men när du kom fram hade de skickat din väska till Tessaloniki och saboterat hela din resa.

Nu blir det allt svårare att hålla galjonsfiguren under armarna. Fjärran är snart tiden då man kunde skicka delegationer att provbo lyxhotell för att finna ut om de var tillräckligt fina för den flygande personalen.

Föga förvånande kämpar piloterna för att värna sina exklusiva förmåner. Hög lön och status, goda anställningsvillkor och ibland även fria flygvärdinnor på långresorna. De är sannolikt världens dyraste bussförare, vilka numera allt mer sällan flyger och istället har decimerats till endast TV-spelsoperatörer på flygplan som flyger sig själva - ända tills det blir dåligt väder. Då stänger datorn av sig och överlåter till piloter som knappt kan flyga att krascha planet.

Man kan fråga sig om det här med att strejka sönder ett redan hårt ekonomiskt trängt flygbolag verkligen är det bästa sättet att värna pilotkårens anställningsförhållanden? Men jag tror att det är den enda metod de känner till.

Jag kommer osökt att tänka på hur den förre NATO-chefen i Europa, General Wesley Clark, med glimten i ögat formulerade sig, när han försökte förstå hur 9/11-attentatet kunde resultera i att den amerikanska ledningen kom fram till att bästa svaret på attentatet, var att ödelägga sju fattiga nationer på lika många år, vare sig de hade något med attentatet att göra eller ej.

Han sammanfattade analysen med att ”om det enda verktyg du har är en hammare, måste varje problem likna en spik.”

USA hade en stor och kraftfull militärmakt så följden blev att man bombade sönder en massa fattiga länder som inte hade särskilt mycket med saken att göra. Så kanske det är med pilotfacket? Man har alltid kunnat strejka sig till förmåner, så det borde funka nu också, trots att problemet åtminstone delvis är att de redan har det för bra.

En annan situation som påminner om den här var när Volvo skulle köpa ”penningfabriken” Scandinavian Trading (STC) av Anders Wall. STC hade alltid köpt olja vid källan och sålt den när fartyget anlände till Europa. Eftersom oljan alltid steg i pris under resan gjorde de mycket goda affärer. Men ingen hade analyserat deras affärsidé - inte ens de själva. Så när oljan började sjunka i pris genererade verksamheten i stället stora förluster, men man förstod inte att låta bli att köpa under tider av sjunkande priser.

På liknande sätt är det kanske med SAS pilotfack? Strejken är kanske det vapen de alltid använt och som alltid fungerat. Men kanske har ingen analyserat varför det har fungerat?

Falun fredagen den 8 juli 2022

Mikael Styrman

.

Domen avkunnad i antikorruptionsteatern

 .

Så kom den då. Domen i låtsasmålet mot Blatter och Platini.

Den säger naturligtvis ingenting om deras skuld eller om decennier av utbredd grov korruption och annan grov brottslighet inom idrotten och vår sönderfallande civilisation.

Men domen säger någonting om korruptionens utbredning och styrka, när den även letar sig in i och utövar avgörande inflytande över domstolen. 

Ett på sätt och vis klargörande besked, men inget upplyftande besked.

På sätt och vis kanske en parallell till ett korrupt rättsväsendes behandling av mordet på Jeffrey Epstein och alla turer runt omkring honom och efter mordet på honom.

Falun fredagen den 8 juli 2022

Mikael Styrman

.

Det korrupta spektaklet Arlanda Flygplats

 .

Som många andra, och som tidigare nämnts här på bloggen, förbryllar det mig hur man har kunnat förvandla Arlanda Flygplats till ett sådant hjälplöshetens spektakel. I media kan vi ta del av rapporter från annat håll, exempelvis Helsingfors, där flygplatsen bara fungerar - som den ska - punkt, slut. Men varför är det då svårt att få Arlanda att fungera? Och hur är det möjligt att de åtgärder som vidtas i så hög grad präglas av en nästan gränslös idioti? Jag tänker förstås på att när man inte får säkerhetskontroller med mera att fungera så försöker man lösa problemet genom att göra det svårare för resenärerna att ta sig till flygplatsen. Hur står det då till i hjärnkontoret hos den som försöker lösa problemet på det sättet?

När flygplatsen inte får sina verksamheter att fungera, och människorna därför missar sin flyg, kommer människorna tidigare - och fortsätter missa sina flyg. Då skyller flygplatsledningen på att människorna kommer för tidigt och hindrar resenärerna från att göra det. Följden visar sig bli att människorna fortsätter att missa sina flyg - naturligtvis. De missar sina flyg vare sig de kommer tidigt eller sent därför att det jävla ”Seppo-hemmet” till flygplats inte fungerar.

Vad är det då som skapar denna närmast imbecilla ordning - eller rättare sagt oordning?

Kanske kom jag ett litet, litet, steg närmare en förklaring igår när jag plockade upp en anländande resenär från Terminal 5. Den som bor i Stockholmstrakten, eller eljest besökt Arlanda, vet hur smidigt det fungerade förr - innan dagens mästare stökade till flygplatsen bortom allt förstånd. Då körde man bara in till terminalen och släppte av eller plockade upp sina resenärer. Hur enkelt och hur snabbt som helst. Alla nöjda och glada, trodde jag.

Idag kommer man inte nära terminalerna med bilen. Man måste söka sig till en sorts ”gästparkering” långt bort från terminalbyggnaden, trots att trafiken minskat kraftigt. Där måste man betala minimum 57:50 för att stå upp till två timmar trots att man bara har ett ärende som tar 1-2 minuter. Det är ju ingenting annat än en suboptimering och en stöld av allmänhetens tid. En sorts gangster-ekonomi som innebär att man tvingar allmänheten att betala för något som man inte borde behöva och inte önskar nyttja. Det är naturligtvis en del av förklaringen. Man har anställt eller befordrar gangsters inom Swedavia och låter dem både använda sig av utpressningsmetoder och försämra servisen.

Det låter sig anas att det finns andra i bakgrunden som skor sig på dessa missförhållanden. Det finns byggföretag som sannolikt är i position att i utbyte mot pengar under bordet ge suspekta råd åt befattningshavare på Swedavia. De tjänar sedan grova pengar på en synbarligen aldrig sinande byggcirkus som resulterar i att gissel efter gissel läggs på resenärernas axlar.

En till pusselbit tror jag mig ha fått igår. Jag råkade tala med en parkeringsvakt och frågade i all vänlighet hur det kommer sig att man hela tiden gör sådana förändringar som är till så påtaglig nackdel för resenärerna? Då fick jag höra några nästan bevingade ord som förde med sig ett förklaringens ljus. Vakten svarade nämligen: ”För er ja! För oss har det det blivit mycket lättare.” Så delvis kan pajaserierna på Arlanda förklaras av att man i organisationen förlorat förståelsen för att flygplatsen inte primärt är till till för att de anställda ska ha det bra, utan istället är till för att allmänheten ska kunna resa via flygplatsen, så smidigt som möjligt.

Det borde inte finnas något motsatsförhållande mellan att flygplatsen fungerar smidigt för resenärerna och att personalens arbete underlättas. Men på Arlanda tycks ha etablerats en sorts gammalsocialistiskt missunnsamt synsätt innebärande att personalen inte upplever sig kunna ha det bra, utan att resenärerna samtidigt har det dåligt.

Man kan undra om detta vanstyre på Arlanda är en konsekvens av att organisationen bemannats av fanatiska miljöaktivister eller om det bara är konsekvenser av en korruption som tillåtits breda ut sig som Stockholms tunnlar - utan varje form av granskning eller kontroll.

- Sparka mutkolvarna åt helvete, lås in dem, riv deras och bygg-gangstrarnas pajasparkeringar och återställ den enkla, okomplicerade och kostnadseffektiva lösningen som fanns tidigare och som gjorde det lätt och snabbt att lämna och plocka upp resenärer på Arlanda.

Falun fredagen den 8 juli 2022

Mikael Styrman

.

Den korrupta antikorruptionsteatern

 .

Genom den korrupta internationella idrotten, just nu fråga om fotbollen, snurrar miljarder i form av mutor och förskingrade medel sedan många decennier och förmodligen under tilltagande kriminalitet.

Om några timmar ska komma en dom mot Sepp Blatter och Michel Platini som fungerar som ställföreträdande mutkolvar och fifflare. Åklagaren yrkar på 20 månaders villkorligt fängelsestraff om de blir fällda.

Men vad är det mot bakgrund av kriminalitetens omfattning?

Det är - oavsett utgången i målet - inget mer än ett korrupt rättsväsendes antikorruptionsteater.

Falun fredagen den 8 juli 2022

Mikael Styrman

.

Verklighetsflykt i lögnfabriken

 .

Under den politiska nomenklaturans årliga skattefinansierade Sodom- och Gomorra-fest i Almedalen, för allmän förbrödring och förening av granskare och granskade - i uttryckets alla betydelser - knivmördar ett psykfall SKR:s psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren.

Men den samlade politrukkåren och propagandaapparaten är oförmögen att två månader före valet se något annat än en nazist.

När Anna Lindh mördades av ett psykfall på NK slapp vi nazist-diskussionen. Då kände ju nomenklaturan inte sin position vid köttgrytorna hotad på samma sätt som nu. Men å andra sidan vidtogs heller inga åtgärder för att stoppa förfallet inom vården, vilket förfall även resulterat i mordet på Anna Lindh.

Både före och efter Anna Lindh-mordet har många mördats av psykfall utan att det resulterat i adekvata åtgärder från nomenklaturan. Istället har vi till psykmorden på öppen gata tvingats lägga mord- och terrordåd utförda av nomenklaturans underhuggare inom narkotikahandeln. Först endast omfattande förortsgettona, senare sökande sig allt längre in i städernas centrum och nu utbredande sig även i småorterna på landsbygden.

Men politikens och propagandaapparatens brottslingar vill att vi ska blunda för verkligheten och bara se en nazist.

Falun torsdagen den 7 juli 2022

Mikael Styrman

.